Hack4Heritage – Vårt varmaste tack!

Deltagare i Hack4Heritage. Foto: Fredrik Enoksson, CC BY-SA

Deltagare i Hack4Heritage. Foto:Fredrik Enoksson CC BY Se fler bilder från hacket här.

Den 14-16 oktober skedde Hack4Heritage, ett kreativt event och hack med fokus på öppna kulturarvsdata. Hack4Heritage arrangerades av Digisam i samarbete med Stockholms stadsarkiv och ägde rum i Stadsarkivets lokaler på Kungsklippan. Cirka 60 deltagare lade under helgen fram sammanlagt 13 väldigt spännande och kreativa projekt baserade på öppna kulturarvsdata. Uppdatering: Se projektpitcharna här. Hela 17 svenska organisationer bidrog med kulturarvsdata och deltog i hög grad under hacket, och för det är vi enormt tacksamma. Hack4Heritage är också en del av ett större nordiskt samarbete kring öppna kulturarvsdata, med stöd av Nordic Innovation, så även nordiska och baltiska data kopplades till eventet. Ett särskilt tack till de representanter från estniska kulturarvsorganisationer som valde att ta sig hela vägen till Hack4Heritage!

Öppna data från kulturarvssamlingar gör det möjligt att skapa nya sorters innovativa och oväntade applikationer, lösningar och kreationer. Syftet med Hack4Heritage var att öka tillgången till öppna kulturarvsdata och föra samman en bred samling aktörer för kreativ användning av det, liksom att skapa en plattform för fortsatta samarbeten på nationell och internationell nivå. Under de tre dagarna arbetade deltagarna tillsammans utifrån tre teman: kod, kreation och koncept. De olika teamen hade ett imponerande fokus när de bland annat skissade på idéer, kodade och tog fram prototyper med hjälp av slöjdmaterial. Deltagarna hade också möjlighet att dela under visningar av Stadsarkivet och lära mer om bland annat crowdsourcing, Wikimedia, API:er och CC-licenser.

bollar_horis

På söndagkvällen presenterades vinnarna i Hack4Heritage:

Publikens pris i kategorin ”Kreation” gick till The Voice of Technical Heritage – En lösning baserad på ljud som förhöjer upplevelsen för museibesökare.

Publikens pris i kategorin ”Koncept” gick till Museum Go – Ett spel där användaren får lösa uppdrag i ett museum och samla medaljer. Se prototypen här

Publikens pris i kategorin ”Kod” gick till ChurchSearch – En webbaserad app som visar kyrkor genom geolokalisering. Se demo här

Juryn under Hack4Heritage, bestående av Karin Nelsson, Teo Zetterman och Björn Hagström, valde ut vinnarna av det Nordiska Slush-priset som delades ut i regi av Nordic Innovation. Priset gick till MyMuseum – En lösning bestående av en personaliserad guide till museer. Se video här. Vinnarna kommer nu att få utveckla sin idé med stöd av innovationsexperter för att sedan delta och pitcha sin lösning under start-up eventet Slush i Helsingfors. Vi följer detta med spänning.

Nästa steg består i att vi på Digisam undersöker hur vi kan fånga upp alla resultat från Hack4Heritage på bästa sätt, och diskuterar hur en eventuell fortsättning på det nordiska samarbetet generellt och Hack4Heritage specifikt skulle kunna se ut, vare sig det skulle kunna vara i form av ett hack eller ett annat format. Vi välkomnar självklart alla synpunkter!

Vi på Digisam vill framföra vårt varmaste tack till alla som deltog i och bidrog till Hack4Heritage: Deltagarna, dataleverantörerna, processledarna, Stockholms stadsarkiv, samarbetspartners och sponsorer, juryn, vår eventkoordinator och alla timanställda – Tack för allt ert engagemang och för att ni gjorde dessa dagar till en fantastisk och minnesvärd händelse!

Moa Ranung, projektledare för #Hack4Heritage

 

Digitala infrastrukturer – vad är det och vilka infrastrukturer finns det?

