Sedan våren 2015 har vi på Digisam drivit ett pilotprojekt om lagring för långsiktig användbarhet. Projektet har varit en del i arbetet med att ta fram modell för en skalbar och flexibel infrastruktur i samverkan med Sunet.

Pilotprojektet har nu avslutats och resulterat i ett förslag till övergripande modell för lagring med långsiktig användbarhet, inklusive bevarande av digital kulturarvsinformation. I projektet undersöktes möjligheterna till gemensam lagring och möjliga fördelar med detta. Testerna och utvärderingen av Sunets lagringstjänst har utförts tillsammans med sju kulturarvsinstitutioner/-myndigheter utifrån respektive organisations situation vad gäller digital lagring och framtida behov av digitalt bevarande. Jämförelser har gjorts mellan lagringskostnaderna för respektive organisation idag och de kostnader som Sunets gemensamma molntjänst för lagring, så som den ser ut idag, innebär. En översiktlig juridisk analys av de integritetsskyddsrättsliga och upphovsrättsliga aspekterna har också gjorts.

xkcd.com/1683, licens: CC-BY-NC 2.5.

Kulturarvsinstitutioner/-myndigheter som ingick i pilotprojektet var följande:

• Riksarkivet
• Kungliga Biblioteket
• Riksantikvarieämbetet
• Statens museer för världskultur
• Nordiska museet
• Naturhistoriska riksmuseet
• Institutet för språk och folkminnen

Pilotprojektets resultat visar på att det finns en stor potential i att samverka kring infrastrukturella tjänster. Vår bedömning är att detta är inledningen på ett konkret samarbete kring en mer effektiv infrastruktur för gemensam lagring och gemensamma tjänster som kan skapa högre användbarhet av digital kulturarvsinformation, både idag och i framtiden.

Projektrapporten kommer i dagarna att överlämnas till Digisams beredningsgrupp inför beslut av styrgruppen.

Vi vill passa på att tacka alla som har varit involverade i projektet på olika sätt och alla andra som har bidragit på olika sätt med synpunkter och kommentarer.

Jag vill också passa på att tacka för mig då jag efter årsskiftet börjar på en ny tjänst.

Sanja Halling, utredare på Digisam och projektledare

Bild från sidan 468 ur ”Bell telephone magazine” (1922). Inga kända copyright-restriktioner

Digisams pilotprojekt kring lagring för långsiktig användbarhet går nu in i en skarpare testfas. Pilotprojektet är en del av ett pågående arbete kring en skalbar och flexibel infrastruktur som utförs i samverkan med SUNET, och syftar till att ta fram en effektivare infrastrukturell lösning för gemensam lagring för att skapa högre användbarhet av digital kulturarvsinformation. Här  kan du läsa mer om bakgrunden till arbetet.

Pilotprojektet har haft en förberedelsefas under 2015 och planeras att löpa till hösten 2016. Under projektet ska en modell som bygger på gemensam lagring testas och utvärderas. I utvärderingen kommer hänsyn bland annat tas till eventuella skalfördelar, och kravspecifikationen för modellen kommer att innehålla förslag på lösningar för beständiga identifierare. Förhoppningen är att lösningen kan bidra till effektivare hantering av information och högre grad av interoperabilitet.

I Digisams förstudie pekades en gemensam lagringslösning ut som önskvärd, antingen centraliserad eller distribuerad. Pakettjänster för bevarande kan eventuellt ligga ovanpå en sådan teknisk lösning. Från institutionerna finns önskemål om att kunna sköta lagringen i de egna systemen genom ett gemensamt administrationsgränssnitt. Därför anordnade vi inom ramen för projektet ett seminarium  tillsammans med SUNET, där både systemleverantörer och systemutvecklare för samlingssystem deltog. Under seminariet blev det tydligt att några specifika användarfall behöver testas för att se vilka gemensamma fördelar som kan finnas vid en gemensam lösning, utöver exempelvis ekonomisk vinning. För närvarande utformar vi några sådana scenarier tillsammans med flera kulturarvsinstitutioner, för att i nästa steg testa dessa.

