Rapport från konferensen Collaboration and networking for a digital archival future

b2ap3_thumbnail_budapest.jpg

b2ap3_thumbnail_budapest.jpg

Den 7-9 september deltog Sanja Halling och jag i APEx-projektets (Archives Portal Europe network of Excellence) andra konferens ”Collaboration and networking for a digital archival future – Sustainable perspectives through the Archives Portal Europe” som gick av stapeln i Budapest. Projektet startade 2012 som en fortsättning på APEnet-projektet (2009 – 2012) där syftet var att skapa en europeisk arkivportal. Archives Portal Europe innehåller idag arkivinformation från 5766 institutioner från 32 länder. APEx-projektet avslutades i och med denna konferens, och portalen kommer nu att förvaltas vidare av APEF – Archives Portal Europe Foundation. Under konferensens första dag gjordes ett högtidligt överlämnande av ett USB-minne med hela portalen från APEx till APEF.

b2ap3_thumbnail_handov.jpg

Gerrit De Bruin (Project Coordinator, APEx) lämnar över portalen till Karel Velle (Chair of the Assembly of Associates, APEF). Foto: S. Danelius. CC 0

Under konferensen deltog föreläsare från 14 länder och flera olika organisationer. En av keynote-talarna var Hannes Kulovits från Österrikes Staatsarchiv som berättade hur det gick till att utveckla Europeiska Arkivportalen utifrån en teknisk och funktionell synvinkel, samt hur den har influerat Europas arkivvärld och bidragit till att skapa ett finmaskigt och brett nätverk av professionella inom den Europeiska arkivdomänen. En annan keynote hölls av Luciana Duranti från School of Library, Archival and Information Studies of the University of British Columbia som presenterade olika utmaningar för Born Digital-arkiv i framtiden när de skapas, används och bevaras i moln-miljöer.

Sanja presenterade Digisams verksamhet och talade om vårt arbete med digitala infrastrukturer, på vilket sätt arkivinformation är en del av detta och vilka utmaningar och möjligheter som finns. Karin Bredenberg från Riksarkivet berättade om hur arkivariens roll har ändrats från det analoga arkivet till att syssla med Born Digital, digitaliserat material och digitala beskrivningar. De som hanterar arkiv borde åtminstone hjälpligt förstå vad det digitala innebär, eftersom det är önskvärt att personen som känner materialet också kan ge synpunkter på utformning av metadata etc.  Arkivutbildningarna borde uppdateras för att hänga med i de nya digitala behoven.

Konferensens hemsida: http://apex2015budapest.mnl.gov.hu/ (där presentationerna kommer att läggas ut)

Susanne Danelius

EU-kommissionen avslöjar sin strategiska plan för upphovsrätten

b2ap3_thumbnail_c.jpg

b2ap3_thumbnail_c.jpgFoto: Horia Varlan. CC-BY.

Den 6 maj överlämnade EU-kommissionen sin digitala strategiplan för den inre marknaden till EU-parlamentet med flera. I dokumentet framgår bland annat vilka planer EU-kommissionen har för upphovsrätten.

Redan i inledningen skriver ordföranden Jean-Claude Juncker: ”I believe that we must make much better use of the great opportunities offered by digital technologies, which know no borders. To do so, we will need to have the courage to break down national silos in telecoms regulation, in copyright and data protection legislation, in the management of radio waves and in the application of competition law.”

I den digitala strategin framgår att EU-kommissionen vill uppdatera den upphovsrättsliga lagstiftningen genom att öka EU-medborgarnas tillgång till kulturellt innehåll på nätet. Målet är att främja den kulturella mångfalden samtidigt som det är tänkt att skapa nya möjligheter för upphovspersoner och innehållsindustrin. Konkret innebär det att EU-kommissionen bland annat kommer att arbeta fram förslag om harmoniserade lagstiftade undantag för geografiskt gränsöverskridande tillgång till upphovsrättsligt skyddat innehåll för forsknings- och utbildningsändamål och så kallad text- och datamining.

