Ramverksprocessen – slutet på början

 
De 24 myndigheter som berörs av Regeringens strategi Digitalt kulturarv har fått i uppdrag att utarbeta interna planer för sitt arbete med att digitalt bevara och tillgänglig­göra verksamhet, samlingar, arkiv och audiovisuella arkiv. Digisam vill stödja och samla arbetet med dessa planer och har därför initierat ett gemensamt ramverk för planernas utformning.

En mindre grupp experter har hjälpt oss att ta fram ett underlag som kommer att slutredigeras före påsk. Vi vet att det tyvärr blir kort om tid för er, men vill ändå ge flera kolleger en chans att lämna feedback på dokumentet. I synnerhet undrar vi om det är något som är svårt att förstå, eller om vi möjligen missat någon avgörande fråga. Kommentera gärna här nedan eller maila mig direkt, men OBS senast den 17 mars.

Här är länken till underlaget (pdf)

Då arbetet med underlaget är avslutat kommer Digisam att bjuda in till ett antal öppnare möten, som är tänkta att ge de operativt ansvariga på myndigheterna stöd under utarbetandet av planerna. Vi återkommer om detta!

Johanna Berg, Digisam

4 thoughts on “Ramverksprocessen – slutet på början

  1. Jag har en synpunkt angående delen om digitalt bevarande.

    Att varje institution sätter upp en egen plan för tillgängliggörande kan jag förstå och acceptera men att varje institution ska ha en egen plan för bevarande av digitala samlingar så som den beskrivs av Digisam (under rubriken bevara på er blogg) är jag kritisk till. Jag tror att arbetet med att bevara digitala resurser kräver både hög kompetens, förståelse för hur det digitala mediet kommer att utvecklas och ett systemstöd som de flesta idag saknar. Jag tror också att de flesta institutioner saknar resurser för att arbeta med den här frågan på det vis som Digisam förväntar sig, och som är nödvändigt i digitaliseringsarbete. Med det menar jag inte att nivån som Digisam sätter är för hög utan att arbetet är mer krävande än vad de flesta förstår. Det kanske inte heller är rimligt att alla institutioner ska arbeta aktivt med den här frågan. Jag skulle hellre se att istället för att alla institutioner presenterar sina egna planer för långtidsbevarande (som ändå antagligen bara kommer att handla om vilka server som man läggar sitt material på och vilken back-up som man har) att Digisam arbetar för att på Riksarkivet, KB, RAÄ eller vilken institution som kan vara lämplig, utarbetar riktlinjer och systemstöd för långsiktigt digitalt bevarande som övriga institutioner kan använda sig av. Det kanske är det som är tanken med det här arbetet men i så fall tycker jag att man ska förtydliga att det som varje intuition gör inte är en plan i alla avseenden utan också en nulägesanalys.

    I C-delen om planer ligger upplever jag också att mycket handlar om fysisk lagring även om ordet bevarande används. Jag tycker att som ett komplement till fråga 5.3 borde det finnas en lika självklar fråga som lyder ”Hur säkras löpande konvertering/migrering till nya format?”

  2. Sanja Halling, Digisam

    Hej Erik och tack för din kommentar. Jag kan hålla med om att arbetet med att bevara digitala resurser kräver systemstöd och kompetens som idag inte finns vid alla enskilda kulturarvsinstitutioner. Behovsbilderna inom kulturarvssektorn är många och varierande. Därför behöver man först fastslå vad långsiktigt digitalt bevarande inom kulturarvssektorn egentligen avser. Bakom termen ”digitalt bevarande” döljer sig flera olika begrepp och vägval som förutom långsiktiga lösningar kan även handla om bevarande på kort och medellång sikt.
    Det är samtidigt viktigt att det finns planer och rutiner vid institutioner för hur bevarandet ska gå till, som aktivt tillämpas, just för att det inte är bara teknisk lagring/back up det handlar om utan framförallt riktlinjer och vägval, vilket är också styrande i utformning av planerna. På Digisam kommer vi inom kort att sätta igång en förstudie om digitalt bevarande som har som syfte att få fram en mål- och behovsbild kring samordnat och kostnadseffektivt digitalt långtidsbevarande av samlingar och arkiv, inkluderat audiovisuella arkiv, hos de statliga institutioner som samlar, bevarar och tillgängliggör kulturarvsmaterial och kulturarvsinformation.
    Under rubriken ”Bevara” på vår blogg berättar vi om vad långsiktig bevarande går ut på i en generell mening, det innebär inte att just de strategiska lösningarna som beskrivs kommer att gälla för all material. Hur planerna kommer att se ut kommer att variera och är avhängigt av mål- och behovsbild vid institutionerna.

  3. Stig L Molneryd

    Kompletteringar till det framtagna dokumentet med förtydligande beskrivningar av inventerat material.

    När alla dessa 24 myndigheter kommer att inventera och planera för sitt arbete med att digitalisera bevara och tillgängligöra sina samlingar skulle det spara mycket arbete om man så tydligt som möjligt beskriver sina materialtyper. Alla våra ljud, video och filmsamlingar fordrar sina speciella avspelningsutrustningar och många av dessa finns inte idag eller är i ett ringa antal. Det borde därför finnas tydliga riktlinjer hur beskrivningarna av sitt material ska se ut för att man vid en kommande digitalisering har kunskap om den utrustning som behövs och också mängden spelare.
    • Filmformat (Super-8/ Dubbel-8, 16mm, 9,5mm , 35 mm)
    • Videoband/Videokassetter/DVD (VHS, Betamax, U-matic, 1”C mfl.)
    • Ljudband/Ljudkassetter/Ljudtråd/CD ( ¼”,mini-/mikrokassetter mfl.)
    Det kommer att fordras speciella kunskaper i att digitalisera alla dessa gamla AV-medier och ställer också krav på erfarenhet vid hantering av dessa bärare. Att alla myndigheter själva ska kunna digitalisera sitt material är inte rimligt utan en central institution skulle ansvara för all digitalisering eller för vissa typer av bärare. Att köpa externa tjänster är också en möjlighet men kan kosta stora pengar och andra konsekvenser av detta måste övervägas.

  4. Hej Stig och tack för återkoppling!
    Jag förstår hur du tänker kring underlagen, men vi har i detta sammanhang valt att formulera vårt ramverk på rät högt abstraherad, generell och övergripande nivå. Syftet med detta är att hitta de minsta gemensamma nämnarna för alla myndigheter och det innebär tyvärr att vi tappar i precision och detaljnivå på respektive materialkategorier. Men som tur är utgör den här ramverks/plan-processen bara de första stegen på en lång resa, och det kommer att finnas anledning att återkomma med fördjupningar inom ljud, film, video men också sådant som dagspress eller herbarier. Varje materialkategori ställer sina specifika krav för migrering/digitalt bevarande och vi är väl medvetna om behovet av riktlinjer och rekommendationer. Vi är också medvetna om att många ser ett behov av centraliserade eller åtminstone bättre koordinerade lösningar, men vi kan inte ge alla svar på en gång. Lovar att återkomma & är fortsatt glad och tacksam att det finns så många kunniga kolleger som vi bidra i arbetet. Tack!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*