Open Data – now what?

Den 16-17 september är det dags för Stockholmsupplagan av Sharing is Caring – en konferensserie om öppna data. Den här gången handlar det om nästa steg: vad händer nu med alla digitala bilder, 3D-modeller och texter som ligger ute, fria för användning?

Arrangör är Nationalmuseum, Statens historiska museer och Riksantikvarieämbetet. Första dagen är förlagd till Nationalmuseum medan Livrustkammaren står som värd dag två. I konferensavgiften ingår luncher och fika, middag den första kvällen, mingel och intressanta samtal med kolleger och visningar av museernas nyöppnade basutställningar.

Programmet är späckat med talare som Loic Tallon, som ledde den digitala omvandlingen på Metropolitan Museum of Art i New York och Jill Cousins från Hunt Museum och tidigare Europeana.

Här kan du se hela programmet och anmäla dig.

Vägledning för upphovsrätt version 3.0 är här

Vägledningen för upphovsrätt har uppdaterats i avsnitten som gäller personuppgiftsbehandling. Personuppgiftslagen har ju upphävts och EU:s dataskyddsförordning är nu gällande rätt. Det innebär en lite annorlunda hantering av personuppgifter, och framförallt att man måste ta frågorna på ett större allvar nu (det är helt enkelt mer kostsamt att inte följa reglerna i och med den nya regleringen).

Den 1 juli är det också 25 år sedan fotolagen inkorporerades i upphovsrättslagen. Vad har det för betydelse? Jo, vi har ju haft en specialregel som vi har tillämpat för fotografiska bilder, som innebar att fotografiska bilder från före 1969 är fria. Den byggde på att gamla fotolagen hade en skyddstid för fotografiska bilder på 25 år. När fotoreglerna togs in i upphovsrättslagen 1994 ”återupplivade” man inte skyddet för fotografiska bilder som redan blivit fria, trots att skyddstiden förlängdes till 50 år. Det ledde till specialaren om just fotografiska bilder som inte var 50 år, men där man ändå ansåg att skyddstiden gått ut (alltså sådant som var mer än 25 år 1994). Men nu kan vi alltså glömma den specialaren, för nu har det gått 25 år sedan 1994, så alla bilder som var 25 år 1994 är nu 50 år. Och då kan man ju lika gärna gå på den vanliga regeln om 50 års skyddstid för fotografisk bild.

Alltså har vi bara två tider att hålla reda på för foto framöver, till utgången av det sjuttionde året efter upphovspersonens död för fotografiska verk och 50 år efter bildens skapande för fotografiska bilder.

Här kan du ladda ner den nya vägledningen.

Text: Sofia Kullman

Digisams verksamhetsledare Carl-Magnus Fahlcrantz summerar sitt första år

För många närmar sig årets sommarsemester med stormsteg – och så även för oss på Digisam. Men innan vi tar lite sommarledigt har vi pratat med Digisams verksamhetsledare Carl-Magnus Fahlcrantz kring året som gått och vad som väntar framöver.

Du tillträdde som verksamhetsledare på Digisam för precis ett år sedan – hur skulle du summera ditt första år?

Det har varit ett innehållsrikt år. Kulturarvsområdet är delvis nytt för mig och det har varit såväl roligt som kittlande att möta och jobba med utveckling av den här sektorn.

Du har ju erfarenhet av just statsförvaltningen, men är relativt ny inom kulturarvsområdet? Vad skulle du säga utmärker den här sektorn?

Många av de utmaningar som finns här finns även inom andra områden. Människor här är ungefär som människor på andra ställen – det är inte så stor skillnad. Det som jag kan uppleva som en skillnad är att kulturarvsområdet har många men ofta ganska små myndigheter. Deras uppdrag påminner om varandras och de riktar sig mot liknande målgrupper. Jag har ju även jobbat mycket med digitala frågor tidigare och då har digitaliseringen inneburit förenkling och att man spar pengar – så är inte fallet alltid inom kulturarvsområdet där det analoga materialet – som trots det digitaliserats – behöver fortsätta att förvaltas.

Digisams verksamhetsledare
Carl-Magnus Fahlcrantz.
Foto: Carl-Magnus Fahlcrantz (CC BY)

Är det något särskilt som du tycker är extra roligt inom kulturarvsområdet?

