Foto: S. Danelius CC0

Visioner är ofta lätta att komma överens om. Likt ledstjärnor visar de riktningen mot en önskad, men kanske inte fullt ut realiserbar framtid. I strategier beskrivs vi hur vi ska oss till utstakade mål som leder mot visionen. Det krävs oftast ett djupare arbete för att vi ska bli eniga om strategierna. Är det verkligen den här vägen som tar oss snabbast och säkrast framåt? Hur ska vi kunna välja när det ena alternativet verkar nog så gott som det andra?

Ofta är det inte heller helt enkelt att överblicka konsekvenserna av de strategiska valen. Antingen påverkar strategierna det dagliga arbetet, som för det mesta fungerar men kanske inte leder mot målen. Eller så är det precis tvärtom, att de som gör det dagliga arbetet ser hur arbetet ska drivas och frustrerat konstaterar att de övergripande strategierna inte stöjder detta.

En fungerande strategi måste därför knyta samman visionen med det dagliga arbetet. Top-down och bottom-up perspektiven behöver kunna mötas och ge näring åt varandra.

Digit@lt kulturarv och Digisam

I Digit@lt kulturarv, regeringens strategi för digitaliseringen av kulturarvet, fick Digisam i uppdrag att ”ta fram förslag om nationella riktlinjer för hur en samordnad digital informationshantering och ett samordnat och kostnadseffektivt digitalt långtidsbevarande av samlingar och arkiv, inkluderat audio-visuella arkiv, kan ske hos de statliga institutioner som samlar, bevarar och tillgängliggör kulturarvsmaterial och kulturarvsinformation.” Digisam fick också i uppdrag att ”presentera allmänna råd för digitalisering och tillgängliggörande av samlingar och arkiv som ska främja prioriteringar inom digitaliseringsarbetet och ett framtida användande av gemensamma format samt öppna och gemensamma standarder för det statliga kulturarvsområdet.”

Frågan om långsiktigt bevarande valde Digisam att bryta ut som en särskild arbetsuppgift. Frågorna om en samordnad digital informationshantering och allmänna råd valde Digisam att hantera dels inom ramen för infrastruktur, dels inom ramen för det som i rapporten Ett digitalare kulturarv – Digisams verksamhet 2011-2015 presenteras som ett förslag till nationella riktlinjer för digitalisering av kulturarvet.

Nationella riktlinjer

Vad är egentligen nationella riktlinjer för en samordnad hantering av digital kulturarvsinformation? Utifrån hur Digisam valt att bygga upp riktlinjerna så är det ett antal dokument som på olika nivåer stödjer och leder kulturarvsmyndigheterna och institutionerna i arbetet med att nå de övergripande målen för ett digitalt kulturarv. Riktlinjerna är tänkta att kunna fungera som stöd för alla typer av kulturarvsaktörer, även långt utanför Digisams krets av medverkande myndigheter och institutioner.

En ryggrad i de nationella riktlinjerna är Digisams vägledande principer för arbetet med digitalt kulturarv. De är framtagna för att vara till hjälp vid de strategiska val som behöver göras längs vägen mot en kostnadseffektiv samordnad digital informationshantering. Varje princip stöds av en kort beskrivning, ett förklarande motiv och några konsekvensmeningar som pekar på vilka insatser som kan krävas. Eftersom principerna ska gälla långsiktigt innehåller de inga referenser till specifika tekniska lösningar eller format. De ska heller inte ses som mål att uppnå och bocka av, utan som just principer att hålla kursen mot.

Men för att de nationella riktlinjerna ska kunna vara till hjälp för att sammanlänka vision, mål och strategier med det dagliga arbetet krävs ett konkret stöd. I ett första steg har detta utarbetas i form av rekommendationer, vägledningar och checklistor. Detta är också ett svar på uppdraget till Digisam att presentera allmänna råd för digitalisering och tillgängliggörande av samlingar och arkiv. Digisams bedömning är att det mest effektiva sättet att närma sig frågan om allmänna råd är att utforma rekommendationer. Digisams stöddokument utgår från och bygger vidare på redan nedlagt arbete i tidigare satsningar, både nationellt och internationellt. För att de nationella riktlinjerna ska ge långsiktigt hållbar vägledning krävs också en kontinuerlig förvaltning av såväl helheten som ingående delar.

