Varsågoda att ta för er!

b2ap3_thumbnail_taforer.jpg

Drottning Juliana och prinsessan Beatrix serverar varm choklad vid en julmottagning
på Soestdijk 1960.Fotograf: Okänd, Netherlands National Archives (no known copyright restrictions)

För inte så länge sedan träffade Digisam några viktiga personer som bl a undrade om vi hade något att säga om användning av digitalt kulturarv. Inte ”tillgänglighet” alltså, eller potential för användning, utan faktiskt nyttjande. Allra helst ville de ha akademiska studier på fältet, men eftersom allt är så nytt finns inte särskilt mycket av den varan än. Därför försöker vi i stället peka på några smarta exempel och ambitiösa fallstudier som vi tycker är intressanta. Fler förslag är välkomna!

Digitalt kulturarv ger oss möjlighet att göra det vi alltid gjort – fast mycket enklare och snabbare. Det kan naturligen användas inom sin närmaste domän eller disciplin och på många sätt som vi rimligen kan förutse. Erfarenheten visar dock att digitalt kulturarv också – om förutsättningarna är de rätta – möjliggör helt nya typer av användning, på nya områden och i andra syften än vi kanske tänkt oss. Det är goda nyheter!

En humanistisk forskare t ex måste traditionellt sett ofta lägga dyrbar forskningstid på att leta efter sina källmaterial. Med digitalt lättillgängliga resurser blir den fasen kortare – och mer tid kan i så fall läggas på fördjupade studier och analys. Själva den digitala snabbheten och precisionen i sig möjliggör också undersökningar av en typ som man inte ens kunde föreställa sig för ett par decennier sedan. Exempel på akademiska arbeten uteslutande baserade på digitala arkivstudier finns redan. Ett växande fält är data mining av historiska texter, som gör det möjligt att processa enormt stora material för att frilägga intressanta mönster och utvecklingslinjer. Från bl a Nederländerna finns även exempel på hur digitala bildigenkänningsprogram kan användas för sådant som studier av förhistorisk keramik (fingeravtrycken!).

 Utöver att på ett självklart sätt göra nytta inom sina egna discipliner eller institutioner – som då t ex ett konstmuseum tillgängliggör äldre grafik för ny konstvetenskaplig forskning – måste vi alltså komma ihåg att det kan vara till glädje även på andra områden. Digitalt kulturarv kan bl a tillhandahålla språkvetenskapligt intressanta text-korpusar från snart sagt vilka ämnesområden som helst, eller erbjuda vetenskapshistoriska meta-ingångar till studier i sådant som ett akademiskt ämnes utveckling. Hur har t ex den antropologiska terminologin förändrats över tid? När slutade vi tala om Reval (Tallin, Estland) eller Batavia (Jakarta, Indonesien)? Öppet tillgängliga resurser kan också förbättras, rättas och transkriberas av många intresserade och kunniga människor som inte jobbar inom den förvaltande institutionen (crowdsourcing).

Digitalt kulturarv kan dessutom vara till glädje på helt oanade och oförutsägbara sätt.  Man hade kanske kunnat räkna ut att det breda tillgängliggörandet av dagspress från 1910-talet är intressant för t ex militärhistoriker. Mindre väntat är möjligen att massor av trafik till sådana arkiv också kan gå via handarbetssajter för folk på jakt efter stickmönster. På samma sätt finns museer som vittnar om att de får mycket trafik via auktionssajter – folk vill helt enkelt ha mer bakgrundsinformation om det som bjuds ut till försäljning.
 

 
Allt är möjligt!
 
Johanna Berg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*