Viktigt! Missa inte EU-kommissionens allmänna förfrågan om upphovsrätten!

b2ap3_thumbnail_logo_en.gif

Uppdatering 4/2: deadline är nu förlängd till den 5 mars!

I december öppnade EU-kommissionen för marknadens synpunkter om upphovsrätt. Remissen Public Consultation on the review of the EU copyright rules är ett frågeformulär med 80 olika frågor om upphovsrätt. Tanken är att EU-kommissionen ska skaffa sig en uppfattning om gällande lagstiftning överensstämmer med alla de olika intressen som den digitala utvecklingen har medfört.

b2ap3_thumbnail_logo_en.gif

Sista svarsdag är den 5 februari. Svaren ska skrivas in direkt i dokumentet på något av de 24 officiella språk som gäller inom EU, t ex svenska. Remissvaret skickas sedan i MS Word, PDF eller OpenDocument till markt-copyright-consultation@ec.europa.eu.

Digisam kommer att skriva ett remissvar som publiceras här på bloggen senast ett par dagar innan den 5 februari. Vårt svar kan även användas helt eller i valda delar av den som önskar. Ta tillfället i akt och påverka den framtida upphovsrätten!

Läs om och ladda ner dokumentet här

http://ec.europa.eu/internal_market/consultations/2013/copyright-rules/index_en.htm

Catharina

Upphovsrätt och digitalt kulturarv – nu har starten gått för arbete med rekommendationer och avtal om avtalslicenser

b2ap3_thumbnail_20131209_103244-1.jpg

I måndags 9 december inleddes det omfattande och efterlängtade samrådsarbetet kring upphovsrättsliga frågor som Digisam har tagit initiativet till. Sammanlagt tjugo personer från ett flertal kulturarvsinstitutioner och även upphovsrättsorganisationen Bildupphovsrätt i Sverige deltog på mötet som hölls på Tekniska Museet i Stockholm. Läs mer här.

Catharina Ekdahl

 b2ap3_thumbnail_20131209_103244-1.jpg

 Från startmötet på Tekniska museet den 9 december 2013

 

Juridisk utredare på Digisam

b2ap3_thumbnail_Chatarina_0043-a-ny4.jpg

Den 1 november började Catharina Ekdahl som juridisk utredare på Digisam. Fram till hösten 2014 kommer Catharina arbeta för att bringa klarhet i de upphovsrättsliga frågor som kulturarvsinstitutionerna kämpar med dagligen och bl.a. tillsammans med Johanna Berg och representanter för ett antal kulturarvsinstitutioner utarbeta förslag till rekommendationer kring upphovsrätt.

b2ap3_thumbnail_Chatarina_0043-a-ny4.jpg

                                                                                               Foto:© Johan Westin

 

Vår avsikt är även att underlätta verksamheten för de 24 myndigheterna som Digisam verkar för genom att försöka få till stånd ett ramavtal med bildorganisationerna för den bildanvändning som institutionerna önskar och behöver. Genom en alldeles färsk lagstiftning som trädde i kraft den 1 november finns numera det juridiska verktyget för sådan användning i form av nya s k avtalslicenser och tanken är att vi ska se till att nyttja den möjligheten. 

Vi är mycket glada för att ha Catharina med i arbetsgruppen!

Rolf Källman

Mer användning = mer nytta

Försäljare i ”spacettes”-dräkter poserar framför raket-allén till Tupperware Home Parties Inc i Orlando, sommaren 1960.
Fotograf: okänd, State Library & Archives of Florida (no known copyright restrictions) 

Creative Commons-systemet fyllde nyligen tio år – hurra! – och det blir alltmer spritt och använt i hela världen. För kulturarvssektorn har CC erbjudit nya möjligheter att enkelt sprida historiska material, och för användare och publik nya chanser till en mer intensiv och interaktiv användning av källorna.

CC-licensiering har stora fördelar för bl a skolan men ökar också chansen att material från arkiv, bibliotek och museer mer allmänt sett sätts i rörelse, upptäcks av fler och kommer till nytta i fler sammanhang. Den stora potentialen hålls dock tillbaka av att många institutioner väljer förhållandevis strikta licensieringar. Framför allt kan man undra om vi inte överanvänder NC (non commercial – ickekommersiell).