Vad som också nämns är att konsumenter som abonnerar på tjänster för film, musik eller tidningsartiklar hemma även ska kunna ta del av dem under resor till andra EU-länder. EU-kommissionen vill alltså förbjuda eller starkt begränsa så kallad geoblockering. Geoblockering innebär att man som svensk användare eller med ett svenskt abonnemang inte kan ta del av vissa typer av innehåll på sin digitala enhet när man är utomlands. Att använda sig av geoblockering är ett sätt att begränsa territoriell åtkomst till upphovsrättsligt skyddat material. Konsekvensen av EU-kommissionens förslag kan bli att rättighetshavarna till film, TV och annat material framöver inte får använda sig av geoblockning om den anses obefogad.

EU-kommissionens digitala strategiplan hittar du här.

Catharina Ekdahl

Museernas framtid?

b2ap3_thumbnail_IMG_2783.jpg

b2ap3_thumbnail_IMG_2783.jpg

MuseumNext i Geneve samlade för ett par veckor sedan närmare 600 deltagare från 40 länder för två dagar fullspäckade med spännande innehåll. På talarlistan fanns fixstjärnor från museiområdet som Seb Chan från Cooper-Hewitt, Smithsonian Design Museum och Shelley Bernstein, Brooklyn Museum, men också för mig nya röster från t ex Qatar och Sydafrika. Dessutom folk från andra branscher som kan lägga ytterligare perspektiv på utvecklingen inom t ex berättande (storytelling), stadsutveckling (placemaking) eller bärbar teknik (wearable tech).

På flera tongivande museer finns idag ett växande intresse för att arbeta med och genom internet även på plats i de egna lokalerna. Cooper-Hewitts penna (the pen) gör det möjligt för en besökare att digitalt bokmärka och rita på föremål i utställningen, för att sedan kunna arbeta vidare med dem hemifrån. Tanken är att främja autentisk interaktivitet med och mellan besökarna och det verkar fungera. Seb Chan betonade pennan som verktyg för just design, och även det stora policyvärdet i att de digitala processerna tar fysisk form i huset och på det viset kan ses av sponsorer och beslutsfattare.

Brooklyn Museum har utvecklat en app, ASK, som helt enkelt gör det möjligt att realtidschatta med experter om det som visas i museet – men bara om man är på plats. De chattande experterna kommer snart också att få sin fysiska plats i museets entréhall och blir på det sättet ännu mer påtagligt synliga för publiken. Även på Southbank Centre i London har man prövat att göra digitala insatser publika. I deras fall fick teamet som skulle ta fram en ny web sin arbetsplats i en glaslåda i foajén och de genomförde sedan alla sina utvecklingssteg inför öppen ridå. Eftersom de jobbade med och för en öppen plattform, öppen design, öppna data och öppen användning blev glaslådan som form en både symbolisk och funktionell plats i linje med projektets övriga mål.

Bland återkommande teman fanns vidare spänningen mellan (öppet tillgängliga) fakta/data och (editerad) narration/storytelling. Återkommande jämfördes museer med tidningsredaktioner, och återkommande blev de i stort sett underkända på meningsskapande (meaning-making). Fortfarande tycks stora delar av sektorn mer upptagen av vad som är oomtvistligt sant om ett föremål (t ex mått och vikt) och mindre benägen att dra slutsatser, tolka, bygga kontext och förklara VARFÖR något är viktigt och intressant. Stephen Feber, konsult i museiutveckling, provocerade publiken med ett framtids-scenario där museer helt saknar utställningar, och istället erbjuder användarna att själva plocka ihop material för sina egna minnesberättelser. Men när han illustrerade sin vision med en bild av Amazons lager protesterade publiken. Vi vill inte bara berätta våra egna historier, sa de. Vi vill också ta del av andras!

Många andra deltagare har bloggat om konferensen och flera av talarna delar även med sig av sina presentationer, se lista här. Nästa MuseumNext kommer att äga rum i Indianapolis i september, se vidare info här.
 
Johanna Berg

Hur kan utställningar berikas med digital teknik och interaktivitet? Vi lyfter blicken mot aktuella EU-projekt

Putting yourself in the movie

Putting yourself in the moviePutting yourself in the movie Michael Coghlan CC BY-SA

Det finns många olika sätt att använda sig av digitalt kulturarv i utställningar; virtuella vandringar genom museer, digitala tematiska utställningar, tredimensionella fördjupningar i ett särskilt föremål, för att nämna några. Flera museer experimenterar idag med att berika fysiska utställningar med digital information och tillföra nya digitala kontexter. Idag visas till exempel en utställning om mumier på Medelhavsmuseet, där 3D-teknik spelar en stor roll i att upptäcka föremålen.