Det är mycket som är intressant och roligt, men ska jag välja ut ett område som betyder lite extra mycket för mig så är det demokratiaspekten. Minnesinstitutionernas samlingar är särskilt viktigt för att kunna vidareutveckla vårt samhälle och vår välfärd. Deras material och samling är en garant och förkämpe mot fake news – det möjliggör att det offentliga samtalet kan föras utifrån en så sann information som möjligt.

Vad kan vi vänta oss av Digisam framöver?

Under året som varit har vi fokuserat på att få till en bred samverkan, så min förhoppning är att vi börjar se resultat av det. Sedan har vi även satsat på att jobba mer systematiskt med kommunikationen. Så det jag hoppas är att vi kommer se samverkan som leder till resultat som når våra intressenter. Sedan är min förhoppning att de som väljer att engagera sig i Digisams arbetet känner en tillhörighet; att de ser ett värde och vill bidra genom att vara goda ambassadörer.

Om du ser ännu lite längre fram – vad hoppas och tror du om Digisam på fem års sikt?

Då hoppas jag att vi har börjat bygga en nationell infrastruktur för storskalig digitalisering och lagring. Förutom det så är min förhoppning att vi har en god samverkanskultur, vilket innebär att när man ska göra något nytt alltid ställer sig frågan: kan vi göra det här tillsammans genom Digisam.

Vad behövs för att Digisam ska nå dit?

Jag tror att nyckelfaktorn är attityd; att man hela tiden ser möjligheter att samverka och att man även är beredd att kavla upp ärmarna för att hjälpa varandra. Förtroende och respekt är oerhört viktigt. Jag hoppas att silotänket ska raderas och att vi istället ska göra saker tillsammans.

Finns det några tankar på att Digisam ska utvidga?

De frågor vi jobbar med efterfrågas hos flera andra aktörer. Vi ser ett behov hos bland annat de regionala kulturarvsaktörerna. Ur den aspekten vore det spännande att få till en än bredare samverkan, att kunna möta ytterligare institutioner och att nå ut till en än större del av kulturarvssverige.

Slutligen – en lite mer privat fråga – vad ska du göra i sommar?

Jag ska som brukligt åka till Kefalonia i Grekland. Jag har äntligen fått tag ett exemplar av Eyvind Johnsons Stränders svall som jag ser fram emot att läsa. Och så hoppas jag hinna ta en dagstur över till min favoritö Ithaka. De som är litteratur- och kulturarvsintresserade minns nog att det är där Odysseus, Homeros, kommer ifrån.

Text: Mikael Weikvist

Wikimania arrangeras i Stockholm 14-18 augusti

Den årliga internationella konferensen Wikimania arrangeras i år i Stockholm. Runt 1 000 deltagare från hela världen väntas inta vår huvudstad under ett par intensiva dagar i mitten av augusti.

Det är den 15:e Wikimania som i år arrangeras och tidigare har konferensen arrangerats i städer som Kapstaden, Montréal, Hong Kong och Buenos Aires. Att Stockholm nu står som värd betyder att Wikimania för första gången kommer till Norden. Årets tema är Starkare tillsammans: Wikimedia, fri kunskap och de globala målen.

Förväntningarna på årets konferens

Vad kan vi då förvänta oss av årets konferens? Eric Luth från Wikimedia menar att årets konferens kommer utgå från fri kunskap och de globala målen där ett av huvudspåren är vikt åt kulturarvsområdet:

Wikimedias Eric Luth.
Foto: Aida Kadrispahic (CC BY)

– De globala målen är den sammanhållande röda tråden för årets konferens. Vi ser att fri kunskap bidrar till hållbar utveckling. Konferensen kommer bestå av 19 olika spår som alla knyter an till de globala målen, där ett av dessa spår har temat GLAM (den engelska förkortningen för konstgallerier, bibliotek, arkiv och museer).