Creative Commons Tyskland har tillsammans med WikimediaTyskland och iRights.info undersökt effekterna av detta och sammanställt en rapport som svarar på centrala frågor som:
  • Vad är egentligen kommersiellt bruk?
  • Skyddar NC-märkning verkligen mot kommersiell användning?
  • Kan NC-märkt material användas i skolan? I pressen? I Wikipedia?

Nu finns rapporten, tack vare Open Knowledge FoundationTyskland, även på engelska. Den heter Consequences, risks and side-effects of the license module ”non-commercial use only – NC”och jag tror att den kan vara av intresse också för många svenska institutioner som står inför att öppna sina digitala samlingar och vill göra dem maximalt användbara för så många som möjligt.

Johanna Berg, Digisam

OKFest: Konst på webben

”Lemminkäinens moder” Akseli Gallen-Kallela, 1897

Jag har tidigare skrivit kort om datavisualiseringar på OKFest här, och lovade då återkomma med en rapport om öppenhetsarbete på nordiska konstmuseer. Museer med fokus på bildkonst har i allmänhet mer upphovsrättsligt skyddat material än andra, men även sådana verk blir så småningom fria och kanske är det ingen slump att de som tar ledningen på webben nu verkar vara de traditionella museerna med den äldre konsten. Som holländska Rijksmuseum kunnat konstatera finns deras mest kända målningar ofta i tusentals usla reproduktoner på nätet, och bästa försvaret för konsten torde vara att ge användarna tillgång till äkta vara.

Ateneum i Helsingfors samarbetar sedan i våras med Wikimedia Finland och har bl a ordnat återkommande skrivstugor för museets anställda och vänner. Tillsammans har de kunnat höja kvaliteten på hittills drygt 120 poster i finska Wikpedia, de flesta om kända verk i samlingarna som Gallen-Kallelas Lemminkäinens moder och Edelfeldts Ett barns begravning. Tommi Kovala från Wikimedia som presenterade arbetet på OKFest kunde inte nog understryka värdet i att ett av de största och viktigaste museerna i landet velat gå in i så intimt samarbete med organisationen. De visar på möjligheterna, och banar på det viset väg för många andra, mindre aktörer som också kan nå ny publik för sin konst via Wikipedia.

Wikimedia jobbar i många olika länder projektvis med museer, arkiv och bibliotek som vill göra sina resurser fritt och gratis användbara för alla. I Sverige har vi sett samarbete med bl a RAÄ, men hittills har inga konstmuseer tagit del. För den som är intresserad finns stöd och råd att hämta på deras GLAM-sida.

Även Statens museum for Kunst i Köpenhamn intar en allt generösare hållning till vidareanvändning av konstbilder ur samlingen. Museet tog del i Google Arts Project med 158 verk och kan därigenom erbjuda användarna fria bilder i mycket hög upplösning här. Bilderna är attraktiva för användarna eftersom de är av hög kvalitet, tydligt licensierade med CC:BY och dessutom kommer från en förvaltare med hög trovärdighet och gott renommé. De dyker nu allt oftare upp i Wikipediaartiklar och får därmed än vidare spridning över världen som länkar till lärande och förståelse. Mest nedladdat av alla verk är en Vilhelm Hammershøj från 1901, men bland publikfavoriterna finns också en Lucas Cranach från 1532. Den har varit i public domain 389 år, sa Merete Sanderhoff från SMK, och nog framstår det som fullständigt orimligt att användarna ska behöva betala bildrätt för den?

Både Tommi Kovala och Merete Sanderhoff betonade betydelsen av att explicit och tydligt märka sina material med maskinläsbara licenser. Mer info om SMK:s arbete med CC-licensiering finns här. Och den som fortfarande är nyfiken rekommenderas att fara till Köpenhamn för seminariet Sharing is caring den 12 december 2012.

Både Ateneum och SMK förvaltar i huvudsak äldre verk med utgången upphovsrätt, deras bilder hör alltså hemma i public domain. Men även när det gäller samtida konst finns idag ansatser att tillgängliggöra material mer öppet. Här ska bara kort nämnas de projekt Chiaki Hayashi, i samverkan med utställande konstnärer, genomfört på Mori Art Museum i Tokyo – och det arbete som just i samband med OKFest inletts av Sarah Stierch (museumist & open culture advocate) på Wikimedia för att informera nu verksamma bildkonstnärer om fördelarna med att använda öppna licenser. Det kommer att bli intressant att följa!

