Nyheter

Bevarande som e…

6 kommentarer till Bevarande som e…

Bevarande som en förutsättning för användning av det digitala kulturarvet idag och i framtiden.

                                         Photo: Edmund Tse, CC BY 2.0

Det fanns en genomgående samstämmighet i frågan om samordnade lösningar för långsiktigt digitalt bevarande i de svar som inkom från institutioner och myndigheter på regeringens uppdrag om ett underlag för en nationell strategi för digitalisering, elektronisk tillgång och digitalt bevarande.

 

Vi har nu i Digisam börjat utreda vad det är som behövs för de samordnade lösningarna. För ett par veckor sedan samlade vi de som arbetar på Riksarkivet med de här frågorna för att närma oss problemet. Vi tittade bl a på hur man arbetar med dessa frågor idag. På Riksarkivet har man gjort det under lång tid då man redan under 1970-talet började få in digitala leveranser av arkivmaterial från statliga myndigheter.

 

Den första frågan att ta itu med är vad digitalt bevarande egentligen är. Oftast pratar vi i ABMK-området om digitalt långtidsbevarande. Men bakom den termen döljer sig flera olika begrepp och vägval som förutom långsiktiga lösningar även kan handla om bevarande på kort och medellång sikt. Det finns flera olika definitioner på långsiktig digitalt bevarande, ofta beroende på sammanhanget. På LDB-centrums (Centrum för långsiktigt digitalt bevarande) webbplats finns följande definition som jag tycker sammanfattar problematiken på ett bra sätt: ”Långsiktigt bevarande: En tidsperiod längre än livstiden för systemet (hårdvara och mjukvara). Att bevara med sikte på ”nästkommande generationer.” I dag beräknas medellivslängden för digitala system vara mellan tre och sju år.”

 

LDB-centrums definition pekar på det centrala i frågan, att det gäller att förvalta informationen strategiskt så att bevarande av digital information sker med samma målbild som för den analoga informationen. I svensk arkivkontext finns det ingen bortre tidsgräns för de allmänna handlingar som den offentliga förvaltningen ska bevara, då offentlighetsprincipen inte är tidsbegränsad.

En stor del av problemet är att teknikutvecklingen gör att mjuk- och hårdvara inte har någon längre hållbarhet än några år.  Det innebär att man ständigt måste migrera den digitala informationen för att säkra att den kan bevaras för framtiden. För att kunna hantera den i framtiden behöver man också tekniska metadata av olika slag och för att förstå den dessutom inte bara kunskap om innehållet, utan också om t ex struktur och kontext. I arkivsektorn arbetar man ofta med konceptuella modeller som OAIS-modellen där ”arkivpaket” med metadata beskriver både hur informationen ska läsas och den tekniska miljön som den skapades i.

Under senare år har flera EU-projekt haft stor betydelse för arbete med digitalt bevarande, bland annat CASPAR, PLANETS, m m. Riksarkivet har också deltagit i arbetet kring digitalt bevarande i olika europeiska sammanhang bl a som koordinator för PROTAGE, ett forskningsprojekt som handlade om tillämpning av agentteknologi i digitalt bevarande.

I de samtal vi haft hittills med företrädare för institutioner inom kulturarvssektorn har flera uttryckt önskemål om att utreda om en centralt förvaltad molnlösning skulle kunna vara ett alternativ. Det är med stor sannolikhet mer kostnads- och resurseffektivt än att alla institutioner ska lägga resurser på kompetens, personal och att bygga upp egna tekniska lösningar. Men för att en gemensam lösning ska vara möjlig är det oerhört viktigt att definiera vilka behov av bevarande som olika institutioner har för olika typer av material. Annars går det inte att välja rätt bevarandelösning. Allt material digitaliseras inte för att bevaras ”för alltid” men bevarandeaspekten är central innan en digitaliseringsprocess sätts igång. Vi har bara börjat med att försöka greppa den komplexa bevarandefrågan och återkommer i ämnet i takt med att vårt arbete fortskrider.

Arbetar du med digitalt bevarande inom kulturarvssektorn? Skicka oss gärna dina synpunkter!

/Sanja Halling, Digisam

 

 

En mer avancerad form av länkning

2 kommentarer till En mer avancerad form av länkning
Visualiseringsdiagram av Anja Jentzsch 

Semantik – det låter bra och många pratar om det, men vad är det egentligen? För några veckor sedan ordnade vi på Digisam vårt första problemformuleringsmöte på temat. Många som jobbar i kulturarvssektorn har efterlyst verifierade auktoritetslistor till stöd för institutionernas arbete, men listorna gör inte mycket nytta utan sammanhang och det är därför vi behöver tänka semantiskt. Vi kände att vi behövde hjälp med att hitta de gemensamma utvecklingsområdena och formulera de mest trängande behoven på det område inom sektorn som vetter mot semantik och LOD (linked open data).
Efter en innehållsrik dag med smarta deltagare från KB (Göran Konstenius, Martin Malmsten, Miriam Säfström & Lisa Winberg), Riksarkivet (Martin Bjersby & Mårten Johansson) och RAÄ (Henrik Summanen) kan vi konstatera att det finns flera saker att ta tag i. Vi behöver:
  • Sprida kännedom om semantik och LOD i minnessektorn, i linje med Tim Berners-Lee’s guldstjärnor.
  • Arbeta för fler öppet tillgängliga auktoritetslistor för entiteter av gemensamt intresse, i synnerhet historiska personer.
  • Fundera över Wikipedias roll och funktion i ett utbyggt semantiskt informationssystem.
  • Sammanställa konkreta exempel på hur semantifiering och LOD fungerar i praktiken.
Hör gärna av dig om du har synpunkter på hur vi bäst kan jobba tillsammans för att maximera den gemensamma nyttan av den utveckling som redan pågår.
Johanna Berg, Digisam

Digitalisera snabbare!

