OKFest: Konst på webben

”Lemminkäinens moder” Akseli Gallen-Kallela, 1897

Jag har tidigare skrivit kort om datavisualiseringar på OKFest här, och lovade då återkomma med en rapport om öppenhetsarbete på nordiska konstmuseer. Museer med fokus på bildkonst har i allmänhet mer upphovsrättsligt skyddat material än andra, men även sådana verk blir så småningom fria och kanske är det ingen slump att de som tar ledningen på webben nu verkar vara de traditionella museerna med den äldre konsten. Som holländska Rijksmuseum kunnat konstatera finns deras mest kända målningar ofta i tusentals usla reproduktoner på nätet, och bästa försvaret för konsten torde vara att ge användarna tillgång till äkta vara.

Ateneum i Helsingfors samarbetar sedan i våras med Wikimedia Finland och har bl a ordnat återkommande skrivstugor för museets anställda och vänner. Tillsammans har de kunnat höja kvaliteten på hittills drygt 120 poster i finska Wikpedia, de flesta om kända verk i samlingarna som Gallen-Kallelas Lemminkäinens moder och Edelfeldts Ett barns begravning. Tommi Kovala från Wikimedia som presenterade arbetet på OKFest kunde inte nog understryka värdet i att ett av de största och viktigaste museerna i landet velat gå in i så intimt samarbete med organisationen. De visar på möjligheterna, och banar på det viset väg för många andra, mindre aktörer som också kan nå ny publik för sin konst via Wikipedia.

Wikimedia jobbar i många olika länder projektvis med museer, arkiv och bibliotek som vill göra sina resurser fritt och gratis användbara för alla. I Sverige har vi sett samarbete med bl a RAÄ, men hittills har inga konstmuseer tagit del. För den som är intresserad finns stöd och råd att hämta på deras GLAM-sida.

Även Statens museum for Kunst i Köpenhamn intar en allt generösare hållning till vidareanvändning av konstbilder ur samlingen. Museet tog del i Google Arts Project med 158 verk och kan därigenom erbjuda användarna fria bilder i mycket hög upplösning här. Bilderna är attraktiva för användarna eftersom de är av hög kvalitet, tydligt licensierade med CC:BY och dessutom kommer från en förvaltare med hög trovärdighet och gott renommé. De dyker nu allt oftare upp i Wikipediaartiklar och får därmed än vidare spridning över världen som länkar till lärande och förståelse. Mest nedladdat av alla verk är en Vilhelm Hammershøj från 1901, men bland publikfavoriterna finns också en Lucas Cranach från 1532. Den har varit i public domain 389 år, sa Merete Sanderhoff från SMK, och nog framstår det som fullständigt orimligt att användarna ska behöva betala bildrätt för den?

Både Tommi Kovala och Merete Sanderhoff betonade betydelsen av att explicit och tydligt märka sina material med maskinläsbara licenser. Mer info om SMK:s arbete med CC-licensiering finns här. Och den som fortfarande är nyfiken rekommenderas att fara till Köpenhamn för seminariet Sharing is caring den 12 december 2012.

Både Ateneum och SMK förvaltar i huvudsak äldre verk med utgången upphovsrätt, deras bilder hör alltså hemma i public domain. Men även när det gäller samtida konst finns idag ansatser att tillgängliggöra material mer öppet. Här ska bara kort nämnas de projekt Chiaki Hayashi, i samverkan med utställande konstnärer, genomfört på Mori Art Museum i Tokyo – och det arbete som just i samband med OKFest inletts av Sarah Stierch (museumist & open culture advocate) på Wikimedia för att informera nu verksamma bildkonstnärer om fördelarna med att använda öppna licenser. Det kommer att bli intressant att följa!

Johanna Berg, Digisam

OKFest: Öppen data för alla!

