Decenniets första Digisamfika

Två okända kvinnor ”sörplar” kaffe från kaffefatet (1919)
Upphovsman: Erhard Nilsson och Emil Nilsson (CC BY)

Nytt år, nytt decennium och ny Digisamfika. Fredag den 31 januari mellan 8:00-9:00 träffas vi på Espresso House Hötorget (Konserthuset) för att prata digitalisering, kulturarv och ännu mer digitalisering.

Digisamfikat är öppet för alla och ett perfekt tillfälle för dig som vill träffa oss på Digisams sekretariat eller någon medarbetare på någon av Digisams 22 medverkande organisationer.

Välkomna!

Ansökan till Kulturarvsinkubatorn 2020 har öppnat

Riksantikvarieämbetes Kulturarvsinkubator är ett program som vänder sig till dig som är företagare, entreprenör eller en organisation och som har en idé eller innovation kring hur kulturarvet kan användas på ett nytt sätt.

Genom programmet får du bland annat möjlighet att delta i ett antal workshops, föreläsningar och seminarier där du får träffa experter inom olika områden. Du får tillgång till Riksantikvarieämbetets lokaler i Visby vilket innebär kontorsplats och tillgång till mötesrum samt tillgång till deras utställningsverksstad, där du med hjälp av Riksantikvarieämbetets tekniker kan få hjälp att bygga en prototyp av din idé.

Programmet pågår under våren och har sin uppstart i slutet av mars. Antagningen sker löpande.

Mer information om Kulturarvsinkubatorns program.

Ansökan till Kulturarvsinkubatorn.

Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna strävar efter hållbarhet

Carolina Gustafsson och Petra Sternlund framför Stiftelsen Föremålsvård i Kirunas lokaler.
Foto: Sofie Norman (CC BY)

Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna är stiftelsen som verkar för ett hållbart kulturarv och ett hållbart arbetsliv. Det är arbetsplatsen för de som har det svårt att göra sig gällande på den öppna arbetsmarknaden, samtidigt är det platsen där kulturarv får en uppfräschning och möjlighet att utmärka sig i en ny digital form.

I samband med Digisamdagen passade Digisams kommunikatör på att stämma träff med de två avdelningscheferna för stiftelsens avdelning Digital bild – Carolina Gustafsson och Petra Sternlund – för att höra mer om hur de jobbar och verksamhetens kopplingar till Digisam.

Digitalisera kulturarvet

Stiftelsen startade 1987 som ett arbetsmarknadspolitiskt uppdrag. Från början bestod det av två delar – papperskonservering och metallkonservering – för att efter ett tvåårigt Semamsprojekt 1999 kompletteras med en tredje del: fotodigitalisering. Idag jobbar ungefär hälften av de 35 anställda med att skapa digitala versioner av framför allt fotografiskt material.

Stiftelsen finansieras av årliga anslag från Kulturdepartementet samt med lönebidrag för de anställda på avdelningen Digital bild. Stiftelsens tjänster vänder sig till nationella centrala kulturarvsinstitutioner. Digital bild jobbar främst med digitalisering av glasnegativ, diabilder och påsiktsbilder, men har även möjlighet till skanning av original i storformat. Arbetet startar och slutar dock inte där – fördelen med stiftelsen och dess styrka är att de tar sig an helheten: från att rengöra objekt till att skanna för att slutligen paketera om samlingen i ett material som de mår bra i för framtiden.

Digital bild strävar efter hög kvalité, vilket gör att digitaliseringsprojekten får ta längre tid hos dem än på andra ställen. Samtidigt är det styrkan – att de hanterar materialet utifrån de förutsättningar som materialet har.

– Det är ingen snabbhetsskanning vi ägnar oss åt utan det är helt och hållet handpåläggning på allt, där varje objekt är unikt. Och jag tror att den tryggheten är vad institutionerna uppskattar. Vi strävar inte enbart efter att få ut massa filer snabbt, utan vi vill att samlingen ska må bra när den lämnar oss, säger Carolina Gustafsson.

Arbetsmarknadspolitiskt uppdrag

Totalt är det 17 personer som jobbar på Digital bild. Det gemensamma för dem är att de av olika anledningar inte kan ta ett jobb på den öppna arbetsmarknaden, men genom stiftelsen får de möjlighet till ett arbete som dessutom gör kulturarvet mer tillgängligt, något som Carolina Gustafsson lyfter fram som något oerhört positivt:

– Jag tycker det är något väldigt fint att människor som annars skulle vara arbetslösa nu kan jobba och bidra med att göra vårt kulturarv och vår historia mer tillgängligt för samhället.

Hållbarhet är det centrala i arbetet. Med det upplägg som de idag har – där bland annat regelbundna pauser är ett måste – klarar nästan samtliga av att jobba heltid. Och då rör det sig bland annat om individer som kan ha svår remautism och som tidigare inte alls kunnat jobba.

