Barbican Centre: Digital Revolution. Foto: Alexander Svensson. CC BY.

Jag har i några tidigare bloggposter skrivit om digitala utställningar och möjligheterna som de ger, men också om svårigheterna i att definiera vad en digital utställning är och vad det innebär att producera en digital utställning idag. I dagens snabba informationssamhälle blir det allt svårare att hitta information om de inspirerande och intressanta utställningar man har sett på webben någon gång men som det inte längre finns någon tillgång till. Fler och fler digitala utställningar produceras varje dag. Räcker det med att stänga ned och arkivera webbplatsen som har används för en digital utställning eller behövs det något mer?

De flesta beskrivande metadatastandarder är anpassade till föremål, dokument, publikationer, förteckningar eller samlingar. Med digitala utställningar handlar det inte längre om en avgränsad tematisk utställning – idag är det mycket som hamnar inom begreppet: virtuella rundvandringar, tredimensionella fördjupning i ett särskilt föremål eller så kan det vara traditionella utställningar där man har använt sig av digitala inslag. Hur gör man då när man ska beskriva en digital utställning i databaser och samlingssystem?

I arbetsgruppen för digitala utställningar har man länge resonerat kring hur detta skulle kunna göras enklare och mer effektivt. En modell för beskrivningar som ska kunna inkludera all ny information som uppstår när det gäller digitala utställningar har nu tagits fram inom ramen för Athena Plus-projektet.

DEMES – en modell för beskrivning av digitala utställningar

Digital Exhibition Metadata Elements Set (DEMES) består av 30 beskrivande element som är specifika för digitala utställningar. Dessa är grupperade i sju semantiska sektioner baserade på befintliga standarder. Publikationen ”Metadata for the description of digital exhibitions: the DEMES Element Set”, beskriver modellen. Den är öppen för kommentarer och synpunkter. Alla är inbjudna att testa och kommentera modellen, innan en version 1.0 tas fram.

Digitala berättelser och kulturarvet – a two way street

I september deltog jag i en nätverksträff med temat digitala utställningar som Riksutställningar anordnade där vi bland annat diskuterade svårigheterna med definitionen av begreppet digitala utställningar i det praktiska arbetet . Vi konstaterade att det i praktiken ofta blir en tunn gräns mellan digitala utställningar och digitala berättelser (digital storytelling) där dessa t o m kan gå in i varandra. Tvåvägskommunikation och interaktivitet som inte har varit möjlig tidigare har nu kommit in i bilden, vilket gör att många användare interagerar med kulturarvsinstitutioner via sociala medier – kommenterar, ställer frågor, lägger till egen information m m.

Hur skapas digitala berättelser idag vid kulturarvsinstitutionerna? Vilka rekommendationer och tekniska verktyg finns det? Även inom detta område har Athena Plus-projektet nu tagit fram en publikation, ”Digital storytelling and cultural heritage: stakes and opportunities.” Läs och inspireras!

Sanja Halling

Den 7-9 september deltog Sanja Halling och jag i APEx-projektets (Archives Portal Europe network of Excellence) andra konferens ”Collaboration and networking for a digital archival future – Sustainable perspectives through the Archives Portal Europe” som gick av stapeln i Budapest. Projektet startade 2012 som en fortsättning på APEnet-projektet (2009 – 2012) där syftet var att skapa en europeisk arkivportal. Archives Portal Europe innehåller idag arkivinformation från 5766 institutioner från 32 länder. APEx-projektet avslutades i och med denna konferens, och portalen kommer nu att förvaltas vidare av APEF – Archives Portal Europe Foundation. Under konferensens första dag gjordes ett högtidligt överlämnande av ett USB-minne med hela portalen från APEx till APEF.

