• Home
  • /Posts Tagged ' framtidsspaning '

Archives

Hur ser framtiden ut?

future
Future. Salvatore Vastano CC BY-ND

Center for the Future of Museums är ett framtidsspaningskontor som drivs av AAM, American Alliance of Museums i USA. CFM vill vara ett lab och en think tank till stöd för museerna i arbetet med aktuella samhällsutmaningar och bistå dem med kreativa strategier för att möta utvecklingen.

Årligen sammanställer CFM en lättläst trendspaning som lyfter några centrala trender och pekar på hur de kan förväntas påverka samhället i allmänhet och museisektorn i synnerhet. De kan vara av rent teknisk natur, men lika gärna röra andra genomgripande förändringar i tiden. Årets upplaga ”Trendswatch 2016″ pekar på fem, delvis kopplade, förändringsområden att hålla koll på: jobben, robotiseringen, AR/VR, identitet och representation samt lycka.

Alla som jobbar i sektorn gör klokt i att sätta sig in i hur dessa trender kan komma att påverka den egna verksamheten. Oavsett om trenderna uppfattas som löftesrika eller hotfulla blir man tvungen att förhålla sig till dem. Ett enkelt sätt att förbereda sig kan vara att läsa igenom CFM:s rapport, och kanske följa anvisningarna i inledningen. Diskutera rapporten med dina kolleger! Ta den till utgångspunkt för interna strategimöten! Sprid den till styrelser och viktiga samarbetsparter!

Johanna Berg

 

Budgetpropositionen och framtiden

 

Lego

Explore. Foto: Kenny Louie. CC BY.

Digisams tidsbegränsade uppdrag löper ut vid årsskiftet. För tillfället tar därför arbetet med slutrapporten nästan all vår tid. Enligt planerna ska den beslutas av styrgruppen den 3 december för att därefter överlämnas till regeringen.

I slutrapporten beskrivs hur vi tolkat uppdraget, vad vi arbetat med och vad vi levererat. Det kanske viktigaste i rapporten är våra förslag till fortsatt arbete och vilka beslut som behöver fattas.

Digisams verksamhet utvärderades förra året av Statskontoret. Med reservation för att utvärderingen gjordes under pågående arbete så gjorde Statskontoret bedömningen att Digisam har bidragit till att skapa flera viktiga värden när det gäller digitaliseringsarbetet inom kulturarvsektorn. Statskontoret konstaterade också att det sannolikt finns ett fortsatt behov av samordning av digitaliseringsfrågorna inom kulturarvssektorn även efter 2015.

Digisam delar i högsta grad bilden av det fortsatta behovet. Ska vi gemensamt nå de mål som sattes upp i regeringens strategi för digitaliseringen av kulturarvet, Digit@lt kulturarv, krävs ett långsiktigt, målinriktat, arbete. Mycket har åstadkommits under de år som vi varit verksamma och det har varit fantastiskt roligt att arbeta tillsammans med alla er som deltagit i arbetsgrupper eller på annat sätt. Utan er hade vi inte kunnat presentera de resultat vi beskriver i slutrapporten.

Vad vet vi om framtiden? Ja, i dagsläget, inte mer än att regeringen enligt budgetpropositionen avser att återkomma till frågan om hur behoven av samordning av kulturarvsinstitutionernas digitaliseringsarbete långsiktigt ska hanteras.

Intressant att konstatera är att regeringen också pekar ut Mediakonverteringscentrum (MKC) som en gemensam resurs för storskalig digitalisering.

Vi hoppas att det under den närmaste tiden klarnar kring hur det kommer att se ut med en eventuell fortsättning under nästa år och vi återkommer så snart vi vet.

Rolf Källman

 

RICHES – det digitala kulturarvet i förändring

Sortie_de_lopera_en_lan_2000.jpg
Sortie de l’opéra en l’an 2000. Albert Robida. CC-0

Hur kommer förändringen som har skett i och med det digitala skiftet att påverka samhället? Vad blir effekten av det digitala kulturarvets spridning? Hur ska kulturarvsinformation se ut för att vara relevant idag och i framtiden? Frågor av detta slag, bland många andra, möter vi på Digisam inom ramen för vårt arbete. Det är också frågor som det europeiska projektet RICHES har som ambition att besvara.

Projektet RICHES handlar om förnyelse, innovation och framför allt förändring. RICHES har inte fokus på vad kulturarvet är i sig, utan på hur det beskriver vad vi är – något som med det digitala skiftet kommer att kunna få allt större relevans. Syftet med projektet är att etablera en konceptuell ram för forskning och metoder för en effektiv överföring av kulturarvet över tiden. Verktyg och metoder som passar bäst för kunskapsöverföring undersöks, och hur historier kan berättas på ett intresseväckande sätt med hjälp av digitalt kulturarv. Resultaten från forskningen kommer att tillämpas praktiskt genom tester som valideras med slutanvändarna.

RICHES

Något vi ser som särskilt intressant är att man inom RICHES tittar på innovativ utveckling och hur potentialen hos kulturarvet kan användas för att främja ekonomisk tillväxt i Europa. Därför följer vi på Digisam utvecklingen i RICHES och har en aktiv roll genom att vår verksamhetsledare Rolf Källman deltar i projektets Advisory Board.

Här kan du läsa mer om projektets planerade resultat och här kan du se färdiga leveranser, bland annat som rör taxonomin som jag beskriver i nästa stycke och ett ramverk kring digital copyright.

