• Home
  • /Om standarder

Om standarder

När man pratar om det digitala kulturarvet nämns ofta olika metadatastandarder. Metadata som begrepp syftar på information som beskriver ett objekt, det vill säga ”data om data”. Att använda sig av standardiserade sätt att beskriva denna information är viktigt som ett första steg till att skapa möjligheter till interoperabilitet.

Det finns olika typer av metadatastandarder som används av kulturarvsinstitutioner, till exempel tekniska, beskrivande, konceptuella, processuella, administrativa och bevarandestandarder. Dessa standarder kan vara specifika för olika institutioner, domäner, med mera.

Beskrivande standarder grundas ofta i Dublin Core, en metadatastandard ursprungligen skapad för att underlätta sökning och hantering av webbaserade dokumentresurser. Dublin Core består av femton beskrivande element och den används ofta som en slags minsta gemensamma nämnare. Tekniska standarder är oftast icke-beskrivande.

Sedan finns även så kallade utbytesformat, som beskriver metadata som levereras för aggregering, som till exempel LIDO eller EDM (Europeana Data Model).

Det finns flera domänspecifika metadatastandarder och här nedan presenterar vi kort de standarder som används inom arkiv, museum och biblioteksvärlden. Sidan är under arbete!

Museer

När det gäller standarder som används inom ramen för samlingsbeskrivningar (och som därmed utgör kravspecifikation för samlingssystem) finns det tre som ICOM rekommenderar: SPECTRUM, CIDOC CRM och LIDO.
CIDOC CRM
CIDOC – Conceptual Reference Model är en konceptuell modell, ontologi och ISO-standard (ISO 21127) för semantisk integration av digital kulturarvsinformation. CIDOC CRM har en central roll för insatser kring tvärsektoriell hantering av metadata inom den digitala kulturarvsdomänen. Den övergripande inriktningen är att göra CIDOC CRM till en grund för semantisk interoperabilitet för digital kulturarvsinformation och därigenom skapa förutsättningar för semantiska länkar av hög kvalitet med målet att omvandla domänspecifika informationskällor till tvärsektoriella kulturarvsresurser. För genomförandet på institutionell nivå finns en kartläggning av riktlinjer och bästa praxis.

CIDOC CRM fokuserar på definition av relationer, snarare än klassifikation och händelsebaserad modellering och använder sig till exempel av hierarkiska relationer för att göra sökning enklare. Idag finns det en stort fokus på länkade öppna data i kulturarvssektorn. Det finns dock ett behov av att förädla data på institutionell nivå och standardisera metadata på en tvärsektoriell nivå för att synliggöra data och göra den sökbar. CIDOC CRM är för närvarande huvudsakligen implementerad inom den europeiska museisektorn och är nu också harmoniserad med den konceptuella standarden för bibliotek – FRBR. Initiativ har också tagits för att harmonisera arkivstandarder med CIDOC CRM.
LIDO (Lightweight Information Describing Objects)
LIDO är en tillämpning av CIDOC CRM. Oavsett vilken standard som finns i museernas databaser/system kan metadata oftast aggregeras i LIDO på ett sätt som behåller mycket mer strukturerad information från det ursprungliga formatet än andra format kan göra. LIDO är ett format som främjar interoperabilitet vad gäller aggregering av museidata på en europeisk nivå och används i de flesta EU-finansierade projekt som levererar data till Europeana.

SPECTRUM
SPECTRUM är en öppen processuell standard för hantering och förvaltning av museisamlingar som används i stor utsträckning internationellt. SPECTRUM-standarden förvaltas, utvecklas och publiceras av Collections Trust. SPECTRUM finns också översatt till svenska.

K-samsöks protokoll
K-samsök har ett egenutvecklat metadataschema, som uttrycks i rdf-format, så kallade ”K-samsök protokoll”. Den beskrivning som skapas lokalt hos institutionerna mappas till K-samsöks protokoll i de lokala så kallade ”portarna”, vilket innebär att mappningen är inbyggd i OAI-PMH-funktionaliteten.

Arkiv

EAD
EAD (Encoded Archival Description) är en XML-standard för arkivbeskrivningar. EAD är ett utbytesformat baserat på XML. Används dock av många som beskrivningsstandard.

ISAD (G)
EADs ”bakomliggande standard” är ISAD (G) (General International Standard Archival Description), som är en renodlad beskrivningsstandard. Alltså är ingen XML inblandad. ISAD (G) växte fram parallellt med EAD.

EAC-CPF
EAC-CPF (Encoded Archival Context for Corporate Bodies, Persons, and Families) är en XML-standard för att beskriva arkivbildare och upphovsmän. Är liksom EAD ett utbytesformat baserat på XML. Används dock av många som beskrivningsstandard.

ISAAR-CPF
EAC-CPFs ”bakomliggande standard” är ISAAR-CPF (International Standard Archival Authority Record for Corporate Bodies, Persons and Families), som är en renodlad beskrivningsstandard. ISAAR utvecklades först, sedan togs EAC-CPF fram som utbytesformat.

EAG
EAG (Encoded Archival Guide) är utbytesformatet i XML för ISDIAH.

ISDIAH
ISDIAH (International Standard for Describing Institutions with Archival Holdings).

Bibliotek

MARC
Eftersom biblioteken samlar på publikationer som oftast finns på många andra bibliotek och i många olika länder så var de tidigt ute med att utveckla standardiserade katalogformat. Den huvudsakliga metadatastandarden för bibliotek är MARC (Machine-Readable Cataloguing), vilken har används sedan 60-talet i olika versioner.

RDA
RDA(Resource Description and Access) är en katalogiseringsstandard som är anpassad till den digitala utvecklingen och för att hantera e-resurser, onlinekataloger och semantisk webb.

FRBR
FRBR (Functional Requirements for Bibliographic Records)  handlar om att omvandla katalogstruktur för att uppfylla användargränsnitt i enlighet med definition av bibliografiska entiteter och relationer dem emellan enligt en basnivå för vad bibliografiska poster bör innehålla.