• Home
  • /Posts Tagged ' digitalt berättande '

Archives

#WorldWideWikipedia

b2ap3_thumbnail_The_Earth_seen_from_Apollo_17.jpg

Jorden på bilden ”Blå pärlan”, tagen av Apollo 17, 1972. Public Domain.

Den 26-27 maj hölls ett tvådagarsseminarium på Riksantikvarieämbetet i Stockholm under namnet World Wide Wikipedia. Bakom seminariet låg Riksantikvarieämbetet, Riksutställningar och Wikimedia Sverige som ville lyfta fram möjligheterna med öppna data och gemensamma plattformar. Nedan följer en sammanställning från dag ett; dag två gav deltagarna möjlighet att skriva och redigera på Wikipedia. I Umeå hålls ett likadant seminarium nu den 2-3 juni.

Ny teknik, nya beteenden

b2ap3_thumbnail_IMG_0074.JPG

Henrik Summanen från Riksantikvarieämbetet. Foto: Moa Ranung, CC0

Först ut var Henrik Summanen vid Riksantikvarieämbetet att presentera tankar kring hur organisationerna kan möta upp den användning som sker, och att organisationerna bör finnas där användarna finns. Informationen bör betraktas som råvara, inte som en färdig produkt. Den bör med andra ord liknas vid en skog som vem som helst kan skapa något utav, inte som en färdigsmidd stol att bruka. Det är därför viktigt att ha öppna gränssnitt mot de data som finns och värdefullt att arbeta med länkad data. Henrik Summanen tog också upp vikten av att ledningen är med och att digitaliseringen tas upp på process- och styrningsnivå.

Bakom kulisserna på Wikipedia

b2ap3_thumbnail_IMG_0076.JPG

Lennart Guldbrandsson visar Wikistream. Foto: Moa Ranung, CC0

Därefter tog Lennart Guldbrandsson oss bakom kulisserna på Wikipedia. Här följer några lärdomar:
• Det är enkelt att börja skriva på Wikipedia – det tar max 5 minuter! Så här gör du: 1. Skapa ett konto och presentera dig själv på din användarsida. Obs! Endast enskilda personer kan skapa ett konto. 2. Ta kontakt med någon som kan hjälpa dig vidare. Wikipedias faddrar finns där för att hjälpa dig att komma igång. 3. Fundera tillsammans med faddern kring vad du vill göra. Faddern kan hjälpa dig att göra ett bra projekt och att komma i kontakt med andra som är intresserade av samma ämne som du.
• När man sedan skriver en artikel i Wikipedia kan man lägga till den i en bevakningslista för att få veta om någon gör ändringar i den.
• Om du vill börja med att testa att redigera i Wikipedia kan du med fördel ägna dig åt korrektur av texterna. Det finns en ”visual editor” som gör det enkelt att korrigera text direkt i artiklarna.
• Om/när man vill bli administratör bör man helst ha varit aktiv i mer än ett halvår. Sedan kan man ansöka om administrativ behörighet.
• Här kan du ta del av Wikipedias grundprinciper, policyer och riktlinjer. Viktigt i sammanhanget är att allt på svenskspråkiga Wikipedia ska vara fritt, dvs. inte strida mot upphovsrätten.
• Wikipedias relevanskriterier är skapade för att bedöma om något är tillräckligt betydande för att förtjäna en artikel. Faktan ska vara möjlig att verifiera, dvs. det ska finnas en oberoende/bra källa som man hänvisar till. Bäst källhänvisningar och konsensus vinner alltså på Wikipedia. Vad är då en bra källa? Se artikeln Trovärdiga källor.
• I vänstermenyn på Wikipedia kan du klicka på ”Senaste ändringarna” för att få reda på just vilka dessa varit. På Wikistream kan du följa ändringarna i realtid!
• Överlevnadstiden för ”klotter” i texterna (dvs. när någon har gått in och gjort en ändring i texten som inte bör göras) brukar inte vara mer än 1-2 minuter. Sedan återställs informationen.  
• Önskvärt vore självklart om det kom in ännu mer kulturarvsinformation på Wikipedia!
• På varje artikel på svenska Wikipedia som handlar om en kvinna går det fem artiklar som handlar om en man. Då källhänvisningar krävs på Wikipedia innebär detta också att det behöver finnas källor som skriver om kvinnor.

Se även Wikimedia Sveriges blogg, liksom Wikimedias blogg.