Dessa satsningar tillför något nytt och utöver det vanliga för besökarnas upplevelse men innebär rätt ofta kostsamma tekniska åtgärder på kulturarvsinstitutionerna. EU-projektet meSch har som mål att utveckla en plattform med verktyg som kan användas för att skapa interaktiva upplevelser utan behov av avancerad teknisk expertis. Genom denna plattform skulle skräddarsydda applikationer kunna tillföra anpassat digitalt innehåll och interaktivitet till en fysisk utställning, som det exempelvis har beskrivits i projektets prototyp ”Loupe”. Sådana applikationer är ett sätt för museerna att skapa upplevelser utanför museibyggnadens väggar och att enklare kunna samarbeta kring gemensamma utställningar.

Och om man ändå inte skulle hitta ett lämpligt verktyg så finns eCult Observatory – en plattform där ”teknologi möter kulturarv” med bland annat en katalog över olika tekniska verktyg för information och kommunikation. Där kan dessutom teknikleverantörer visa sina lösningar och kulturarvsinstitutioner som redan har implementerat verktygen dela sina anpassningar med andra. Projektet har också publicerat ”A Guide for Museums to develop a Technology Strategy”, som handlar om vikten av att de nya teknologierna är en del av strategiska arbetet.

b2ap3_thumbnail_eu_proj2.jpgThe Twingl Mind Andy Wilkinson CC BY-SA

Interaktiva upplevelser kommer att öka i framtiden och bli allt mer avancerade, och verktygen kommer att bli tillgängliga för fler och enklare att använda. Redan idag arbetar forskare i projektet SEEDS med att utveckla ett interaktivt system genom big data-teknik som inte bara presenterar data anpassad till användare, utan också kontinuerligt uppdaterar presentationen. Projektet CHESS arbetar bland annat med digital storytelling och personaliserade interaktiva berättelser för besökare av kulturmiljöer.  

Natural Europe är ett annat EU-finansierat projekt som fokuserar på naturhistoriska samlingar, och där pedagogiska metoder och verktyg tas fram för att skapa användarprofiler och skräddarsydda innovativa vägar genom de högkvalitativa digitala samlingar som finns på Naturhistoriska museer runt om i Europa.

Vad man samtidigt inte får glömma bort är att grunden i att skapa digitala upplevelser av kulturarv inte i första hand är tekniken utan materialet. Därför är grunden till att utnyttja den nya teknikens fulla potential att skapa strukturerad, standardiserad och harmoniserad kulturarvsdata. Därför är det också glädjande att se att ett initiativ och utbildningsprogram för yrkesverksamma, som tar upp hela den digitala livscykeln, har startat: “Initial Training Network for Digital Cultural Heritage: Projecting our Past to the Future”.

Sanja Halling

Var inte blyga nu!

b2ap3_thumbnail_3960299073_1faa1d18d2_z.jpg

b2ap3_thumbnail_3960299073_1faa1d18d2_z.jpg

Serving tea at the community kitchen at Bardon, October 1942. Unidentified photographer. State Library of Queensland. No known copyright restrictions.

Före jul publicerade vi en bloggpost om hur digitala kulturarvsmaterial faktiskt kommer till användning, Varsågoda att ta för er! Den blev flitigt tweetad så intresset är tydligen stort, men trots att jag särskilt bett om det har jag hittills fått få förslag på kompletteringar. Här är ändå en handfull uppföljande exempel att inspireras av, fler är mycket välkomna!

