För två veckor sedan, den 8-9 november, var det dags för Europeanas stora årsmöte. Mötet tog rum i Lettlands Nationalbibliotek och under de två dagarna belystes Europeana Network Associations arbete under 2016 i fem olika spår. Keynote-presentationer med inspirerande talare varvades med korta ”ignite talks” på tre minuter där deltagarna fick tillfälle att presentera olika projekt eller idéer.

National Library of Latvia, CC-BY

Effekter och hållbarhet
Simon Tanner från King’s College London berättade om sitt arbete inom Europeana 1914-1918, där bland annat en impact assessment case study genomfördes för att mäta projektets effekter och sessionen omfattade även en del interaktiva övningar där publiken fick delta.

Operation direct – förändringar i Europeanas aggregeringsstruktur
Ett tema på årsmötet var den tekniska utvecklingen och förändringen inom Europeanas aggregeringsstruktur. Den nya pilotstudien ”Operation Direct” presenterades av Pavel Kats och Saso Zagoranski. Inom Europeana tittar man nu på möjligheterna till enklare och snabbare publicering av institutionernas metadata och pilotstudien har gjorts för att undersöka effekterna av den typen av aggregering. Syftet var att se vilka möjligheter som finns för att effektivisera aggregeringen genom att utveckla en programvara som kan skapa direkta kopplingar till samlingssystemet eller den nationella/domänsspecifika aggregeringstjänsten. Det innebär att det i framtiden kan bli mycket enklare att bidra med material och publicera den direkt i Europeana.

Digitalisering bidrar till häftiga saker
Mia Ridge hade den avslutande keynote-presentationen där hon gav tjugo anledningar i tjugo bilder till varför digitalisering är viktigt. ”Cool things happen” var en av anledningar.

Mia Ridge, Europeana AGM 2016. Licens: CC-BY

Transkribering
Europeanas transkriberingsverktyg för 1914-1918-projektet lanserades under konferensen. Med verktyget kan man både transkribera och geotagga brev.

Om vi skulle göra om det – hur skulle vi göra då?
“What if we had to do it all over again?” – var David Haskiyas ledande fråga i en panelsession som diskuterade den tekniska utvecklingen inom Europeana, innovativa projekt och kvalitet kontra kvantitet.

Detta var endast ett urval av alla fantastiska presenationer och inslag. Alla presentationer finns att ta del av via Europeanas Slideshare.

Jill Cousins, Europeana AGM 2016. Foto: Sanja Halling, CC-BY

Det var intressant och inspirerande att ta del av Europeanas arbete och se hur mycket som har åstadkommits under detta år. Under mötet presenterades även kandidaterna för Europeanas Members Council och igår kom resultatet om vilka som blir de nya representanterna. Undertecknad finns med som en av dem som kommer att ta del av arbetet och driva bland annat frågor om öppna data.

Sanja Halling

CC BY

I helgen som var skedde årets #hack4no (Hack4Norway)  på Campus Ringerike i Hønefoss. Hacket samlade över 500 deltagare, och 200 av dem som deltog var barn som deltog i ett junior-hackathon. Arrangörer av hacket var Kartverket och Difi, i brett samarbete med flera andra organisationer.

Deltagarna under #hack4no skapade utifrån tre olika teman: geodata, transport och kultur. Totalt var det 32 lag som deltog i vuxen-hackathonhet, och här  kan du se (i alla fall nästan) alla projekten. Vinnare i kulturspåret blev Skjult  (som betyder ”dolda” på svenska). Laget tog fram en lösning som samlar olika väsen och historier, från folktro, i en digital karta. Målgruppen är främst barnfamiljer och turister som vill lära mer om de väsen och historier som är knutna till de platser de besöker. Laget kommer nu att utveckla sin lösning med stöd av innovationsexperter för att pitcha den under start-up eventet Slush . Samma gäller vinnarna av Hack4Heritage  som tog fram lösningen myMuseum , samt vinnare från #hack4fi  och #hack4dk.