Rätt använda är visioner och strategier kraftfulla verktyg för att staka ut riktningen mot de mål som leder oss framåt. Men de måste användas lyhört och ödmjukt. Om de bara tillämpas uppifrån och ned utan att öppna upp för inspel, påverkan och delaktighet från och i samverkan med dem som dagligen arbetar med förvaltningen av digital kulturarvsinformation, försvinner utrymmet för ett növdvändigt agilt arbetssätt. Ett balanserat strategiskt arbetssätt där idéer fångas upp, diskuteras och sätts i verket och där användaren aldrig släpps ur fokus är en nödvändig framgångsfaktor.

Rolf Källman

Peter Krantz. Foto: Jann Lipka CC BY-SA

Kungliga biblioteket (KB) är en institution som jobbar aktivt med att släppa ut sitt material på webben. Jag ställde några frågor till Peter Krantz, CIO (Chief Information Officer) på KB om varför det lönar sig att jobba med öppna data och hur kulturarvsinstitutioner kan få fler att börja använda det material som finns hos dem.

– Vad kan kulturarvsinstitutionerna göra för att skapa (större) användbarhet för sina data – vad kan vara det första steget?

Det första är att frigöra dem i så stor utsträckning som möjligt. Det möjliggör för fler att använda dem i andra tjänster och sammanhang. Sedan är kulturarvet ojämnt fördelat över många institutioner och genom att samarbeta runt auktoriteter och standarder kan den information vi förvaltar kopplas ihop igen. Då blir det lättare för andra som vill återanvända materialet i tjänster som är relevanta för användarna. Detta kräver dock att vi utgår från några grundläggande gemensamma principer för att undvika att vi bygger silos av information. På KB och andra institutioner försöker vi koppla ihop information genom att arbeta med länkade data/den semantiska webben. Genom att knyta olika ting med personer, ämnesord, platser och händelser blir det lättare att hitta saker som har med varandra att göra.

Ett annat viktigt område är att tydliggöra i organisationen att fritt material ska läggas ut för andra att återanvända. Man kanske känner att informationen inte är komplett eller tillräckligt hög kvalitet men det anser jag är upp till användaren att avgöra.

När det kommer till bildmaterial specifikt så hoppas jag att vi ska kunna göra det ännu enklare att återanvända genom att tillhandahålla det över protokoll som t.ex. IIIF, International Image Interoperability Framework. Det är en specifikation som på ett standardiserat sätt gör det möjligt att använda olika slags klienter för att bläddra i paginerat material, zooma i högupplösta bilder mm. Vi har redan en del material via World Digital Library presenterat på det sättet. Det går redan nu att bädda in och visa det i andra tjänster om man inte vill hantera själva bildfilerna själv.

– På vilket sätt tror du att öppna data från kulturarvsinstitutionerna kan skapa större nytta i samhället?

Med fri information blir det möjligt för andra att bearbeta den på sätt som kanske gör den ännu mer lättillgänglig för forskare och andra som kan skapa ny kunskap. Vi har sett några exempel där frivilliga jobbar med att transkribera bilderna som utgör en handskrift och plötsligt går det att googla och få träff i enskilda sidor i Nicodemus Tessin d.y:s dagbok från 1688.

Många kulturarvsinstitutioner förvaltar ju en omfattande samling källmaterial som t.ex. kan användas för att belägga påståenden i Wikipedia eller på andra ställen. Det kan leda till ny kunskap om vår historia, platser mm. En utmaning är att nyttan ibland uppstår på andra ställen än i de egna tjänsterna. Det kan vara svårt att få reda på hur mycket materialet används på t.ex. Wikipedia eller i andras tjänster. Jag skulle gärna vilja kunna hitta ett sätt att kunna rapportera den typen av återkoppling för att se tydligare var material gör mest nytta.

– Har ni sett några exempel på ny användning av de datakällor som har publicerats som öppna på KBs webb, t ex SOU:er, kartor, m m?

De flesta dataseten vi publicerat har det hänt något med. SOU:erna har laborerats med på flera ställen, bl.a. på det SOU-hack vi arrangerade 2015. Linköpings universitet tog det material vi hade digitaliserat, komibinerade med moderna SOU:er, och lade in rubbet i en SOU-söktjänst. På annat håll gjordes textanalys, geografiska analyser mm.