Johanna Berg, Digisam

Kom igång med CC!

Hitta rätt licenser. CC:BY Kalexanderson
Digisam bjuder tillsammans med Creative Commons Sverige och .SE in till en halvdag för dig som vill komma igång med CC. Vi kommer att ge en introduktion till CC-licensieringens möjligheter och praktisk kunskap om hur man går till väga för att licensiera sina resurser. Seminariet vänder sig till dig som jobbar i skolan och behöver resurser att använda tillsammans med eleverna, och till dig som arbetar med att tillgängliggöra digitalt kulturarv – eller planerar att sätta igång. Du behöver inte ha tidigare erfarenhet av att arbeta med CC.
När: Tisdag 6 november 2012, klockan 13-17 + avslutande mingel
Var
: Stiftelsen .SE, Ringvägen 100 A, Stockholm
På programmet står:
– Andreas Nord, prisbelönt IT-pedagog på Ekillaskolan i Sigtuna
– Karin Nilsson, chef för Digtala museet på Livrust-kammaren, Skokloster slott och Stiftelsen Hallwylska museet
– Kristina Alexanderson, Internet i skolan, .SE & CC Sverige
– Johanna Berg, Digisam/Riksarkivet
Andreas Nord kommer att berätta hur han arbetar med sina elever och varför skolan behöver tillgång till fria resurser. Karin Nilsson beskriver sina tankar kring tillgängliggörande utifrån institutionsperspektivet, och hinner kanske också berätta om LSH:s långtgående samverkan med Wikimedia Sverige. Johanna Berg talar om att våga prioritera sitt samhällsuppdrag och betonar betydelsen av att börja med det enklaste. Kristina Alexanderson, slutligen, kommer att gå igenom CC-licenserna och ge praktisk vägledning i hur du kommer igång.

Anmälan:
 Deltagande på seminariet är kostnadsfritt, men antalet platser är begränsat. Anmäl dig här OBS senast den 30 oktober så vi vet hur många som kommer!

Lär dig mer om CC!

Vi vill redan nu flagga för nästa seminarium den 22  januari 2013. Då bygger vi tillsammans vidare på de påbörjade processerna. Seminariet vänder sig då till dig som är igång och använder CC-licenserna men som kanske stött på oväntade utmaningar i nya arbetssätt. Vid detta tillfälle ges möjlighet till fördjupning, och vi kommer att försöka svara på alla frågor som kan ha kommit upp i samband med implementeringen av CC. För att få ut så mycket som möjligt av januariseminariet bör du alltså ha viss erfarenhet av att arbeta med CC. 

När: Tisdagen den 22 januari 2013, klockan 13.00-17.00
VarStiftelsen .SE, Ringvägen 100 A, Stockholm

Har du frågor är du välkommen att vända dig till Kristina Alexanderson på .SE eller Johanna Berg på Digisam.

Vi hälsar dig varmt välkommen!
/ Johanna Berg, Digisam & Kristina Alexanderson, .SE

Svar på öppet brev från Svenska Fotografers Förbund

Svenska Fotografers Förbund (SFF) ställde i förra veckan ett öppet brev till Kulturdepartementet och Riksarkivet för att uppmärksamma den, enligt SFF, respektlösa inställning till fotografers upphovsrätt och den, i stora delar felaktiga, information som Digisam, samordningssekretariatet för digitalisering, sprider om upphovsrätt kring fotografier.

Digisam känner inte igen sig i beskrivningen. Att sprida felaktig information till landets kulturarvsinstitutioner i denna, såväl som andra frågor, är oss helt främmande. Brevet saknar konkreta exempel på vilken felaktig information som Digisam sprider och därför har vi bett SFF om ett snabbt förtydligande så att eventuella felaktigheter kan rättas till.
I det öppna brevet refererar SFF till ett halvdagsseminarium i juni med temat licensiering med Creative Commons som ett sätt att engagera besökare och sprida kulturarv på internet. Seminariet var ett samarrangemang mellan Creative Commons, .SE och Digisam och kan i sin helhet ses på http://youtu.be/mpnUwm3OYjo

Ångspårvagn på Ringvägen 1901
Fotograf okänd
Ur Stockholms spårvägsmuseums
samlingar
No known copyright restrictions

Här följer Riksarkivets svar på det öppna brevet från SFF:

