Intervju med Kaisa Unander, Kungl. biblioteket, ledare för arbetsgruppen Digital produktion

kaisa

Under året har en arbetsgrupp för digital produktion verkat på Digisams uppdrag. Arbetsgruppen avslutade nyligen sitt uppdrag med att kartlägga vilka resurser som finns och utifrån det föreslå hur digital produktion kan ske mer kostnadseffektivt med befintliga resurser, vilka krav som bör eller måste uppfyllas vid produktionen, samt att klarlägga fördelar och nackdelar vid små- respektive storskalig produktion. Gruppen använde Digisams principer som en bas i arbetet. Förslagen presenteras i rapporten ”Mot ökad digitalisering”. Jag intervjuade gruppens ledare, Kaisa Unander från Kungl. biblioteket, för att höra hur det gått.

kaisa

Kaisa Unander. Foto: S. Danelius CC-0

– Hur har arbetet gått?

Vi har nu avslutat vårt jobb med arbetsgruppen och har överlämnat vår rapport till Digisam. Den kommer att utgöra ett underlag till Digisams slutrapport. Vår rapport består bland annat av en kartläggning över vilken digital utrustning som finns hos dem som idag ingår i Digisams 24 myndigheter. Rapporten fungerar också som en Best Practise för dem som står i begrepp att börja med digitalisering. Arbetet har flutit på bra och jag är tacksam för att ha fått en djupare inblick om hur det fungerar i musei- kontra biblioteks- och arkivvärlden, och att vi har fått chansen att samarbeta med varandra på ett mer konkret plan.

– Varför är arbetet med digital produktion viktigt?

”Digitalisering” är ett begrepp som är i ropet just nu. Det kan dock vara väldigt olika saker som avses, allt från att institutioner ska börja använda sociala medier, till att de ska digitalisera sitt diarium, eller digitalisera och tillgängliggöra sina samlingar. Det är bra att definiera vad det är vi menar när vi använder begreppet. KB får mycket frågor från mindre organisationer som vill ha rådgivning i saken, och då kan vi hänvisa till denna rapport samt till Digisams principer.

– Finns det några goda förebilder ute i världen för en effektiv digital produktion?

Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet (LSH) ligger i framkanten, de har publicerat sina bilder på bl a Wikimedia Commons med öppna licenser och de håller en bra dialog med användarna. På det internationella planet finns projektet EU-screen som har digitaliserat och publicerat stora mänger tv-program från tidigt 1900-tal och framåt.

– Har ni gjort några iakttagelser om vad som saknas idag för att få till en effektiv digital produktion?

En upptäckt vi gjorde var att det var många som efterlyste en extern kompetens som kunde komma och visa hur man gör rent praktiskt. En handelsresande i kunnande helt enkelt. Någon som kan visa hur man t ex håller sig till de gällande säkerhetsnivåerna. Här finns ett hål att fylla. Ett framtida Digisam skulle kunna vara någon som certifierar en sådan extern kompetens.

Tack!

Vi vill ta tillfället i akt att skicka ett varmt tack till arbetsgruppens medlemmar. Tillsammans har arbetsgruppen som förutom Kaisa Unander- Kungl. biblioteket, som har lett arbetet, bestått av:
Karin Glasemann, Nationalmuseum
Annika Hjerpe, Kungl. biblioteket
Antonio Molin, Naturhistoriska riksmuseet
Karin Nilsson, Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet
Eva Toller, Riksarkivet

Med rapporten Mot ökad digitalisering har vi fått ett utmärkt avstamp för en bättre digitaliseringssamverkan!

Susanne Danelius

Hållbar framtid och oanade möjligheter – digitalisering av naturhistoriska samlingar

b2ap3_thumbnail_Nrm-1.jpg

Den 9 januari hölls en konferens på Naturhistoriska riksmuseet om digitalisering av naturhistoriska samlingar. Under fjorton föredrag och efterföljande diskussioner blev det tydligt att digitalisering av samlingarna är av stor vikt, och att massdigitalisering är på frammarsch av en anledning. Vi behöver framför allt informationen för vår kunskap om miljön och för att kunna sätta in rätt insatser för en hållbar framtid.

Hedvig Kjellström från KTH beskrev hur Big Data, det vill säga stora och varierande volymer data, kan användas på en rad sätt. Med tillgång till stora volymer data från naturhistoriska samlingar kan information som tidigare legat dold bli synlig och visualiseras. Matthias Obst från Göteborgs Universitet berättade hur både historisk och nutida data kring olika arter använts i en forskningsstudie för att visa hur uppsättningen arter förändrats över tid.

b2ap3_thumbnail_Nrm-1.jpg

 

I Nederländerna pågår redan idag massdigitalisering av herbarieark i regi av Naturalis Biodiversity Center. Detta i ett tempo av 35 000 ark per dag! Paris Herbarium har i sin satsning på massdigitalisering av naturhistoriska samlingar gjort det möjligt för människor från alla världens hörn att hjälpa till med märkningen av objekten, så kallad crowd sourcing. I Finland ska de viktigaste samlingarna vara digitaliserade innan år 2025.

En ansökan om medel för att massdigitalisera de omfattande samlingar av herbarieark och insekter som finns på naturhistoriska museer och institutioner i Sverige lämnas in under våren. Digisam följer och deltar i arbetet, med utgångspunkt i att främja och driva massdigitalisering som det mest kostnadseffektiva sättet att digitalisera kulturarvsinstitutionernas samlingar.

Arrangörer av konferensen var GBIF Sweden i samarbete med Naturhistoriska riksmuseet och Digisam. GBIF är ett internationellt projekt som gör information om jordens arter tillgänglig för alla via en portal. Läs mer om konferensen på GBIF Sweden:s blogg.

Moa Ranung