Fotograf: paulylioja CC:BY
I veckan hade jag glädjen att delta i OKFest (Open Knowledge Festival) i Helsingfors. Festivalen var ett jättestort arrangemang i öppenhetens tecken, med över tusen deltagare från mer än hundra länder – och det blir mycket positiv energi på ett ställe! Tretton parallella temaspår om fascinerande ämnen som miljö, journalistik och forskning är dock mer än man kan ta in. Varje deltagare missade säkert det mesta, men var och en fick ändå helt säkert del av nya idéer, kontakter och erfarenheter. Det var fina dagar och jag kan omöjligt fånga dem i en enda bloggpost men datavisualiseringen måste jag berätta om i alla fall.
Datavisualisering, alltså databaserade bilder, grafer och animeringar är ett oerhört starkt verktyg för information och lärande. Väl använt – av t ex Gapminder – kan det framstå som ren magi. Därför var det spännande att höra om initiativ för att avmystifiera området och göra smarta visualiseringsverktyg användbara för vem som helst.
Maya Indira Ganesh från Tactical Technology Collective i Berlin/Bangalore talade om vad hon kallar info-aktivism – socialpolitiskt förändringsarbete med bra data och visualiseringsmodeller som verktyg i t ex Drawing by numbers. Ganesh framhöll också OKFN:s (Open knowledge foundation) School of data som snart presenterar flera lättillgängliga verktyg och vägledningar i ”data wrangling”.
Flera exempel fick vi av GIS-analytiker från Esri OY som, utöver tjänster baserade på det egna verktyget ArcGIS, också presenterade smart användning av opensource-verktyget Quantum GIS. Nästan all data kan knytas geografiskt och en karta säger mer än tusen ord. Men möjligheterna i Sverige är tyvärr begränsade eftersom svenska Lantmäteriet i motsats till sin finska kusin fortfarande tar betalt för rådata. Det är synd.

Alla verktyg kan förstås användas till alla slags ämnen, bara man använder dem på rätt data. Men det var ju ändå kul med det mer kulturarvsnära exempel som gavs av Lesley Kadish från Minnesota Historical Society under rubriken ”The space between curation and free archives”. Hon beskrev ett omfattande projekt kring Fort Snelling i Minneapolis, som syftar till att digitalt återskapa miljön kring fortet och så rikt som möjligt visa den förändring platsen genomgått sedan 1800-talets början. Minst lika spännande var dock det delprojekt som på bara ett par månader skapat A Place in Time med visualiserade uppgifter om postgång och handel på fortet kring jul 1849. En liten, enkel och lätthanterlig visualisering av ett väldigt begränsat material – som ändå öppnar många nya vägar till kunskap och insikt. Kolla det!

För övrigt rekommenderas de bandade keynote-föreläsningarna med bl a Michael Edson, Hans Rosling och Anneli Jäätteenmäki som finns att titta på här. Jag återkommer snart med en bloggpost om nyskapande arbete på stora nordiska konstmuseer!
Johanna Berg, Digisam

Kom igång med CC!

Hitta rätt licenser. CC:BY Kalexanderson
Digisam bjuder tillsammans med Creative Commons Sverige och .SE in till en halvdag för dig som vill komma igång med CC. Vi kommer att ge en introduktion till CC-licensieringens möjligheter och praktisk kunskap om hur man går till väga för att licensiera sina resurser. Seminariet vänder sig till dig som jobbar i skolan och behöver resurser att använda tillsammans med eleverna, och till dig som arbetar med att tillgängliggöra digitalt kulturarv – eller planerar att sätta igång. Du behöver inte ha tidigare erfarenhet av att arbeta med CC.
När: Tisdag 6 november 2012, klockan 13-17 + avslutande mingel
Var
: Stiftelsen .SE, Ringvägen 100 A, Stockholm
På programmet står:
– Andreas Nord, prisbelönt IT-pedagog på Ekillaskolan i Sigtuna
– Karin Nilsson, chef för Digtala museet på Livrust-kammaren, Skokloster slott och Stiftelsen Hallwylska museet
– Kristina Alexanderson, Internet i skolan, .SE & CC Sverige
– Johanna Berg, Digisam/Riksarkivet
Andreas Nord kommer att berätta hur han arbetar med sina elever och varför skolan behöver tillgång till fria resurser. Karin Nilsson beskriver sina tankar kring tillgängliggörande utifrån institutionsperspektivet, och hinner kanske också berätta om LSH:s långtgående samverkan med Wikimedia Sverige. Johanna Berg talar om att våga prioritera sitt samhällsuppdrag och betonar betydelsen av att börja med det enklaste. Kristina Alexanderson, slutligen, kommer att gå igenom CC-licenserna och ge praktisk vägledning i hur du kommer igång.

