Digitalisering och kommunikation i tätt samarbete hos Nationalmuseum

Köer som ringlade hundratals meter utanför museet, publikrekord som slogs, hyllad kulturdokumentär om renoveringen på SVT; att Nationalmuseum stått i centrum och varit en succé under det senaste året går inte att ta miste på. Men hur är man som museum tillgänglig under en nästan sex års evakuering. Och behöver ett museum som ständigt fylls av människor ens fundera på att finnas i den digitala världen?

Digisams kommunikatör begav sig till Nationalmuseum för att få svar på sina funderingar och fick en lång pratstund med Karin Glasemann, digital koordinator och Anna Janson, kommunikatör.

Det analoga satte fart på digitaliseringen

Idag kan man ta del av drygt 5000 verk i lokalen på Blasieholmen, men under fem och ett halvt år så var huset stängt för renovering. Och delvis kan Nationalmuseum tacka det analoga för att man nu tagit stora kliv i digitaliseringsarbetet.

– Vi behövde flytta ut allt, för att sedan flytta in allt. Den enkla vägen hade varit att göra som man alltid gjort, men istället såg vi till att komplettera och uppdatera den digitala dokumentationen och i så stor utsträckning som möjligt använda oss av digitala verktyg. Sedan var det så att vår publik inte kunde möta samlingarna i större utsträckning om vi inte såg till att tillgängliggöra våra verk i den digitala världen. Att restaurera den fysiska byggnaden innebar att vi blev digitala, såväl i våra arbetssätt som mot publiken, säger Karin.

Under stängningen lanserades en ny hemsida och vid öppnandet så släppte de även en ny app. Förutom att appen möjliggör att konsten blir tillgänglig för allmänheten oavsett var de befinner sig, så är den verktyget för fördjupning vid museibesöket. Utförlig information finns om verken. Och i vissa fall är det enda vägen för besökaren att kunna få information om ett verk.

– Det viktiga för oss är att konsten får stå i centrum. I vissa utställningsdelar i huset har vi exempelvis valt att inte ha verksbeskrivningar synliga vid själva verket, då det kan störa den estetiska upplevelsen. Genom att använda sin mobil kan den besökare som vill enkelt få informationen genom de koder som finns intill tavlan eller föremålet, förklarar Karin.

Samma tanke går igen även när Nationalmuseum möter användaren digitalt enligt Karin:

– På hemsidan och i appen så är det själva föremålet som står i centrum och som guidar användaren vidare, även om informationen finns tillgänglig och är nära tillhands. Dessutom jobbar vi med något som kallas IIIF, vilket innebär att användaren digitalt kan ta del av högupplösta bilder. Med IIIF kan användaren bland annat zooma in och se detaljer i tavlorna som i vissa fall inte är möjliga vid det fysiska besöket.

Tänket är likadant även i museets sociala mediekanaler.

– Vårt varumärke är våra ikoniska verk, det är det våra användare vill se och veta mer om. Social media bjuder in till mycket och det är lätt att gå vilse, men utgår man från vad ens användare vill se så blir det ganska enkelt. Vi väljer att lyfta fram konsten, inte menyn i restaurangen eller vad en arbetsgrupp på museet sysslar med, säger Anna.

Gör vad du vill med konsten

Ja, det förhållningssättet har man. Även om det inte handlar om att handgripligen ge sig på ett fysiskt föremål. Men genom att jobba med öppna licenser i så stor utsträckning som möjligt så finns ungefär 7 000 verk tillgängliga högupplösta via Wikimedia commons, dessutom finns 70 000 verk tillgängliga via Nationalmuseums samlinsdatabas som nås via collection.nationalmuseum.se. Med öppna licenser kan vem som helst göra vad som helst med verket. En tanke som kanske skrämmer många, men där Nationalmuseums ser fördelar.

– Vi vill att fler ska upptäcka konsten, vi vill finnas för så många fler än de som fysiskt är här. Och vi vill vara i dialog med samhället. Att öppna upp licenserna skapar möjligheter som man inte hade en aning om, menar Anna.

Ett exempel är efterfrågan. Vanligtvis lyfter ett museum fram de ikoniska verken. När konsten är fri att dela så kan perspektiven ändras och verk som man trott att gemene man inte upplever som intressant just är det. Anna pekar på verk av Jeanna Bauck och Bertha Wegmann: Den danska konstnären Bertha Wegmann målade ett porträtt och Konstnären Jeanna Bauck.