Stiftelsen Svensk Industridesign och Designfakulteten har återanvänt metadata från oss för att bygga en särskild sökmotor för designforskning. Det visar hur någon som kanske har ett specifikt användarbehov kan skapa en lösning för det när de får tillgång till datamängden. Att bygga en sådan specifik sökmotor är något som vi kanske skulle haft svårt att prioritera på KB.

—

Tack Peter för olika vinklar och goda exempel!

Susanne Danelius

Förra veckan gick Digikult-konferensen av stapeln, för fjärde året i rad. Konferensens fokus var ”digitalt kulturarv i praktiken” och presentationerna belyste öppna data, digital humaniora, digital förmedling av kulturarvet och inte minst praktiska exempel på hur man skapar bättre tillgänglighet och användbarhet.

Från Digisam presenterade Rolf Källman vår rapport Ett digitalare kulturarv  som överlämnades till regeringen i februari. Presentationen hittar du här.

Mycket av fokus i presentationerna låg på användning av informationen. Riksarkivarien Björn Jordells presentation handlade om just detta – att kulturarvet bevaras för att användas. Björn pekade på att fokus i e-förvaltningsfrågorna under de senaste åren har gått från teknisk inriktning till återanvändning av information. Det värdefulla och centrala i digitaliseringen är just informationen. Tekniken är föränderlig men värdet i informationen består och därför är öppna data en viktig fråga – det är tekniken som ska anpassas till informationen och inte tvärtom.

Trineke Kamerling från Rijksmuseum i Amsterdam berättade om museets olika projekt och samarbeten som involverar användare på olika sätt. Med museets Rijksstudio kan museets analoga konstverk resultera i produkter där konstverk från museet får spridning genom olika vardagsföremål som legobitar, yoghurtpaket och klänningar. Ett pågående projekt tar också fram en webbaserad ”paint-sample database”. Museet är också involverat i ett samarbete kring crowdsourcing-verktyget Accurator. Trineke berättade också om samarbeten med andra museer, t.ex. med British Museums Research Space, där den semantiska webbens tekniker utforskas.

Mahendra Mahey höll en presentation om British Library Labs verksamhet och utmaningen som ligger i att skapa så stor tillgång som möjligt till den digitala informationen. Mahendra visade exempel på hur man samarbetar med användarna. Man har anordnat tävlingar som t.ex. Shakespeare Off The Map och några specifika projekt såsom Mechanical Curator, där slumpmässigt utvalda små illustrationer från 1700- till 1900-talets böcker publiceras varje timme.

Torsten Johansson från Kungliga biblioteket. Foto: Johanna Berg CC-0

Torsten Johansson från Kungliga biblioteket berättade om digitalisering av dagstidningar, bland annat utifrån projektet DigiDaily och utifrån hur OCR-tolkning öppnar för nya typer av forskning eftersom det möjliggör fritextsökningar i textmassor.

Fredrik Skott från Institutet för språk och folkminnen pratade om tillgängliggörande och publicering av arkiv- och museisamlingar med folkminnesarkiven som exempel. Fredrik lyfte frågor kring etiska överväganden och urvalsprinciper. Hur beskrivs informationen vid olika historiska tidpunkter? Institutionerna är inte bara förvaltare av information – vi bevarar, vårdar och visar vår historia men är också med och skapar den, menar Fredrik.

Ulla Bøgvad Kejser från det Kongelige Bibliotek i Danmark pratade om kostnader för bevarande (curation) och om institutionens arbete i det europeiska projektet 4C, där bland annat verktyget Curation Costs Exchange utvecklades.

Pelle Snickars, professor i medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning mot digital humaniora vid Umeå universitet, lyfte i sin presentation intressanta frågor kring att skanna i 3D och vad det innebär för digitalt original och kopia, med exempel från historien om hur den digitala bysten av Nefertiti har tagits fram. Pelle presenterade också ett nytt projekt – Digitala Modeller: teknikhistoriens samlingar, digital humaniora & industrialismens berättelser.