Gerrit De Bruin (Project Coordinator, APEx) lämnar över portalen till Karel Velle (Chair of the Assembly of Associates, APEF). Foto: S. Danelius. CC 0

Under konferensen deltog föreläsare från 14 länder och flera olika organisationer. En av keynote-talarna var Hannes Kulovits från Österrikes Staatsarchiv som berättade hur det gick till att utveckla Europeiska Arkivportalen utifrån en teknisk och funktionell synvinkel, samt hur den har influerat Europas arkivvärld och bidragit till att skapa ett finmaskigt och brett nätverk av professionella inom den Europeiska arkivdomänen. En annan keynote hölls av Luciana Duranti från School of Library, Archival and Information Studies of the University of British Columbia som presenterade olika utmaningar för Born Digital-arkiv i framtiden när de skapas, används och bevaras i moln-miljöer.

Sanja presenterade Digisams verksamhet och talade om vårt arbete med digitala infrastrukturer, på vilket sätt arkivinformation är en del av detta och vilka utmaningar och möjligheter som finns. Karin Bredenberg från Riksarkivet berättade om hur arkivariens roll har ändrats från det analoga arkivet till att syssla med Born Digital, digitaliserat material och digitala beskrivningar. De som hanterar arkiv borde åtminstone hjälpligt förstå vad det digitala innebär, eftersom det är önskvärt att personen som känner materialet också kan ge synpunkter på utformning av metadata etc.  Arkivutbildningarna borde uppdateras för att hänga med i de nya digitala behoven.

Konferensens hemsida: http://apex2015budapest.mnl.gov.hu/ (där presentationerna kommer att läggas ut)

Susanne Danelius

Business planning. Foto: abductit. CC BY.

Projekt som görs inom ramen för europeiska forsknings- och innovationsprogram eller nätverk och samarbeten är ofta komplexa med många medverkande personer, institutioner och länder. Den här checklistan är tänkt som ett komplement för kulturarvsinstitutionernas generella kunskap om projektarbete. Checklistan togs fram av Digisams nätverk för deltagande i EU-projekt och innehåller råd och tips kring vad man kan tänka på innan ett projekt startar, under projektets gång och efter projektet är över.

Denna checklista tar i första hand upp de saker som är inriktade mot de gemensamma frågor och det kan vara särskilda regler som gäller för olika projekt.

Vi är tacksamma för dina kommentarer och synpunkter på checklistan, antingen direkt som bloggkommentarer eller per mail till sanja.halling@riksarkivet.se (obs! senast den 18 september). Dokumentet kommer därefter att redigeras och publiceras på vår webbsida.

Ladda ned checklistan här.

Sanja Halling

TMP, Thesaurus Management Platform, är en nyligen släppt webbplattform som tillhandahåller en samverkansyta för kulturarvsinstitutionerna och andra aktörer där möjligheter finns att publicera, redigera och ta del av andras auktoritetslistor, tesaurier, med mera.

TMP utvecklades inom ramen för två europeiska projekt tillägnade det digitala kulturarvet. Den första versionen utvecklades i Linked Heritage-projektet och utvecklingen av den andra versionen pågår i AthenaPlus-projektet där webbplattformen nu har öppnats för användning.

Plattformen kan hantera flerspråkiga terminologier vilket underlättar sammanlänkningar. Det är även möjligt att uppge hierarkiska relationer.

Mer om TMP kan du läsa om på AthenaPlus blogg.

Sanja Halling

Eurotech-konferensen

Förra veckan gick EuropeanaTech 2015-konferensen av stapeln i Paris. Konferensens övergripande tema ”Making the Beautiful Thing, Transforming Culture with Technology” handlade både om nya innovativa tekniska möjligheter för att visa vårt gemensamma kulturarv och om den tekniska utvecklingen som Europeana står inför, bland annat vad gäller datamodellering, återanvändning av metadata, den semantiska teknikens utveckling, med mera.

Ett intressant exempel visades från British Librarys case study ”Mapping the Maps” där tiotals tusen kartor extraherades från böcker, bland annat med hjälp av Europeanas Glam Wiki Uploader, vilket skapar nya möjligheter till interaktion med samlingar. Ben O’Steen berättade om British Library Labs, där forskare och utvecklare kan använda det digitala materialet.