Programmet sätts i sann Wikimedia-anda; samarbetspartner och deltagare har möjlighet att skapa såväl programpunkter, workshops som önska i största allmänhet:

– Konferensen består av två förkonferensdagar med bland annat ett stort hackathon, samt själva huvudkonferensen från fredag till söndag. Under fredagen kommer flera föredragshållare hålla tal om hur fri kunskap kan bidra till hållbar utveckling, och under lördag och söndag kommer vi ha workshops, seminarier och föreläsningar som fördjupar detta.

Kan ni berätta något om någon föredragshållare?

– Huvudtalare är Michael Peter Edson som är medgrundare till The Museum for the United Nations – UN Live, vilket känns väldigt stort och det ska bli mycket spännande att ta del av hans tankar om kopplingen mellan fri kunskap och hållbar utveckling. Dessutom kommer Liv Inger Somby som är lektor på Samiska högskolan och Karin Holmgren som är rektor på SLU.

Digisam deltar

Två av Digisams medverkande som valt att gå in som samarbetspartner är Nordiska museet och Musikverket.

– Vi har tidigare satsat mycket på fri kunskap genom att anordna skrivarstugor men även haft Wikipedian in Residence, så för oss på Musikverket kändes det naturligt och självklart att vara en del av Wikimania när det ordnas i Sverige, säger Emma Emanuelsson, kommunikatör på Musikverket.

Under årets konferens kommer de tillsammans med Nordiska museet och Stockholms Kvinnohistoriska anordna två skrivarstugor. Temat kommer vara kvinnohistoria, där den ena skrivarstugan kommer fokusera på kvinnor inom scenkonsten.

– Det känns viktigt att försöka täppa igen det jämställdhetsglapp som finns på Wikipedia. Sedan är vår förhoppning att få mer material tillgängligt. Genom Wikipedia finns vi där användaren rör sig och vi tillgängliggör vårt källmaterial på ett helt annat sätt, menar Emma Emanuelsson.

Aron Ambrosiani, digital producent vid Nordiska museet ser det som en självklarhet att bidra till att Wikipedia blir mer representativt:

– Historieskrivning på Wikipedia domineras av politisk- och militärhistoria medan områden som mode, mat och heminredning är underrepresenterade. Här vill Nordiska museet göra skillnad, vilket vår skrivarstuga delvis kommer kunna bidra till.

Nordiska museet kommer även stå som värd för den stora avslutningen den 18 augusti.

– Det känns väldigt roligt att Wikimedia med sitt fokus på fri kunskap vill ha sin avslutningsfest på ett museum, fortsätter Aron Ambrosiani.

Vad hoppas Eric Luth att årets deltagare men även samarbetspartner ska känna efter årets konferens?

– Att vi alla känner att vi kan förbättra och bidra till en hållbar värld. Sedan hoppas jag att alla kommer hem med nya kontakter. Att bidra till hållbar utveckling gör man inte själv.

Wikimania arrangeras den 14-18 augusti och majoriteten av aktiviteterna är förlagda till Stockholms universitet. Vill du delta som besökare så är biljetterna släppta och du har möjlighet att välja på tre olika block. På Wikimanias sida kan du läsa mer om vad de olika blocken innebär. Och vill du gå med som samarbetspartner så hittar du mer information om vad det innebär här.

Text: Mikael Weikvist

Seminarium om Öppna data 3 september

Vad innebär Öppna data för oss inom kulturarvsområdet och vilka särskilda förutsättningar har vi? Den 3 september har du som jobbar på en av Digisams medverkande organisationer möjlighet att delta på seminariet Öppet kulturarv.

Seminariet arrangeras gemensamt av Riksarkivet och Digisam.

Nyfiken på att delta? Här kan du läsa mer om seminariet och hur du gör för att anmäla dig.

Välkommen!

Jamtli ser möjligheter med K-samsök och Europeana

Jamtli i centrala Östersund. Foto: Wikimedia Commons

Jamtli har under de senaste året varit i fokus på många sätt – under sommaren 2018 invigdes Nationalmuseum Jamtli och under april stod de även som värd för Museernas vårmöte 2019. Men hur jobbar ett av Sveriges största regionalmuseer med digitalisering och vilka utmaningar möter man?