  • Big Data for Dead People: Digital Readings and the Conundrums of Positivism (Tim Hitchcock, Sussex university) illustrerar de mikro-historiska möjligheterna i det som brukar kallas big data.
  • Tangible Things Online: A MOOC about the Study of Stuff (Sarah Anne Carter från Chipstone Foundation) beskriver hur Harvard university med hjälp av museiresurser undersöker hur digitala verktyg kan väcka människors intresse för att titta närmare på fysiska objekt.
  • Musik som inte spelats på länge kan få nytt liv via webben. ”Come Take a Trip in my Airship” från 1904 återpublicerades av Public Domain Review och genast var det någon (Parker Higgins aka @xor) som spelade in sången på nytt – ackompanjerad av ukulele.
  • British Library nämndes redan i den förra posten, och här finns en fylligare sammanställning över hur deras rika samling av fria bilder på Flickr blivit använda på olika sätt.
  • Konferenspresentationen Open Access: the experience at Te Papa på Nya Zeeland (Adrian Kingston & Philip Edgar) beskriver bl a vad folk vill använda nedladdade bilder till. Tre av fyra vet inte riktigt, men de helt fria resurserna dominerar stort.
  • Musikkort med inbyggda mästerverk är ju alltid en möjlighet, och här finns gör-det–själv-tips från en workshop, Redesign your cultural heritage, på Mozilla-festivalen i London i oktober 2014.
  • Melissa Terras är professor i digital humanities på University College London och vet precis vad hon vill. Men även för henne visar det sig vara svårt att hitta kulturarvsmaterial som hon både vill, får och kan använda. Terras har berättat om sitt sökande i en serie bloggposter som ger en del fina vinkar till kulturarvsinstitutioner som vill att de resurser de förvaltar ska komma till nytta och glädje även utanför huset.

Johanna Berg

EU-kommissionens undersökning visar stora skillnader i inställningen till upphovsrätten

Copyright hacking-sketch inspired by Lawrence Lessigs session at internetdagarna 2012

Copyright hacking-sketch inspired by Lawrence Lessigs session at internetdagarna 2012

Copyright-hacking: Copyright hacking-sketch inspired by Lawrence Lessigs session at internetdagarna 2012 (#ind12). entapir CC-BY. 

I början av 2014 genomförde EU-kommissionen en stor undersökning om upphovsrätt. I ett omfattande frågeformulär ställdes 80 olika frågor om den upphovsrättslagstiftning som gäller. Frågarna handlade främst om huruvida det finns behov av att förändra gällande lagstiftning med anledning av den digitala värld vi lever i. Digisam publicerade i våras en rekommendation om hur frågeformuläret kunde besvaras av kulturarvsinstitutioner. 

Responsen på undersökningen blev mycket stor. Närmare 10 000 svar landade hos dåvarande kommissionen. Resultatet av undersökningen presenterades redan i somras av kommissionen och följdes upp av en öppen hearing i Bryssel i mitten av november. Du hittar även en kortare och mer grafisk sammanställning av svaren här som på ett tydligt sätt visar resultatet.

En enkel sammanfattning är att det finns stora skillnader i inställningen till rådande upphovsrättslagstiftning mellan å ena sidan upphovsrättsorganisationer och rättighetshavare och å andra sidan allmänheten, institutionerna och andra typer av slutanvändare. En tredje kategori som också har deltagit i enkäten är telekombolagen eller så kallade ISP (Internet Service Providers). Deras svar visar att de anser att gällande lagstiftning är oklar, men inte så oklar att några förändringar behövs.

På det stora hela råder det delade meningar om det mesta i enkäten. De mest påtagliga skillnaderna handlar bland annat om huruvida länkning till upphovsrättsligt skyddat material ska ligga inom upphovsmannens ensamrätt och därför kräva tillstånd. Rättighetshavarsidan anser att det borde vara så, vilket inte delas av användarna. En annan fråga gäller om de inskränkningar och undantag som finns i upphovsrättslagen erbjuder tillräckliga möjligheter för användning av skyddade verk i just digitala medier. Användarna tycker inte det, medan upphovsrättsorganisationerna och utgivarna anser nuvarande lagstiftning tillräcklig. Frågan om skyddstiderna är en annan klar skiljelinje mellan dessa två grupper där rättighetshavarsidan förespråkar längre skyddstider och användarna kortare.

Vad som konkret kan komma ut av enkätsvaren är ännu oklart. Nuvarande EU-kommission har enligt uppgift ännu inte lagt fram något förslag till åtgärder, men ryktet säger att ett så kallat White Paper om upphovsrätt är på gång.