Runar Bergheim presenterade europeiska projektet LoCloud, som håller på att utveckla tjänster som kan användas av kulturarvsinstitutioner, som exempelvis ”HPN Microservice for historical place names”. Runar påpekade att en viktig utgångspunkt i arbetet har varit att berikning av information borde ske så nära källdata som möjligt.

Chris Welty, Google Research

Chris Welty från Google Research berättade om paradigmskiftet med s k ”cognitive computing” och framtida utmaningar. Han pekade på vikten av kvalitativ data och hur det exempelvis inverkar på att få relevanta resultat genom flerspråkiga sökningar. Chris poängterade också betydelsen av att publicera data och att den innovativa utvecklingen också innebär att acceptera att allting inte blir helt perfekt från början, ”you have to fail to find that golden nugget”.

Många av de applikationer och verktyg som utvecklats inom ramen för Europeana görs också tillgängliga via Europeana Labs.

Metadatakvalitet var en återkommande tema under konferensen och en av sessionerna handlade specifikt om det. Där presenterades bland annat British Museums arbete med CIDOC CRM av Dominic Oldman. Dominic berättade om möjligheterna det ger då metadata publiceras på ett länkbart och kvalitativt sätt direkt efter att den har skapats. De europeiska projekten Europeana Fashion och CARARE visade på vilka behov som finns vad gäller specifika metadatabeskrivningar för modematerial respektive arkeologi och kulturmiljö.

Seb Chan from Cooper Hewitt, Smithsonian Design Museum berättade om arbetet med deras digitala samlingar där en stor del består av tryck, vilket innebär att det i många fall inte finns så mycket metadata om objekten, därför arbetar man mycket med samlingar som länkar till varandra och gränssnitt som drar uppmärksamheten till detaljer (t ex sökningar genom en viss färgnyans).

Sanja Halling

Putting yourself in the movie Michael Coghlan CC BY-SA

Det finns många olika sätt att använda sig av digitalt kulturarv i utställningar; virtuella vandringar genom museer, digitala tematiska utställningar, tredimensionella fördjupningar i ett särskilt föremål, för att nämna några. Flera museer experimenterar idag med att berika fysiska utställningar med digital information och tillföra nya digitala kontexter. Idag visas till exempel en utställning om mumier på Medelhavsmuseet, där 3D-teknik spelar en stor roll i att upptäcka föremålen.

Dessa satsningar tillför något nytt och utöver det vanliga för besökarnas upplevelse men innebär rätt ofta kostsamma tekniska åtgärder på kulturarvsinstitutionerna. EU-projektet meSch har som mål att utveckla en plattform med verktyg som kan användas för att skapa interaktiva upplevelser utan behov av avancerad teknisk expertis. Genom denna plattform skulle skräddarsydda applikationer kunna tillföra anpassat digitalt innehåll och interaktivitet till en fysisk utställning, som det exempelvis har beskrivits i projektets prototyp ”Loupe”. Sådana applikationer är ett sätt för museerna att skapa upplevelser utanför museibyggnadens väggar och att enklare kunna samarbeta kring gemensamma utställningar.

Och om man ändå inte skulle hitta ett lämpligt verktyg så finns eCult Observatory – en plattform där ”teknologi möter kulturarv” med bland annat en katalog över olika tekniska verktyg för information och kommunikation. Där kan dessutom teknikleverantörer visa sina lösningar och kulturarvsinstitutioner som redan har implementerat verktygen dela sina anpassningar med andra. Projektet har också publicerat ”A Guide for Museums to develop a Technology Strategy”, som handlar om vikten av att de nya teknologierna är en del av strategiska arbetet.

The Twingl Mind Andy Wilkinson CC BY-SA

Interaktiva upplevelser kommer att öka i framtiden och bli allt mer avancerade, och verktygen kommer att bli tillgängliga för fler och enklare att använda. Redan idag arbetar forskare i projektet SEEDS med att utveckla ett interaktivt system genom big data-teknik som inte bara presenterar data anpassad till användare, utan också kontinuerligt uppdaterar presentationen. Projektet CHESS arbetar bland annat med digital storytelling och personaliserade interaktiva berättelser för besökare av kulturmiljöer.  