Digital infrastruktur för kulturarv är ett begrepp som idag används i bred bemärkelse. Oftast relaterar det till hantering av digitalt kulturarvsmaterial i databaser och system för samlingsförvaltning, men kan även användas för internetuppkoppling, datalagring, e-infrastrukturer, med mera.

Ibland avses datainfrastrukturer som etableras när metadata från flera olika institutioner aggregeras och tillgängliggörs, genom t.ex. EuropeanaK-samsök eller den Nationella ArkivDatabasen (NAD). Datainfrastrukturer bygger oftast på processer som har utvecklats internt på institutionerna eller i samverkan med olika typer av aggregeringstjänster som harmoniserar information. Dessa tjänster kan liknas vid tåg som transporterar informationen över de tekniska infrastrukturerna, som fungerar som räls.

St. Margrethen - Switzerland, Complex rail switch in the railway station. Flickr, photo by Kecko, CC-BY 2.0.

St. Margrethen – Switzerland, Complex rail switch in the railway station. Flickr, photo by Kecko, CC-BY 2.0.

Tekniska infrastrukturer som, bl.a. genom uppkopplingskapacitet, stödjer datainfrastrukturer och aktiviteter kopplade till aggregering kallas för e-infrastrukturer. E-infrastrukturer är verktyg för elek­tronisk kommunikation, visualisering, modellering, lagring, nätverk för dataöverföring, bearbetning och tillgång till storskaliga beräkningar och avancerat användarstöd. E-infrastrukturer kan på så sätt vara till nytta både för forskare och datagenererande kulturarvsinstitutioner och är ofta implementerade inom forskningsinfrastrukturer.

I Digisams rapport ”Digital informationshantering och infrastruktur för kulturarvet” presenteras hur den nuvarande hanteringen av digital kulturarvsinformation ser ut, från strukturering i institutionernas verksamhetssystem till aggregering och tillgängliggörande.

Under arbetet med digitala infrastrukturer blev det tydligt att det finns behov av en handbok som kan ge institutionerna stöd i valet av digitala infrastrukturer och IT-lösningar för kulturarvsinformation. Som ett första steg i detta har Digisam nu tagit fram en översikt som beskriver vad digitala infrastrukturer är och vilka olika typer av infrastrukturer som finns.

Kulturarvets datainfrastrukturer med digitaliserad kulturarvsinformation rymmer digitaliserade samlingar men även digital forskningsinformation som förvaltas av kulturarvsinstitutionerna. Samlat utgör denna information en betydande resurs för forskning men även för bred publik användning och återanvändning. Mycket kan idag vinnas genom användning av digitala infrastrukturer, som e-infrastrukturer och forskningsinfrastrukturer. Genom att använda digitala infrastrukturer kan kulturarvsinstitutioner enklare skapa en ökad tillgång till information vilket sannolikt leder även till ökad forskning.

Sanja Halling

 

Checklista för digitala utställningar

I några tidigare blogginlägg  har jag skrivit om arbetet jag är involverad i inom en internationell arbetsgrupp som inriktar sig på området digitala utställningar.

Digisam har nu tillsammans med experter i Sverige redigerat klart och publicerat en checklista för digitala utställningar som är baserad på översättningen av checklistan ”Things to consider before creating a Digital Exhibition” som har tagits fram av denna arbetsgrupp. Checklistan består av vägledande frågor för att planera och genomföra en digital utställning. Frågorna är uppdelade utifrån fem projektfaser för att stödja strukturering av arbetsprocessen; koncept-, resursplanerings-, populariserings-, genomförande- och utvärderingsfasen.

GIF IT UP 2015 entry from Eleanor Lutz in Seattle, Washington. This GIF is made available under a CC-BY 3.0 Licence.

GIF IT UP 2015 entry from Eleanor Lutz in Seattle, Washington. This GIF is made available under a CC-BY 3.0 Licence.