– Vi på Nationalmuseum tycker dessa är jättespännande. Perspektivet av kvinnligt konstnärskap som iakttar ett annat kvinnligt konstnärskap. Men såsom historien har sett ut har de inte fått ta plats på det sätt som de förtjänar. Och det är lätt att det förblir så. Men när användaren får dela och sprida konsten via social media kan vi se att intresset är betydligt större än vad vi trodde, det gäller exempelvis det här verket som delas enormt mycket. Det skapas nya highlights genom ett samspel mellan användaren och museet. Spridningen gör att verken får en andra chans och i detta fall kanske just en rättvis chans.

• 

• 

Men går det att få med sig en hel organisation bara sådär kring fria licenser? Anna och Karin menar att det varit en resa och ska de plocka ut ett råd till andra så handlar det om att våga. Och starta.

– Jag tror det bästa var att vi satte bollen i rullning. Visst, vi började i mindre skala med 3 000 verk, vi hade workshops och vi lyssnade mycket på andra som gjort en liknande resa. Men genom att starta fick vi egna goda exempel som succesivt innebar att fler som tidigare kanske varit skeptiska ändrade sin attityd.

Genom att vilja låta så mycket som möjligt vara tillgängligt så öppnar sig nya möjligheter. Nu senast har de varit med i ett projekt via Scan The World som innebar att de kostnadsfritt fått alla sina skulpturer scannade. Scan The World gör arbetet kostnadsfritt utifrån att de får dela modellen utan begränsnings med allmänheten, något som går hand i hand med Nationalmuseums bildpolicy med fria licenser.

Inte hela världen att allt inte är perfekt

En förutsättning för att nå ut digitalt är att det finns en bra digital representation av verken med rätt grunddata som kommunikatörer, pedagoger och intendenter kan lita på. Och för att det ska bli bra grunddata behöver man jobba med databasen, men man måste även våga släppa information till användarna. Att vara orolig för att något inte är helt uppdaterat får inte vara en anledning till att man inte väljer att presentera något.

– Dialog är mycket viktigare än att hela tiden komma med det perfekta resultatet. Är något inte helt korrekt så får vi hjälp av våra användare att korrigera det genom att de upptäcker det. Publiken uppskattar att bli lyssnad på, berättar Anna, som ser kommentarerna i social media som ett sätt att såväl var i dialog med medborgarna som att upptäcka brister.

Att dra nytta av varandra återkommer ofta under samtalet. Om det inte är publiken som får bidra så är det andra avdelningar. För att digitaliseringen ska bli framgångsrik behövs kommunikationen. Och för att få med sig hela organisationen behövs att fler kan ta del av arbetet som kommer ut.

– Jag ser det som jätteviktigt att intendenter och pedagoger, de som är vana att möta publiken, deltar i det digitala arbetet. Jag hoppas att muserna vågar engagera än fler av sina medarbetare i digitaliseringsarbetet, säger Anna.

Karin nickar instämmande och poängterar att digitaliseringsarbetet inte får bli en satellit i en organisation:

– Det är viktigt att det digitala utgår från vad digitaliseringen ger för medborgarna, och för övriga delar av verksamheten är det oerhört viktigt att förstå vad man kan uppnå genom att digitalisera. Digitaliseringen får inte bli målet i sig, utan det är ju bara en teknik för att uppfylla vårt uppdrag som museum.

Vad behövs då för att samverkan inom Digisam ska bli en framgångsfaktor för digitaliseringsarbetet? Karin menar att det viktigaste är att vi inte ser varandra som konkurrenter och att uppdraget handlar om att stärka kulturarvet för allmänheten, inte sitt eget museum, arkiv eller bibliotek:

– Vårt huvuduppdrag som museum är att skapa förbindelser mellan människor och konsten och kunskapen, inte dra folk till vår byggnad eller hemsida. Och för att göra det bra behöver vi jobba tillsammans.

Text: Mikael Weikvist

Verken Konstnären Jeanna Bauck av Bertha Wegmann och Den danska konstnären Bertha Wegmann målade ett porträtt av Jeanna Bauck är fria att använda och går att finna här.