Magnus Johansson, Statens museer för världskultur och Wilhelm Lagercrantz, Statens historiska museer, presenterade några digitala tillämpningar av utställningar som har tagits fram de senaste åren, t.ex. den digitala utställningen Magasinet. Idag finns det flera möjligheter för institutioner att utveckla gemensamma tillämpningar. Exempelvis pågår ett initiativ kring att skapa ett gemensamt administrationsgränssnitt där flera institutioner kan samarbeta kring den information som finns i K-samsök och t.ex. skapa digitala utställningar.

Ovanstående är bara en del av alla de intressanta presentationer som hölls. Hela konferensen filmades, och både filmen och presentationerna kommer framöver att publiceras på Digikults webbplats http://digikult.se.

Sanja Halling

Under året har en arbetsgrupp för digital produktion verkat på Digisams uppdrag. Arbetsgruppen avslutade nyligen sitt uppdrag med att kartlägga vilka resurser som finns och utifrån det föreslå hur digital produktion kan ske mer kostnadseffektivt med befintliga resurser, vilka krav som bör eller måste uppfyllas vid produktionen, samt att klarlägga fördelar och nackdelar vid små- respektive storskalig produktion. Gruppen använde Digisams principer som en bas i arbetet. Förslagen presenteras i rapporten ”Mot ökad digitalisering”. Jag intervjuade gruppens ledare, Kaisa Unander från Kungl. biblioteket, för att höra hur det gått.

Kaisa Unander. Foto: S. Danelius CC-0

– Hur har arbetet gått?

Vi har nu avslutat vårt jobb med arbetsgruppen och har överlämnat vår rapport till Digisam. Den kommer att utgöra ett underlag till Digisams slutrapport. Vår rapport består bland annat av en kartläggning över vilken digital utrustning som finns hos dem som idag ingår i Digisams 24 myndigheter. Rapporten fungerar också som en Best Practise för dem som står i begrepp att börja med digitalisering. Arbetet har flutit på bra och jag är tacksam för att ha fått en djupare inblick om hur det fungerar i musei- kontra biblioteks- och arkivvärlden, och att vi har fått chansen att samarbeta med varandra på ett mer konkret plan.

– Varför är arbetet med digital produktion viktigt?

”Digitalisering” är ett begrepp som är i ropet just nu. Det kan dock vara väldigt olika saker som avses, allt från att institutioner ska börja använda sociala medier, till att de ska digitalisera sitt diarium, eller digitalisera och tillgängliggöra sina samlingar. Det är bra att definiera vad det är vi menar när vi använder begreppet. KB får mycket frågor från mindre organisationer som vill ha rådgivning i saken, och då kan vi hänvisa till denna rapport samt till Digisams principer.

– Finns det några goda förebilder ute i världen för en effektiv digital produktion?

Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet (LSH) ligger i framkanten, de har publicerat sina bilder på bl a Wikimedia Commons med öppna licenser och de håller en bra dialog med användarna. På det internationella planet finns projektet EU-screen som har digitaliserat och publicerat stora mänger tv-program från tidigt 1900-tal och framåt.

– Har ni gjort några iakttagelser om vad som saknas idag för att få till en effektiv digital produktion?

En upptäckt vi gjorde var att det var många som efterlyste en extern kompetens som kunde komma och visa hur man gör rent praktiskt. En handelsresande i kunnande helt enkelt. Någon som kan visa hur man t ex håller sig till de gällande säkerhetsnivåerna. Här finns ett hål att fylla. Ett framtida Digisam skulle kunna vara någon som certifierar en sådan extern kompetens.

Tack!

Vi vill ta tillfället i akt att skicka ett varmt tack till arbetsgruppens medlemmar. Tillsammans har arbetsgruppen som förutom Kaisa Unander- Kungl. biblioteket, som har lett arbetet, bestått av:
Karin Glasemann, Nationalmuseum
Annika Hjerpe, Kungl. biblioteket
Antonio Molin, Naturhistoriska riksmuseet
Karin Nilsson, Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet
Eva Toller, Riksarkivet

Med rapporten Mot ökad digitalisering har vi fått ett utmärkt avstamp för en bättre digitaliseringssamverkan!

Susanne Danelius

Commodore Record Shop i New York, augusti 1947. Foto: William Gottlieb, LOC (pd). Inga kända copyrightrestriktioner.