Checklistan utgår ifrån definitionen av en digital utställning som har tidigare tagits fram i arbetsgruppen.

”A Digital Exhibition is based on a clear concept and is well curated. It assembles, interlinks and disseminates digital multimedia objects in order to deliver innovative presentations of a theme, or series of themes, allowing user interaction to a great extent.”

Vi hoppas att den här checklistan kommer att göra det lättare att komma i gång med att skapa utställningar!

Sanja Halling

 

Digisam förs över till Riksantikvarieämbetet

View towards Stockholm from Djurgården, Uppland, Sweden

Vy mot Stockholm från Djurgården. Elias Martin. Inga kända copyright-restriktioner.

Det nationella samordningssekretariatet för digitalisering, digitalt bevarande och digital förmedling av kulturarvet, Digisam, startade sin verksamhet den 1 september 2011 och finns idag vid Riksarkivet. Det består av sex personer inklusive verksamhetsledaren och är placerade i Krigsarkivets lokaler på Gärdet.

I budgetpropositionen skriver regeringen att man bedömer att det arbete som Digisam har bedrivit i huvudsak bör fortsätta. Regeringen bedömer vidare att Riksantikvarieämbetet fr.o.m. den 1 januari 2017 bör driva det nationella samordningssekretariatet för digitalisering, digitalt bevarande och digital förmedling av kulturarvet och avser att återkomma med preciseringar avseende denna uppgift i den aviserade kulturarvspolitiska propositionen.

Detta ska ses mot bakgrund av att Riksantikvarieämbetet ska få utökat ansvar inom museiområdet och att ett flertal av uppgifterna som idag utförs av Riksutställningar ska utföras av Riksantikvarieämbetet.

En styrgrupp, sammansatt av representanter från Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet, Kungliga biblioteket och Centralmuseerna fastställer inriktningen för sekretariatets verksamhet. Vi som är med i styrgruppen är förutom riksarkivarien Karin Åström Iko, Stina Westerberg ordförande i styrgruppen och generaldirektör Musikverket, Gunilla Herdenberg, riksbibliotekarie, Jan-Olov Westerberg, överintendent Naturhistoriska Riksmuseet och jag.

Vi på Riksantikvarieämbetet är glada att det arbete som Digisam bedriver fortsätter, det är mycket viktigt och uppskattat. Vi vill behålla styrkan i Digisam med en tydlig styrgrupp på ledningsnivå. Vi vill också hålla ihop samordningssekretariatet och hoppas verkligen att personalen vill fortsätta arbetet som en del i Riksantikvarieämbetet.

Vi planerar att placera sekretariatet på vårt kontor på Östermalm i Stockholm och organisatoriskt vid staben. Det blir en kort flytt för personalen. Rolf Källman har varit verksamhetsledare för Digisam sedan starten och gjort ett fantastiskt arbete. Det visas inte minst av att samordningsarbetet fortsätter och permanentas. Rolf har sagt att han vill lämna över ansvaret till någon ny nu när Digisam går in i en ny era. Det har jag respekt för och vi tar oss an att söka hans efterträdare.

Vi kommer att börja arbetet med att planera verksamheten 2017 omgående. Vi får dock komma ihåg att det kommer att bli ändringar senare när regeringen preciserat uppgifterna i Kulturarvspropositionen.

Lars Amréus, riksantikvarie

 

Geokodat kulturarv och start på nytt nätverk för systemutvecklare

För två veckor sedan höll Digisam, tillsammans med Institutet för språk och folkminnen, ett seminarium om geokodad kulturarvsinformation och kartapplikationer. Drygt 40 systemutvecklare, programmerare och andra som på olika sätt arbetar med tekniska lösningar och applikationer deltog i seminariet. Pågående projekt på området presenterades, med fokus på lösningar som används, praktiska tillämpningar av olika verktyg och resonemang kring hur dessa verktyg kombinerats samman till kartapplikationer.

