• Home
  • /Posts Tagged ' licensiering '

Archives

Rättighetsmärkning av kulturarvet på nytt sätt

 b2ap3_thumbnail_RightsStatements.org.jpg

Nu finns ett nytt sätt att rättighetsmärka kulturarvsmaterial. Märkningssystemet är särskilt designat för kulturarvsinstitutioner och har sin utgångspunkt i de rättighetsfrågor som präglar kulturarvsområdet. Projektet drivs under namnet RightsStatements.org och handlar om sammanlagt 12 olika typer av märkningar. Syftet med märkningarna är att upplysa besökare och användare om vilken upphovsrättslig status det digitalt tillgängliggjorda kulturarvsmaterialet har och i så fall hur eller om vidareanvändning får ske. Bakom projektet står bl.a. Europeana och DPLA.

De 12 rättighetsmärkningar som har tagits fram i RightsStatements.org är indelade i tre huvudgrupper; 1) material med upphovsrättsligt skydd, 2) material som inte är upphovsrättsskyddat och 3) material där den upphovsrättsliga statusen är oklar. Märkningarna är i likhet med Creative Commons-licenserna maskinläsbara och kan användas över hela världen. Tanken är att märkningen sker av den kulturarvsinstitution som digitaliserar materialet, eftersom det är den som oftast känner till materialets upphovsrättsliga status och om det finns begränsningar i användningsrätten.

Vilka är då de 12 rättighetsmärkningarna? För kulturarvsmaterial som är upphovsrättsligt skyddat sker märkning med ”In copyright”, ”EU Orphan work”, ”Educational use permitted”, ”Non-commercial use permitted” eller ”Unknown rightsholder”. Kulturarvsmaterial som inte längre är skyddat av upphovsrätt eller vid tillfällen när upphovspersonen har avsagt sig delar av sin upphovsrätt märks med ”Contractual restrictions”, ”Non-commercial use only”, ”Other legal restrictions” eller ”In the United States”. I de fall den upphovsrättsliga statusen är oklar används märkningarna ”Copyright not evaluted”, ”Copyright undetermined” eller ”No known copyright”.

Läs mer om vad samtliga märkningar från RightsStatements.org betyder här.

Europeanas professionella nätverk har tidigare tagit fram egna rättighetsmärkningar med utgångspunkt i CC-licenserna. Licenserna har kompletterats med olika typer av märkningar. Europeanas Rights Statements håller nu på att anpassas till det märkningssystem som har lanserats av RightsStatements.org. Läs blogginlägget om märkningssystemet som publicerats på Europeana Pro. Europeanas faktablad om de nya rättighetsmärkningarna hittar du här.

Catharina Ekdahl

 

När ska man egentligen använda CC0 och PDM?

verktyg

Tools NOGRAN s.r.o. CC BY

De flesta känner till att det finns två olika Creative Commons-verktyg som skiljer sig ifrån de vanliga CC-licenserna. Det handlar om CC0 (även kallad CC Zero) och PDM (Public Domain Mark). Ingen av dessa två räknas som några licenstyper. Istället handlar det om verktyg för att ge viss information till den som skulle vilja använda material som har märkts på de här sätten. Ibland uppstår viss förvirring om när och hur dessa två verktyg ska användas. Tanken med den är bloggen är därför att försöka bringa klarhet i detta.

Förutsättningen för CC0 är att du själv är upphovsperson till materialet eller har förvärvat tillräckligt med rättigheter. För med CC0 deklarerar du för hela världen att du avsäger dig alla dina upphovsrättigheter till just det här materialet för all framtid. Creative Commons menar själva att det upphovsrättsligt skyddade verket ”befrias” från alla rättigheter, anspråk på ersättning eller eventuella invändningar mot att någon annan vill använda verket. Det innebär att materialet blir helt fritt att använda hur som helst, var som helst och av vem som helst. Den enda upphovsrätt som fortfarande skulle kunna gälla är den ideella rätten, dvs. rätten att bli namngiven och att slippa se sitt verk bearbetat på ett kränkande sätt eller i kränkande sammanhang. I vår svenska upphovsrättslag är den ideella rätten tvingande lagstiftning till förmån för upphovspersonen, men upphovspersonen kan ändå själv alltid välja att avsäga sig den ideella rätten.

