• Home
  • /Posts Tagged ' samhällsnytta '

Archives

Intervju med Peter Krantz, Kungliga biblioteket

Peter
Peter Krantz. Foto: Jann Lipka CC BY-SA

Kungliga biblioteket (KB) är en institution som jobbar aktivt med att släppa ut sitt material på webben. Jag ställde några frågor till Peter Krantz, CIO (Chief Information Officer) på KB om varför det lönar sig att jobba med öppna data och hur kulturarvsinstitutioner kan få fler att börja använda det material som finns hos dem.

– Vad kan kulturarvsinstitutionerna göra för att skapa (större) användbarhet för sina data – vad kan vara det första steget?

Det första är att frigöra dem i så stor utsträckning som möjligt. Det möjliggör för fler att använda dem i andra tjänster och sammanhang. Sedan är kulturarvet ojämnt fördelat över många institutioner och genom att samarbeta runt auktoriteter och standarder kan den information vi förvaltar kopplas ihop igen. Då blir det lättare för andra som vill återanvända materialet i tjänster som är relevanta för användarna. Detta kräver dock att vi utgår från några grundläggande gemensamma principer för att undvika att vi bygger silos av information. På KB och andra institutioner försöker vi koppla ihop information genom att arbeta med länkade data/den semantiska webben. Genom att knyta olika ting med personer, ämnesord, platser och händelser blir det lättare att hitta saker som har med varandra att göra.

Ett annat viktigt område är att tydliggöra i organisationen att fritt material ska läggas ut för andra att återanvända. Man kanske känner att informationen inte är komplett eller tillräckligt hög kvalitet men det anser jag är upp till användaren att avgöra.

När det kommer till bildmaterial specifikt så hoppas jag att vi ska kunna göra det ännu enklare att återanvända genom att tillhandahålla det över protokoll som t.ex. IIIF, International Image Interoperability Framework. Det är en specifikation som på ett standardiserat sätt gör det möjligt att använda olika slags klienter för att bläddra i paginerat material, zooma i högupplösta bilder mm. Vi har redan en del material via World Digital Library presenterat på det sättet. Det går redan nu att bädda in och visa det i andra tjänster om man inte vill hantera själva bildfilerna själv.

– På vilket sätt tror du att öppna data från kulturarvsinstitutionerna kan skapa större nytta i samhället?

Med fri information blir det möjligt för andra att bearbeta den på sätt som kanske gör den ännu mer lättillgänglig för forskare och andra som kan skapa ny kunskap. Vi har sett några exempel där frivilliga jobbar med att transkribera bilderna som utgör en handskrift och plötsligt går det att googla och få träff i enskilda sidor i Nicodemus Tessin d.y:s dagbok från 1688.

Många kulturarvsinstitutioner förvaltar ju en omfattande samling källmaterial som t.ex. kan användas för att belägga påståenden i Wikipedia eller på andra ställen. Det kan leda till ny kunskap om vår historia, platser mm. En utmaning är att nyttan ibland uppstår på andra ställen än i de egna tjänsterna. Det kan vara svårt att få reda på hur mycket materialet används på t.ex. Wikipedia eller i andras tjänster. Jag skulle gärna vilja kunna hitta ett sätt att kunna rapportera den typen av återkoppling för att se tydligare var material gör mest nytta.

– Har ni sett några exempel på ny användning av de datakällor som har publicerats som öppna på KBs webb, t ex SOU:er, kartor, m m?

De flesta dataseten vi publicerat har det hänt något med. SOU:erna har laborerats med på flera ställen, bl.a. på det SOU-hack vi arrangerade 2015. Linköpings universitet tog det material vi hade digitaliserat, komibinerade med moderna SOU:er, och lade in rubbet i en SOU-söktjänst. På annat håll gjordes textanalys, geografiska analyser mm.

Stiftelsen Svensk Industridesign och Designfakulteten har återanvänt metadata från oss för att bygga en särskild sökmotor för designforskning. Det visar hur någon som kanske har ett specifikt användarbehov kan skapa en lösning för det när de får tillgång till datamängden. Att bygga en sådan specifik sökmotor är något som vi kanske skulle haft svårt att prioritera på KB.