– De krav som arbetsmarknaden ställer idag där man ska klara av ett högt tempo, vara anpassningsbara och flexibla, är inget som passar varken våra medarbetare eller arbetsuppgifter, säger Petra Sternlund.

Anlitas av majoriteten av Digisams medverkande

Idag är det totalt 14 av Digisams 22 medverkande som använder sig av stiftelsens tjänster. Stiftelsen vänder sig till nationella centrala kulturarvsinstitutioner, det vill säga institutioner som ligger under Kulturdepartementet, vilket betyder att de inte har möjlighet att ta sig an uppdrag från andra organisationer. Däremot ställer de gärna upp och ger råd till andra institutioner kring hur man bör tänka kring fotodigitalisering.

Vad ska man då tänka på om man vill anlita dem? Carolina Gustafsson och Petra Sternlund menar att det är viktigt att tänka igenom varför en samling ska digitaliseras. Många gånger kanske man inte vet det och vid dessa tillfällen brukar de rekommendera att utgå från Digisams checklista för digitalisering.

Slutligen passade jag på att ställa frågan till dem varför ett digitalt kulturarv är så viktigt? Svaret krävde inte lång betänketid:

– Att alla ska ha möjlighet till information och kunna ta del av kulturarvet. För oss som bor i Kiruna blir det väldigt tydligt hur viktigt ett digitalt kulturarv är. Att kunna komma åt information utan att behöva resa till Stockholm – där de flesta nationella samlingar finns – blir en möjlighet genom det arbete vi, Digisam och alla andra kulturarvsaktörer som jobbar med digitalisering gör, avslutar Carolina Gustafsson.

Stiftelsen föremålsvård i Kirunas hemsida.

Text: Mikael Weikvist

Internationell konferens om flerspråkighet

Den 24-25 oktober arrangerades den internationella konferensen Multilingualism in digital cultural heritage i Helsingfors. En av deltagarna var Henrik Summanen från Digisam.

Henrik, kan du berätta lite om konferensen?

Absolut! Konferensen, som arrangerades av finska Undervisnings- och kulturministeriet tillsammans med Europeana, handlade om vilka datorstöd som finns för att man ska kunna tillgängliggöra information om kulturarv på flera olika språk.

Temat för konferensen var flerspråkighet – vad innebär det egentligen?

Det innebär att man beskriver samma företeelse på flera olika språk. I Sverige har vi till exempel svenska och flera olika minoritetsspråk, med datorstöd för översättning skulle flera användare få tillgång till mer information om kulturarvet.

Det här var ju en internationell konferens – vad gör andra länder inom området?

Det händer en hel del. Exempelvis så har man i Lettland en central tjänst för automatisk översättning av hela den offentliga sektorn. Finland å sin sida har en lång tradition av att använda både finska och svenska i sin förvaltning, och har nu utvecklat stöd för automatisering av översättningarna, där man även gör ett tillägg för engelska.

Vilka är de största utmaningarna inom området?

I olika sammanhang betyder ett begrepp ofta olika saker, och det är svårt att ange för en dator vilket sammanhang den ska jobba inom. När man pratar om historisk data så är även det ett eget sammanhang – svenska skrevs inte likadant på 1600-talet som idag.

Vet du något om vad nästa steg blir?

Det ser ut som att de tekniska lösningarna som behövs är på plats redan. Nästa steg handlar om att förse lösningarna med träningsdata för att öka precisionen i översättningarna, och att implementera som rutin för språkhantering på internet.

Och den andre huvudtalaren är…

… ingen mindre än Carl Heath!

Carl är Särskild utredare för att värna det demokratiska samtalet samt Utbildningsdirektör vid RISE. På Digisamdagen kommer han prata om hur digitala miljöer påverkar människors deltagande och delaktighet i det demokratiska samtalet, med särskild fokus på rollen som ett digitalt kulturarv kan ha.

Digisamdagen arrangeras den 11 december på Historiska museet i Stockholm och är i första hand för dig som jobbar på någon av Digisams 22 medverkande organisationer. Anmäl dig genom att mejla digisam@raa.se, först till kvarn gäller!

Här kan du läsa mer om Digisamdagen.

Tadaa… låt oss presentera Digisamsdagens ena huvudtalare!

Foto: Peter Sundberg

Vi är väldigt glada att kunna berätta att Gustaf Josefsson Tadaa är en av huvudtalarna på Digisamdagen den 11 december!

Gustaf är en av Sveriges mest anlitade föreläsare på ämnen som trender, teknologi, digital transformation och den effekt som digitaliseringen har på oss människor. På Digisamdagen kommer Gustaf prata extra mycket om varför det är så viktigt att kulturarvet blir digitalt.

Digisamdagen är för dig som jobbar på någon av Digisams medverkande organisationer. I mån av plats kommer vi även erbjuda dig som inte är en del av Digisams 22 medverkande institutioner – men som jobbar på ett bibliotek, arkiv eller musuem – att delta.