CC0 används på material som fortfarande är upphovsrättsligt skyddat eller om man vill vara säker på att inget annat lands lagstiftning kan innebära förnyad upphovsrätt eller att skyddstiden är längre någon annanstans.

En annan förutsättning för att använda CC0-verktyget för sitt eget material är att det inte kränker någon annans rättigheter. Eftersom innebörden av CC0 är att det inte ska finnas några begränsningar att använda materialet, måste även exempelvis eventuellt samtycke från en avbildad person på ett fotografi finnas. Som bekant finns det lagstiftning i Sverige som innebär att samtycke krävs från en identifierbar person på ett fotografi som ska användas i kommersiell reklam. Samtycke kan även krävas enligt personuppgiftslagen (PUL), liksom att använda andras privatbeställda porträttbilder. Den sistnämnda situationen regleras i 27 § i upphovsrättslagen.

PDM är möjligen lite enklare att reda ut. Ett material kan märkas med PDM av vem som helst, och uppgår då i Public Domain, så länge det är fråga om att det upphovsrättsliga skyddet har hunnit löpa ut. Det får alltså inte finnas några kända rättigheter kopplade till materialet som fortfarande gäller någonstans i världen. Ofta handlar de här bara om att det har hunnit gå tillräckligt lång tid för att PDM-verktyget ska kunna användas. Visserligen kan en upphovsperson själv märka sina verk med PDM för att signalera att de har blivit ”allmängods” och att personen inte längre anser verken skyddade av någon lagstiftning runt om i världen. I sådana situationer skulle det underlätta betydligt för alla andras förståelse om de istället använde CC0. Det är nämligen här förvirring annars lätt uppstår.

Catharina Ekdahl

 

En späckad dag om kulturarvets texter

penna och papper

Penna och papper. Nationaal Archief, Nederländerna. Inga kända copyright-restriktioner.

Tisdagen den 3 mars arrangerade Digisam en seminariedag om kulturarvets texter i Riksarkivets hörsal i Marieberg. Det var närmare trettio deltagare från flera av de 24 berörda myndigheterna som hade anmält sig för att bland annat lära sig mer om vad ett upphovsrättsligt skyddat litterärt verk kan vara och vad som gäller enligt upphovsrättslagen. En timme innan lunch berättade den inbjudna upphovsrättsorganisationen Alis om vilka de är och hur Alis skulle kunna licensiera de rättigheter till skyddade texter som kulturarvsinstitutionerna kan behöva för att få sprida dem till allmänheten och använda dem på andra sätt.

En presentation av Digisams vägledning om upphovsrätt och angränsande lagstiftning och Digisams juridiska arbete i övrigt inledde eftermiddagens pass. Arbetet kommer under våren att inrikta sig på textområdet och tanken är att upplägget kommer att likna det som har gällt för bildområdet under 2014.

Johanna presenterar SWE-CLARIN

Dagen sista programpunkt och en av de mest uppskattade handlade om ett nytt projekt kallat SWE-CLARIN som Digisam kommer att delta i genom Johanna Berg. Projektet handlar om språkteknologi och att tillgängliggöra texter för forskare på fler sätt än tidigare. Vetenskapsrådet stödjer projektet under en period om fem år. Önskemålet är att kulturarvsinstitutionerna ska bidra med text, brev, utgivna böcker m m som kan vara av intresse för forskare. Ljudinspelningar och film välkomnas också. Det krav som ställs är att textmaterialet ska vara nedladdningsbart som data. Deltagarna på Digisams seminariedag uppmanades att bidra till insamlingen av textmaterial till SWE-CLARIN.

Catharina Ekdahl

 

Bidra med dina synpunkter på översättningen av Creative Commons-licenserna 4.0

b2ap3_thumbnail_7267380132_0c662f5c10_z.jpg

Bild: Creative-Commons-Web. Kristina Alexanderson. CC-BY.

Den 19 januari meddelade Kristina Alexanderson, ansvarig för Creative Commons Sverige, att de nya CC-licenserna 4.0 översatts och gjorts tillgängliga på svenska. Publiceringen som då gjordes var samtidigt det första steget i processen att nå fram till en slutlig svensk version av licenserna. Vi på Digisam vill därför uppmana dig att bidra med dina synpunkter på denna första översättning av licenserna 4.0. Synpunkterna skickar du till kristina@creativecommons.se.