2012-07-03

Dnr RA 02-2012/3245                                                       


Svenska Fotografers Förbund (SFF) har ställt ett öppet brev till Kulturdepartementet och Riksarkivet för att uppmärksamma den, enligt SFF, respektlösa inställning till fotografers upphovsrätt och den, i stora delar felaktiga, information som Digisam, samordningssekretariatet för digitalisering, sprider om upphovsrätt kring fotografier.
Eftersom brevet saknar konkreta exempel på vilken felaktig information som Digisam sprider ber vi SFF om ett snabbt förtydligande så att eventuella felaktigheter kan rättas till.
I det öppna brevet refererar SFF till ett halvdagsseminarium i juni om licensiering med Creative Commons som ett sätt att engagera besökare och sprida kulturarv på internet. Seminariet var ett samarrangemang mellan Creative Commons, .SE och Digisam.
Digisams representant vid konferensen utgick i sitt anförande från de samtal som sekretariatet under våren fört med centralmuseer och de statliga kulturmyndigheter som är medverkande i vårt uppdrag. En ofta återkommande fråga vid dessa samtal är att myndigheterna och institutionerna uppfattar upphovsrättslagen som problematisk och svår att tolka i uppdraget att tillgängliggöra sina samlingar, särskilt bild, på internet. Digisams slutsats är att det krävs utbildning och kompetensutveckling så att fler bilder kan tillgängliggöras inom lagens ramar. Annars är risken att värdefulla samlingar, av rädsla för att göra fel, förblir opublicerade. Digisam råder därför institutionerna att börja med det som är enkelt och välja att digitalisera och lägga ut bilder med utslocknad upphovsrätt och publicera dem med Public Domain-märkning. Vi understryker också vikten av att bilder i Public Domain inte ges en förnyad upphovsrätt när de digitaliseras. Ett råd som ges i linje med Europeiska kommissionens rekommendationer att ”improve access to and use of digitised cultural material that is in the public domain by ensuring that material in the public domain remains in the public domain after digitisation…”

När det gäller de rekommendationer och policies som underblåser en felaktig tolkning av upphovsrätten nämner SFF särskilt Riksantikvarieämbetets rapport ”Fritt fram” och Wikimedia Sveriges ”Kulturskatter på nätet. Så här gör man”. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och Wikimedia måste självklart tala för sig själva. Digisam arbetar utifrån inriktningen att tillsammans med andra delta i dialogen med ideella organisationer och andra aktörer på internet för att bidra och stötta med vår erfarenhet och kunskap.

Digisams främsta uppgift är att bidra till att målen nås för den av regeringen beslutade strategin för digitalisering av kulturarvet. Den huvudsakliga bakgrunden till strategin är att uppfylla de åtaganden som Sverige gjort genom Europeiska kommissionens rådsslutsatser om det europeiska digitala biblioteket Europeana. Strategin ska samtidigt bidra till att uppfylla de kulturpolitiska målen.
Digisams roll är bl.a. att stötta minnesinstitutionerna i deras arbete med att göra kulturarvet tillgängligt på nätet och därmed underlätta för användarna att bli medskapare till den kultur och det kulturarv de använder och brukar. I det arbetet kommer Digisam att i olika former samverka brett med myndigheter, institutioner, organisationer och enskilda som är involverade i arbetet med digitaliseringen av kulturarvet.
Allt fler kulturarvsinstitutioner söker samverkan med Wikimedia och bidrar aktivt till det webbaserade uppslagsverket Wikipedia. I våras träffade t.ex. Centralmuseernas samarbetsråd en överenskommelse med Wikimedia om samverkan för att öka tillgängligheten av den information och kunskap som finns bakom museernas väggar, med målet att nå ut till en större, bredare och yngre publik. Centralmuseerna utgör den till antalet större delen av Digisams av regeringen utpekade samverkande myndigheter och institutioner.
Att kulturarvsinformation görs tillgänglig på nätet är inte ett slutmål utan en viktig förutsättning för att informationen ska bli använd. Därför är det viktigt att informationen är tydligt licensierad så att användarna och företrädarna för kulturella och kreativa näringar vet vad man kan och inte kan göra med informationen. Creative Commons är en licensieringsform, grundad i upphovsrättslagen, där rättighetsinnehavaren genom ett system av licenser kan avstå från vissa delar av det rättsliga skyddet och därigenom göra det lättare för andra att använda materialet i olika sammanhang. Men det är viktigt att påpeka att det förstås alltid är upphovsrättsinnehavaren som bestämmer om informationen ska CC-licensieras eller inte.
Viktiga samverkansparter är självklart också de organisationer som företräder upphovsrättsinnehavarna. Precis som SFF väntar Digisam otåligt på den lagrådsremiss som kommer att innehålla förslag till nya avtalslicenser. På en konferens, om bildanvändning i det digitala samhället, som anordnades av arkivsamfundet i höstas skakade Digisams verksamhetsledare och SFF:s verksamhetschef Catharina Ekdahl offentligt hand på att, när lagförslaget presenterats, sätta sig ner och förbereda de frågor som behöver hanteras inför kommande förhandlingar.
Digisam ser fram mot att under hösten träffa SFF och diskutera de frågor som framkommit vid de möten vi haft med minnesinstitutionerna. Förslag på tider för ett sådant möte ligger i ordförande VD Lotta Schwarz och VD och verksamhetschef Catharina Ekdahls inkorgar.
Björn Jordell
Riksarkivarie
och ordförande i Digisams styrgrupp      
Rolf Källman
Avdelningschef och verksamhetsansvarig för Digisam