Tack Peter för olika vinklar och goda exempel!

Susanne Danelius

 

Digikult – Digitalt kulturarv i praktiken

logga-digikult

Förra veckan gick Digikult-konferensen av stapeln, för fjärde året i rad. Konferensens fokus var ”digitalt kulturarv i praktiken” och presentationerna belyste öppna data, digital humaniora, digital förmedling av kulturarvet och inte minst praktiska exempel på hur man skapar bättre tillgänglighet och användbarhet.

Från Digisam presenterade Rolf Källman vår rapport Ett digitalare kulturarv  som överlämnades till regeringen i februari. Presentationen hittar du här.

Mycket av fokus i presentationerna låg på användning av informationen. Riksarkivarien Björn Jordells presentation handlade om just detta – att kulturarvet bevaras för att användas. Björn pekade på att fokus i e-förvaltningsfrågorna under de senaste åren har gått från teknisk inriktning till återanvändning av information. Det värdefulla och centrala i digitaliseringen är just informationen. Tekniken är föränderlig men värdet i informationen består och därför är öppna data en viktig fråga – det är tekniken som ska anpassas till informationen och inte tvärtom.

Trineke Kamerling från Rijksmuseum i Amsterdam berättade om museets olika projekt och samarbeten som involverar användare på olika sätt. Med museets Rijksstudio kan museets analoga konstverk resultera i produkter där konstverk från museet får spridning genom olika vardagsföremål som legobitar, yoghurtpaket och klänningar. Ett pågående projekt tar också fram en webbaserad ”paint-sample database”. Museet är också involverat i ett samarbete kring crowdsourcing-verktyget Accurator. Trineke berättade också om samarbeten med andra museer, t.ex. med British Museums Research Space, där den semantiska webbens tekniker utforskas.

Mahendra Mahey höll en presentation om British Library Labs verksamhet och utmaningen som ligger i att skapa så stor tillgång som möjligt till den digitala informationen. Mahendra visade exempel på hur man samarbetar med användarna. Man har anordnat tävlingar som t.ex. Shakespeare Off The Map och några specifika projekt såsom Mechanical Curator, där slumpmässigt utvalda små illustrationer från 1700- till 1900-talets böcker publiceras varje timme.

Torsten

Torsten Johansson från Kungliga biblioteket. Foto: Johanna Berg CC-0

Torsten Johansson från Kungliga biblioteket berättade om digitalisering av dagstidningar, bland annat utifrån projektet DigiDaily och utifrån hur OCR-tolkning öppnar för nya typer av forskning eftersom det möjliggör fritextsökningar i textmassor.

Fredrik Skott från Institutet för språk och folkminnen pratade om tillgängliggörande och publicering av arkiv- och museisamlingar med folkminnesarkiven som exempel. Fredrik lyfte frågor kring etiska överväganden och urvalsprinciper. Hur beskrivs informationen vid olika historiska tidpunkter? Institutionerna är inte bara förvaltare av information – vi bevarar, vårdar och visar vår historia men är också med och skapar den, menar Fredrik.

Ulla Bøgvad Kejser från det Kongelige Bibliotek i Danmark pratade om kostnader för bevarande (curation) och om institutionens arbete i det europeiska projektet 4C, där bland annat verktyget Curation Costs Exchange utvecklades.

Pelle Snickars, professor i medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning mot digital humaniora vid Umeå universitet, lyfte i sin presentation intressanta frågor kring att skanna i 3D och vad det innebär för digitalt original och kopia, med exempel från historien om hur den digitala bysten av Nefertiti har tagits fram. Pelle presenterade också ett nytt projekt – Digitala Modeller: teknikhistoriens samlingar, digital humaniora & industrialismens berättelser.

Magnus Johansson, Statens museer för världskultur och Wilhelm Lagercrantz, Statens historiska museer, presenterade några digitala tillämpningar av utställningar som har tagits fram de senaste åren, t.ex. den digitala utställningen Magasinet. Idag finns det flera möjligheter för institutioner att utveckla gemensamma tillämpningar. Exempelvis pågår ett initiativ kring att skapa ett gemensamt administrationsgränssnitt där flera institutioner kan samarbeta kring den information som finns i K-samsök och t.ex. skapa digitala utställningar.