Geokodat kulturarv i praktiken

Susanne Nellemann Ek från branschorganisationen ULI Geoforum  presenterade deras arbete med geodata. Forskningsinriktade data har ofta en smalare målgrupp, vilket gör att de inte har samma attraktivitet inom innovativa industrier. I dessa fall behöver institutionerna göra mer för att öka datats användbarhet. Det är viktigt att tänka på hur slutprodukten kommer att användas.

Mårten Johansson från Riksarkivet presenterade de historiska GIS-data  som finns tillgängliga för nedladdning och användning. De består dels av en textdatabas med namn, tidsomfång och tillhörigheter och dels en bilddatabas med vektorgrafiska objekt (polygoner) som är koordinatsatta och länkade till textdatabasen.

Bild 1

Olof Karsvall. Foto: Moa Ranung CC0

Olof Karlsvall från Riksarkivet och Carl-Niclas Odenbring från Institutet för språk och folkminnen presenterade TORA-projektet  (Topografiskt register på Riksarkivet) som handlar om att etablera ett register över historiska bebyggelseenheter (byar och gårdar) i Sverige från medeltiden fram till omkring år 1800. Flera institutioner samverkar kring att etablera TORA-registret som ett nav/auktoritet för olika historiska databaser med geografisk information.

Aron Ambrosiani från Nordiska museet berättade om utvecklingen av kartapplikationen Tidskikaren  som nästan bara bygger på öppen källkod. Aron fokuserade på vikten av att kunna använda redan utvecklade applikationer vid framtagningen av nya lösningar. För detta behövs mer öppen källkod och samverkan kring den.

Vemund Olstad från Riksantikvaren i Norge berättade om Kultur- og naturreises arbete med K-lab, där flera distribuerade öppna datakällor länkas samman i kartapplikationer och visualiseringar med hjälp av geografisk information. Arbetet har resulterat i flera innovativa lösningar och visualiseringar baserade på öppen källkod. Vemund pekade på vikten av att ha flexibilitet och kunna göra ändringar över tid.

Johan Åhlfeldt, verksam vid både Lunds Universitet och Umeå Universitet, berättade om sitt arbete med Digital Atlas of Roman Empire http://dare.ht.lu.se, en forskningsportal som är kopplad till samarbetet Pelagios Commons.

bild 2

Johan Åhlfeldt. Foto: Moa Ranung CC0

I anslutning till presentationerna kom många frågor upp, bland annat om beständiga identifierare, verktyg och vikten av att publicera och samarbeta kring öppen källkod. Under seminariet presenterades olika gränssnitt, men man skulle behöva öppna upp de applikationer och data som har tagits fram så att andra institutioner kan ta del av befintliga tjänster. Öppna kulturarvsdata är inte bara data – det kan vara öppna källkoder, moduler och kunskap om var detta finns. Man behöver också se till att användare kan få tillgång till öppna data genom exempelvis API:er. Digisam föreslås vara samordnande i det och synliggöra olika applikationer, verktyg och data som finns hos kulturarvsinstitutionerna och annanstans. Digisams morgonfika den sista fredagen varje månad är ett sätt för olika aktörer att träffas, och den kanske kunde utökas med en kodkväll.

Geodata var det första temat för nätverkssammankomsten men andra intressanta teman diskuterades också, till exempel persistenta identifierare, API:er, länkad öppen data och hur detta hänger ihop med PSI-lagen. Kvalitet och interoperabilitet genom standardiserade sätt att koppla ihop olika datakällor diskuterades också; det är ett tungt administrativt arbete men det kunde vara intressant med en fingervisning kring detta. CIDOC-CRM modellen är en intressant modell i sammanhanget och en utbildning i modellen skulle vara önskvärd för nätverket. Ämnet crowdsourcing kom också på tapeten, då det i vissa fall användas för kvalitetshöjning. Tekniska verktyg finns på flera håll, och exempel på crowdsourcingapplikationer kan man se i Zooniverse och New York Public Library Labs. Samtidigt kan det för många organisationer känns osäkert att släppa in användarna.