De översatta CC-licenserna 4.0 hittar du här.

Catharina Ekdahl

 

Våga prova – Hur kan museer sprida sina bildsamlingar på Wikimedia Commons?

b2ap3_thumbnail_ryttare_livrust.jpgBakbomsplåt i detalj, sadelbeslag från 1618. Livrustkammaren. CC-0

Igår, den 16 september, samlades museirepresentanter på Livrustkammaren för att lära sig mer om detta. LSH (Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet) publicerade i oktober förra året omkring 20 000 bilder på Wikimedia Commons, bilder som är helt fria att använda. Med detta i ryggen berättade representanter från LSH och Wikimedia Sverige hur arbetet hade gått till och vilka lärdomar som dragits. Genom att LSH:s bilder har inkluderats i Wikimedia Commons har dessa bland annat kunnat nå en mycket större och internationell publik. Och Wikipedia-användare har varit snabba med att bidra till arbetet; till exempel översatte användare i Frankrike snabbt de texter LSH lagt upp på engelska till franska.

Vilka är tipsen till andra museer som vill sätta igång?

  • Våga prova! Det är inte så mycket som kan hända, utan prova er fram.
  • Ledningen och hela organisationen behöver vara med på tåget.
  • Planera noggrant i början. Bestäm till exempel hur mycket metadata som ska läggas in. Ett råd är att hålla hög nivå på metadata.
  • Börja någonstans, alla steg behöver inte göras på en gång. Börja till exempel med att tillgängliggöra en samling som är väldigt uniform och enklare att hantera.

Hur kan ett första steg se ut?

  • Wikipedias projektsida för GLAM (Galleries, Libraries, Archives, Museums) är det fritt fram för exempelvis museer att skapa en egen undersida. Via samma sida går det också att fråga andra som jobbar med GLAM på Wikipedia om hjälp.
  • På sidan Samarbete kring innehållspridning finns en slags checklista med punkter som din institution behöver svara JA på för att kunna starta arbetet med att tillgängliggöra material.
  • Titta också närmare på GLAMwikiToolset, ett verktyg som gör det enklare för institutioner att göra digitalt material tillgängligt för fler. Verktyget gör det möjligt att ladda upp stora kvantiteter digitalt material till Wikimedia Commons.

Några saker att tänka på

  • Material som ska in på Wikimedia måste ha fri licens, och varje post behöver en licensmärkning.
  • Bilderna behöver kategoriseras, till exempel ”Bilder från Skoklosters slott”. LSH valde att börja med väldigt breda kategorier för sitt digitala material, för att så många som möjligt ska kunna hitta bilderna.
  • En viss mängd metadata krävs för tillgängliggörandet av bilderna.

Läs mer om LSH:s projekt på Wikimedia Commons eller i denna blogg .

Moa Ranung

 

Digisams rekommenderade svar på EU-kommissionens Public Consultation kring upphovsrätt

Uppdatering 4/2: deadline för att skicka in svar är förlängd till den 5 mars.

Nu kan ni ta del av Digisams rekommenderade svar på EU-kommissionens omfattande frågeformulär om upphovsrätt. Vårt svar hittar ni här i form av en word-fil på engelska som omfattar alla 80 frågorna. Här är en svensk översättning (PDF), där bara de frågor som vi har funnit anledning att besvara finns återgivna. Använd våra rekommenderade svar, alla eller delar av dem, på det sätt som passar er bäst. 

Vi vill också slå ett slag för Europeanas utförliga svar som ni hittar här http://pro.europeana.eu/documents/900548/f633a395-4d4e-4951-a0f1-cdddbee32598 

Det kan säkert inspirera till tillägg i era svar!

Glöm inte att svaren ska skickas in senast den 5 mars i MS Word, PDF eller OpenDocument till markt-copyright-consultation@ec.europa.eu.

/Catharina Ekdahl

 

Viktigt! Missa inte EU-kommissionens allmänna förfrågan om upphovsrätten!