Vinnarna Skjult CC BY

Andra vinnare från #hack4no är Savemyreindeer , en lösning som meddelar om det finns renar på järnvägen, Farligt godt  som samlar recept för svartlistade arter så att fler kan hjälpa till att äta upp dem, och Askeladden  som är en Chatbot i Facebook som skickar dig omedelbara svar på frågor du har om din resa. Priset för ’beste digitale fortelling’, där jag själv satt med i juryn, gick till Påvei  som gör bilturen till mindre av en transportsträcka genom att spela upp intressanta anekdoter om den omgivning du passerar igenom.

Nu ser vi fram emot Slush och fortsatta diskussioner om hur det nordiska samarbete Digisam ingår i, och som resulterat i hackathon som ökat användningen av öppet digitalt kulturarv, kan fortsätta ge ringar på vattnet.

Moa Ranung

Guy Berthiaume invigningstalar. © 2016 Canadian Library Association. All Rights Reserved

Vid en högtidlig ceremoni i Ottawa, den 3 juni i år, lanserade chefen för Library and Archives Canada (LAC), Guy Berthiaume, den kanadensiska nationella strategin för digitalisering av kulturarvet

Inför arbetet med att ta fram strategin gjorde LAC en omfattande omvärldsanalys. Tre internationella exempel lyftes fram som särskilt intressanta för den kanadensiska strategin: det holländska nationalbiblioteketets stategiska plan, The Power of Our Network, Digital New Zealand och svenska Digisam.

Det som våra kanadensiska kollegor lyfte fram som särskilt intressant med Digisam var det balanserade perspektivet på hela den digitala livscykeln och ett sekretariat som en del av den nationella strategin för digitaliseringen av kulturarvet.

Jag var inbjuden talare vid lanseringen och deltog också, tillsammans med Dan Cohen, Digital Public Library of America (DPLA) och Quinton Atkinson, Ancestry, i ett möte med LAC:s chefsgrupp för att utbyta erfarenheter.

Voyagers at dawn. Frances Anne Hopkins. Library and Archives Canada CC BY

Vistelsen i Ottawa bjöd också på ett besök på LAC:s imponerande digitaliseringscenter i Gatineau och ett trevligt informellt möte på den svenska ambassaden.

Baserat på Digisams och Digital New Zealands modeller pågår för närvarande etableringen av ett sekretariat vid LAC.

Vi är förstås väldigt glada för att vårt arbete och modellen med ett sekretariat som Digisam är en av tre förebilder för den kanadensiska strategin. De fördjupade kontakterna med Kanada har i sin tur uppmärksammat oss på hur mycket vi har att lära och inspireras av i Kanadas välorganiserade och engagerande sätt att arbeta med digitaliseringen av kulturarvet.

Vi önskar våra kollegor i Kanada lycka till. Vi kommer att följa ert arbete och hoppas på fortsatt samverkan och utbyte.

Rolf Källman

Future. Salvatore Vastano CC BY-ND

Center for the Future of Museums är ett framtidsspaningskontor som drivs av AAM, American Alliance of Museums i USA. CFM vill vara ett lab och en think tank till stöd för museerna i arbetet med aktuella samhällsutmaningar och bistå dem med kreativa strategier för att möta utvecklingen.

Årligen sammanställer CFM en lättläst trendspaning som lyfter några centrala trender och pekar på hur de kan förväntas påverka samhället i allmänhet och museisektorn i synnerhet. De kan vara av rent teknisk natur, men lika gärna röra andra genomgripande förändringar i tiden. Årets upplaga ”Trendswatch 2016″ pekar på fem, delvis kopplade, förändringsområden att hålla koll på: jobben, robotiseringen, AR/VR, identitet och representation samt lycka.