Jamtli Fornby öppnade sina portar 1912 och har sedan dess utvecklats från att varit ett friluftsmuseum till att idag ha en bred verksamhet. Mest kända är de för Överhogdalsbonaderna, en nästan 1000 år gammal väv vars budskap fortfarande analyseras. Men hur tar de sig an framtiden och vilka tankar har de kring digitalisering?

– Hela verksamheten jobbar med digitalisering på olika sätt. Utgångspunkten är samlingskatalogen, som ligger till grund för att finna historierna vi vill berätta. Sedan är det ett stort jobb med att skapa digitala versioner av samlingarna. Gällande fotografierna vill vi göra dem digitala, men det är inte enkelt. Det rör sig om omkring 10 miljoner foton, berättar Minna Lehtomäki, avdelningschef över Samlingar och kulturmiljö.

Hur tar man sig då an en samling på närmare 10 miljoner fotografier?

– I nuläget har vi bara digitaliserat en bråkdel. Och det går inte att tänka att nu sätter vi igång med att digitalisera alla 10 miljoner foton, utan vi delar upp det i mindre delprojekt där användandet och användarnas behov får styra. Just nu prioriterar vi porträtt för att kunna tillgängliggöra material för en bredare målgrupp där släktforskningen står i centrum. Sedan hjälper GDPR oss att prioritera, ca 30–40 procent av fotografierna kan vi inte göra tillgängliga just på grund av GDPR och då vi har begränsat med resurser så innebär det att dessa inte digitaliseras i första hand, säger Bengt Nordqvist, antikvarie.

Ett sätt att jobba med digitaliseringen är genom Kulturarvs-IT, satsningen där man får bidrag för att stötta individer som står vid sidan av arbetsmarknaden. Men den satsningen är inte tillräckligt för att ta sig an en sådan massdigitalisering som fotosamlingen utgör. Den ekonomiska aspekten är precis som för de flesta något de ständigt får förhålla sig till.

– Vi har en stor samling samtidigt som vi har lite personal, därför måste vi ständigt prioritera det vi ska digitalisera. En 3D scanning av friluftsområdets historiska byggnader är något som skulle vara intressant att genomföra och tillgängliggöra på webben, men i nuläget har vi inte tillräckligt med ekonomiska resurser för att prioritera ett sådant jobb, menar Minna.

Under 2019 gick Jamtli med i K-samsök, den digitala plattform där museer och andra minnesinstitutioner tillgängliggör och länkar samman data kring sina samlingar. Genom att vara en del av K-samsök blir även Jamtli en del av Europeana, då Europeana skördar data som tillhandahålls av K-samsök. Minna ser stora fördelar med att vara en del av K-samsök och Europeana:

– Genom K-samsök blir vi än mer tillgängliga och synliga, vilket känns viktigt. Europeana är en enorm kunskapsbank som vi vill vara med och bidra till. Vi kommer kunna nå nya brukargrupper och det öppnar även upp möjligheter för att i framtiden finna nya samverkansaktörer.

Om Jamtli fick en stor påse pengar – vad skulle de då satsa på? Minna och Bengt blir först tysta när jag ställer frågan, men efter en kort tids fundering är de eniga i sina svar:

– Att kunna lyfta andra historier. Om vi hade mer personal kunde vi grotta ner oss än mer i samlingarna och hitta det undangömda – det vi idag inte har tid eller råd att leta efter, säger Minna.

Bengt nickar, och tillägger sedan:

– Dessutom vore det kul om vi kunde tillgängliggöra en större del av vår fotosamling, framförallt porträtten. Att kunna hjälpa andra att ta reda på sina historier, med hjälp av porträtten och fotona på de som levde här förr.

Är du nyfiken på att besöka Jamtli hittar du dem fysiskt i centrala Östersund men även på Kringla via K-samsök. Och är du nyfiken på Europeana och K-samsök så kan du hitta intressant läsning här. Dessutom kommer Digisam under hösten anordna en workshop för de aktörer som är intresserade av att leverera data till Europeana – mer information om workshoppen kommer snart dyka upp här på bloggen.

Text: Mikael Weikvist

Vad innebär EU:s nya upphovsrättsdirektiv för kulturarvsområdet?