Natural Europe är ett annat EU-finansierat projekt som fokuserar på naturhistoriska samlingar, och där pedagogiska metoder och verktyg tas fram för att skapa användarprofiler och skräddarsydda innovativa vägar genom de högkvalitativa digitala samlingar som finns på Naturhistoriska museer runt om i Europa.

Vad man samtidigt inte får glömma bort är att grunden i att skapa digitala upplevelser av kulturarv inte i första hand är tekniken utan materialet. Därför är grunden till att utnyttja den nya teknikens fulla potential att skapa strukturerad, standardiserad och harmoniserad kulturarvsdata. Därför är det också glädjande att se att ett initiativ och utbildningsprogram för yrkesverksamma, som tar upp hela den digitala livscykeln, har startat: “Initial Training Network for Digital Cultural Heritage: Projecting our Past to the Future”.

Sanja Halling

space by Sweetie187. CC-BY

I februari 2014 startade det europeiska projektet Europeana Space. Projektet har som syfte att genom digitala kulturarvsresurser skapa nya möjligheter för kreativa näringar. Projektet kommer att skapa en öppen miljö för användning av digitala kulturarvsresurser. Utvecklingen av tjänster och applikationer byggda på dessa resurser kommer att stödjas av ett antal ”bästa praxis”. Dessutom kommer Europeana Space att skapa sex mindre tematiska pilotstudier för att visa upp scenarier som utvecklats i denna miljö.

En rad olika tematiska workshops kommer att organiseras av projektet och den workshop som kommer att hållas härnäst handlar om frågor kring immateriella rättigheter, http://www.europeana-space.eu/activities/thematic-workshops/2-march-2015-europeana-space-ipr-workshop/

Sanja Halling

Golden Future Foto: Wen Nag. CC BY-NC-SA

Idag lagras ofantliga mängder information på filer med olika format, till exempel PDF-format för texter eller TIFF-format för bilder. Även om dessa format, i de flesta fall, följer dagens standarder, har du kanske ändå ställt dig frågan: Är filformaten som finns idag tillräckligt bra för att informationen ska kunna läsas av i framtiden, eller riskerar informationen att gå förlorad? Med andra ord: Hur blir det med långtidsbevarandet?

I EU-projektet PREFORMA http://www.preforma-project.eu/ (PREservation FORMAts for culture information/e-archives) arbetar man med frågor av detta slag och lägger fokus på att ge kulturarvsinstitutioner bättre möjligheter att bevara information på lång sikt. Organisationer vill kunna implementera standardiserade filformat som har hög kvalitet, men idag är detta en utmaning. Trots att standarder följs är detta inte alltid tillräckligt för att informationen ska kunna avläsas i framtiden. Att standarden tillämpas och implementeras på rätt sätt, så att den till exempel inte innehåller onödig eller bristfällig information, är en förutsättning.

Därför har man i PREFORMA-projektet utlyst en tävling, där företag i Europa tävlar i att ta fram så kallad kontrollprogramvara. Denna programvara ska kunna kontrollera om filer i ett visst format kan valideras för långtidsbevarande i olika arkiv eller om de ska stoppas för att de inte kommer att vara läsbara i framtiden. Programvaran ska också byggas på öppen källkod.

Från och med november i år arbetar sex utvalda aktörer med att ta fram förslag på programvara. Den slutliga vinnaren av tävlingen kommer att få ta fram slutprodukten. 

Riksarkivet koordinerar projektet. Vetandets värld i Sveriges Radio har bland annat intervjuat Börje Justrell och Christina Olsson på Riksarkivet om arbetet, och du kan lyssna på intervjun här. Du kan också läsa mer om projektet och det nätverk som vuxit fram i följande broschyr http://www.digitalmeetsculture.net/wp-content/uploads/2014/08/pfo_booklet_exe.pdf.

Moa Ranung

Supermoon Science Center. Ingrid Taylar CC-BY

CIVIC Epistemologies är ett europeiskt projekt, där Riksarkivet deltar som en partner, som kommer att ta fram och validera en roadmap för hur man kan använda sig av e-infrastrukturer för att öka möjligheterna för Europas medborgare att delta i vetenskaplig forskning. Fokus ligger på de möjligheter som öppen tillgång till information, öppen källkod och öppen innovation skapar för digitalt kulturarv och digital humaniora.