RICHES taxonomi

Terminologier, vokabulärer och auktoritetsfiler är begrepp som har börjat användas inom kulturarvssektorn i allt större utsträckning. Idag finns flera projekt som tittar på olika sätt att definiera och sammankoppla begrepp som används inom olika domäner. I de flesta fall handlar arbetet om att harmonisera begrepp som används inom olika grenar av en viss sektor, men inom RICHES har man ett mer övergripande fokus. RICHES arbetar med att brett definiera begrepp inom digital teknik som tillämpas på kulturarvet.

Genom sin lista över definitioner och förklaringar klassificerar RICHES begrepp i kategorier och definierar olika koncept baserade på relationerna mellan dem. På Digisam ser vi detta initiativ som mycket positivt då det kan ligga som bakgrund till fortsatt utveckling av forskningsfrågor kring digitalt kulturarv. RICHES kommer snart att göra det möjligt för alla som vill att bidra till taxonomin.


Sanja Halling


 

Det är svårt att sia, särskilt om framtiden

Skådespelerskan Pauline Frederick som Potifars hustru, ca 1910-15. Library of Congress. Fotograf okänd. No known copyright restrictions.
Att spana in i framtiden handlar ganska mycket om att urskilja redan befintliga trender och försöka avgöra vilka som kommer att göra bestående avtryck på utvecklingen. Uppgiften är alltså inte att hålla kolla på allt som händer dag för dag och ständigt vara uppdaterad med det senaste – tvärtom förutsätter den koncentration, analys och annat som tar mer tid.
Eftersom vi är många som har svårt att göra utrymme för sådant arbete i vardagen är det tur att det finns andra som är villiga att dela med sig av sina spaningar. Amerikanska museiföreningen (AAM) driver t ex ett Center for the Future of Museums som för någon månad sedan presenterade sin första breda trendrapport .
Museums and the Pulse of the Future är en läsvärd, lättillgänglig och pedagogisk rapport. Föredömligt kort är den också, och full av länkar till inspirerande exempel på hur museer fångat upp och kunnat svara kreativt på nya impulser. Varje avsnitt ställer dessutom explicita frågor om vad de olika trenderna betyder för samhället, och för museisektorn. Bra! IT finns givetvis med som ett utvecklingsdrivande inslag på alla områden men två av trenderna rör mer direkt Digisams område. Eftersom tekniken som sådan är universell, och webben  till sin natur gränsöverskridande, finns andledning att förvänta sig att dessa trender också kommer att få genomslag i Sverige (och inte bara på museerna då).

Många bäckar små…

Alla talar om crowdsourcing men vad betyder det egentligen? Det handlar om att samla små bidrag från många deltagare och är något mer och större än interaktiva gränssnitt och publikdialog. Dagens teknik skapar nya förutsättningar för växande skaror av amatörexperter  att bidra med sin kunskap till institutionernas publika informationsresurser. De kan höja kvaliteten  på museernas data med sin specialkunskap inom t ex ornitologi eller ångbåtar, men också med rent personlig kännedom om sådant som platser och personer på gamla fotografier. Till detta kommer sådant som inte kräver expertis alls, men som det behövs väldigt många vem som helst för att gå i land med – som t ex NASA:s rymdbilder och finska Digitalkoot:s transkribering.

Möjligheterna är enastående,  men som vanligt leder nya lösningar också till nya utmaningar. De nya arbetssätten utmanar institutionernas traditionella självbild och ställer också en del inarbetade affärsmodeller på huvudet. Samtidigt får man räkna med att allmänheten kommer att förvänta sig allt mer av ämnesöverblick och tillförlitlig kunskap på museerna. Experterna där inne måste alltså försöka hitta positiva sätt att samverka med de experter som finns utanför, så att kunskapen kan växa på alla fronter.

Titta på det som inte finns

Förstärkt verklighet, eller augmented reality (AR), är ett samlingsbegrepp för tekniker som gör det möjligt att lägga digitala element av bild, ljud eller film över verkligheten sådan du ser den t ex i din mobil. I kombination med positioneringsteknik (GPS) skapar den oanade förutsättningar, bl a för helt nya sätt att återkoppla museernas konst- och kulturhistoriska resurser till platserna de en gång kom ifrån. Streetmuseum Londinium och NAI:s Urban Augmented Reality är bara ett par exempel på denna trend som väntas växa kraftigt de närmaste åren. När allt fler – i synnerhet i Sverige – går runt med en smartphone i fickan ökar intresset från kommersiella aktörer, men även för kulturinstitutionerna finns stora möjligheter i att använda AR för ytterligare fördjupning av kunskap och upplevelse. Det kan gälla avancerade  och kanske spelliknande helhetsupplevelser,  men lika gärna enklare lösningar som t ex virtuella textsjok  i på väggarna i en utställning.
Här finns mycket att tänka på. Kan AR vara till nytta för den som vill möta en mångspråkig publik med skiftande behov och intressen på bästa sätt? Kommer tekniken att bidra till fördjupning och äkta interaktion eller tvärtom fjärma användarna från den verkliga upplevelsen och isolera dem från varandra? Och finns det en risk i att bygga så mycket på besökarnas egen utrustning (telefoner och surfplattor) – vad händer med dem som ingen har?
Sådana frågor måste institutionerna själva ta ställning till, och svaren är antagligen delvis beroende av den fortsatta utvecklingen. Hur som helst finns mycket att vinna på att försöka se framåt. Framtiden kommer ju antingen man spanar eller ej, men man är bättre rustad om man hinner förbereda sig en smula för allt det nya innan det är här.
/ Johanna Berg, Digisam