Kan Creative Commons stärka ABM-sektorn?

Foto: Thomas Hawk (CC:BY:NC)

Digisam bjuder tillsammans med Creative Commons och .SE in till en halvdag kring praktisk användning av Creative Commons. Vi ser fram emot att ni ska kunna ta del av en halvdag kring hur Creative Commons kan stärka ABM-sektorn och dess arbete.

När: 13e juni 2012, klockan 9-12
Var: .SE, Ringvägen 100 A, Stockholm
Creative Commons, Digisam och .SE bjuder in till ett halvdagsseminarium ABM-sektorn om att engagera besökare och sprida kulturarv på Internet med hjälp av Creative Commons. Seminariet är till för dig inom ABM-sektorn, du som arbetar med att tillgängliggöra digitalt kulturarv, eller har ett intresse av det arbetet. Seminariet anordnas på förmiddagen den 13e juni. Inbjudna som talare är:
  • Chiaki Hayashi (Creative Commons Japan, deltar via videolänk, på engelska)
  • Lennart Guldbrandsson (Wikimedia, Sverige)
  • Maarten Zeinstra (Europeana/Knowledgeland, på engelska)
  • Johanna Berg (Digisam)
Syftet med seminariet är att inspirera samt ge konkreta tips och idéer på hur man kan engagera besökare mer kring utställningar och andra event och produktioner. Vi har bjudit en grupp inspirerande talare som kommer att belysa och visa exempel på hur Creative Commons kan vara ett hjälpmedel för att engagera besökare i utställningar och annat samlingsarbete. Seminariet kommer även att behandla hur ABM-sektorn bör tänka när det gäller att licensera, digitalisera och tillgängliggöra sina material för maximal användbarhet.
Chiaki Hayash kommer att prata och visa hur de arbetar med Creative Commons i Japan, som ett verktyg för att uppmuntra engagemang och nyskapande. Lennart Guldbrandsson från Wikimedia Sverige kommer att prata om arbetet med en Vitbok för ABM-sektorn, med målet att både skydda upphovsmännen och göra det lättare för allmänheten att få tillgång till vårt svenska kulturarv. Maarten Zeinstra kommer att prata om Europeanas struktur för rättighetshantering och utväxling av material mellan kulturinstitutioner i Europa. Johanna Berg kommer att prata om Digisams arbete med öppenhetsfrågor och betonar vikten av att börja med det enklaste.

Anmälan: Deltagande på seminariet är kostnadsfritt, men antalet platser är begränsat. Anmäl dig här OBS senast den 4 juni så vi vet hur många som kommer!

Har du frågor är du välkommen att vända dig till Jonas Öberg på Creative Commons, Kristina Alexanderson på .se eller Johanna Berg på Digisam.


Creative Commons, Digisam och .SE hälsar dig varmt välkommen!
gm / Johanna Berg, Digisam

OBS Kristina Alexandersons dokumentation från seminariet finns att ta del av på Creative Commons webbplats, här.

Släpp kulturarvet fritt – det är vårt!

