Att inte välja är också ett val
Commodore Record Shop i New York, augusti 1947. Foto: William Gottlieb, LOC (pd). Inga kända copyrightrestriktioner.
Den som jobbar med digitalisering av kulturarvsmaterial fattar varje dag beslut om vilka bilder eller dokument som ska scannas, vilka föremål som ska fotograferas eller ljudfiler som ska räddas åt evigheten. Dessa beslut bidrar till den stora poolen av gemensamma kulturarvsresurser, och påverkar också hur varje institution uppfattas på nätet.
De flesta användare har ju inte en susning om vilka artefakter som förvaltas av vilken institution, och det är lätt att tro att den samling som presenteras på webben är representativ för institutionen som helhet. Den som har egen erfarenhet från sektorn vet att det oftast inte är så, men det hjälper ju inte användarna. Och detta är bara ett – av många – skäl att se över sina prioriteringar.
Digisam har inom ramen för arbetet med myndighets/institutionsvisa planer utarbetat en checklista för prioritering av material till digitalisering. Den rör sig på generell och övergripande nivå, och är tänkt som ett stöd i arbetet med att operationellt prioritera mer konkret och precist vilka material som bör ställas längst fram i kön.
Men tänk om vi har missat nånting?
Vi är mycket tacksamma för dina kommentarer, synpunkter och inspel på checklistan, antingen direkt som bloggkommentarer eller per mail till johanna.berg@riksarkivet.se, men OBS senast den 24 november. Vi räknar med att dokumentet därefter redigeras om och ska kunna antas av Digisams styrgrupp före jul. Vi hörs!
Johanna Berg
Kommentar (4)
Karin Nilsson| 18 november, 2014
För några år sedan tog vi (Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet) fram liknande riktlinjer som fokuserade på att välja material. Jag tror att när tekniken, systemen, möjligheterna till bättre digitalt bevarande osv har utvecklats i den takt det har, har också behovet av att dela upp ”väljandet” på det här sättet minskat. Allt material som digitaliseras katalogiseras, tillgängliggörs och bevaras på samma sätt hos oss i dag. I dag skulle det ta längre tid att genomsöka Internet för att kontrollera om en bok finns digitaliserad någon annanstans än att bara digitalisera den. Nu, till skillnad från när vi tog fram våra riktlinjer 2007, är det också mycket lättare att jämföra olika digitala objekt, det kan alltså vara något positivt att samma, eller mycket liknande, objekt finns digitaliserade vid olika institutioner. Det finns dock effektiviseringsaspekter som är viktiga, som att om vi ska fotografera ett glas till en utställning på Skoklosters slott, så planerar vi alltid för att fotografera samtliga glas i samma skåp (eller motsvarande). Själva hanteringen av museiföremål är krävande och där har vi mycket att vinna på att effektivisera.
Jag förespråkar att vi tillsammans prioriterar material i gemensamma insatser, t.ex. baserat på läroplanen, på liknande sätt som Europeana har gjort för första världskriget. Jag tror att det blir mer givande för allmänheten som ska ta del av materialet.
Matilda Karlsson| 20 november, 2014
Jag saknar någon rad om underrepresenterat material eller underrepresenterade grupper (inte bara sett till den egna institutionens samlingar, utan generellt för digitaliserat kulturarv). Det kan väl tänkas ingå implicit i ”Är det av andra skäl av bredare externt intresse för en eller flera prioriterade målgrupper?” men jag tycker att det kan skrivas uttryckligen att mångfald bör finnas med bland urvalskriterierna. Det är alltför lätt att ”glömma” om det inte nämns explicit. 🙂
I Riksantikvarieämbetets urvalskriterier har vi skrivit ”Riksantikvarieämbetet arbetar brett för att täcka mångas behov och inte bara nå ut till en viss begränsad grupp. Det är viktigt att inom ramarna för myndighetens uppdrag täcka olika målgrupper, geografiska områden, åldrar, kulturer, funktionsförmågor och så vidare.”
Johanna| 22 november, 2014
Hej Matilda & tack för konkret och bra inspel. Försöker ytterligare betona mångfaldsperspektiven & noterar att RAÄ är mer explicita i sina skrivningar än många andra myndigheter/institutioner. Heja er!
Johanna| 22 november, 2014
Hej Karin & tack för synpunkter. Jag tror också att det finns mycket att vinna på att prioritera tillsammans så att materialen från olika institutioner kan stödja varandra, och få bredare genomslag i omvärlden. Tror dock samtidigt att en intern prioritering kan vara ett stöd i en sådan process, och t ex göra det lättare att hitta de gemensamma intressena. På det sättet kan man också skapa förutsättningar för storskaliga insatser, och sannolikt pressa kostnaden per objekt. Jag tror att explicit prioritering är ett nödvändigt steg mot effektivisering. Dessutom är det bra om publiken/användarna får en chans att förstå hur urvalen gjorts, och vad som näst står på tur av spännande material – så de vet vad de har att se fram emot!