Anmälan:
 Deltagande på seminariet är kostnadsfritt, men antalet platser är begränsat. Anmäl dig här OBS senast den 30 oktober så vi vet hur många som kommer!

Lär dig mer om CC!

Vi vill redan nu flagga för nästa seminarium den 22  januari 2013. Då bygger vi tillsammans vidare på de påbörjade processerna. Seminariet vänder sig då till dig som är igång och använder CC-licenserna men som kanske stött på oväntade utmaningar i nya arbetssätt. Vid detta tillfälle ges möjlighet till fördjupning, och vi kommer att försöka svara på alla frågor som kan ha kommit upp i samband med implementeringen av CC. För att få ut så mycket som möjligt av januariseminariet bör du alltså ha viss erfarenhet av att arbeta med CC. 

När: Tisdagen den 22 januari 2013, klockan 13.00-17.00
VarStiftelsen .SE, Ringvägen 100 A, Stockholm

Har du frågor är du välkommen att vända dig till Kristina Alexanderson på .SE eller Johanna Berg på Digisam.

Vi hälsar dig varmt välkommen!
/ Johanna Berg, Digisam & Kristina Alexanderson, .SE

Europeana har nu öppnat digitalt kulturarvsdata fritt!

 
Vy mot Gamla stan och Söder, 1900, Carl Curman, Riksantikvarieämbetet.
Europeana har nu öppnat över 20 miljoner digitalt metadata för fri återanvändning genom CCO licenser (Creative Commons CC0 Public Domain Dedication). Detta är ett viktigt steg mot öppen tillgång till data som innebär att beskrivande information om Europas digitala kulturarv blir nu åtkomlig för utbildningar, kreativa ändamål, utveckling av appar, nya webbtjänster, m m.

Nu har vi en en…

Nu har vi en engelsk version av vår blogg. Det är en kortare version där vi skulle vilja dela några av våra blogginlägg relevanta för våra internationella besökare, (se länk här eller i högerspalten).

Workshop om Europas digitala kulturarv

Foto: Caspar Almelander





Den 23 maj 2012 organiserade Digisam tillsammans med EU-projektet Linked Heritage en workshop på Riksarkivet i Stockholm på temat “European Cultural Heritage online. Aggregation and semantic web”. Workshopen samlade ett 70-tal deltagare från över 20 länder.

Workshopen inleddes med ett välkomsttal av Börje Justrell, avdelningschef på IT-avdelningen på Riksarkivet som är den svenska partnerinstitutionen i Linked Heritage-projektet. Börje gjorde en kortare presentation av projektet som har som huvuduppdrag att tillföra den flerspråkiga och tvärsektoriella kulturarvsportalen Europeana nytt material från både offentlig och privat sektor, att höja kvaliteten på den metadata som finns i Europeana och att förbättra sökning, åtkomst och användning av innehållet i Europeana.


Breandán Knowlton, programme manager vid Europeana Foundation, gjorde därpå en presentation av Europeana projektet, som är EU-kommissionens initiativ, och som de flesta idag känner till just genom Europeana, deras snabbt växande sökportal till Europas digitaliserade kulturarv. Breandán fäste uppmärksamheten på vikten av länkad öppen data, vilket förutsätter att de digitala filerna som levereras till Europeana får publiceras med licensiering för fri användning.

Därefter berättade Rolf Källman om Digisam och vårt arbete med samordning av digitalisering, digitalt bevarande och digitalt tillgängliggörande av kulturarvet.

Christophe Dessaux från det franska Kulturministeriet illustrerade aggregeringen av kulturarvsdata till sökportalen Europeana genom exempel från olika europeiska projekt, i synnerhet Linked Heritage-projektet. Exempel på hur data från Sveriges kulturarvsinstitutioner levereras till Europeana gavs av Henrik Summanen från Riksantikvarieämbetet, som berättade om deras K-samsök initiativ, och Peder Andrén från Riksarkivet, som rapporterade om EU-projektet APE-net och den portal för arkivens metadata (Archives Portal Europe) som nu byggs upp för att bl a fungera som aggregator till Europeana.