Bild: S. Danelius CC 0

Illustrationen visar hur institutionerna skulle kunna arbeta i ett gemensamt administrationsgränssnitt (alternativt direkt i sina egna samlingssystem för dem som enklare använder dessa) för att sedan, via kvalitetshöjande tjänster, lagra informationen i standardiserade informationspaket. Ett användargränssnitt kan sedan göra informationen lättare att använda.

Sanja Halling

Sign for roadside curio shop, 05/1972. The U.S. National Archives. Photographer: Norton, Boyd. No known copyright restrictions.

Digitalt bevarande är en av de mest angelägna frågorna för kulturarvsinstitutionerna idag. De digitala informationsmängderna växer snabbt i och med att digitaliseringsinsatserna ökar och att allt mer material skapas enbart digitalt. En av de första frågor som gäller digitalt bevarande brukar vara: ”Hur gör man för att långtidsbevara digital information?” EU-projektet DCH-RP (Digital Cultural Heritage Roadmap for preservation) har nyligen publicerat en roadmap för digitalt bevarande som hjälp för kulturarvsinstitutionerna i arbetet med digitalt bevarande, samt en handbok som beskriver de viktigaste utmaningarna och ger en översikt av befintliga lösningar för digitalt bevarande. Handboken ger också en beskrivning av olika steg som bör tas för att säkra digital kulturarvsinformation för framtiden.

Projektet DCH-RP bygger på resultaten från projektet DC-net-projektet (Digital Cultural Heritage Network) som hade som syfte att främja samverkan mellan kulturarvssektorn och företrädarna för e-infrastrukturer för att underlätta tillgången till forskningsinformation i digital form från kulturarvsområdet. Inom projektet togs det fram förslag på prioriteringar av nya tjänster som skulle kunna förmedlas genom de digitala infrastrukturerna. Högst prioriterat blev långsiktigt digitalt bevarande. En rapport om dessa prioriteringar, kompletterad med goda exempel, har publicerats av DC-NET, ”DC-net priorities and Best Practices for Cultural heritage”.  
 
Att använda vedertagna standarder och format brukar vara det som man tänker på i första hand när man ska börja arbeta praktiskt med långsiktigt bevarande, men även samma typ av standard kan skapas på många olika sätt. Därför fokuserar man i projektet PREFORMA på implementering och validering av standarder för digitala filer, som ett steg på vägen att säkra ett långsiktigt bevarande.

Om digitalt bevarande är säkrande av innehåll så att framtida användare kan nå det, förstå och ta det till sig, vad är i så fall ”digital curation”? Det handlar om det digitala objektets livscykel och definieras av Digital Curation Centre som “maintaining, preserving and adding value to digital data throughout its life-cycle”.

4C-projektet är ett projekt som fokuserar just på ”digital curation” och i synnerhet på en av de mest angelägna frågorna – hur mycket kostar det att bevara informationen? Projektet har nyligen presenterat ett första utkast till roadmap som ett stöd för institutionerna i dessa frågor.

Digitalt bevarande är viktigt och angeläget – och vill du testa ett roligt sätt att utforska dess möjligheter, varför inte prova på ”Curate Game” som har tagits fram av DigCurv-projektet för att visa på vilka frågor och utmaningar som uppstår i olika projektscenarier när institutionerna arbetar med digitalt bevarande och bevarande.

Sanja Halling

Rent a freezer locker! OSU Special collections ca 1940. Inga kända copyrightrestriktioner.

Digisam har i uppdrag att ta fram förslag om nationella riktlinjer för hur ett samordnat och kostnadseffektivt digitalt långtidsbevarande av samlingar och arkiv kan ske hos kulturarvsinstitutionerna. För att komma framåt i frågan har Digisam genomfört en förstudie om digitalt bevarande mellan april 2013 och mars 2014.

Förstudien bestod av intervjuer med ett urval av våra medverkande myndigheter och institutioner, en workshop, utfört arbete i en arbetsgrupp och en expertgrupp, och en jämförande analys av hur det digitala bevarandet ser ut på nationell och europeisk nivå.

Resultaten från förstudien finns samlade i en nypublicerad rapport. Rapporten visar hur läget ser ut hos de intervjuade kulturarvsinstitutionerna vad gäller digitalt bevarande, vilka behov som finns på området och hur ’state of the art’ (dagens högsta nivå inom ett område) kan nås. Rapporten innehåller också information om hur Digisam bör arbeta vidare med frågan.