Catharina Ekdahl

 

PREFORMA håller i tävling – För att information ska kunna läsas av i framtiden

Golden Future

Golden Future

Golden Future Foto: Wen Nag. CC BY-NC-SA

Idag lagras ofantliga mängder information på filer med olika format, till exempel PDF-format för texter eller TIFF-format för bilder. Även om dessa format, i de flesta fall, följer dagens standarder, har du kanske ändå ställt dig frågan: Är filformaten som finns idag tillräckligt bra för att informationen ska kunna läsas av i framtiden, eller riskerar informationen att gå förlorad? Med andra ord: Hur blir det med långtidsbevarandet?

I EU-projektet PREFORMA http://www.preforma-project.eu/ (PREservation FORMAts for culture information/e-archives) arbetar man med frågor av detta slag och lägger fokus på att ge kulturarvsinstitutioner bättre möjligheter att bevara information på lång sikt. Organisationer vill kunna implementera standardiserade filformat som har hög kvalitet, men idag är detta en utmaning. Trots att standarder följs är detta inte alltid tillräckligt för att informationen ska kunna avläsas i framtiden. Att standarden tillämpas och implementeras på rätt sätt, så att den till exempel inte innehåller onödig eller bristfällig information, är en förutsättning.

Därför har man i PREFORMA-projektet utlyst en tävling, där företag i Europa tävlar i att ta fram så kallad kontrollprogramvara. Denna programvara ska kunna kontrollera om filer i ett visst format kan valideras för långtidsbevarande i olika arkiv eller om de ska stoppas för att de inte kommer att vara läsbara i framtiden. Programvaran ska också byggas på öppen källkod.

Från och med november i år arbetar sex utvalda aktörer med att ta fram förslag på programvara. Den slutliga vinnaren av tävlingen kommer att få ta fram slutprodukten. 

Riksarkivet koordinerar projektet. Vetandets värld i Sveriges Radio har bland annat intervjuat Börje Justrell och Christina Olsson på Riksarkivet om arbetet, och du kan lyssna på intervjun här. Du kan också läsa mer om projektet och det nätverk som vuxit fram i följande broschyr http://www.digitalmeetsculture.net/wp-content/uploads/2014/08/pfo_booklet_exe.pdf.

Moa Ranung

Varsågoda att ta för er!

b2ap3_thumbnail_taforer.jpg

b2ap3_thumbnail_taforer.jpg

Drottning Juliana och prinsessan Beatrix serverar varm choklad vid en julmottagning
på Soestdijk 1960.Fotograf: Okänd, Netherlands National Archives (no known copyright restrictions)

För inte så länge sedan träffade Digisam några viktiga personer som bl a undrade om vi hade något att säga om användning av digitalt kulturarv. Inte ”tillgänglighet” alltså, eller potential för användning, utan faktiskt nyttjande. Allra helst ville de ha akademiska studier på fältet, men eftersom allt är så nytt finns inte särskilt mycket av den varan än. Därför försöker vi i stället peka på några smarta exempel och ambitiösa fallstudier som vi tycker är intressanta. Fler förslag är välkomna!

Digitalt kulturarv ger oss möjlighet att göra det vi alltid gjort – fast mycket enklare och snabbare. Det kan naturligen användas inom sin närmaste domän eller disciplin och på många sätt som vi rimligen kan förutse. Erfarenheten visar dock att digitalt kulturarv också – om förutsättningarna är de rätta – möjliggör helt nya typer av användning, på nya områden och i andra syften än vi kanske tänkt oss. Det är goda nyheter!

En humanistisk forskare t ex måste traditionellt sett ofta lägga dyrbar forskningstid på att leta efter sina källmaterial. Med digitalt lättillgängliga resurser blir den fasen kortare – och mer tid kan i så fall läggas på fördjupade studier och analys. Själva den digitala snabbheten och precisionen i sig möjliggör också undersökningar av en typ som man inte ens kunde föreställa sig för ett par decennier sedan. Exempel på akademiska arbeten uteslutande baserade på digitala arkivstudier finns redan. Ett växande fält är data mining av historiska texter, som gör det möjligt att processa enormt stora material för att frilägga intressanta mönster och utvecklingslinjer. Från bl a Nederländerna finns även exempel på hur digitala bildigenkänningsprogram kan användas för sådant som studier av förhistorisk keramik (fingeravtrycken!).