Ovanstående är bara en del av alla de intressanta presentationer som hölls. Hela konferensen filmades, och både filmen och presentationerna kommer framöver att publiceras på Digikults webbplats http://digikult.se.

Sanja Halling

 

Digital Humaniora i Norden

b2ap3_thumbnail_CdqcR8tXIAAJ3LB.jpg

Lasse Mårtensson, Högskolan i Gävle, talar om digital analys av medeltida handskrifter. Foto: Johanna Berg CC-0

Intresset för digital humaniora växer. HumLab, Umeå och Humanistlaboratoriet, Lund har redan fått sällskap av Centrum för digital humaniora i Göteborg, och ytterligare flera lärosäten siktar i samma riktning. Det är goda nyheter för minnesinstitutionerna eftersom det öppnar för nya samarbeten och helt nya sätt att bedriva forskning på deras samlingar. Som Simon Chaplin från Wellcome Collections i annat sammanhang konstaterat är institutionerna idag ”information-rich, but analysis-poor, and we need to change that”.

Utvecklingen i våra grannländer liknar den i Sverige, och många centrala aktörer har nu samlats i en ny förening för Digital Humaniora i Norden, som för ett par veckor sedan arrangerade sin första konferens. Det blev en generalmönstring av ett område i dynamisk utveckling. Över 200 personer samlades i Oslo och fick på bara ett par dagar ta del av ett helt överväldigande program med allt från Ibsen till papyrus och klubbmusik. Mer än 80 presentationer i fem parallella spår gjorde det omöjligt för deltagarna att bevaka mer än en bråkdel av det brokiga innehållet. Men jag tror ändå att alla fick höra spännande saker.

Jag var t ex mycket imponerad av hur Gísli Pálsson från Reykjavik med SQL kopplat samman data från folkräkningsmaterial – på makro och mikronivå – och därigenom skapat nya insikter om den demografiska kollaps som följde på Stórabóla, en svår smittkoppsepidemi på Island 1707-09. Hans studie hade varit omöjlig utan folkräkningarna i Jarðabók Árna Magnússonar og Páls Vídalín i digitaliserad form, och detsamma gäller många andra projekt. En viktig uppgift för materialförvaltande institutioner är därför att i dialog med universiteten digitalisera resurser med bred forskningspotential.

Norska Nasjonalbibliotekets Bokhylla.no ger norrmännen fri tillgång till nästan all norsk litteratur som givits ut före år 2000, över 200 000 volymer. Dessutom öppnar den oanade möjligheter för forskning. Varje verk kan nu studeras mot bakgrund av alla andra böcker, och vi fick exempel på både temamodellering, dataanalys av litterär stil och fjärrläsning som kontextualiseringsstrategi. Möjligheterna är oändliga.

Digital humaniora är ett fält under framväxt och det samlar forskare från många discipliner och akademiska miljöer. Bland allt jag missade fanns sessioner om bland annat GIS och kartvisualisering, korpuslingvistik, konsthistoria och paleografi. Den som vill veta mer om forskningen – eller använda material, verktyg och plattformar – hittar samtliga abstracts här.

Här är Dag 1 som den såg ut via storify.com och här finns Dag 2

Johanna Berg

 

SWE-CLARIN och det talade språket

Hur digitaliserar man bäst teckenspråksfilmer?

Vad kan forskningen få ut av en språkfrågelåda?

Och skulle man kanske kunna bygga talsyntes på texter från Wikipedia?

b2ap3_thumbnail_IMG_4967.jpg

Susanna Karlsson rapporterar från sin arbetsgrupp, med teckentolk i bakgrunden. Foto: Johanna Berg (CC:BY)

Den 16 november höll vi SWE-CLARIN-workshop på KTH i Stockholm, för att söka svar på bland annat sådana frågor. Arrangörer var SWE-CLARINs taldatagrupp och tanken att under en eftermiddag söka fördjupa några case som på sikt kan leda vidare till mer formaliserade projekt och förhoppningsvis ny forskningsfinansiering. Inbjudna till dagen var samlingsförvaltare, språk/tal-teknologer och forskare från hum/sam-området och när vi skildes åt mot kvällen hade vi alla lärt oss en hel del om varandras forskningsfrågor och intresseområden. Det var bra!