Uppdatering 4/2: deadline är nu förlängd till den 5 mars!

I december öppnade EU-kommissionen för marknadens synpunkter om upphovsrätt. Remissen Public Consultation on the review of the EU copyright rules är ett frågeformulär med 80 olika frågor om upphovsrätt. Tanken är att EU-kommissionen ska skaffa sig en uppfattning om gällande lagstiftning överensstämmer med alla de olika intressen som den digitala utvecklingen har medfört.

b2ap3_thumbnail_logo_en.gif

Sista svarsdag är den 5 februari. Svaren ska skrivas in direkt i dokumentet på något av de 24 officiella språk som gäller inom EU, t ex svenska. Remissvaret skickas sedan i MS Word, PDF eller OpenDocument till markt-copyright-consultation@ec.europa.eu.

Digisam kommer att skriva ett remissvar som publiceras här på bloggen senast ett par dagar innan den 5 februari. Vårt svar kan även användas helt eller i valda delar av den som önskar. Ta tillfället i akt och påverka den framtida upphovsrätten!

Läs om och ladda ner dokumentet här

http://ec.europa.eu/internal_market/consultations/2013/copyright-rules/index_en.htm

Catharina

 

Börja med det enkla

b2ap3_thumbnail_borja_med_det_latta.jpg

Skolbarn lär sig dansa vid centrala pojkskolan i Longreach, Queensland, Australien 1928.
Fotograf: Okänd, State Libray Queensland (No known copyright restrictions)

När man ska lära sig något nytt (som barnen på bilden) brukar man börja med något som är lätt att behärska. När jag gick i skolan fick vi t ex dansa jenka på gymnastiken, och det var nästan omöjligt att misslyckas med. Vill man sedan ha större utmaningar kan man gå vidare till mer avancerade danser som argentinsk tango eller jitterbug, men man måste inte. Är man nöjd med det kan man hålla sig till vals.

Börja med det enkla, brukar vi säga också när vi får frågor om webbpublicering av äldre bildsamlingar. Fördjupa dig inte för mycket i de krångligaste materialen utan börja med det som är fritt från upphovsrättsligt skydd. Det är fullständigt riskfritt.

Vad är det enkla?
Allra enklast att arbeta med är gamla material med utslocknad upphovsrätt. Då en konstnär eller författare varit död i sjuttio år, faller lagskyddet bort och hens verk kan i fortsättningen reproduceras, omarbetas och spridas hur som helst. Finns det fotografier i en samling som inte är att betrakta som konstnärliga verk, t ex amatörbilder, så är de skyddade bara femtio år från fotograferingsögonblicket.

Detta gäller alla material oavsett allt annat. Det spelar ingen roll om vi pratar Rembrandt eller Jenny Nyström, Gubben Noach eller Arbetets söner. Alla faller de förr eller senare för åldersstrecket, och då hamnar verken i den kulturella allmänning (public domain, eller pd) där allt kan hända. När man scannar, eller på annat sätt överför material till digital form, ska man komma ihåg att pd är en bra sak. Material som en gång blivit fria bör därför inte beläggas med nya restriktioner och förlängda skyddstider bara för att de presenteras i ett nytt medium. En gång fritt – alltid fritt!

Ganska enkelt bör det också vara att använda bilder och andra material framställda av institutionens egen personal, redan under skyddstiden, eftersom de ekonomiska rättigheterna då i normalfallet tillfaller arbetsgivaren. Upphovsmannen har laglig rätt till respekt och namngivning, men det kan säkras även med öppen licensiering.

Hur gör man?
Okomplicerade material bör märkas enkelt med öppna licenser. På det viset kan de komma till maximal nytta för alla intresserade användare – t ex forskare, lokalhistoriker, skolbarn, wikipedianer, media eller kommunikationsbyråer. För att göra det lättare för dem att hitta tillbaka till en trovärdig källa bör upphovsmannens och institutionens namn ändå anges vid publicering. Digisam rekommenderar:

  • Att material med utslocknad upphovsrätt ALLTID publiceras med (pd)-märkning, t ex (pd) Jenny Jönsson, X-arkivet. Vet man inte vem som skapat materialet märks det (pd) X-arkivet, upphovsman okänd.
  • Att material producerat av institutionens egna anställda – om det fortfarande är under rättsligt skydd – publiceras med CC:BY-licens, t ex CC:BY Gustav Ring, X-arkivet. Vet man inte vem som skapat materialet märks det (CC:BY) X-arkivet, upphovsman okänd.