Platsr, en öppen plattform för berättelser

b2ap3_thumbnail_IMG_0077.JPG

Sophie Jonasson från Riksantikvarieämbetet. Foto: Moa Ranung, CC0

Sophie Jonasson från Riksantikvarieämbetet tog sedan stafettpinnen och berättade om digitalt berättande och hur det kan skapa band och väcka empati. Ett lästips i sammanhanget är artikeln Empathy in the Time of Technology: How Storytelling is the Key to Empathy av PJ Manney. Sedan presenterades Platsr, en digital plats där man kan utforska berättelser om, i skrivande stund, 3379 platser och samlingar skapade av 1878 enskilda människor, hembygdsföreningar, arkiv, museer och bibliotek. Som medlem på Platsr (det är gratis) kan du lägga till egna berättelser, bilder m.m. Organisationer kan också bidra med sina platser och samlingar. Se också projektet Platsminnen, där demenssjuka får delta i kreativt historiebygge. 

Moa Ranung

 

Hack4Heritage – Save the date!

loggan

Den 14-16 oktober anordnar Digisam i samarbete med Stockholms stadsarkiv ett kreativt event och hack – Hack4Heritage – där fokus ligger på öppen kulturarvsdata och andra öppna kulturarvsresurser. Under fredagkvällen och hela helgen blir Stockholms stadsarkiv på Kungsklippan en mötesplats där kulturarvet får nytt liv i form av nya kopplingar, lösningar eller konstformer.

Vi arbetar mycket med den kreativa processen. Du som deltar får möjlighet att träffa nya människor och skapa med hjälp av din dator eller helt andra verktyg och material, och du som bidrar med kulturarvsresurser får se dessa utvecklas på spännande och oanade sätt. Alla är välkomna!

Hack4Heritage är ett av fyra nationella event och hack (ett finskt, ett danskt, ett svenskt och ett norskt) som hålls under 2016 genom ett nordiskt samarbete kring öppen kulturarvsdata. Först ut att arrangera sitt event var Finland, se tidigare bloggpost om Hack4FI.

Vi kommer att återkomma med mer information så håll ögonen öppna!

Har du frågor, idéer eller vill bidra redan nu? Kanske har du till och med ett dataset eller andra öppna kulturarvsresurser som väntar på att användas? Kontakta projektledare Moa Ranung på moa.ranung@riksarkivet.se.

 

Digitala utställningar och digitala berättelser

digitalt

Barbican Centre: Digital Revolution. Foto: Alexander Svensson. CC BY.

Jag har i några tidigare bloggposter skrivit om digitala utställningar och möjligheterna som de ger, men också om svårigheterna i att definiera vad en digital utställning är och vad det innebär att producera en digital utställning idag. I dagens snabba informationssamhälle blir det allt svårare att hitta information om de inspirerande och intressanta utställningar man har sett på webben någon gång men som det inte längre finns någon tillgång till. Fler och fler digitala utställningar produceras varje dag. Räcker det med att stänga ned och arkivera webbplatsen som har används för en digital utställning eller behövs det något mer?

De flesta beskrivande metadatastandarder är anpassade till föremål, dokument, publikationer, förteckningar eller samlingar. Med digitala utställningar handlar det inte längre om en avgränsad tematisk utställning – idag är det mycket som hamnar inom begreppet: virtuella rundvandringar, tredimensionella fördjupning i ett särskilt föremål eller så kan det vara traditionella utställningar där man har använt sig av digitala inslag. Hur gör man då när man ska beskriva en digital utställning i databaser och samlingssystem?

I arbetsgruppen för digitala utställningar har man länge resonerat kring hur detta skulle kunna göras enklare och mer effektivt. En modell för beskrivningar som ska kunna inkludera all ny information som uppstår när det gäller digitala utställningar har nu tagits fram inom ramen för Athena Plus-projektet.

DEMES – en modell för beskrivning av digitala utställningar

Digital Exhibition Metadata Elements Set (DEMES) består av 30 beskrivande element som är specifika för digitala utställningar. Dessa är grupperade i sju semantiska sektioner baserade på befintliga standarder. Publikationen ”Metadata for the description of digital exhibitions: the DEMES Element Set”, beskriver modellen. Den är öppen för kommentarer och synpunkter. Alla är inbjudna att testa och kommentera modellen, innan en version 1.0 tas fram.

Digitala berättelser och kulturarvet – a two way street

I september deltog jag i en nätverksträff med temat digitala utställningar som Riksutställningar anordnade där vi bland annat diskuterade svårigheterna med definitionen av begreppet digitala utställningar i det praktiska arbetet . Vi konstaterade att det i praktiken ofta blir en tunn gräns mellan digitala utställningar och digitala berättelser (digital storytelling) där dessa t o m kan gå in i varandra. Tvåvägskommunikation och interaktivitet som inte har varit möjlig tidigare har nu kommit in i bilden, vilket gör att många användare interagerar med kulturarvsinstitutioner via sociala medier – kommenterar, ställer frågor, lägger till egen information m m.

Hur skapas digitala berättelser idag vid kulturarvsinstitutionerna? Vilka rekommendationer och tekniska verktyg finns det? Även inom detta område har Athena Plus-projektet nu tagit fram en publikation, ”Digital storytelling and cultural heritage: stakes and opportunities.” Läs och inspireras!

Sanja Halling