Nytt nätverk för systemutvecklare inom kulturarv

Seminariet var en början på ett nytt nätverk för systemutvecklare inom kulturarv, och andra aktiva kring tekniska lösningar för kulturarvsinformation. Nätverket kommer att fortsätta träffas och ha kontakt via mail och en nystartad Facebook-grupp.

I nätverket kommer också träffar och webbinarier att anordnas med jämna mellanrum. Vi är glada att seminariet har blivit ett startskott för nätverket för systemutvecklare där vi får möjlighet att diskutera gemensamma utmaningar, vare sig det handlar om geokodning eller helt andra frågor av intresse!

Är du intresserad av att gå med i nätverket eller har frågor? Kontakta oss (sanja.halling@riksarkivet.se, carl-niclas.odenbring@sprakochfolkminnen.se) eller gå med i Facebook-gruppen.

Carl-Niclas Odenbring och Sanja Halling

 

Hack4Heritage-workshop: Få fart på användningen av kulturarvet

logga

I förra veckan samlades representanter från organisationer som bidrar med data och innehåll till det kreativa eventet och hacket Hack4Heritage under en workshop hos Musikverket. Digisam arrangerade workshoppen och Sanna Marttila och Mattias Axell, processledare för Hack4Heritage och med ett stort engagemang i Open Knowledge Foundation, var på plats för att driva den framåt. Workshoppen handlade både om kulturarvshackathon i bred mening och Hack4Heritage specifikt, öppna data och resurser och hur vi kan få fart på användningen av den omfattande och spännande kulturarvsinformation som finns.

Workshoppen inleddes med att Sanna Marttila höll en presentation om öppna data och kraften i det, och visade exempel på användning av öppen information såsom The flow towards Europe, Historypin, VanGoYourself , Historical Helsinki och Rijksstudio.

Foto: Susanne Danelius, CC0

Foto: Susanne Danelius, CC0

Därefter fortsatte workshoppen enligt ”world café metoden” och här är en presentation om den processen. Deltagarna fick brainstorma kring frågor som: Vilka initiativ och projekt finns idag hos organisationerna? Vilka nordiska teman och ämnen finns att hitta i materialen (bland annat med tanke på att Hack4Heritage är en del av ett större nordiskt samarbete kring öppna kulturarvsdata)? Vilka målgrupper kan vara särskilt intresserade av vilken slags information?

Kulturarvsinformation kan användas till så mycket; forskning, näringsliv, skola, kopplas över gränser, crowdsourcing, turism, nya perspektiv på egna samlingar och gamifiering, för att nämna några exempel. Viktigt blir att arbeta med bland annat kommunikation kring informationen, upphovsrättsliga frågor, sökbarhet och bildningsstöd för alla uppkopplade, bättre kvalitet på data och metadata samt etiska frågor. Digisams vägledande principer kom upp på tapeten, liksom samarbeten med Wikimedia. Vad gäller nordiska perspektiv kom den gemensamma historien upp, och gemensamma teman som går igenom alla nordiska länder såsom utvecklingen av mobiltelefoni, gruvarbete, missionärsarbete och Hansan, såväl som migration mellan länderna, den samiska kulturen och vikingakulturen. Öppna geografiska kartor kan vara en bra utgångspunkt för att få bättre förståelse för och inblick i hur gränser alltid har förflyttats och påminna oss om historien.

workshop

Foto: Susanne Danelius, CC0

Tydligt blev också att erfarenheten visar att hack-deltagare gärna använder data eller innehåll från organisationer som finns på plats för att svara på frågor, och självklart sådant som lätt går att komma åt och ta till sig. Kulturarvsinformation som följer ett visst tema eller består av ett ”snitt” av en större samling kan också vara populärt. Framtidsperspektivet får heller inte glömmas bort – Hack4Heritage, det nordiska samarbetet kring öppna kulturarvsdata och samarbetet med bland annat kulturarvsinstitutionerna handlar om att skapa en plattform för fortsatt användning av kulturarvet på sikt, inte bara om att ge det liv under en helg som kommer att sjuda av kreativitet.