Den som jobbar med digitalisering av kulturarvsmaterial fattar varje dag beslut om vilka bilder eller dokument som ska scannas, vilka föremål som ska fotograferas eller ljudfiler som ska räddas åt evigheten. Dessa beslut bidrar till den stora poolen av gemensamma kulturarvsresurser, och påverkar också hur varje institution uppfattas på nätet.
 
De flesta användare har ju inte en susning om vilka artefakter som förvaltas av vilken institution, och det är lätt att tro att den samling som presenteras på webben är representativ för institutionen som helhet. Den som har egen erfarenhet från sektorn vet att det oftast inte är så, men det hjälper ju inte användarna. Och detta är bara ett – av många – skäl att se över sina prioriteringar.
 
Digisam har inom ramen för arbetet med myndighets/institutionsvisa planer utarbetat en checklista för prioritering av material till digitalisering. Den rör sig på generell och övergripande nivå, och är tänkt som ett stöd i arbetet med att operationellt prioritera mer konkret och precist vilka material som bör ställas längst fram i kön.
 
Men tänk om vi har missat nånting?
 
Vi är mycket tacksamma för dina kommentarer, synpunkter och inspel på checklistan, antingen direkt som bloggkommentarer eller per mail till johanna.berg@riksarkivet.se, men OBS senast den 24 november. Vi räknar med att dokumentet därefter redigeras om och ska kunna antas av Digisams styrgrupp före jul. Vi hörs!
 
Johanna Berg

Dan Korn medverkade via Skype. Foto: Catharina Ekdahl, CC:0

Umeå universitetsbibliotek bjöd på en intressant dag om lokalt kulturarv när konferensen ”Från by till byte [baj’t]” gick av stapeln i torsdags. Medverkande från Västerås stadsbibliotek, länsbiblioteket i Östergötland, Nordkalottens kultur- och forskningscentrum och Eslövs stadsbibliotek delade generöst med sig av sina erfarenheter av digitalisering och marknadsföring av lokala samlingar med små ekonomiska medel.

Dagen inleddes av en Skype-uppkopplad Dan Korn, folklivsforskare, författare och fotograf, bosatt i Manchester som på ett underhållande sätt berättade om sin passion för västgötalitteratur. Efter lunch berättade undertecknad om det juridiska arbete som Digisam samordnar för att ta fram nationella grundvillkor för användning av upphovsrättsligt skyddat bildmaterial och en vägledning om upphovsrätt och annan lagstiftning.

I samband med eftermiddagens kaffepaus visades Umeå universitetsbiblioteks digitaliseringsutrustning för deltagarna. Vi fick veta att universitetsbiblioteket digitaliserar utifrån fyra olika spår, där avhandlingar är ett av spåren.

Visning av Umeå Universitetsbiblioteks digitaliseringsutrustning. Foto: Catharina Ekdahl, CC:0.

Konferensen avslutades med Umeå universitetsbiblioteks Christer Karlsson som berättade om betydelsen av att ha en urvalsprocess i digitaliseringsarbetet och vikten av att låta användarna delta och till viss del även styra vad som ska digitaliseras.

Catharina Ekdahl

Foto: Young woman steering a yacht under sail. Fotograf: Harold Nossiter/Harold Nossiter Junior, 1920-/30-tal. Australian National Maritime’s Museum. Inga kända copyrightrestriktioner.

Digisam arbetar enligt sin övergripande vision för att i samverkan med andra, och med alla till buds stående medel, bidra till en situation där:

• Kulturarvet är digitaliserat, tillgängligt och användbart för alla. 
• Det finns en samordnad, kostnadseffektiv infrastruktur som stödjer digitalisering, användning och bevarande med hög kvalitet.

För att vi tillsammans ska kunna närma oss detta önskade idealtillstånd har Digisam formulerat fjorton principer för arbetet med digitalisering, bevarande och tillgängliggörande av kulturarvet. Principerna är grupperade under huvudrubrikerna Styra, Producera, Använda och Bevara och de antogs av Digisams styrgrupp den 3 april 2014. Principerna finner du här.

Principerna följer TOGAF-modellen och stöds var och en av en kort beskrivning, ett förklarande motiv och några konsekvensmeningar som pekar på vilka insatser som krävs. De ska inte ses som uppnåendemål att bocka av, utan som just principer att mer långsiktigt hålla kurs mot.