Johanna Berg

 

Bildavtalet är klart att teckna!

lock

Padlock 1 & Key 5. Foto: Brenda Clarke. CC BY.

Tisdagen den 27 oktober 2015 undertecknade Björn Jordell, riksarkivarie på Riksarkivet och Digisams ordförande, och Mats Lindberg, VD på Bildupphovsrätt i Sverige, den framförhandlade rekommendationen om avtalslicens för bilder. Rekommendationen fastställdes av Digisams styrgrupp den 19 oktober. Därmed är det två år långa arbetet med att få till stånd en gemensam rekommendation avslutat.

avtalet undertecknat

Björn Jordell och Mats Lindberg med det undertecknade avtalet. Foto: R. Källman. CC BY.

Det är nu fritt fram för Digisams medverkande myndigheter och institutioner att teckna enskilda bildavtal med Bildupphovsrätt. Även andra kulturarvsinstitutioner som använder skyddade bilder storskaligt i sin verksamhet kan teckna samma bildavtal. Avtalsblankett finns att ladda ner här!

Läs Digisams och Bildupphovsrätts gemensamma pressmeddelande!

Catharina Ekdahl

 

Digitala vägar till samlingarna

KB

Kungliga Biblioteket. Foto: Bronks. CC 0.

Vad har ettor och nollor med kulturarv att göra? Det är tydligen många som undrar, för fredagen den 9 oktober 2015 lockade seminariet ”Digitala vägar till samlingarna” närmare 80 personer till Kungliga bibliotekets hörsal. Arrangör var Digisam i samverkan med KB och SWE-CLARIN, och deltagarna i huvudsak kolleger från forskningsbibliotek, arkiv och museer.

Dagen började med Lars Borin från Språkbanken/SWE-CLARIN som introducerade CLARIN som språkteknologisk infrastruktur. Därefter fick vi ta del av några exempel på tillämpningar från olika områden. Jussi Karlgren från Gavagai och KTH talade om hur han processar stora mängder textdata från bl a riksdagsdebatt, medier, bloggar och social media och på det viset kan läsa av vad det är folk snackar om – och hur. Jussi lyfte också frågan om hur minnesinstitutionerna bör förhålla sig till den dramatiskt ökande textualiteten. Mycket som blir text idag har aldrig blivit det förut, men ska chattar och sms samlas in bara för att det idag är möjligt? Leif-Jöran Olsson från Språkbanken/SWE-CLARIN presenterade sitt arbete med Dramawebben, och tecknade hur språkteknologiska verktyg kan visa vägen till oprövade forskningsfrågor och nya sätt att analysera t ex dramatiskt innehåll.

repliker

Bild från Leif-Göran Olssons presentation.

Jens Edlund från KTH talade sedan om taldata, vad talteknologer kan utvinna ur t ex inspelade intervjuer, och hur mycket av språket som egentligen handlar om vad som händer mellan orden. I stort sett samtliga talare pekade på den gällande upphovsrättslagstiftningen som ett utvecklingshinder för minnessektorn och hela området digital humaniora. Vikten av öppna licenser på publicerade material kan inte nog understrykas.

Som avslutning fick vi peptalk av Peter Krantz från KB, som påminde om att nyttan av data ligger i användningen och att många institutioner fortfarande lägger för mycket energi på förpackning/editering och gränssnitt. Sådant tillgängliggörande möjliggör absolut viss användning, men styr också förståelsen och hindrar annan användning än den institutionen planerat för. Ofta lägger man också för stor vikt vid samlingarnas magnitud eller bländas av drömmen om perfekt data – ouppnåeligt rent, felfritt, kristalliskt! Peter pläderade övertygande för att myndigheter och institutioner istället (också) bör bygga sig digitala lastkajer och låta utomstående hämta ut rådata för egen bearbetning och forskning. Minns att små dataset kan vara till stor glädje, och även ofullständig/lågkvalitativ data kan göra stor nytta!