Har du frågor, synpunkter, önskemål?

Inför Hack4Heritage har vi öppnat upp kommunikationskanaler på chattjänsten Slack, där du kan komma med frågor, synpunkter och önskemål. Det finns en kanal som är till för alla som deltar och bidrar, och en specifik kanal för organisationer som bidrar med data och har frågor kring detta. Maila mattias[snabel-a]okfn[punkt]se för att få access.

Kom ihåg!

Glöm inte att boka in 14-16 oktober i kalendern, då Hack4Heritage går av stapeln. Sista datum att bidra med data eller innehåll till Hack4Heritage är den 1 oktober och sista dag att anmäla dig som deltagare till eventet är den 7 oktober. Bidrar med öppna kulturarvsdata eller öppet kulturarvsinnehåll gör du genom att fylla i formuläret på denna sida. Vi ses!

Moa Ranung

 

Nyttan med data uppstår när de används

Foto: Johanna Berg CC 0

Foto: Johanna Berg CC 0

Vad är egentligen digital humaniora och vad har den med kulturarvet att göra? Det är tydligen många som undrar, för måndagen den 12 september 2016 lockade ett seminarium på temat drygt 70 personer till Kungliga bibliotekets hörsal. Arrangör var Digisam i samverkan med KB och SWE-CLARIN, och deltagarna i huvudsak kolleger från forskningsbibliotek, arkiv och museer.

Under dagen gick vi från den övergripande frågan vad digital humaniora kan vara (Cecilia Lindhé), genom en fördjupning i språkteknologins magi (Leif-Jöran Olsson) och vidare in i en rad exempel på hur olika verktyg tillämpats i praktiken – av både språkteknologer och humanistiska forskare.

Återkommande teman under dagen var som vanligt vikten av konsekvent tillämpade standarder, öppna licenser och samarbete. Peter Krantz avslutade stilenligt med några proffs-tips för oss alla att tänka på genast (se bild).

Ta gärna del av dagens presentationer här: (Listan kommer att fyllas på)

Cecilia Lindhé – Humaniora, digitalisering och kulturarvets olika gränssnitt
Leif-Jöran Olsson – Språkteknologin till din tjänst
Marie Lennersand – Från arkiv till text. Gender & work och andra arkivdatabaser
Anders Brun – OCR, HTR och datautvinning för historiska dokument
Lars Ilshammar –  Kulturarvet som ettor och nollor
Christopher Kullenberg – SOU – Statens röst digitaliserad?
Hillevi Hägglöf – Kvantitativ samhällsanalys med språkteknologiska metoder
Peter Krantz – Vad kan man göra nu genast?

Johanna Berg

 

Auktoritetsfiler och beständiga identifierare i praktiken

Viktor Lundgren CC BY

Foto: Viktor Lundgren CC BY

Vad menas med auktoritetsfiler?

När man ska skapa kopplingar mellan digital information från olika institutioner, domäner och metadatamodeller, kan informationen länkas samman genom så kallade auktoritetsfiler. Det innebär att datakällor som kan vara referenspunkter för beskrivning av information från flera institutioner tillgängliggörs online. Dessa kan t.ex. vara personer, organisationer, platser, händelser, ämnen och liknande data som har att göra med samlingarna men som är av mer generell natur och på så sätt oberoende av kulturarvssektorns olika traditioner av informationshantering. Via dessa data kan man sedan referera till arkiv-, biblioteks- eller museimaterialet.

Auktoritetsfiler är också en lättillgänglig sökingång för den användare som saknar insikt i hur arkiv, bibliotek och museer ordnar sina samlingar. Samtidigt innebär filerna att även om sökbarheten förbättras, så blir det i längden inte så enkelt att få fram relevanta resultat endast med hjälp av dem. Ibland finns också auktoritetsfiler som refererar till olika aspekter av samma företeelse. Till exempel kan en person förekomma i flera olika auktoritetslistor, i olika roller.