Digisam kommer framöver att komplettera principerna med mer vägledande material och rekommendationer etc. Dessutom vill vi gärna lyfta inspirerande exempel på myndigheter och institutioner som kan sägas visa vägen för andra. Vi är ju många som är på väg åt samma håll, och det finns mycket att vinna på att dela med sig av både goda erfarenheter och mer dyrköpta läxor. Tillsammans kan vi komma längre!

Johanna Berg

Europeana CC-BY-SA

Europeana är ett EU-finansierat projekt som arbetar med att göra kulturarvet digitalt tillgängligt, så att alla kan ta del av det och engagera sig i det. Projektet har bland annat tagit fram en webbportal där vem som helst kan söka bland olika poster som rör kulturarvet. Detta tack vare att arkiv, bibliotek och museer i 29 länder bidrar med data. Europeana arbetar också för kulturarvssektorn genom att bland annat sprida och överföra kunskap, ta fram tjänster och opinionsbilda. Kulturarvssektorn, tillsammans med experter inom bland annat teknik och juridik, ingår i projektets nätverk.

Nyligen publicerades Europeanas årliga affärsplan. Europeana går nu in i en ny fas, och vi sammanfattar de viktigaste förändringarna:

• ’Från portal till plattform’ – Hittills har fokus främst legat på att användare ska besöka och söka i portalen. Framöver kommer mer fokus att läggas på att skapa communities som använder den information som redan finns där. Till exempel kommer servicen Europeana Labs att skapas, som gör det möjligt för utvecklare att göra nya tjänster av informationen. Inom Europeana Cloud tas en prototyp för en moln-infrastruktur fram, som i sin tur ska göra det enklare för samarbetspartners att dela data och verktyg med varandra.
• Mer fokus kommer att läggas på att öka datakvaliteten. Målet är att all data ska ha relevanta beskrivningar, kunna förhandsvisas, ha korrekt information om geografisk placering för objekten, tydliga rättighetsbeskrivningar och direktlänkar till själva objekten. Europeana kommer också att arbeta med copyrightfrågan så att så mycket som möjligt ska vara möjligt att återanvända.
• Mer fokus kommer att läggas på nätverken. Detta innebär till exempel att man bjuder in samarbetspartners till arbetsgrupper på temat standardisering och interoperabilitet, så att deras data kan bli än mer synlig, eller att man anordnar större event och nationella möten.  
• Fokus kommer också att ligga på att skapa långsiktig hållbarhet, bland annat ur ett ekonomiskt perspektiv. Genom att odla och använda det stora nätverk som Europeana med tiden har blivit, ska nyttan med tillgängliggörandet av kultur lyftas upp. Europeana kommer också att stärka relationerna med nyckelaktörer, såsom beslutsfattare och intressenter, som kan bidra till hållbarheten. Från år 2015 får Europeana ekonomiskt stöd genom Connecting Europe Facility (CEF), vilket också kräver att man visar på hållbarheten.

Moa Ranung

Foto: Johanna Berg CC:0

Alla Digisams ”medverkande myndigheter” har Regeringens uppdrag att senast under 2015 ta fram interna planer för sitt arbete med digitalisering, digitalt bevarande och digitalt tillgängliggörande av kulturarvet.

Digisam har velat stödja och underlätta det arbetet genom att försöka hitta gemensamma linjer i frågeställningar och mätmetoder. Under våren 2013 kunde en mindre expertgrupp diskutera sig fram till ett generaliserat frågeschema och en ensad mängdmatris som stöd för de interna processerna. Under hösten och vintern har ett bredare nätverk samlats till en serie öppna möten för att fördjupat diskutera uttolkning av centrala begrepp och viktiga avgränsningar inom området. Minnesanteckningar från mötena finns, liksom övriga aktuella underlag, här.
 
Nu vidtar på myndigheter och institutioner intensifierat arbete med de underlag som Digisam begärt in före 1 juni. De kommer att sammanställas i en samlad analysrapport och läggas till grund för Digisams förslag till regeringen, och därför är det viktigt att alla berörda bidrar med en om möjligt osminkad bild av sina behov och styrkeområden.
 
Den 19 mars träffades nätverket för sista gången på Livrustkammaren, men på allmän begäran har Digisam lovat ett par-tre nya träffar inom kretsen fram till årsskiftet 2016. Det finns ju alltid så mycket kvar att prata om!

Johanna Berg