Nytt samverkansområde kring digitalisering och bevarande

Vad innebär att digitalisera ett kulturarv? Och vad krävs för att en eftervärld ska kunna ta del och använda sig av det? Moa Ranung, samordnare på Digisams sekretariat, har under våren träffat majoriteten av Digisams medverkande för att diskutera dessa frågor – och hur man ska kunna göra verkstad av diskussionerna.

Bakgrunden till träffarna, som är ett första frö i ett nytt samverkansområde, bygger på dialoger som Digisams sekretariat höll med de högsta ledningarna hos flertalet av Digisams medverkande under 2018. Genom dialogerna blev det tydligt att man ser ett antal områden som särskilt viktiga att samverka kring och där samverkansområde Digitalisera och bevara är ett av de högst prioriterade.

Sedan tidigare finns samverkansområde Juridik genom det juridiska rådet, som leds av Sofia Kullman, jurist vid Digisams sekretariat.

– Det juridiska rådet fungerar som ett stöd till Digisams medverkande i juridiska frågor, för närvarande handlar det mest om upphovsrättsliga frågor men även frågor om offentlig upphandling, integritetsskyddslagstiftning och annat kan dyka upp, berättar Digisams verksamhetsledare Carl-Magnus Fahlcrantz.

Inom samverkansområde Digitalisera och bevara kommer medverkande framför allt arbeta med att ta fram standarder, riktlinjer och vägledning inom området. Efter flera dialogmöten under våren, där de medverkande haft möjlighet att lyfta frågor som man ser som särskilt viktiga att arbeta med, träffades man den 14:e maj på det första gemensamma samverkansmötet.

– Samverkan inom området Digitalisera och bevara handlar mycket om utveckling och förvaltning av de medverkande aktörernas digitalisering och digitala bevarande av kulturarvet. De leveranser som ska tas fram ska också kunna vara till nytta för en bredare målgrupp som jobbar med digitalisering av kulturarvet, säger Moa Ranung.

Att det finns mycket man vill göra är uppenbart. Och för att ta sig vidare och få fram såväl styrande som stödjande vägledningar och standarder behövs prioritering.

– Jag är väldigt positiv till att en så pass bred grupp lyckades fånga upp ett antal tydliga fokusområden att jobba vidare med. Nu hoppas jag att vi ska kunna ta arbetet ett steg längre – att det inte ska stanna vid skrivbordsmaterial utan verkligen bli verkstad av det. Personligen brinner jag för det visuella kulturarvet, så min förhoppning är att lyckas få ut det och göra det användbart för såväl forskare som allmänheten, säger Sven Rentzhog, avdelningschef för Digital interaktion på Nordiska museet, som var en av deltagarna på mötet.

Vad valde man då att prioritera och hur tar man sig vidare? Moa Ranung, drivande från sekretariatet säger:

– Några frågor som stack ut var gemensamma definitioner av begrepp som rör digitalisering och frågan om hur form och innehåll bör se ut vad gäller metadata, länkad öppen data och kravspecificering inför digitalisering. Frågan om artificiell intelligens är en bubblare, då artificiell intelligens kan vara ett användbart verktyg i digitaliseringen och det digitala bevarandet. I slutändan handlar det om att i ett första steg ta fram så kallad mjuk infrastruktur för att skapa bästa möjliga förutsättningar för ett digitaliserat och tillgängligt kulturarv som både människor och maskiner kan använda på bred front. I juni träffar vi de medverkande igen för att tydliggöra vilka som kommer att ingå i samverkansgruppen, som är en tillsvidarekonstruktion, och de arbetsgrupper som ska kopplas till den. Och så kommer vi att ta fram en färdplan för arbetet.

Samverkansområden inom Digisam vänder sig till Digisams 22 medverkande. Är du en av dem och vill delta, tveka inte att kontakta Moa Ranung för samverkan inom digitalisering och bevarande eller Sofia Kullman för samverkan kring juridiska frågor.