Börja med det enkla

Skolbarn lär sig dansa vid centrala pojkskolan i Longreach, Queensland, Australien 1928.
Fotograf: Okänd, State Libray Queensland (No known copyright restrictions)

När man ska lära sig något nytt (som barnen på bilden) brukar man börja med något som är lätt att behärska. När jag gick i skolan fick vi t ex dansa jenka på gymnastiken, och det var nästan omöjligt att misslyckas med. Vill man sedan ha större utmaningar kan man gå vidare till mer avancerade danser som argentinsk tango eller jitterbug, men man måste inte. Är man nöjd med det kan man hålla sig till vals.

Börja med det enkla, brukar vi säga också när vi får frågor om webbpublicering av äldre bildsamlingar. Fördjupa dig inte för mycket i de krångligaste materialen utan börja med det som är fritt från upphovsrättsligt skydd. Det är fullständigt riskfritt.

Vad är det enkla?
Allra enklast att arbeta med är gamla material med utslocknad upphovsrätt. Då en konstnär eller författare varit död i sjuttio år, faller lagskyddet bort och hens verk kan i fortsättningen reproduceras, omarbetas och spridas hur som helst. Finns det fotografier i en samling som inte är att betrakta som konstnärliga verk, t ex amatörbilder, så är de skyddade bara femtio år från fotograferingsögonblicket.

Detta gäller alla material oavsett allt annat. Det spelar ingen roll om vi pratar Rembrandt eller Jenny Nyström, Gubben Noach eller Arbetets söner. Alla faller de förr eller senare för åldersstrecket, och då hamnar verken i den kulturella allmänning (public domain, eller pd) där allt kan hända. När man scannar, eller på annat sätt överför material till digital form, ska man komma ihåg att pd är en bra sak. Material som en gång blivit fria bör därför inte beläggas med nya restriktioner och förlängda skyddstider bara för att de presenteras i ett nytt medium. En gång fritt – alltid fritt!

Ganska enkelt bör det också vara att använda bilder och andra material framställda av institutionens egen personal, redan under skyddstiden, eftersom de ekonomiska rättigheterna då i normalfallet tillfaller arbetsgivaren. Upphovsmannen har laglig rätt till respekt och namngivning, men det kan säkras även med öppen licensiering.

Hur gör man?
Okomplicerade material bör märkas enkelt med öppna licenser. På det viset kan de komma till maximal nytta för alla intresserade användare – t ex forskare, lokalhistoriker, skolbarn, wikipedianer, media eller kommunikationsbyråer. För att göra det lättare för dem att hitta tillbaka till en trovärdig källa bör upphovsmannens och institutionens namn ändå anges vid publicering. Digisam rekommenderar:

• Att material med utslocknad upphovsrätt ALLTID publiceras med (pd)-märkning, t ex (pd) Jenny Jönsson, X-arkivet. Vet man inte vem som skapat materialet märks det (pd) X-arkivet, upphovsman okänd.
• Att material producerat av institutionens egna anställda – om det fortfarande är under rättsligt skydd – publiceras med CC:BY-licens, t ex CC:BY Gustav Ring, X-arkivet. Vet man inte vem som skapat materialet märks det (CC:BY) X-arkivet, upphovsman okänd.

 Men resurserna är ju fria, tänker du, varför måste man alls krångla med att märka dem? Digisam menar att alternativen är sämre. För användaren är det näst intill omöjligt att på egen hand räkna ut om en omärkt bild är fri att använda. Hen kan då välja mellan att kontakta källan för att be om lov, chansa och kanske bryta lagen, eller strunta i materialet helt och hållet. Ingetdera särskilt attraktivt för de minnesinstitutioner som förvaltar det gemensamma kulturarvet.

Bättre då att kommunicera tydligt på rättighetsområdet, och välja öppen licensiering som ett steg för effektivt resursutnyttjande och maximal spridning för materialen. Så går det som en dans!

/ Johanna Berg, Digisam 

Bakgrund
Stöd för vår hållning finns på många håll. Se t ex PD Manifesto och fin rapport om grundstenar för en öppen kultur från EU-nätverket Communia, http://www.communia-project.eu/
PD Charter och PD Calculation från Europeana och The Problem of the Yellow Milkmaid – a business model perspective on open metadata (2011), http://pro.europeana.eu/publications
Kraftsamling! – museisamverkan ger resultat (SOU 2009:15) bilaga 5, http://www.regeringen.se/sb/d/11266/a/120693
Västra Götalandsregionens Över Minnesmuren – upphovsrättsliga riktlinjer för arkiv, bibliotek och museer (Göteborg 2012) http://www.kulturivast.se/kulturarv-abm/nyheter/over-minnesmuren-ger-nya-mojligheter
och Fritt fram! – intern utredning rörande policy för Riksantikvarieämbetets informationsmängder (2010), avsnitt 4, http://www.k-blogg.se/2011/03/23/riksantikvarieambetet-pa-vag-mot-cc

I den ideella sektorn finns ytterligare stöd för samma hållning. T ex har Open Knowledge Foundation utarbetat rekommendationer för en öppen minnessektor http://openglam.org/principles och svenska Wikimedia tagit fram Kulturskatter på nätet – Hur det digitala kulturarvet blir tillgängligt för allmänheten via Wikipedia (2012), http://se.wikimedia.org/wiki/Kulturskatter_p%C3%A5_n%C3%A4tet