Diskussionen handlade mycket om användningen av standarder, i första hand LIDO-standarden, som idag anses vara en av de mest använda metadatastandarder bland europeiska museer. LIDO presenterades detaljerat av Regine Stein från German Documentation Center for Art History.

Under workshopens andra tema, semantiska webben, diskuterades det hur sökmöjligheterna till den kulturarvsinformation som idag presenteras via olika söktjänster kan optimeras. Gordon McKenna från CollectionsTrust talade om det arbete med länkad öppen data som man bedriver inom Linked Heritage, och som på sikt kommer att göra det enklare att koppla digitala filer så man lättare får fram relevanta sökresultat vilket underlättar både användningen och återanvändningen av digitalt material. Marie-Véronique Leroi, från det franska Kulturministeriet, berättade om Linked Heritage projektets arbete med terminologier och flerspråkighet för kulturarvssektorn. Samarbetet med Wikipedia diskuterades och Jakob Hammarbäck gjorde en presentation av Wikimedia Sverige.

Alla presentationer från workshopen finns på följande länk.

Workshopen om Europas digitala kulturarv följdes av en mindre workshop kring virtuella utställningar, som anordnades av MICHAEL Culture Foundation working group on innovative services. Där presenterades exempel på virtuella utställningar och hur man arbetar med dessa inom kulturarvssektorn i Europa. Mer information finns på denna länk: workshop om virtuella utställningar.

Gå och fiska!



Unga kvinnor fiskar med spö från en vågbrytare, 1940-tal. Fotograf: Okänd (State Library & Arcives of Florida, USA)

Ibland snubblar man slumpmässigt över idéer som är så enkla och bra att man knappt förstår att man inte kommit på dem tidigare. Den australiska Twitterleken Collectionfishing är en sådan idé, och så här funkar den:

Varje måndag väljer någon – vem som helst faktiskt – ett nytt tema för veckans fiske. Det kan vara vad som helst; Rött, Hatt eller Sagoväsen har förekommit – men också ämnen som relaterar till aktuella händelser, typ Drottningjubileet. Huvudregeln är att det inte finns några regler.

Sen går man och fiskar, i sin egen samling eller någon annans, efter bilder som matchar temat. Det man hittar beskrivs kortfattat och twittras ut med hashtaggen #collectionfishing. Vem som helst kan alltså vara med, inte bara den som jobbar på en ABM-institution. Länkarna behöver inte heller gå till en samlingsdatabas, det går lika bra att använda Flickr eller någon annan bildtjänst. Allt som krävs är ett Twitter-konto, och hela världen är välkommen att delta.

Varför är det så himla bra då?

Museer, arkiv och bibliotek i bl a Australien, Holland och Nya Zeeland är med på fisket för att de tycker att #collectionfishing är:

  • Ett bra sätt att göra sina samlingar mer synliga. Kate Chmiel från Museum Victoria säger “For us museums, it’s about making our collections more accessible by putting them online. Obviously we can’t put everything on display, and we can’t let everyone into our stores, so it’s the next best thing.“ 
  • Ett bra sätt att utnyttja potentialen i social media för att skapa uppmärksamhet kring samlingsmaterialen. Det är också ett sätt att använda Twitter till något vettigt, och faktiskt en fördel att formatet är så litet och flexibelt. Man väljer själv när man har tid att delta och kan göra sin insats när som helst.
  • En chans/anledning/förevändning för folk som gillar (sina) samlingar att för en gångs skull få fördjupa sig lite i vad de innehåller. Det känns bra att få visa upp hur spännande saker som finns där inne och låta andra ta del av dem.  
  • En möjlighet att kommunicera med kollegor på andra institutioner. Även de som inte fiskar själva lämnar ofta värdefulla synpunkter och kommentarer på publicerade bilder. Och det är givande över huvud taget att snacka med folk utanför den egna arbetsplatsen, etablera nya kontakter, och tävla lite i all vänskaplighet om vem som hittar den bästa, vackraste, fulaste eller knasigaste bilden.
Men framför allt är det kul. Någon som vill vara med?

