Vad innebär EU:s nya upphovsrättsdirektiv för kulturarvsområdet?
Att det nya EU direktivet betyder att det inte ska gå att ladda upp upphovsrättsskyddat material på social media känner nog de flesta till. Men vad innebär det mer konkret för oss inom kulturarvsområdet? Vi bad Digisams jurist Sofia Kullman nysta lite extra i vad direktivet innebär.
Sofia menar att det i nuläget inte är helt lätt att exakt se vad direktivet kommer innebära; upphovsrättsdirektivet har bearbetats en del från det att det första förslaget lades fram och exakt var man har landat är inte lätt att förstå i alla lägen. När direktivet implementeras i svensk lag, vilket troligen kommer ske någon gång under våren 2021, kommer det förmodligen att bli tydligare och lättare att ta till sig innebörden.
Det finns dock ett antal områden som tycks påverkas och där vi redan nu bör vara lite extra uppmärksamma.
Områden att vara uppmärksam på:
- Man öppnar upp för ”data mining” för forskningsändamål. Kulturarvsinstitutioner nämns särskilt i artikeln, alltså menar man inte bara forskning vid universitet och högskolor.
- Medlemsstaterna ska införa ett undantag i upphovsrättsregleringen för digital användning av upphovsrättsligt skyddade verk i gränsöverskridande undervisningssituationer (inom EU, förstås). Detta måste dock ske under en utbildningsinstitutions ansvar. Här har man gjort ett tillägg att det kan ske hos utbildningsinstitutionen eller på ett annat ställe, men under institutionens ansvar. Så skolbesök på museer borde kunna kvala in här, men däremot inte undervisningsaktiviteter på museer utan att en skola är inblandad.
- Medlemsstaterna ska införa ett undantag för digitalisering för bevarande. Här är det viktigt att tänka på att det inte innebär någon rätt att tillgängliggöra materialet, utan syftet är helt enkelt att se till att kulturarvet inte går förlorat.
- Medlemsstaterna ska se till att organisationer som förvaltar upphovsrätt för sina medlemmar (som Bildupphovsrätt, Stim, Alis, Bonus copyright m.fl.) kan skapa licenser för icke-kommersiell reproduktion, distribution och kommunicering till allmänheten från kulturarvsinstitutioner för verk som inte är kommersiellt tillgängliga (out of commerce works). Det kan handla om böcker som är slut på förlaget och liknande, eller sådant som aldrig har funnits i handeln. Detta verkar vara tänkt att fungera på samma sätt som med en avtalslicens. Avtalslicenser har vi ju redan i Sverige, så för oss är detta inget nytt. Lite intressant är det ju att man ska få tillgängliggöra sådana verk gratis om det inte finns någon organisation som är representativ för den typen av verk. Men det är lite svårt att se vilken typ av verk som inte representeras av en upphovsrättslig organisation i Sverige idag.
- Andra medlemsländer får möjlighet att införa avtalslicenser.
- Digitalisering av bildkonstverk ska inte leda till att en närståenderätt uppstår. Detta innebär att om man fotograferar en bild där skyddstiden för upphovsrätten har gått ut, så kan man inte hävda en närstående rätt till själva fotografiet sedan. Är en bild i public domain så ska den alltså inte bli skyddad igen för att någon digitaliserar den. Det här är ju en bra grej, som dessutom stämmer väl med Digisams principer. Det tråkiga är bara att man har valt att begränsa det så att det bara gäller bildkonst, ”works of visual art”. Det innebär kanske att den som digitaliserar en handskrift kan hävda 50 års skydd för fotot.
- Ytterligare rättigheter för presspublikationer. Berör kanske inte kulturarvsområdet så mycket, men kan ändå vara bra att känna till. Om man använder artiklar ur pressen på kommersiell basis blir man skyldig att betala för nyttjandet.
- Medlemsländerna ska införa en öppenhetsregel som innebär att upphovspersoner en gång om året får information om hur deras verk har använts från de som de har licensierat eller överfört rättigheter till (samt de som dessa kan ha vidareöverfört rättigheterna till). Skyldigheten i att göra detta ska leda till en proportionerlig och effektiv insyn i varje sektor. Medlemsländerna får införa begränsningar av skyldigheten i de fall där det skulle bli oproportionerligt betungande att göra detta. Det här skulle kunna göra masstillgängliggörande väldigt resurskrävande, så vi får hoppas att Sverige väljer att införa vissa begränsningar.
Sofia Kullman