Effektiviserat samarbete på Wright’s Biscuit factory i Newcastle 1947. Foto:Turners, Tyne & Wear Archives & Museums 

I fredags ordnade Wikimedia Sverige ett välbesökt seminarium om ABM-sektorn i den digitala åldern. Wikimedia är föreningen bakom världens största uppslagsverk, Wikipedia, och den är av flera skäl en viktig aktör på kulturarvsområdet.

Wikipedias artiklar kommer högt upp vid googlesökningar och blir är därmed en viktig faktakälla på nätet för väldigt många – även professionella – användare. Encyklopedien innehåller miljontals poster, finns på massor av språk och kan räkna en halv miljard sidvisningar/dag. Den institution som inte deltar där går alltså miste om massor av publik, webbtrafik, kunskapsspridning och användardialog – vilket t ex den amerikanska museichefen och bloggaren Nina Simon skrivit om här.
Flera kulturinstitutioner – t ex Nordiska museet, Regionarkiv Västra Götaland och tyska Bundesarchiv – har redan lämnat bilder till Wikipedias mediedatabas. Det gör materialet fritt tillgängligt för alla som vill skriva eller illustrera artiklar i uppslagsverket – men också för andra typer av användning, t ex skolarbeten och olika webbapplikationer.
Nästa steg bör vara att bidra med texter och information. I stället för att många institutioner var för sig bygger upp interna kunskapsförråd med delvis samma innehåll, kan sektorn spara tid genom att samla data, personhistoria, ordförklaringar och bakgrundstext i en gemensam öppen bank på Wikipedia. Och det blir lättare och lättare. Europeana har nyss skapat ett automatiserat stöd för den som vill skriva artiklar på dataposter i deras sökindex eller använda dem som illustrationer till redan befintlig text, och även Kultur-IT:s gränssnitt Digitaltmuseum utvecklas på liknande sätt för att stödja Wikipedia-länkning. Svenska Wikimedia kan ge visst stöd till institutioner som vill ladda upp större mängder material, och planerar nu som bäst för en serie editathons – redigeringsverkstäder – i samverkan med intresserade parter.
Initiativtagare till fredagens möte var Lennart Guldbrandsson, som arbetar med en vitbok om öppen data för GLAM-sektorn med beräknad utgivning (i tryck) före sommaren. Avsikten är att ta fram stöd och råd för en öppen hållning på institutionerna och på ett konkret plan visa vägen genom lagens labyrinter. Lennart presenterade sitt arbete och inbjöd alla närvarande, alla deras kolleger och samtligaandra intresserade att bidra till boken med text, frågor och synpunkter på projektets wiki-sida. Skulle du vilja dela med dig mer diskret och förtroligt – om t ex dåliga upplevelser, tvister på arbetsplatsen, konflikter med rättighetshavare etc – kan du i stället maila Lennart direkt på lennart@wikimedia.se. För att vi ska kunna hitta lösningar på problem och svårigheter måste vi ju få upp dem på bordet, om inte annat i anonymiserad form. Målet är en användbar vägledning, inte en drömbok, och du är välkommen med dina erfarenheter!
På plats under eftermiddagen diskuterades många frågor om bristande kunskap &/eller insikt om den digitala utvecklingen på vitala punkter i organisationerna. Förhållandet mellan visionärt policyarbete, bred förankring och operativ implementering togs upp och även användardialogen berördes. Hur kan vi skapa kännedom om de material som inte finns på webben, och därmed öka chansen att de blir efterfrågade (och kanske digitaliserade)? Ett gott exempel finns i That’s not Online som inte agiterar för varken tryckpublicering eller digitalisering utan bara vill skärpa uppmärksamheten på att stora mängder värdefull information inte finns digitalt, ”ett faktum som ofta glöms bort i internetyran”. That’s not Online tar tacksamt emot postningar från institutioner i hela världen, men kanske skulle det också behövas en dedicerad svensk eller nordisk motsvarighet?
Under dagen lyftes också Public Domain Day som årligen firas i USA den 1 januari då nya upphovsmän inträder i fritt tillstånd. Konstnärer och författare som varit döda i sjuttio år är då inte längre under upphovsrättsligt skydd utan deras verk kan spridas och användas helt utan restriktioner. Från i år (2012) gäller det t ex målaren Robert Delaunay och författare som Karin Boye, Hjalmar Söderberg och Virginia Woolf. Det vore fint om svenska institutioner kunde fånga upp PD Day och i bred samverkan göra mesta möjliga för att skapa uppmärksamhet kring den kulturella allmänningen – och det som inte släpps ut där.