/ Johanna Berg, Digisam

Svar på öppet brev från Svenska Fotografers Förbund

Svenska Fotografers Förbund (SFF) ställde i förra veckan ett öppet brev till Kulturdepartementet och Riksarkivet för att uppmärksamma den, enligt SFF, respektlösa inställning till fotografers upphovsrätt och den, i stora delar felaktiga, information som Digisam, samordningssekretariatet för digitalisering, sprider om upphovsrätt kring fotografier.

Digisam känner inte igen sig i beskrivningen. Att sprida felaktig information till landets kulturarvsinstitutioner i denna, såväl som andra frågor, är oss helt främmande. Brevet saknar konkreta exempel på vilken felaktig information som Digisam sprider och därför har vi bett SFF om ett snabbt förtydligande så att eventuella felaktigheter kan rättas till.
I det öppna brevet refererar SFF till ett halvdagsseminarium i juni med temat licensiering med Creative Commons som ett sätt att engagera besökare och sprida kulturarv på internet. Seminariet var ett samarrangemang mellan Creative Commons, .SE och Digisam och kan i sin helhet ses på http://youtu.be/mpnUwm3OYjo

Ångspårvagn på Ringvägen 1901
Fotograf okänd
Ur Stockholms spårvägsmuseums
samlingar
No known copyright restrictions

Här följer Riksarkivets svar på det öppna brevet från SFF:

2012-07-03

Dnr RA 02-2012/3245                                                       


Svenska Fotografers Förbund (SFF) har ställt ett öppet brev till Kulturdepartementet och Riksarkivet för att uppmärksamma den, enligt SFF, respektlösa inställning till fotografers upphovsrätt och den, i stora delar felaktiga, information som Digisam, samordningssekretariatet för digitalisering, sprider om upphovsrätt kring fotografier.
Eftersom brevet saknar konkreta exempel på vilken felaktig information som Digisam sprider ber vi SFF om ett snabbt förtydligande så att eventuella felaktigheter kan rättas till.
I det öppna brevet refererar SFF till ett halvdagsseminarium i juni om licensiering med Creative Commons som ett sätt att engagera besökare och sprida kulturarv på internet. Seminariet var ett samarrangemang mellan Creative Commons, .SE och Digisam.
Digisams representant vid konferensen utgick i sitt anförande från de samtal som sekretariatet under våren fört med centralmuseer och de statliga kulturmyndigheter som är medverkande i vårt uppdrag. En ofta återkommande fråga vid dessa samtal är att myndigheterna och institutionerna uppfattar upphovsrättslagen som problematisk och svår att tolka i uppdraget att tillgängliggöra sina samlingar, särskilt bild, på internet. Digisams slutsats är att det krävs utbildning och kompetensutveckling så att fler bilder kan tillgängliggöras inom lagens ramar. Annars är risken att värdefulla samlingar, av rädsla för att göra fel, förblir opublicerade. Digisam råder därför institutionerna att börja med det som är enkelt och välja att digitalisera och lägga ut bilder med utslocknad upphovsrätt och publicera dem med Public Domain-märkning. Vi understryker också vikten av att bilder i Public Domain inte ges en förnyad upphovsrätt när de digitaliseras. Ett råd som ges i linje med Europeiska kommissionens rekommendationer att ”improve access to and use of digitised cultural material that is in the public domain by ensuring that material in the public domain remains in the public domain after digitisation…”

När det gäller de rekommendationer och policies som underblåser en felaktig tolkning av upphovsrätten nämner SFF särskilt Riksantikvarieämbetets rapport ”Fritt fram” och Wikimedia Sveriges ”Kulturskatter på nätet. Så här gör man”. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och Wikimedia måste självklart tala för sig själva. Digisam arbetar utifrån inriktningen att tillsammans med andra delta i dialogen med ideella organisationer och andra aktörer på internet för att bidra och stötta med vår erfarenhet och kunskap.