Myndigheterna och institutionerna som deltog i förstudien är:

• Riksarkivet
• Arkitektur- och designcentrum
• Institutet för språk och folkminnen
• Kungliga biblioteket
• Tekniska museet
• Riksantikvarieämbetet
• Statens historiska museer
• Statens maritima museer

Mrs. Adelaide Minogue checking humidity recorder in stacks, August 12, 1942.
U.S. National Archives: 64-NA-346. No known copyright restrictions.

Spectrum är en fritt tillgänglig standard inom samlingsförvaltning. Den utarbetades från början, 1994, av brittiska kolleger under ledning av Collections Trust, men har sedan uppgraderats flera gånger och används idag i mer än 40 länder.

Spectrum bidrar till stärkt fokus på samlingsförvaltning och ökad professionalism på institutionerna. Dessutom ger den förutsättningar för en utvecklad harmonisering av arbetet på olika museer, vilket i förlängningen kan innebära ökad rörlighet för både föremål och personal.

Därför är vi glada att kunna meddela att Spectrum nu kommer att översättas till svenska och anpassas till svenska förhållanden. Riksantikvarieämbetet planerar att ta på sig ansvaret som nationell partner för Spectrum, och kommer tillsammans med Digisam att leda de arbetsgrupper som ska säkra att manualens 21 procedurer kan fungera även på svensk botten. I arbetsgrupperna har vi försökt åstadkomma en balanserad sammansättning av intresserade deltagare, men det finns fortfarande plats för fler – säg gärna till om du vill vara med och bidra!

Vi inleder processen med ett första möte i Stockholm fredagen den 4 april 2014 och planerar att vara klara med arbetet före nästa årsskifte. Parallella projekt för översättning och anpassning av manualen pågår i Finland under Museiverket och i Norge under Kulturrådet. Vi har pratat ihop oss med våra Nordiska kolleger och det är vår förhoppning att vi alla ska kunna dra gemensam nytta av erfarenheterna inom Spectrum-arbetet oss grannar emellan.

Läs mer om projektet på K-blogg http://www.k-blogg.se/2014/01/23/spectrum-pa-svenska och hör gärna av dig till någon av oss om det är något du undrar.

Ingela Chef-Holmberg, Riksantikvarieämbetet
Johanna Berg, Digisam

Foto: Guides Alma Wegen and Fairman B. Lee with a climbing party on Nisqually Glacier, Mount Rainier National Park, 1919. Fotograf: Frank A. Jacobs. University of Washington Libraries Digital Collections. No known copyright restrictions.

Mängden digital kulturarvsinformation blir större för varje dag, men idag saknas en ’roadmap’ för hur man bör gå tillväga för att bevara digital kulturarvsinformation på lång sikt. Därför deltar Digisam i det EU-finansierade projektet DCH-RP, som handlar om att skapa en sådan roadmap och att titta på möjligheter för långsiktigt bevarande genom en samlad digital infrastruktur. Förhoppningen är att den roadmap som tas fram i projektet kommer att kunna implementeras på nationell nivå.

En av arbetsuppgifterna i projektet är att genomföra praktiska bevarandetester, så kallade ’proofs of concept’, där kulturarvsinstitutioner gör konkreta experiment tillsammans med leverantörer av e-infrastrukturer. Bevarandetesterna bygger på scenarier som beskriver olika situationer relaterade till digitalt bevarande. Scenarierna kan till exempel handla om operativa utmaningar, slutanvändarens perspektiv, nya tjänster eller bevarandet av mer speciella typer av data såsom 3D-objekt.

Den första omgången tester gjordes mellan mars och september 2013. Nu börjar den andra omgången tester, som pågår fram till augusti 2014 och som kommer att omfatta data från följande kulturarvsinstitutioner:

• Institutet för språk och folkminnen
• Arkitektur- och designcentrum
• Tekniska museet
• Naturhistoriska riksmuseet
• Statens maritima museer
• Statens museer för världskultur

Vi är väldigt glada för att institutionerna bidrar med kompetens och data!

Sanja Halling