Karin Nilsson om vikten av att kulturarvet blir tillgängligt för alla

Digisam stämde träff med Karin Nilsson på Statens historiska museer för att prata om Digisams hjärtefrågor: ett digitalt och tillgängligt kulturarv – och vad som krävs för att nå dit.

Karin Nilsson är avdelningschef för Kommunikation och digitalisering på Statens historiska museer, ett uppdrag som spänner över områden som digitalisering, IT, digitala samlingar, projektsamordning, utställningsteknik, telefoni, social media, webb till det övergripande ansvaret för museibutikerna. Och inte nog med det – det rör sig om totalt sex museer – som publikt ska vara sina egna varumärken, men organisatoriskt är en myndighet.

Tillgängligheten är grunden

Digisams huvuduppdrag är att genom digitaliseringen göra kulturarvet tillgängligt. När jag frågar Karin hur hon själv skulle beskriva tillgängligt kulturarv så drar hon likheter med Maslows behovstrappa:

– Tillgängligheten är själva grunden – det är vår sektors motsvarighet till grundläggande behov som att sova och äta.

Men är kulturarvet tillgängligt idag?

– Nej!

Så vad behöver vi göra för att komma dit?

– Vi måste prata mer om vad kulturarvet innebär. Kulturarvet är något grundläggande för att människor ska känna samhörighet, empati och delaktighet. Och det är viktigt att alla människor kan göra det, oavsett vart i landet man bor, vilket funktionshinder man har eller vilket språk man talar.

Statens historiska museer är en del av Digisam – hur tror du man genom Digisam ska jobba för att nå dit?

– Det viktigaste är att man tror på samverkan och vill vara med. Här anser jag att Digisams samtliga generaldirektörer måste prioritera samverkan inom Digisam för att vi verkligen ska lyckas. Om alla gjorde det skulle vi komma jättelångt.

Kanske en provokativ fråga: men om vi då gör det tillgängligt – exempelvis att det finns på Internet – behövs då det fysiska museet?

– Absolut! Det fysiska och det digitala är två parallella linjer där båda behövs då de delvis fyller olika syften. Museibesöket är en kollektiv upplevelse. Digitalt använder man sig främst av oss för den kunskap vi har. Det ena utesluter inte det andra och genom att besöka oss kan man vilja gå till en större fördjupning vilket man kan digitalt, och även tvärt om, genom att tagit del av oss digitalt vill man kanske se föremålet i verkligheten.

Hur ser du då på att det digitala flyttar in i det fysiska museet?

– Vi på Statens historiska museer har valt att endast jobba med digitalisering på det fysiska museet om det ger ett till lager av vekligheten. Man bör vara vaksam och fundera på varför man just ska använda en digital teknik. Om den fysiska världen är tillräcklig så finns det ingen anledning. Men om det tillför något mer, så finns det goda skäl.

Utställning om förintelsen genom artificiell intelligens

Just nu finns Speaking memories att se på Historiska museet: en utställning om förintelsen där man genom AI-teknik kan ta del av överlevandes historier från koncentrationslägren. Shoah foundation i Los Angels har samlat in berättelser och skapat ett arkiv som de sedan hanterat med en frågebank med tusentals frågor, som genom AI-tekniken innebär att man som besökare kan ställa frågor om två överlevandes liv och upplevelser av förintelsen, men även tiden efter. Karin ser Speaking memories som när digitaliseringens möjligheter tillför det där extra lagret genom att man får möjlighet att känna en närvaro som inte annars skulle vara möjligt. Responsen från besökarna har varit god:

– Utställningens rumsliga uttryck och möjligheten att ställa frågor har vid flera tillfällen gjort att helt okända människor har börjat prata med varandra. De delar med sig av sina upplevelser av förintelsen. Det visar vilken roll ett museum kan ha som en arena för samtal.

En avslutande efterlysning

Innan jag beger mig hemåt frågar jag Karin om det är något ytterligare hon vill lyfta. Efter en kort fundering passar hon på att i sann Digisam anda söka samarbete:

– Statens historiska museum har genom sammanslagningen som skedde 1 januari 2018 bytt samlingsförvaltningssystem, vilket betyder att vi måste göra om och då vill vi självklart göra bättre. Finns det någon annan institution som är i samma sits? Då vill vi jättegärna prata med er – för kunskapsutbyte och kompetensutveckling.

Så finns det någon där ute som är eller har varit där Karin är kring förvaltningssystem? Kontakta henne gärna på karin.nilsson@shm.se

Och är du nyfiken på utställningen Speaking memories så visas den fram till december 2019.

Text: Mikael Weikvist