Digisams främsta uppgift är att bidra till att målen nås för den av regeringen beslutade strategin för digitalisering av kulturarvet. Den huvudsakliga bakgrunden till strategin är att uppfylla de åtaganden som Sverige gjort genom Europeiska kommissionens rådsslutsatser om det europeiska digitala biblioteket Europeana. Strategin ska samtidigt bidra till att uppfylla de kulturpolitiska målen.
Digisams roll är bl.a. att stötta minnesinstitutionerna i deras arbete med att göra kulturarvet tillgängligt på nätet och därmed underlätta för användarna att bli medskapare till den kultur och det kulturarv de använder och brukar. I det arbetet kommer Digisam att i olika former samverka brett med myndigheter, institutioner, organisationer och enskilda som är involverade i arbetet med digitaliseringen av kulturarvet.
Allt fler kulturarvsinstitutioner söker samverkan med Wikimedia och bidrar aktivt till det webbaserade uppslagsverket Wikipedia. I våras träffade t.ex. Centralmuseernas samarbetsråd en överenskommelse med Wikimedia om samverkan för att öka tillgängligheten av den information och kunskap som finns bakom museernas väggar, med målet att nå ut till en större, bredare och yngre publik. Centralmuseerna utgör den till antalet större delen av Digisams av regeringen utpekade samverkande myndigheter och institutioner.
Att kulturarvsinformation görs tillgänglig på nätet är inte ett slutmål utan en viktig förutsättning för att informationen ska bli använd. Därför är det viktigt att informationen är tydligt licensierad så att användarna och företrädarna för kulturella och kreativa näringar vet vad man kan och inte kan göra med informationen. Creative Commons är en licensieringsform, grundad i upphovsrättslagen, där rättighetsinnehavaren genom ett system av licenser kan avstå från vissa delar av det rättsliga skyddet och därigenom göra det lättare för andra att använda materialet i olika sammanhang. Men det är viktigt att påpeka att det förstås alltid är upphovsrättsinnehavaren som bestämmer om informationen ska CC-licensieras eller inte.
Viktiga samverkansparter är självklart också de organisationer som företräder upphovsrättsinnehavarna. Precis som SFF väntar Digisam otåligt på den lagrådsremiss som kommer att innehålla förslag till nya avtalslicenser. På en konferens, om bildanvändning i det digitala samhället, som anordnades av arkivsamfundet i höstas skakade Digisams verksamhetsledare och SFF:s verksamhetschef Catharina Ekdahl offentligt hand på att, när lagförslaget presenterats, sätta sig ner och förbereda de frågor som behöver hanteras inför kommande förhandlingar.
Digisam ser fram mot att under hösten träffa SFF och diskutera de frågor som framkommit vid de möten vi haft med minnesinstitutionerna. Förslag på tider för ett sådant möte ligger i ordförande VD Lotta Schwarz och VD och verksamhetschef Catharina Ekdahls inkorgar.
Björn Jordell
Riksarkivarie
och ordförande i Digisams styrgrupp      
Rolf Källman
Avdelningschef och verksamhetsansvarig för Digisam

Frågor och svar

För närvarande inventerar vi och uppdaterar de rekommendationer kring digitalisering som finns sedan tidigare, rörande bl a planering av digitaliseringsprojekt, digitaliseringsprocesser, standarder, format och utrustning mm. På sidan ”Frågor och svar” (se länk här eller i högerspalten, klicka sedan i bubblorna för att komma vidare till respektive område) tar vi upp de rekommendationer och rapporter kring digitalisering som används mest. Vi börjar i mindre skala och planerar att successivt bygga upp en mer heltäckande ”virtuell handbok” för digitaliseringsarbete. Bidra gärna med dina egna frågor och problem så ska vi göra vårt bästa för att besvara dem.

Välkommen att följa vårt arbete!

Building labourer on a stone being hoisted up to building, Pitt St, Sydney, c. 1930s, by Sam Hood
No known copyright restrictions.


