Intervju med Peter Krantz, Kungliga biblioteket

Peter Krantz. Foto: Jann Lipka CC BY-SA
Kungliga biblioteket (KB) är en institution som jobbar aktivt med att släppa ut sitt material på webben. Jag ställde några frågor till Peter Krantz, CIO (Chief Information Officer) på KB om varför det lönar sig att jobba med öppna data och hur kulturarvsinstitutioner kan få fler att börja använda det material som finns hos dem.
– Vad kan kulturarvsinstitutionerna göra för att skapa (större) användbarhet för sina data – vad kan vara det första steget?
Det första är att frigöra dem i så stor utsträckning som möjligt. Det möjliggör för fler att använda dem i andra tjänster och sammanhang. Sedan är kulturarvet ojämnt fördelat över många institutioner och genom att samarbeta runt auktoriteter och standarder kan den information vi förvaltar kopplas ihop igen. Då blir det lättare för andra som vill återanvända materialet i tjänster som är relevanta för användarna. Detta kräver dock att vi utgår från några grundläggande gemensamma principer för att undvika att vi bygger silos av information. På KB och andra institutioner försöker vi koppla ihop information genom att arbeta med länkade data/den semantiska webben. Genom att knyta olika ting med personer, ämnesord, platser och händelser blir det lättare att hitta saker som har med varandra att göra.
Ett annat viktigt område är att tydliggöra i organisationen att fritt material ska läggas ut för andra att återanvända. Man kanske känner att informationen inte är komplett eller tillräckligt hög kvalitet men det anser jag är upp till användaren att avgöra.
När det kommer till bildmaterial specifikt så hoppas jag att vi ska kunna göra det ännu enklare att återanvända genom att tillhandahålla det över protokoll som t.ex. IIIF, International Image Interoperability Framework. Det är en specifikation som på ett standardiserat sätt gör det möjligt att använda olika slags klienter för att bläddra i paginerat material, zooma i högupplösta bilder mm. Vi har redan en del material via World Digital Library presenterat på det sättet. Det går redan nu att bädda in och visa det i andra tjänster om man inte vill hantera själva bildfilerna själv.
– På vilket sätt tror du att öppna data från kulturarvsinstitutionerna kan skapa större nytta i samhället?
Med fri information blir det möjligt för andra att bearbeta den på sätt som kanske gör den ännu mer lättillgänglig för forskare och andra som kan skapa ny kunskap. Vi har sett några exempel där frivilliga jobbar med att transkribera bilderna som utgör en handskrift och plötsligt går det att googla och få träff i enskilda sidor i Nicodemus Tessin d.y:s dagbok från 1688.
Många kulturarvsinstitutioner förvaltar ju en omfattande samling källmaterial som t.ex. kan användas för att belägga påståenden i Wikipedia eller på andra ställen. Det kan leda till ny kunskap om vår historia, platser mm. En utmaning är att nyttan ibland uppstår på andra ställen än i de egna tjänsterna. Det kan vara svårt att få reda på hur mycket materialet används på t.ex. Wikipedia eller i andras tjänster. Jag skulle gärna vilja kunna hitta ett sätt att kunna rapportera den typen av återkoppling för att se tydligare var material gör mest nytta.
– Har ni sett några exempel på ny användning av de datakällor som har publicerats som öppna på KBs webb, t ex SOU:er, kartor, m m?
De flesta dataseten vi publicerat har det hänt något med. SOU:erna har laborerats med på flera ställen, bl.a. på det SOU-hack vi arrangerade 2015. Linköpings universitet tog det material vi hade digitaliserat, komibinerade med moderna SOU:er, och lade in rubbet i en SOU-söktjänst. På annat håll gjordes textanalys, geografiska analyser mm.
Stiftelsen Svensk Industridesign och Designfakulteten har återanvänt metadata från oss för att bygga en särskild sökmotor för designforskning. Det visar hur någon som kanske har ett specifikt användarbehov kan skapa en lösning för det när de får tillgång till datamängden. Att bygga en sådan specifik sökmotor är något som vi kanske skulle haft svårt att prioritera på KB.
—
Tack Peter för olika vinklar och goda exempel!
Susanne Danelius