Digisams verksamhetsledare Carl-Magnus Fahlcrantz summerar sitt första år

För många närmar sig årets sommarsemester med stormsteg – och så även för oss på Digisam. Men innan vi tar lite sommarledigt har vi pratat med Digisams verksamhetsledare Carl-Magnus Fahlcrantz kring året som gått och vad som väntar framöver.

Du tillträdde som verksamhetsledare på Digisam för precis ett år sedan – hur skulle du summera ditt första år?

Det har varit ett innehållsrikt år. Kulturarvsområdet är delvis nytt för mig och det har varit såväl roligt som kittlande att möta och jobba med utveckling av den här sektorn.

Du har ju erfarenhet av just statsförvaltningen, men är relativt ny inom kulturarvsområdet? Vad skulle du säga utmärker den här sektorn?

Många av de utmaningar som finns här finns även inom andra områden. Människor här är ungefär som människor på andra ställen – det är inte så stor skillnad. Det som jag kan uppleva som en skillnad är att kulturarvsområdet har många men ofta ganska små myndigheter. Deras uppdrag påminner om varandras och de riktar sig mot liknande målgrupper. Jag har ju även jobbat mycket med digitala frågor tidigare och då har digitaliseringen inneburit förenkling och att man spar pengar – så är inte fallet alltid inom kulturarvsområdet där det analoga materialet – som trots det digitaliserats – behöver fortsätta att förvaltas.

Är det något särskilt som du tycker är extra roligt inom kulturarvsområdet?

Det är mycket som är intressant och roligt, men ska jag välja ut ett område som betyder lite extra mycket för mig så är det demokratiaspekten. Minnesinstitutionernas samlingar är särskilt viktigt för att kunna vidareutveckla vårt samhälle och vår välfärd. Deras material och samling är en garant och förkämpe mot fake news – det möjliggör att det offentliga samtalet kan föras utifrån en så sann information som möjligt.

Vad kan vi vänta oss av Digisam framöver?

Under året som varit har vi fokuserat på att få till en bred samverkan, så min förhoppning är att vi börjar se resultat av det. Sedan har vi även satsat på att jobba mer systematiskt med kommunikationen. Så det jag hoppas är att vi kommer se samverkan som leder till resultat som når våra intressenter. Sedan är min förhoppning att de som väljer att engagera sig i Digisams arbetet känner en tillhörighet; att de ser ett värde och vill bidra genom att vara goda ambassadörer.

Om du ser ännu lite längre fram – vad hoppas och tror du om Digisam på fem års sikt?

Då hoppas jag att vi har börjat bygga en nationell infrastruktur för storskalig digitalisering och lagring. Förutom det så är min förhoppning att vi har en god samverkanskultur, vilket innebär att när man ska göra något nytt alltid ställer sig frågan: kan vi göra det här tillsammans genom Digisam.

Vad behövs för att Digisam ska nå dit?

Jag tror att nyckelfaktorn är attityd; att man hela tiden ser möjligheter att samverka och att man även är beredd att kavla upp ärmarna för att hjälpa varandra. Förtroende och respekt är oerhört viktigt. Jag hoppas att silotänket ska raderas och att vi istället ska göra saker tillsammans.

Finns det några tankar på att Digisam ska utvidga?

De frågor vi jobbar med efterfrågas hos flera andra aktörer. Vi ser ett behov hos bland annat de regionala kulturarvsaktörerna. Ur den aspekten vore det spännande att få till en än bredare samverkan, att kunna möta ytterligare institutioner och att nå ut till en än större del av kulturarvssverige.

Slutligen – en lite mer privat fråga – vad ska du göra i sommar?

Jag ska som brukligt åka till Kefalonia i Grekland. Jag har äntligen fått tag ett exemplar av Eyvind Johnsons Stränders svall som jag ser fram emot att läsa. Och så hoppas jag hinna ta en dagstur över till min favoritö Ithaka. De som är litteratur- och kulturarvsintresserade minns nog att det är där Odysseus, Homeros, kommer ifrån.

Text: Mikael Weikvist