Det är svårt att sia, särskilt om framtiden

Skådespelerskan Pauline Frederick som Potifars hustru, ca 1910-15. Library of Congress. Fotograf okänd. No known copyright restrictions.
Att spana in i framtiden handlar ganska mycket om att urskilja redan befintliga trender och försöka avgöra vilka som kommer att göra bestående avtryck på utvecklingen. Uppgiften är alltså inte att hålla kolla på allt som händer dag för dag och ständigt vara uppdaterad med det senaste – tvärtom förutsätter den koncentration, analys och annat som tar mer tid.
Eftersom vi är många som har svårt att göra utrymme för sådant arbete i vardagen är det tur att det finns andra som är villiga att dela med sig av sina spaningar. Amerikanska museiföreningen (AAM) driver t ex ett Center for the Future of Museums som för någon månad sedan presenterade sin första breda trendrapport .
Museums and the Pulse of the Future är en läsvärd, lättillgänglig och pedagogisk rapport. Föredömligt kort är den också, och full av länkar till inspirerande exempel på hur museer fångat upp och kunnat svara kreativt på nya impulser. Varje avsnitt ställer dessutom explicita frågor om vad de olika trenderna betyder för samhället, och för museisektorn. Bra! IT finns givetvis med som ett utvecklingsdrivande inslag på alla områden men två av trenderna rör mer direkt Digisams område. Eftersom tekniken som sådan är universell, och webben  till sin natur gränsöverskridande, finns andledning att förvänta sig att dessa trender också kommer att få genomslag i Sverige (och inte bara på museerna då).

Många bäckar små…

Alla talar om crowdsourcing men vad betyder det egentligen? Det handlar om att samla små bidrag från många deltagare och är något mer och större än interaktiva gränssnitt och publikdialog. Dagens teknik skapar nya förutsättningar för växande skaror av amatörexperter  att bidra med sin kunskap till institutionernas publika informationsresurser. De kan höja kvaliteten  på museernas data med sin specialkunskap inom t ex ornitologi eller ångbåtar, men också med rent personlig kännedom om sådant som platser och personer på gamla fotografier. Till detta kommer sådant som inte kräver expertis alls, men som det behövs väldigt många vem som helst för att gå i land med – som t ex NASA:s rymdbilder och finska Digitalkoot:s transkribering.

Möjligheterna är enastående,  men som vanligt leder nya lösningar också till nya utmaningar. De nya arbetssätten utmanar institutionernas traditionella självbild och ställer också en del inarbetade affärsmodeller på huvudet. Samtidigt får man räkna med att allmänheten kommer att förvänta sig allt mer av ämnesöverblick och tillförlitlig kunskap på museerna. Experterna där inne måste alltså försöka hitta positiva sätt att samverka med de experter som finns utanför, så att kunskapen kan växa på alla fronter.

Titta på det som inte finns

Förstärkt verklighet, eller augmented reality (AR), är ett samlingsbegrepp för tekniker som gör det möjligt att lägga digitala element av bild, ljud eller film över verkligheten sådan du ser den t ex i din mobil. I kombination med positioneringsteknik (GPS) skapar den oanade förutsättningar, bl a för helt nya sätt att återkoppla museernas konst- och kulturhistoriska resurser till platserna de en gång kom ifrån. Streetmuseum Londinium och NAI:s Urban Augmented Reality är bara ett par exempel på denna trend som väntas växa kraftigt de närmaste åren. När allt fler – i synnerhet i Sverige – går runt med en smartphone i fickan ökar intresset från kommersiella aktörer, men även för kulturinstitutionerna finns stora möjligheter i att använda AR för ytterligare fördjupning av kunskap och upplevelse. Det kan gälla avancerade  och kanske spelliknande helhetsupplevelser,  men lika gärna enklare lösningar som t ex virtuella textsjok  i på väggarna i en utställning.
Här finns mycket att tänka på. Kan AR vara till nytta för den som vill möta en mångspråkig publik med skiftande behov och intressen på bästa sätt? Kommer tekniken att bidra till fördjupning och äkta interaktion eller tvärtom fjärma användarna från den verkliga upplevelsen och isolera dem från varandra? Och finns det en risk i att bygga så mycket på besökarnas egen utrustning (telefoner och surfplattor) – vad händer med dem som ingen har?
Sådana frågor måste institutionerna själva ta ställning till, och svaren är antagligen delvis beroende av den fortsatta utvecklingen. Hur som helst finns mycket att vinna på att försöka se framåt. Framtiden kommer ju antingen man spanar eller ej, men man är bättre rustad om man hinner förbereda sig en smula för allt det nya innan det är här.
/ Johanna Berg, Digisam