Idag finns det tekniska möjligheter att engagera medborgare i forskning med hjälp av tekniska verktyg för exempelvis crowdsourcing, där vem som helst kan hjälpa till med insamling eller kontextualisering av data. Projektet kommer att analysera de behov som forskare, medborgare och forsknings- och kulturarvsinstitutionerna har och ta fram en roadmap för hur behoven kan uppfyllas.

Vilka behov tycker du att det finns? Har du några egna erfarenheter av crowdsourcing? Dela i så fall gärna med dig av dina synpunkter och erfarenheter till projektet genom att fylla i en enkät för yrkesverksamma inom kulturarvssektorn.

Enkäten beräknas ta cirka 10 minuter och kommer att finnas online till och med den 22 december 2014. Fyll i enkäten här.

 http://www.surveygizmo.com/s3/1914440/Cultural-Heritage-Institutions-and-Citizen-Science

Sanja Halling

Sign for roadside curio shop, 05/1972. The U.S. National Archives. Photographer: Norton, Boyd. No known copyright restrictions.

Digitalt bevarande är en av de mest angelägna frågorna för kulturarvsinstitutionerna idag. De digitala informationsmängderna växer snabbt i och med att digitaliseringsinsatserna ökar och att allt mer material skapas enbart digitalt. En av de första frågor som gäller digitalt bevarande brukar vara: ”Hur gör man för att långtidsbevara digital information?” EU-projektet DCH-RP (Digital Cultural Heritage Roadmap for preservation) har nyligen publicerat en roadmap för digitalt bevarande som hjälp för kulturarvsinstitutionerna i arbetet med digitalt bevarande, samt en handbok som beskriver de viktigaste utmaningarna och ger en översikt av befintliga lösningar för digitalt bevarande. Handboken ger också en beskrivning av olika steg som bör tas för att säkra digital kulturarvsinformation för framtiden.

Projektet DCH-RP bygger på resultaten från projektet DC-net-projektet (Digital Cultural Heritage Network) som hade som syfte att främja samverkan mellan kulturarvssektorn och företrädarna för e-infrastrukturer för att underlätta tillgången till forskningsinformation i digital form från kulturarvsområdet. Inom projektet togs det fram förslag på prioriteringar av nya tjänster som skulle kunna förmedlas genom de digitala infrastrukturerna. Högst prioriterat blev långsiktigt digitalt bevarande. En rapport om dessa prioriteringar, kompletterad med goda exempel, har publicerats av DC-NET, ”DC-net priorities and Best Practices for Cultural heritage”.  
 
Att använda vedertagna standarder och format brukar vara det som man tänker på i första hand när man ska börja arbeta praktiskt med långsiktigt bevarande, men även samma typ av standard kan skapas på många olika sätt. Därför fokuserar man i projektet PREFORMA på implementering och validering av standarder för digitala filer, som ett steg på vägen att säkra ett långsiktigt bevarande.

Om digitalt bevarande är säkrande av innehåll så att framtida användare kan nå det, förstå och ta det till sig, vad är i så fall ”digital curation”? Det handlar om det digitala objektets livscykel och definieras av Digital Curation Centre som “maintaining, preserving and adding value to digital data throughout its life-cycle”.

4C-projektet är ett projekt som fokuserar just på ”digital curation” och i synnerhet på en av de mest angelägna frågorna – hur mycket kostar det att bevara informationen? Projektet har nyligen presenterat ett första utkast till roadmap som ett stöd för institutionerna i dessa frågor.

Digitalt bevarande är viktigt och angeläget – och vill du testa ett roligt sätt att utforska dess möjligheter, varför inte prova på ”Curate Game” som har tagits fram av DigCurv-projektet för att visa på vilka frågor och utmaningar som uppstår i olika projektscenarier när institutionerna arbetar med digitalt bevarande och bevarande.

Sanja Halling