Att det nya EU direktivet betyder att det inte ska gå att ladda upp upphovsrättsskyddat material på social media känner nog de flesta till. Men vad innebär det mer konkret för oss inom kulturarvsområdet? Vi bad Digisams jurist Sofia Kullman nysta lite extra i vad direktivet innebär.

Sofia menar att det i nuläget inte är helt lätt att exakt se vad direktivet kommer innebära; upphovsrättsdirektivet har bearbetats en del från det att det första förslaget lades fram och exakt var man har landat är inte lätt att förstå i alla lägen. När direktivet implementeras i svensk lag, vilket troligen kommer ske någon gång under våren 2021, kommer det förmodligen att bli tydligare och lättare att ta till sig innebörden.

Det finns dock ett antal områden som tycks påverkas och där vi redan nu bör vara lite extra uppmärksamma.

Områden att vara uppmärksam på:

  • Man öppnar upp för ”data mining” för forskningsändamål. Kulturarvsinstitutioner nämns särskilt i artikeln, alltså menar man inte bara forskning vid universitet och högskolor.
  • Medlemsstaterna ska införa ett undantag i upphovsrättsregleringen för digital användning av upphovsrättsligt skyddade verk i gränsöverskridande undervisningssituationer (inom EU, förstås). Detta måste dock ske under en utbildningsinstitutions ansvar. Här har man gjort ett tillägg att det kan ske hos utbildningsinstitutionen eller på ett annat ställe, men under institutionens ansvar. Så skolbesök på museer borde kunna kvala in här, men däremot inte undervisningsaktiviteter på museer utan att en skola är inblandad.
  • Medlemsstaterna ska införa ett undantag för digitalisering för bevarande. Här är det viktigt att tänka på att det inte innebär någon rätt att tillgängliggöra materialet, utan syftet är helt enkelt att se till att kulturarvet inte går förlorat.
  • Medlemsstaterna ska se till att organisationer som förvaltar upphovsrätt för sina medlemmar (som Bildupphovsrätt, Stim, Alis, Bonus copyright m.fl.) kan skapa licenser för icke-kommersiell reproduktion, distribution och kommunicering till allmänheten från kulturarvsinstitutioner för verk som inte är kommersiellt tillgängliga (out of commerce works). Det kan handla om böcker som är slut på förlaget och liknande, eller sådant som aldrig har funnits i handeln. Detta verkar vara tänkt att fungera på samma sätt som med en avtalslicens. Avtalslicenser har vi ju redan i Sverige, så för oss är detta inget nytt. Lite intressant är det ju att man ska få tillgängliggöra sådana verk gratis om det inte finns någon organisation som är representativ för den typen av verk. Men det är lite svårt att se vilken typ av verk som inte representeras av en upphovsrättslig organisation i Sverige idag.
  • Andra medlemsländer får möjlighet att införa avtalslicenser.
  • Digitalisering av bildkonstverk ska inte leda till att en närståenderätt uppstår. Detta innebär att om man fotograferar en bild där skyddstiden för upphovsrätten har gått ut, så kan man inte hävda en närstående rätt till själva fotografiet sedan. Är en bild i public domain så ska den alltså inte bli skyddad igen för att någon digitaliserar den. Det här är ju en bra grej, som dessutom stämmer väl med Digisams principer. Det tråkiga är bara att man har valt att begränsa det så att det bara gäller bildkonst, ”works of visual art”. Det innebär kanske att den som digitaliserar en handskrift kan hävda 50 års skydd för fotot.
  • Ytterligare rättigheter för presspublikationer. Berör kanske inte kulturarvsområdet så mycket, men kan ändå vara bra att känna till. Om man använder artiklar ur pressen på kommersiell basis blir man skyldig att betala för nyttjandet.
  • Medlemsländerna ska införa en öppenhetsregel som innebär att upphovspersoner en gång om året får information om hur deras verk har använts från de som de har licensierat eller överfört rättigheter till (samt de som dessa kan ha vidareöverfört rättigheterna till). Skyldigheten i att göra detta ska leda till en proportionerlig och effektiv insyn i varje sektor. Medlemsländerna får införa begränsningar av skyldigheten i de fall där det skulle bli oproportionerligt betungande att göra detta. Det här skulle kunna göra masstillgängliggörande väldigt resurskrävande, så vi får hoppas att Sverige väljer att införa vissa begränsningar.