Kommentarer inaktiverade för Digitalisera snabbare!
Analogt biblioteksarbete på den gamla goda tiden, New York Public Library
(No known copyright restrictions) 
Före jul hade jag glädjen att delta i Digitalisera snabbare! ett seminarium om effektiva arbetsflöden för digitalisering, i arrangemang av Anders Söderbäck på Stockholms universitetsbibliotek. Det var spännande att möta universitets- och forskningsbibliotekarier, en för mig ny krets i digitaliseringsarbetet, och på något sätt betryggande att deras frågor och problem var så lika dem jag brukar möta inom andra delar av kulturarvssektorn.
Bland talarna fanns Richard Davies, digital approvals manager på British Library, som berättade om de stora digitaliseringsprojekt som biblioteket driver i samarbete med Google. Han tecknade också bakgrunden i den omsvängning som institutionen gjort från vad Davies kallar exklusiv lyxdigitalisering till bredare, mer storskalig massdigitalisering.
Davies menade att den där exklusiva varianten nog kan vara motiverad när det gäller vissa unikt värdefulla, komplexa och ömtåliga material som t ex Beowulf eller Magna Charta. På svensk botten kan vi jämföra med objekt som Djävulsbibeln eller kanske det Augsburgska konstskåpet.
Men i allmänhet, menar Davies, blir det för dyrt att arbeta på det sättet. Framför allt kostar det för mycket att göra själva urvalet, då kvalificerad personal måste lägga mycket tid på att hämta fram, sortera, bedöma och prioritera objekten innan de kan skickas in i själva digitaliserings­processen. Det betyder höga marginalkostnader och onödigt slitage på både utvalt och nedprioriterat material, och en alltför långsam process för en institution som i sina samlingar har ungefär 14 miljoner böcker.
Därför jobbar British Library nu med digitalisering av större sammanhållna materialkategorier, som t ex brittisk dagspress. I den modellen prioriteras hela samlingar för digitalisering och eventuellt extraarbete kan under processens gång läggas på de objekt som av någon anledning behöver särskild omsorg i form av rengöring, konservering eller informationskomplettering. Mindre resurser ger på det viset mer resultat ut till användarna. Kvantitet vinner alltså över (extremt hög) kvalitet, och det tror jag är bra. Vad tycker du?
Johanna Berg, Digisam

En nationell strategi för digitalisering av kulturarvet

2 kommentarer till En nationell strategi för digitalisering av kulturarvet

                                      

                                          Fotograf: Ekelund, Gunnar; Spårvagnsmuseets samlingar
                                          No known copyright restrictions

I torsdags fattade regeringen beslut om en nationell strategi för arbetet med att digitalisera, digitalt bevara och digitalt tillgängliggöra kulturarvsmaterial och kulturarvsinformation.  strategin

Det är en strategi som täcker in hela bredden av digitaliseringsfrågorna, från urval till bevarande och användning. I fokus för strategin står de möjligheter som digitalisering ger för användning, delaktighet och medskapande, idag och i morgon och de förutsättningar som krävs för att detta ska vara möjligt.
Alla statliga institutioner som samlar, bevarar och tillgängliggör kulturarvsmaterial och kulturarvsinformation ska ta fram en plan för digitalisering och tillgänglighet. Målen är högt ställda och ska nås inom fastställda ekonomiska ramar.
Digisam, det samordningssekretariat för digitalisering, digitalt bevarande och digitalt tillgängliggörande av kulturarvet, som efter ett regeringsbeslut är inrättat på riksarkivet, har under hösten startat sin verksamhet www.riksarkivet.se/digisam  Sekretariatets roll är beskrivet i det uppdrag som riksarkivet fick i februari i år: Regeringsuppdrag
Att bidra till och i vissa avseenden samordna arbetet med att nå målet för strategin är Digisams viktigaste uppdrag.
Vi som arbetar på Digisam är Rolf Källman, Johanna Berg och Sanja Halling. Vi har ett stort och spännande uppdrag framför oss att driva, samverka, samordna, inspirera och inspireras. Det enda vi säkert vet är att ett nära samarbete med alla er inom och utom kulturarvsområdet, som liksom vi brinner för de här frågorna, är en förutsättning för att vi gemensamt ska nå målen för strategin.
På den här bloggen kommer vi att reflektera över hur arbetet utvecklas.
Vi hoppas att få möta er här och på många andra mötesplatser.