Johanna Berg, Digisam

Heja Norge! Bruk er bra!

Syttende mai firas i Stongfjorden ca 1910. Foto: Paul Stang (Fylkesarkivet i Sogn og Fjordane)

Förra veckan lanserades en fin norsk rapport om webbpublicering av fotografi. Den heter ”Fotojuss – förarkiv, bibliotek og museumoch har producerats i samarbete mellan de centrala norska kulturarvsmyndigheterna – Nasjonalbiblioteket, Riksarkivet och Kulturrådet. Både publik efterfrågan, allt starkare politiska signaler och interna ambitioner har bidragit till ökat intresse för materialen och skärpt uppmärksamhet på lagens tillämpning. Från en svensk utsiktspunkt blir man nästan avundsjuk när man ser hur tre centrala aktörer på det viset förmått samla sig till ett gemensamt ställningstagande baserat på kulturinstitutionernas samhällsuppdrag.

Norska ABM-institutioner beräknas förvalta omkring 40 miljoner fotografier och användningen har, precis som här hemma, hämmats av den stora osäkerheten om vad man egentligen får göra med dem. Bokens fokus ligger dock inte på förbuden, utan författarna koncentrerar sig på vad som är möjligt, tillåtet och önskvärt.

Huvudbudskapet till den norska kulturarvssektorn är att den bör börja arbetet med de enkla och okomplicerade materialen; foton med utslocknad upphovsrätt och bilder som institutionerna har formella rättigheter till. Man bör vidare kunna acceptera en viss kalkylerad risk, och den som behöver mer specificerad rådgivning kan kontakta norska Nasjonalbibliotekets jurister som har i explicit uppdrag att stödja hela sektorn.

Boken inleds med en övergripande programförklaring och ett tiopunktsprogram (sidan 13) som är precis lika tillämpligt i Sverige. I de följande kapitlen förs utförliga resonemang om upphovsrätt (åndsverksloven) och personskydd (personvern). Det är läsvärt för den specialintresserade men kanhända förvirrande för många svenskar, eftersom lagen på viktiga punkter skiljer sig från svenska förhållanden.

Mest inspirerande är, tycker jag, praxisavsnittet som med autentiska exempel diskuterar de svåra frågor många bildarkivarier står inför i sitt dagliga arbete. Det är inget facit, men ger ändå stöd för bedömningar i linje med lagen.


En evig fråga rör t ex skillnaden mellan fotografisk bild och fotografiskt verk, och Nasjonalbibliotekets jurister slår mycket tydligt fast att den måste avgöras på juridiska och inte fotografiska grunder. Själva existensen av en dubbel reglering tolkar de som att ett verk måste vara något alldeles enastående. Det saknar därför helt betydelse om upphovsmannen är professionell, berömd eller lagt ned tid och pengar på att åstadkomma bilden. Viktigt är att minnas är däremot kravet på individualitet – den unika, personliga, tolkande blickens prägel. Kan man anta att fotot blivit likadant med en annan fotograf är det sannolikt inte fråga om ett verk.

Vidare diskuteras bl a vad som gäller för negativ i relation till kanske kraftigt bearbetade positiv/kopior (alltid samma skyddsklassning), och vad som menas med att en bild offentliggjorts. Etiska frågor tas också upp, med tankeväckande exempel på t ex medicinska dokumentationsbilder och gruppfoton av barn i olika sammanhang. Det är viktigt är att även etiska avgöranden baseras på professionella riktlinjer, det kan ju inte vara det personliga tyckandet som avgör om t ex ett ansikte ska pixlas. Den potentiella skadan av en integritetskänslig publicering är dessutom större än vid en upphovsrättskränkning, eftersom den inte kan göras ogjord och kanske inte heller kompenseras med pengar.

Med Fotojuss har den norska kulturarvssektorn tagit viktiga första steg. Per Olav Torgnesskar, som varit huvudredaktör för boken, understryker att den ska ses som början på en längre process. Den besvarar en del – men långt ifrån alla – frågor. Lagtillämpningen är fortfarande ett svårt område, säger Torgnesskar, och det vi nu måste gå vidare med är i första hand licensieringsfrågorna.

Johanna Berg, Digisam