Alla som jobbar i sektorn gör klokt i att sätta sig in i hur dessa trender kan komma att påverka den egna verksamheten. Oavsett om trenderna uppfattas som löftesrika eller hotfulla blir man tvungen att förhålla sig till dem. Ett enkelt sätt att förbereda sig kan vara att läsa igenom CFM:s rapport, och kanske följa anvisningarna i inledningen. Diskutera rapporten med dina kolleger! Ta den till utgångspunkt för interna strategimöten! Sprid den till styrelser och viktiga samarbetsparter!

Johanna Berg

 
GIF av Olga Venger från ett foto av Santeri Levas: The morning paper arrives at Ainola. Jean Sibelius, ca 1940-1945. The Finnish Museum of Photography

En vanlig februarifredag 2016 samlas över hundra personer – utvecklare, designers, konstnärer, dataförvaltare – för att hacka kulturarvet på #hack4FI i Helsingfors. Sanna Marttila på Open Knowledge Finland har riggat dagarna och Aalto University upplåter lokaler och utrustning på Media Factory Fab Lab.

Helgen inleds med korta introduktioner till tillgängliga dataset. Framdukat att jobba med finns bl a 200 000 bilder och metadata om 9 miljoner objekt från FINNA, metadata om 47 000 konstverk från Finlands Nationalgallerier, museistatistik från Museiverket, stumfilm och ljudeffekterfrån YLE, se vidare https://docs.google.com/document/d/1JO2h0_uRVp0whHgCN4qD0d1nC7rvjTf-ybt1DNN-Csc/edit# Under inledningen presenteras också förslag på några teman (tracks) som kan vara vägledande för arbetet, som storytelling, education, visualization eller digital humanities.

Efter en kort open-mic session börjar deltagarna gruppera sig efter sina intressen, och formulera gemensamma idéer om vad de vill göra. Uppläggen listas på https://hackdash.org/dashboards/hack4fi och deltagarna uppmuntras att samarbeta, att röra sig mellan grupperna och hjälpas åt att lösa de utmaningar de ställs inför. Nu och då avbryts arbetet för mat och kaffe. Några av dataförvaltarna håller också särskilda schemalagda pass för dem som behöver hjälp med att förstå det presenterade datat. Det arbetas intensivt i nästan två dygn.

På söndag eftermiddag är det så dags att visa upp de koncept, prototyper och testapplikationer som arbetats fram under helgen. Bland tjugo fina exempel kan nämnas två bildsök – ett baserat på endast pixlar, ett på endast metadata – några spelappar och ett försök med historiska gif:ar. En deltagare har testat att streama historiska dokumentärfilmer från SLS via Periscope, och ett lag presenterar en stilig 3D-printad visualisering av metadata om offentlig konst i Danmark. Kul är också Big Dada-upplägget The Misleader som ljudsatt och slumpat samman bilder från SA-kuva (Försvarsmaktens bildarkiv) med strofer från Kalevala, och Keeping up with the Galléns som lyfter fram kvinnorna bakom de stora männen på Facebook-vis. Samt lösningar för tidsresor, bastuprofiler och Runeberg!

Nu har lagen tid på sig att fördjupa sina idéer ända fram till sista mars. Galafinal med prisutdelning blir det först den 13 april, och det ska bli spännande att se vilka som blir vinnare bland alla dessa stjärnor.
 
Johanna Berg

El Productor: La verdad sobre un rol distorsionado Foto: Andres Franco CC BY-SA

Den 9 december 2015 publicerade EU-kommissionen sin slutliga plan för upphovsrätten i ett meddelande kallat ”Mot en modernare och mer europeisk ram för upphovsrätten”. Planen innehåller en rad förslag som främst handlar om gränsöverskridande tillgång till kreativt innehåll inom EU, att bibehålla en hög skyddsnivå för rättighetshavare och att samtidigt ge utbildnings- och forskningsområdet en viss möjlighet att hantera upphovsrättsskyddat material.