Sökandet efter Viktor Lundgren – Ett praktiskt exempel

Som ett praktiskt exempel kan vi nämna att vi inom arbetsgruppen för Riksarkivets pilotprojekt i Västernorrland  valt att länka samman fotografier av fotografen Victor Lundgren. (Se mer information i en tidigare bloggpost ). I Murbergets  samlingssystem hittade vi en hel del fotografier av Viktor Lundgren, bland annat med hästar som motiv. I NAD (Nationella Arkivdatabasen)  fanns det en fotografisamling av Janrik Bromé där vi fick en träff på samma fotograf, Viktor Lundgren, men inte som fotograf utan som motiv på en fotografi. Troligtvis var det ett självporträtt han tog som skulle skickas som julkort, med följande text på kortets baksida: ”God Jul och Gott Nytt år! Tillönskar Viktor Lundgr” (resten saknas).

Men vårt sökande efter fotografen Viktor Lundgren i det nationella fotografregistret i Kulturnav  gav inga träffar, trots att det fanns en auktoritetspost av honom som fotograf inbäddad i en metadatapost från Sundsvall museum. I Kulturnav är det möjligt att samarbeta kring auktoritetslistor, och i arbetsgruppen diskuterade vi om man kan lägga till en auktoritetspost i det nationella fotografregistret. Vi tog kontakt med Kulturnav/Nordiska museet och fick hjälp med att lägga till en auktoritetspost om fotografen Viktor Lundgren i registret, så att vi kunde länka till den. Posten om Lundgren som fotograf länkades även till posten i Libris. Nu dök även en intressant fråga om identifierare upp. I allmänhet bör auktoritetsfiler inte dupliceras, men här fanns det två olika auktoritetslistor. Den ena listan omfattar författare och pekar på Lundgren i sin roll som författare, och den andra, nationella fotografregistret, pekar på Lundgren i hans roll som fotograf. Fotografier av Lundgren fanns även med i Svenska Turistföreningens arkiv på Nordiska museet, men fotografierna i databasen var enbart märkta ”V Lundgren” och hans namn hade följaktligen inte hamnat i registret. Nu när Lundgrens namn fanns i registret kunde även dessa poster och medföljande information kopplas till auktoritetsposten.

När vi fick reda på grundläggande information om Viktor Lundgren kunde vi lätt hitta mycket mer information om honom i NAD, inklusive kyrkoböcker (födelseböcker, sockenbok och länsrättsliga arkiv (bouppteckning). Vi kunde även hitta information om Lundgren som författare och information (och auktoritetsfil) i Libris  och VIAF (Virtual International Authority File).

Och sedan?

Det finns ingen tvekan om att Lundgren bör finnas i flera listor, i sina olika roller, men finns det ett behov av två separata beständiga identifierare? Ska en ”samma som ”-sammanlänkning skapas eller borde identifieraren från Libris/VIAF återanvändas? Tekniskt sett finns det flera vägar att gå, som är delvis beroende av den tekniska plattformen, och det är en intressant fråga att arbeta vidare med framöver.

Sanja Halling

 

Digisams verksamhet fortsätter

I budgetpropositionen för 2017 föreslår regeringen att Digisams verksamhet får en fortsättning.

”Regeringen bedömer att det arbete som Digisam har bedrivit i huvudsak bör fortsätta. Regeringen bedömer att Riksantikvarieämbetet fr.o.m. den 1 januari 2017 bör driva det nationella samordningssekretariatet för digitalisering, digitalt bevarande och digital förmedling av kulturarvet och avser att återkomma med preciseringar avseende denna uppgift i den aviserade kulturarvspolitiska propositionen.”

Vi är glada för att vårt arbete lett till att regeringen vill se en fortsättning på arbetet och återkommer när vi vet mer om detaljerna kring detta.

Rolf Källman