Ta gärna del av dagens presentationer här:

Cecilia Lindhé och Marie Lennersand kunde tyvärr inte vara med i fredags, men vi försöker ordna ett nytt seminarium med dem längre fram. Återkommer om detta!

Johanna Berg

 

Allt genast! eller Vad betyder tillgänglighet?

b2ap3_thumbnail_flickaotavlor.jpg

Interiör från Art Gallery NSW, Australien. Ca 1935. Detalj. Inga kända copyright-restriktioner.

Det senaste året har jag tillsammans med Göran Konstenius på KB lett arbetet i Digisams AV-grupp. Som alla våra arbetsgrupper och nätverk innehåller den smarta och trevliga människor med breda erfarenheter från olika hörn i kulturarvet. De samtal som förts på våra möten har uppmärksammat mig på att vi kanske skulle ha glädje av en mer diversifierad diskussion om begreppet tillgänglighet. En som tydliggör viljeinriktningen Total öppenhet utan inskränkningar, men ändå accepterar och ger utrymme för att det finns många steg på vägen dit som alla är värdefulla även om de inte når ända fram (just nu).

Total öppenhet kan exemplifieras med Rijksmuseum i Amsterdam som tillhandahåller konstbilder i hög upplösning för fri nedladdning, och direkt inbjuder folk att återanvända dem utan restriktioner, till och med kommersiellt. De är ett föredöme för kulturarvsinstitutioner i hela världen, och alla museer, arkiv och bibliotek bör sträva efter att gå i deras spår.

Men tyvärr finns situationer där en institution som digitaliserar (ännu) inte kan fullt ut tillgängliggöra resultatet öppet pga sådant som annans upphovsrätt, integritetsskäl eller forskningsetiska överväganden. Och i stället för att resonera på ett svartvitt sätt – som om valet alltid stod mellan Totalt öppenhet och Total slutenhet – behöver vi kanske titta närmare på vad som kan finnas i gråskalan däremellan.
 
För nog är tillgång för bara viss tid, för vissa användare, viss användning, eller till och med under geoblockering ändå bättre än ingen tillgång alls?

  • KB och SFI samverkar i filmarkivet.se där vem som helst kan direktstreama film, och den plattformen har ju gjort materialet oomtvistligt mer tillgängligt nu än det var förut då det bara kunde ses efter frambeställning på respektive myndighet. Det är inte totalt öppet, men kan kanske bli så småningom allteftersom skyddstiderna löper ut.
  • En del av de äldre svenska spelfilmer som SFI digitaliserat i hög kvalitet kommer framöver att läggas i distribution igen, på kommersiella villkor. Och kan man se de här gamla filmerna på bio i Visby eller Malmö är de ju mer tillgängliga än förut.
  • De TV-produktioner som KB har i digitalt format (men lägre kvalitet) tillgängliggörs för forskare, förhoppningsvis snart i en smidigare streaminghantering via SUNETs autenticeringssystem. Kan studenter – eller t o m bara doktorander – i Umeå och Göteborg få direkt access till programmen måste det också räknas som mer tillgänglighet, än när de som tidigare måste beställa filerna på cd-skiva.
  • KB:s DigiDaily måste också ha ett erkännande för att digitaliseringen gör materialet mer tillgängligt – om än bara i källaren i Humlegården – än tidigare då tidningarna var i så dåligt fysiskt skick att de inte ens kunde plockas fram i läsesal utan besökare/ forskare var hänvisade till repig mikrofilm (på samma plats). Digitaliseringen och det prydliga gränssnittet har gjort det lättare – och betydligt snabbare – att orientera i materialet, och det är ett framsteg.
  • En del av de musikinspelningar som Musikverket förvaltar kan av copyright-skäl inte spridas via webben. Digitaliseras de kan besökare i myndighetens forskarsalar ta del av dem på plats med hörlurar, och då är de ju ändå mer tillgängliga än när de låg kvar på gamla/obsoleta/ospelbara bärare eller var beroende av sällsynta/slutkörda uppspelningsapparater.
  • En del av de samtidsdokumentationer som gjorts av t ex Nordiska museet eller Maritima museerna kan innehålla känsligt material av intimt privat/personlig karaktär. De kanske inte kan spridas fritt på webben, men i digitalt format kan de via SWE-CLARIN & SND öppnas för data-mining etc eller kanske lämnas ut bara till forskare som godkänts av den ursprungliga informationsförvaltaren. Då är de mer tillgängliga än när de låg tysta i respektive arkiv.
  • En del av de myndighetsarkiv som Riksarkivet förvaltar innehåller integritetskänslig information om enskilda medborgare som inte bör spridas. Men nu digitaliseras t ex inspelningar av polisförhör som därigenom kan göras fortsatt tillgängliga som allmänna handlingar, och dessutom potentiellt som forskningsᆳmaterial med restriktioner som ovan – hur som blir de mer tillgängliga än tidigare.