Mest krut kommer EU-kommissionen att lägga på att ge oss EU-medborgare möjlighet att ta del av våra Spotify- och Netflixkonton, men även nationella tv- och radioprogram, även utanför det egna landets gränser. EU-kommissionen vill genomföra en närmast fullt utvecklad portabilitet för den här typen av onlinetjänster. Under våren 2016 kan vi därför förvänta oss ett par lagstiftningsförslag som går i linje med planen.

EU-kommissionen konstaterar vidare att de undantag som varje medlemsland kan införa i sin nationella upphovsrättslagstiftning i alltför liten utsträckning är enhetlig och bara gäller innanför landets gränser. Tolkningen av undantagen skiftar också från land till land. Det påverkar enligt EU-kommissionen framför allt utbildnings- och forskningsområdet, men även den allmänna tillgången till kunskap. Något som EU-kommissionen särskilt tar upp är att medlemsstaterna måste ta större hänsyn till den tekniska utvecklingen bl.a. när det gäller text- och datautvinning för vetenskapliga och forskningsändamål. EU-kommissionen nämner även att större hänsyn måste tas till användningen av digital teknik för kulturarvsinstitutionernas möjlighet till långsiktigt bevarande. Även här utlovar man lagstiftningsförslag under våren 2016.

EU-kommissionens plan för upphovsrätten har Justitiedepartementet nyligen skickat ut till 90 olika myndigheter, företag och organisationer på remiss för yttrande. Se EU-kommissionens plan och Justitiedepartementets remiss här. Remissvaren ska vara inlämnande till departementet senast den 24 februari. Ta gärna chansen att tycka till om EU-kommissionens plan för upphovsrätten även om ni inte finns på remisslistan!

Samtidigt som EU-kommissionen kom ut med sin plan i meddelandet ”Mot en modernare och mer europeisk ram för upphovsrätten” annonserade de om ett nytt offentligt samråd, s.k. public consultation. Den här gången vill EU-kommissionen främst ha reda på om efterlevnaden av det upphovsrättsliga regelverket är ändamålsenligt. Även här har ni därför chansen att tycka till! Sista datum är den 15 april 2016.

Catharina Ekdahl

Under två intensiva dagar förra veckan deltog jag i en workshop i Oxford om hur man kan hantera kulturarvsinformation i CIDOC CRM-modellen.

Workshopen arrangerades av British Museums-projektet Research Space och leddes av Dominic Oldman, Head of ResearchSpace, och Maria Theodoridou, R & D engineer vid Foundation for Research and Technology FORTH.

Dominic Oldman. Foto: Sanja Halling CC-0

Dagarna bjöd på många intressanta diskussioner och modelleringar av kulturarvsinformation i CIDOC CRM med kollegor från bl a Ashmolean Museum of Art and Archeology, Bodleian Libraries, Peabody Museum of Archaeology and Ethnology at Harvard University, Pori Art Museum, Yale University, etc.

Verktyget som användes under kursen var 3M, ett verktyg med öppen källkod som är särskilt utformat för att stödja semantiska mappningar till rikare ontologier och CIDOC Conceptual Reference Model utan att det är nödvändigt att förstå alla tekniska element. I 3M kan man, utan alltför avancerade tekniska förkunskaper, mappa kulturarvsinformation till CIDOC CRM och i samarbete med andra även skapa länkbara data och semantiskt integrera information med andra datakällor. På så sätt harmoniserar man kulturarvsinformation och gör den relevant och användbar för en bredare publik.

Mappning pågår. Foto: Sanja Halling CC-0

Varför mappa informationen överhuvudtaget – räcker det inte att bara lägga ut all rådata som länkbar? Utifrån ett antal konkreta exempel blev det tydligt att ”digital argument requires context”, dvs vi behöver vara överens om vad vi menar med vissa begrepp, och för att enas om betydelsen är kontexten nödvändigt. Vad betyder det t ex när ett löst begrepp som ”type” är definitionen på en metadatapost som beskriver ett museiföremål? För att veta vad som avses behövs en utvecklad modell samt dokumentation som man kan gå till när man är osäker på hur man ska göra. Annars kan ”typen” av information bli allt från beskrivning av databärare till bilden av objektet, ämnesbeskrivning, m m.