 Utöver att på ett självklart sätt göra nytta inom sina egna discipliner eller institutioner – som då t ex ett konstmuseum tillgängliggör äldre grafik för ny konstvetenskaplig forskning – måste vi alltså komma ihåg att det kan vara till glädje även på andra områden. Digitalt kulturarv kan bl a tillhandahålla språkvetenskapligt intressanta text-korpusar från snart sagt vilka ämnesområden som helst, eller erbjuda vetenskapshistoriska meta-ingångar till studier i sådant som ett akademiskt ämnes utveckling. Hur har t ex den antropologiska terminologin förändrats över tid? När slutade vi tala om Reval (Tallin, Estland) eller Batavia (Jakarta, Indonesien)? Öppet tillgängliga resurser kan också förbättras, rättas och transkriberas av många intresserade och kunniga människor som inte jobbar inom den förvaltande institutionen (crowdsourcing).

Digitalt kulturarv kan dessutom vara till glädje på helt oanade och oförutsägbara sätt.  Man hade kanske kunnat räkna ut att det breda tillgängliggörandet av dagspress från 1910-talet är intressant för t ex militärhistoriker. Mindre väntat är möjligen att massor av trafik till sådana arkiv också kan gå via handarbetssajter för folk på jakt efter stickmönster. På samma sätt finns museer som vittnar om att de får mycket trafik via auktionssajter – folk vill helt enkelt ha mer bakgrundsinformation om det som bjuds ut till försäljning.
 

 
Allt är möjligt!
 
Johanna Berg

CIDOC 2014-konferensen

b2ap3_thumbnail_riches.png

b2ap3_thumbnail_riches.png

Den 6-11 september var jag på CIDOC 2014 konferensen, en årlig konferens organiserad av CIDOC  – den internationella kommittén för dokumentation av ICOM. På konferensen, som hölls i Dresden, fanns hundratals entusiastiska deltagare från museer och andra kulturarvsorganisationer från hela världen på plats för att diskutera aktuella frågor i arbetet med museisamlingar. Jag kunde snabbt konstatera att det finns frågor som gäller digital kulturarvsinformation som är precis lika aktuella hos kulturarvsinstitutioner över hela världen, oavsett om de är stora eller små. 

Konferensen var uppdelad i olika teman, med parallella sessioner. Det hela inleddes med en serie workshops. Flera digitaliseringsfrågor diskuterades under konferensens gång och spåret jag följde gällde framför allt metadatastandarder, länkad data och digitalt bevarande.

Murtha Baca från Getty Research Institute höll ett inledande tal om utmaningarna i att tillgängliggöra digital kulturarvsinformation, och de nya möjligheter som uppstår genom att digitala sammankopplingar skapas genom auktoritetsfiler och länkade öppna data. Murtha Baca berättade också om sina erfarenheter från arbetet med Getty Vocabulary Program och det nya projekt som hon deltar i, där man strävar efter att skapa en samarbetsplattform, så kallad Getty scholars workspace.

Under efterföljande metadatasession diskuterades flera frågor, bland annat samlingar som en del av forskningsinfrastrukturer samt hur arkivstandarder kan kopplas till dessa. Culturaitalia, den italienska kulturarvsportalen, där man har utnyttjat potentialen i länkbar öppen data, presenterades av Maria Teresa Natale.

Under sessionen om digitalt bevarande presenterade jag den bevarandeförstudie som har gjorts inom ramen för Digisams verksamhet. Flera deltagare kände igen de behov som lyftes fram i förstudien (se sammanfattning i förstudierapporten) och resultaten väckte stort intresse och många frågor. Diskussionen om digitalt bevarande fortsatte för min del under eftermiddagen i CIDOC-arbetsgruppen kring digitalt bevarande.

Under konferensens andra dag presenterade Tanya Szrajber från British Museum hur arbetet med museets samlingar har förändrats i den digitala eran. Tanya påpekade hur viktigt det är med samarbete mellan intendenter som har kunskap om materialet, dokumentationsexperter och IT-specialister när en digital samling skapas. Även om produktion av data alltid innebär en balans mellan kvalitet och kvantitet strävar man efter så hög kvalitet som möjligt. Vägen till att uppnå det är att följa tydliga riktlinjer, vedertagna standarder och att engagera intendenter i processen. Kulturarvsinstitutionerna behöver hålla jämna steg med förändringstakten – att låta tekniska framsteg löpa parallellt med katalogisering av samlingar innebär en ny era för dokumentation.