Trots att det bär mig emot måste jag alltså tillstå att strikta licenser – ja till och med betalväggar! – kan vara motiverade, om det är enda sättet att få ut material över huvud taget. Men det är acceptabla lösningar bara då institutionen av yttre faktorer, tvingande lagar eller avtal explicit hindras från att göra det som bör vara dess naturliga och oförtröttliga strävan: Total öppenhet!
 
Johanna Berg

 

RICHES – det digitala kulturarvet i förändring

Sortie_de_lopera_en_lan_2000.jpg
Sortie de l’opéra en l’an 2000. Albert Robida. CC-0

Hur kommer förändringen som har skett i och med det digitala skiftet att påverka samhället? Vad blir effekten av det digitala kulturarvets spridning? Hur ska kulturarvsinformation se ut för att vara relevant idag och i framtiden? Frågor av detta slag, bland många andra, möter vi på Digisam inom ramen för vårt arbete. Det är också frågor som det europeiska projektet RICHES har som ambition att besvara.

Projektet RICHES handlar om förnyelse, innovation och framför allt förändring. RICHES har inte fokus på vad kulturarvet är i sig, utan på hur det beskriver vad vi är – något som med det digitala skiftet kommer att kunna få allt större relevans. Syftet med projektet är att etablera en konceptuell ram för forskning och metoder för en effektiv överföring av kulturarvet över tiden. Verktyg och metoder som passar bäst för kunskapsöverföring undersöks, och hur historier kan berättas på ett intresseväckande sätt med hjälp av digitalt kulturarv. Resultaten från forskningen kommer att tillämpas praktiskt genom tester som valideras med slutanvändarna.

RICHES

Något vi ser som särskilt intressant är att man inom RICHES tittar på innovativ utveckling och hur potentialen hos kulturarvet kan användas för att främja ekonomisk tillväxt i Europa. Därför följer vi på Digisam utvecklingen i RICHES och har en aktiv roll genom att vår verksamhetsledare Rolf Källman deltar i projektets Advisory Board.

Här kan du läsa mer om projektets planerade resultat och här kan du se färdiga leveranser, bland annat som rör taxonomin som jag beskriver i nästa stycke och ett ramverk kring digital copyright.

RICHES taxonomi

Terminologier, vokabulärer och auktoritetsfiler är begrepp som har börjat användas inom kulturarvssektorn i allt större utsträckning. Idag finns flera projekt som tittar på olika sätt att definiera och sammankoppla begrepp som används inom olika domäner. I de flesta fall handlar arbetet om att harmonisera begrepp som används inom olika grenar av en viss sektor, men inom RICHES har man ett mer övergripande fokus. RICHES arbetar med att brett definiera begrepp inom digital teknik som tillämpas på kulturarvet.

Genom sin lista över definitioner och förklaringar klassificerar RICHES begrepp i kategorier och definierar olika koncept baserade på relationerna mellan dem. På Digisam ser vi detta initiativ som mycket positivt då det kan ligga som bakgrund till fortsatt utveckling av forskningsfrågor kring digitalt kulturarv. RICHES kommer snart att göra det möjligt för alla som vill att bidra till taxonomin.