Vi fick också testa själva att beskriva informationen i CIDOC CRM på ett antal praktiska exempel från bland annat British Museum samt på vårt eget material.

Allt som allt var det två spännande och konstruktiva dagar med nya initiativ som togs på många områden. Det kommer att bli mycket spännande att se hur resultatet av dessa projekt blir.

Riksarkivet medverkar också i initiativet CultureBroker, delfinansierat av Kulturrådet och Länsstyrelsen i Västernorrland som under hösten 2015, i en testbädd, kommer att undersöka om en harmonisering av arkivinformation och CIDOC CRM-modellen är möjlig och hur förutsättningarna för detta ser ut.

Sanja Halling

Fredagen den 2 oktober 2015 var det för fjärde året i rad dags att fara till Köpenhamn för Sharing is Caring. Endagsseminariet samlade som vanligt engagerade deltagare från flera länder, och som vanligt blev jag häpen över hur få svenskar som lyckats ta sig över sundet för att träffa kolleger och diskutera The Right to Remix. Som tur är kan alla som missade eventet ändå få del av innehållet här.

Melissa Terrass och Maarten Zeinstra. Foto: J. Berg. CC 0.

Bland flera spännande talare kan nämnas Melissa Terrass från UCL (UK) som berättade om sina vidunderliga äventyr i maker-världen, och gav nya perspektiv på hur kulturarvs-institutioner (inte) gör sina material användbara för utomstående. Cedric Manara från Google talade om de rent kognitiva problemen med dagens upphovsrätt, internationella fördrag och nationella anpassningar. Vi skulle åtminstone behöva klarspråk om vad som gäller! Dessutom, menade han, är det dags att ifrågasätta om det är klokt att reglera allt skapande efter ett system egentligen utformat för en exklusiv procent av upphovsmän. Eva van Passel från SMIT (BE) talade om öppenhetens gränser, hur en institution rimligen kan förfara med material den inte äger rättigheterna till och vad den absolut INTE bör göra. Maarten Zeinstra från Kennisland (NL) presenterade några praktiska verktyg för maxad användbarhet. Bl a en PD-kalkylator och den nya Embeddr, som lanseras inom ett par veckor och kommer att göra det lättare att hitta fram till – och använda – högupplösta filer i Europeana.

Henriette Roued i Aagaard-klänning. Foto: Charlotte S H Jensen. CC 0.

På programmet fanns vidare en intressant paneldebatt där CopyDan mötte verksamma konstnärer i ett samtal om bl a Creative Commons, originalitet, copyleft och den eventuella rätten att leva på sitt konstnärskap. Mot slutet av dagen fick vi också ta del av de pigga ignite sessions som inledde årets upplaga av Hack4DK.  I allt var det en matnyttig och spännande dag som avslutades i ett sorl av entusiasm, och med stora förhoppningar om att ses igen om ett år. Till dess, kom ihåg att Sharing is caring! Using is caring! Caring is using! Let’s make the most of it – now!

Johanna Berg

Barbican Centre: Digital Revolution. Foto: Alexander Svensson. CC BY.

Jag har i några tidigare bloggposter skrivit om digitala utställningar och möjligheterna som de ger, men också om svårigheterna i att definiera vad en digital utställning är och vad det innebär att producera en digital utställning idag. I dagens snabba informationssamhälle blir det allt svårare att hitta information om de inspirerande och intressanta utställningar man har sett på webben någon gång men som det inte längre finns någon tillgång till. Fler och fler digitala utställningar produceras varje dag. Räcker det med att stänga ned och arkivera webbplatsen som har används för en digital utställning eller behövs det något mer?