Sofia Kullman

Nytt samverkansområde kring digitalisering och bevarande

Vad innebär att digitalisera ett kulturarv? Och vad krävs för att en eftervärld ska kunna ta del och använda sig av det? Moa Ranung, samordnare på Digisams sekretariat, har under våren träffat majoriteten av Digisams medverkande för att diskutera dessa frågor – och hur man ska kunna göra verkstad av diskussionerna.

Bakgrunden till träffarna, som är ett första frö i ett nytt samverkansområde, bygger på dialoger som Digisams sekretariat höll med de högsta ledningarna hos flertalet av Digisams medverkande under 2018. Genom dialogerna blev det tydligt att man ser ett antal områden som särskilt viktiga att samverka kring och där samverkansområde Digitalisera och bevara är ett av de högst prioriterade.

Sedan tidigare finns samverkansområde Juridik genom det juridiska rådet, som leds av Sofia Kullman, jurist vid Digisams sekretariat.

– Det juridiska rådet fungerar som ett stöd till Digisams medverkande i juridiska frågor, för närvarande handlar det mest om upphovsrättsliga frågor men även frågor om offentlig upphandling, integritetsskyddslagstiftning och annat kan dyka upp, berättar Digisams verksamhetsledare Carl-Magnus Fahlcrantz.

Inom samverkansområde Digitalisera och bevara kommer medverkande framför allt arbeta med att ta fram standarder, riktlinjer och vägledning inom området. Efter flera dialogmöten under våren, där de medverkande haft möjlighet att lyfta frågor som man ser som särskilt viktiga att arbeta med, träffades man den 14:e maj på det första gemensamma samverkansmötet.

Moa Ranung, samordnare på Digisams sekretariat.
Foto: Mikael Weikvist (CC BY)

– Samverkan inom området Digitalisera och bevara handlar mycket om utveckling och förvaltning av de medverkande aktörernas digitalisering och digitala bevarande av kulturarvet. De leveranser som ska tas fram ska också kunna vara till nytta för en bredare målgrupp som jobbar med digitalisering av kulturarvet, säger Moa Ranung.

Att det finns mycket man vill göra är uppenbart. Och för att ta sig vidare och få fram såväl styrande som stödjande vägledningar och standarder behövs prioritering.

– Jag är väldigt positiv till att en så pass bred grupp lyckades fånga upp ett antal tydliga fokusområden att jobba vidare med. Nu hoppas jag att vi ska kunna ta arbetet ett steg längre – att det inte ska stanna vid skrivbordsmaterial utan verkligen bli verkstad av det. Personligen brinner jag för det visuella kulturarvet, så min förhoppning är att lyckas få ut det och göra det användbart för såväl forskare som allmänheten, säger Sven Rentzhog, avdelningschef för Digital interaktion på Nordiska museet, som var en av deltagarna på mötet.

Vad valde man då att prioritera och hur tar man sig vidare? Moa Ranung, drivande från sekretariatet säger:

– Några frågor som stack ut var gemensamma definitioner av begrepp som rör digitalisering och frågan om hur form och innehåll bör se ut vad gäller metadata, länkad öppen data och kravspecificering inför digitalisering. Frågan om artificiell intelligens är en bubblare, då artificiell intelligens kan vara ett användbart verktyg i digitaliseringen och det digitala bevarandet. I slutändan handlar det om att i ett första steg ta fram så kallad mjuk infrastruktur för att skapa bästa möjliga förutsättningar för ett digitaliserat och tillgängligt kulturarv som både människor och maskiner kan använda på bred front. I juni träffar vi de medverkande igen för att tydliggöra vilka som kommer att ingå i samverkansgruppen, som är en tillsvidarekonstruktion, och de arbetsgrupper som ska kopplas till den. Och så kommer vi att ta fram en färdplan för arbetet.

Samverkansområden inom Digisam vänder sig till Digisams 22 medverkande. Är du en av dem och vill delta, tveka inte att kontakta Moa Ranung för samverkan inom digitalisering och bevarande eller Sofia Kullman för samverkan kring juridiska frågor.