Sanja Halling


 

Språkteknologi + Kulturarv = SANT

 b2ap3_thumbnail_reading.jpg
 Learning To Read in Algeria, 1965. Mennonite Church, USA. No known copyright restrictions.

Kärnan i Digisams uppdrag är att stödja kulturarvsmyndigheter och institutioner i arbetet med att mer – snabbare! – digitalisera, tillgängliggöra och bevara sina material. Vår uppfattning är att arbetet med digital produktion och bevarande lämpar sig för storskaliga och standardiserade processer. Ett tillgängliggörande för alla förutsätter också enhetlighet – på grundnivå som öppna data – men dessutom en större lyhördhet för olika användares behov. 

 Många människor efterfrågar nämligen bearbetade data, tematiskt editerade och sammansatta för olika målgruppsprofiler. De flesta museer och motsvarande arbetar aktivt med att skräddarsy sina erbjudanden för olika användargrupper och många lyckas också bra med att nischa presentationer olika för t ex skolbarn, turister eller lokalhistoriskt intresserade.

Folk som vet mer – experter, forskare – behöver dock delvis andra saker, t ex vill de ofta ha tillgång till större mängder obearbetad data, och är i allmänhet ointresserade av andras urval. På den flanken tycks många institutioner ha svårare att hitta fram till och matcha önskemål från t ex universitetsvärlden, trots att just forskarsamhället ofta pekas ut som en viktig målgrupp.

Vi är många som ser att det skulle finnas mycket att vinna på ett närmande mellan forskarsamhället och kulturarvsinstitutionerna. I arkiv och museer finns källmaterial som kan vara till glädje också i ett större perspektiv när det gäller studier av sådant som klimat- och miljöförändringar, arbetsliv eller familjemönster. Vi ser en underutnyttjad guldgruva, men hur ska vi hitta fram till forskarsidan?

Därför blev vi glada då Språkbanken i Göteborg tog kontakt och bjöd in oss att delta i arbetet med CLARIN , en svensk infrastruktur för språkteknologi som kommer att skapa förutsättningar för bredare forskningsansatser inom språkområdet, men också öppna nya dörrar för hum/sam-forskare i allmänhet och fungera som drivhus för en bredare implementering av data mining av historiska texter.

 Motsvarande infrastrukturer finns i många europeiska länder, och Vetenskapsrådet har nu beviljat den svenska satsningen programstöd om 45 miljoner på fem år. Digisam ingår som ett av sju K-center (knowledge centers) i programmet och tanken är att vi ska fungera som brygga mellan forskarsamhället och minnesinstitutionerna, och bidra i arbetet med att göra digitaliserade text/språkresurser mer direkt forskningsbara.

 Vi ser fram emot att tillsammans med CLARIN-konsortiet söka fördjupa kontakterna mellan ABM-institutioner och lärosäten, främja ny forskning på gamla material, och blåsa nytt liv i källmaterial som ännu inte fått komma in i den digitaliserade stugvärmen.

Till att börja med kommer vi att bjuda till ett första seminarium om Kulturarvets texter i mars. Återkommer om detta!

 Johanna Berg

 

En ny rymd för kreativa näringar – Europeana Space

b2ap3_thumbnail_space.jpg
space by Sweetie187. CC-BY

I februari 2014 startade det europeiska projektet Europeana Space. Projektet har som syfte att genom digitala kulturarvsresurser skapa nya möjligheter för kreativa näringar. Projektet kommer att skapa en öppen miljö för användning av digitala kulturarvsresurser. Utvecklingen av tjänster och applikationer byggda på dessa resurser kommer att stödjas av ett antal ”bästa praxis”. Dessutom kommer Europeana Space att skapa sex mindre tematiska pilotstudier för att visa upp scenarier som utvecklats i denna miljö.

b2ap3_thumbnail_espace.jpg
En rad olika tematiska workshops kommer att organiseras av projektet och den workshop som kommer att hållas härnäst handlar om frågor kring immateriella rättigheter, http://www.europeana-space.eu/activities/thematic-workshops/2-march-2015-europeana-space-ipr-workshop/

Sanja Halling