 Men resurserna är ju fria, tänker du, varför måste man alls krångla med att märka dem? Digisam menar att alternativen är sämre. För användaren är det näst intill omöjligt att på egen hand räkna ut om en omärkt bild är fri att använda. Hen kan då välja mellan att kontakta källan för att be om lov, chansa och kanske bryta lagen, eller strunta i materialet helt och hållet. Ingetdera särskilt attraktivt för de minnesinstitutioner som förvaltar det gemensamma kulturarvet.

Bättre då att kommunicera tydligt på rättighetsområdet, och välja öppen licensiering som ett steg för effektivt resursutnyttjande och maximal spridning för materialen. Så går det som en dans!

/ Johanna Berg, Digisam 

Bakgrund
Stöd för vår hållning finns på många håll. Se t ex PD Manifesto och fin rapport om grundstenar för en öppen kultur från EU-nätverket Communia, http://www.communia-project.eu/
PD Charter och PD Calculation från Europeana och The Problem of the Yellow Milkmaid – a business model perspective on open metadata (2011), http://pro.europeana.eu/publications
Kraftsamling! – museisamverkan ger resultat (SOU 2009:15) bilaga 5, http://www.regeringen.se/sb/d/11266/a/120693
Västra Götalandsregionens Över Minnesmuren – upphovsrättsliga riktlinjer för arkiv, bibliotek och museer (Göteborg 2012) http://www.kulturivast.se/kulturarv-abm/nyheter/over-minnesmuren-ger-nya-mojligheter
och Fritt fram! – intern utredning rörande policy för Riksantikvarieämbetets informationsmängder (2010), avsnitt 4, http://www.k-blogg.se/2011/03/23/riksantikvarieambetet-pa-vag-mot-cc

I den ideella sektorn finns ytterligare stöd för samma hållning. T ex har Open Knowledge Foundation utarbetat rekommendationer för en öppen minnessektor http://openglam.org/principles och svenska Wikimedia tagit fram Kulturskatter på nätet – Hur det digitala kulturarvet blir tillgängligt för allmänheten via Wikipedia (2012), http://se.wikimedia.org/wiki/Kulturskatter_p%C3%A5_n%C3%A4tet 

 

Mer användning = mer nytta

Försäljare i ”spacettes”-dräkter poserar framför raket-allén till Tupperware Home Parties Inc i Orlando, sommaren 1960.
Fotograf: okänd, State Library & Archives of Florida (no known copyright restrictions) 

Creative Commons-systemet fyllde nyligen tio år – hurra! – och det blir alltmer spritt och använt i hela världen. För kulturarvssektorn har CC erbjudit nya möjligheter att enkelt sprida historiska material, och för användare och publik nya chanser till en mer intensiv och interaktiv användning av källorna.

CC-licensiering har stora fördelar för bl a skolan men ökar också chansen att material från arkiv, bibliotek och museer mer allmänt sett sätts i rörelse, upptäcks av fler och kommer till nytta i fler sammanhang. Den stora potentialen hålls dock tillbaka av att många institutioner väljer förhållandevis strikta licensieringar. Framför allt kan man undra om vi inte överanvänder NC (non commercial – ickekommersiell).
Creative Commons Tyskland har tillsammans med WikimediaTyskland och iRights.info undersökt effekterna av detta och sammanställt en rapport som svarar på centrala frågor som:
  • Vad är egentligen kommersiellt bruk?
  • Skyddar NC-märkning verkligen mot kommersiell användning?
  • Kan NC-märkt material användas i skolan? I pressen? I Wikipedia?

Nu finns rapporten, tack vare Open Knowledge FoundationTyskland, även på engelska. Den heter Consequences, risks and side-effects of the license module ”non-commercial use only – NC”och jag tror att den kan vara av intresse också för många svenska institutioner som står inför att öppna sina digitala samlingar och vill göra dem maximalt användbara för så många som möjligt.

Johanna Berg, Digisam