De flesta beskrivande metadatastandarder är anpassade till föremål, dokument, publikationer, förteckningar eller samlingar. Med digitala utställningar handlar det inte längre om en avgränsad tematisk utställning – idag är det mycket som hamnar inom begreppet: virtuella rundvandringar, tredimensionella fördjupning i ett särskilt föremål eller så kan det vara traditionella utställningar där man har använt sig av digitala inslag. Hur gör man då när man ska beskriva en digital utställning i databaser och samlingssystem?

I arbetsgruppen för digitala utställningar har man länge resonerat kring hur detta skulle kunna göras enklare och mer effektivt. En modell för beskrivningar som ska kunna inkludera all ny information som uppstår när det gäller digitala utställningar har nu tagits fram inom ramen för Athena Plus-projektet.

DEMES – en modell för beskrivning av digitala utställningar

Digital Exhibition Metadata Elements Set (DEMES) består av 30 beskrivande element som är specifika för digitala utställningar. Dessa är grupperade i sju semantiska sektioner baserade på befintliga standarder. Publikationen ”Metadata for the description of digital exhibitions: the DEMES Element Set”, beskriver modellen. Den är öppen för kommentarer och synpunkter. Alla är inbjudna att testa och kommentera modellen, innan en version 1.0 tas fram.

Digitala berättelser och kulturarvet – a two way street

I september deltog jag i en nätverksträff med temat digitala utställningar som Riksutställningar anordnade där vi bland annat diskuterade svårigheterna med definitionen av begreppet digitala utställningar i det praktiska arbetet . Vi konstaterade att det i praktiken ofta blir en tunn gräns mellan digitala utställningar och digitala berättelser (digital storytelling) där dessa t o m kan gå in i varandra. Tvåvägskommunikation och interaktivitet som inte har varit möjlig tidigare har nu kommit in i bilden, vilket gör att många användare interagerar med kulturarvsinstitutioner via sociala medier – kommenterar, ställer frågor, lägger till egen information m m.

Hur skapas digitala berättelser idag vid kulturarvsinstitutionerna? Vilka rekommendationer och tekniska verktyg finns det? Även inom detta område har Athena Plus-projektet nu tagit fram en publikation, ”Digital storytelling and cultural heritage: stakes and opportunities.” Läs och inspireras!

Sanja Halling

Domkirkeodden i Hamar. Källa: Norges Museumsforbund.

Den 11 september deltog Digisam på Nordiske Museumsmøtet i Hamar, Norge. Huvudtemat för konferensen var ”Frihet/Freedom”. Den parallellsession som Digisam fick i uppdrag att inleda på förmiddagen bar rubriken ”Begrenset frihet? Åndsverkslov og digitalt tilgengelig kulturarv”. Inledningen bestod av en genomgång av den konflikt som ofta upplevs mellan kulturarvinstitutionernas uppdrag att bereda allmänheten tillgång till sina samlingar och arkiv och upphovsrättens utformning.

Efterföljande talare var Ida Otterstad, jurist på norska bildupphovsrättsorganisationen BONO. Hon pekade på att lösningen för museerna att enkelt få använda bilder digitalt ligger i en generell avtalslicens som kan erbjudas enligt den norska lagstiftningen. I Sverige finns motsvarande lagstiftning och den ligger redan till grund för de bildavtalsförhandlingar som pågår mellan Digisam och Bildupphovsrätt i Sverige.

Upphovsrättssessionen i Hamar avslutades med korta inlägg från företrädare från tre olika norska museer, Nasjonalmuseet for kunst, Norsk Folkmuseum och Rockheim. De redogjorde alla för upphovsrättens begränsande effekt för deras verksamheter. Moderator för sessionen var Gaute Øvereng från Ivar Aasen-tunet. Ivar Aasen-tunet är för övrigt basen för Nynorsk kultursentrum som utsågs till Årets museum under konferensen.

Catharina Ekdahl