Cranach Digital Archive var ett av de praktiska exempel på forskningssamarbeten som presenterades. Initiativet startade 2009 och handlar om att tillgängliggöra information om Lucas Cranachs målningar, exempelvis i form av bilder, dokument, transkriberade arkivhandlingar och litteraturreferenser.

Dominic Oldman från British Museum höll i en presentation som diskuterade möjligheterna och begränsningarna med länkade data, och avslutade med att uppmana åhörare att skapa kvalitativa och kontextuella länkade data nu!

Sanja Halling

Europeiskt samarbete banar väg för bevarande

b2ap3_thumbnail_dillo.jpg

b2ap3_thumbnail_dillo.jpg

Foto: Ingrid Dillo från DANS. Moa Ranung, CC:0

Den 3-4 juni var det dags för workshoppar om digitalt bevarande på Riksarkivet, där deltagare från kulturarvs- och forskningssidan möttes för kunskapsutbyte och diskussioner. Arrangörer var EU-projekten DCH-RP och EUDAT i samarbete med Riksarkivet.

Under dessa dagar hölls en rad presentationer om digitalt bevarande ur flera perspektiv. Det blev tydligt att det pågående samarbetet i EU-projekten gör att vi kommer framåt i bevarandefrågan på ett sätt som är svårt att klara på egen hand. Den kunskap och de lärdomar som kommer utav projekten kommer bland annat Digisam att ta med in i arbetet som rör en nationell infrastruktur för kulturarvsinformation, där bevarandet av kulturarvsinformationen är en viktig del.

Roadmap för digitalt bevarande
I projektet DCH-RP tar man just nu fram en roadmap för hur det digitala kulturarvet kan bevaras genom samverkande digitala infrastrukturer. I och med detta ser man närmare på hur man skulle kunna dra nytta av de infrastrukturer för forskningsinformation som finns idag. Det digitala bevarandet bör komma in tidigt i processen för att informationen ska kunna säkras för framtiden. Bevarande genom samverkande digitala infrastrukturer kan minska digitaliseringskostnaderna och samtidigt göra det möjligt att lättare koppla samman kulturarvs- och forskningsinformation, vilket i sin tur kan ge oanade möjligheter.

b2ap3_thumbnail_fresa.jpg

Foto: Antonella Fresa från DCH-RP. Sanja Halling, CC:0

I projektet DCH-RP genomförs praktiska tester med data från en mängd europeiska kulturarvsinstitutioner, för att se hur väl deras material kan bevaras i olika slags digitala infrastrukturer. Även svenska kulturarvsinstitutioner bidrar med data. Projektet EUDAT (European Data Infrastructure) arbetar med att ta fram en gemensam datainfrastruktur för forskningsdata, och de tjänster som EUDAT har tagit fram används bland annat i DCH-RP projektets praktiska tester. DCH-RP-projektets handbok publiceras i slutet av september.

b2ap3_thumbnail_mingel.jpg

Foto: Pausmingel. Moa Ranung, CC:0

Trust är en kärnfråga
Frågan om trust lyftes under workshopparna som en av kärnfrågorna när det kommer till bevarande. Både kulturarvsinstitutioner, de som tillhandahåller tekniska lösningar och allmänheten behöver ha tillit till varandra och den kulturarvsinformation som tillhandahålls. Både representanter från kulturarvsinstitutioner och från forskningssidan beskrev under workshopparna sina tankar om vilka möjligheter och utmaningar som finns på området. Frågor av detta slag blev belysta: Vad händer med de trustmodeller som finns idag om vi använder oss av digitala infrastrukturer? Hur kan vi förmedla kvalitetskrav till dem som tillhandahåller tjänsterna? Hur kan vi ta hand om det värde som adderas genom crowd sourcing? Alla var överens om att det är viktigt att vi alla delar med oss av våra misstag för att vi ska kunna lära av varandra. Det är en ny och spännande värld vi bygger upp.

Du hittar alla presentationer från workshopparna här.

Moa Ranung