Digisamdagen arrangeras på Historiska museet och är en heldag med föreläsningar och workshops. Eventet är kostnadsfritt och du anmäler dig genom att mejla digisam@raa.se. Uppge om du har några allergier eller andra önskemål gällande mat och fika.

Mer information om Digisamdagen.

Nätverksträff om öppna data

Vad innebär öppna data? Och vad är unikt för oss inom kulturarvsområdet? Det och mycket mer kommer vi diskutera i nätverket Öppet kulturarv.

Tidigare i höstas arrangerade Riksarkivet och Digisam en workshop om öppna data och vilka förutsättningar som gäller inom kulturarvsområdet. Från flera håll lyftes ett intresse av att även fortsättningsvis ses och diskutera frågan.

Den 28 november träffas vi återigen på Riksarkivet. Denna gång gästas vi av företaget TrackUback som kommer berätta om sina idéer och hur de konkret jobbar med kulturarvsdata. Därefter vidtar en gruppdiskussion om vad resultatet kan bli om kulturarvsdata är öppen.

  • När: 28 november 14:00-16:00
  • Var: Riksarkivet (Marieberg)

Om intresset finns kommer vi fortsätta med dessa nätverksträffar. Tanken är att varje gång inleda med ett kortare anförande, för att ur detta gå vidare till en gemensam diskussion. Vill du delta i nätverket – antingen på nätverksträffen den 28 november eller eventuellt kommande träffar – mejla digisam@raa.se.

Sista dag att anmäla sig till kommande nätverksträff är den 21 november. Vi har begränsat med platser, först till kvarn gäller!

Digitalisering och kommunikation i tätt samarbete hos Nationalmuseum

Köer som ringlade hundratals meter utanför museet, publikrekord som slogs, hyllad kulturdokumentär om renoveringen på SVT; att Nationalmuseum stått i centrum och varit en succé under det senaste året går inte att ta miste på. Men hur är man som museum tillgänglig under en nästan sex års evakuering. Och behöver ett museum som ständigt fylls av människor ens fundera på att finnas i den digitala världen?

Digisams kommunikatör begav sig till Nationalmuseum för att få svar på sina funderingar och fick en lång pratstund med Karin Glasemann, digital koordinator och Anna Janson, kommunikatör.

Det analoga satte fart på digitaliseringen

Idag kan man ta del av drygt 5000 verk i lokalen på Blasieholmen, men under fem och ett halvt år så var huset stängt för renovering. Och delvis kan Nationalmuseum tacka det analoga för att man nu tagit stora kliv i digitaliseringsarbetet.

– Vi behövde flytta ut allt, för att sedan flytta in allt. Den enkla vägen hade varit att göra som man alltid gjort, men istället såg vi till att komplettera och uppdatera den digitala dokumentationen och i så stor utsträckning som möjligt använda oss av digitala verktyg. Sedan var det så att vår publik inte kunde möta samlingarna i större utsträckning om vi inte såg till att tillgängliggöra våra verk i den digitala världen. Att restaurera den fysiska byggnaden innebar att vi blev digitala, såväl i våra arbetssätt som mot publiken, säger Karin.

Anna Jansson och Karin Glasemann. Foto: Anna Danielsson, Nationalmuseum (CC BY)

Under stängningen lanserades en ny hemsida och vid öppnandet så släppte de även en ny app. Förutom att appen möjliggör att konsten blir tillgänglig för allmänheten oavsett var de befinner sig, så är den verktyget för fördjupning vid museibesöket. Utförlig information finns om verken. Och i vissa fall är det enda vägen för besökaren att kunna få information om ett verk.

– Det viktiga för oss är att konsten får stå i centrum. I vissa utställningsdelar i huset har vi exempelvis valt att inte ha verksbeskrivningar synliga vid själva verket, då det kan störa den estetiska upplevelsen. Genom att använda sin mobil kan den besökare som vill enkelt få informationen genom de koder som finns intill tavlan eller föremålet, förklarar Karin.

Samma tanke går igen även när Nationalmuseum möter användaren digitalt enligt Karin:

– På hemsidan och i appen så är det själva föremålet som står i centrum och som guidar användaren vidare, även om informationen finns tillgänglig och är nära tillhands. Dessutom jobbar vi med något som kallas IIIF, vilket innebär att användaren digitalt kan ta del av högupplösta bilder. Med IIIF kan användaren bland annat zooma in och se detaljer i tavlorna som i vissa fall inte är möjliga vid det fysiska besöket.

Tänket är likadant även i museets sociala mediekanaler.

– Vårt varumärke är våra ikoniska verk, det är det våra användare vill se och veta mer om. Social media bjuder in till mycket och det är lätt att gå vilse, men utgår man från vad ens användare vill se så blir det ganska enkelt. Vi väljer att lyfta fram konsten, inte menyn i restaurangen eller vad en arbetsgrupp på museet sysslar med, säger Anna.

Gör vad du vill med konsten

Ja, det förhållningssättet har man. Även om det inte handlar om att handgripligen ge sig på ett fysiskt föremål. Men genom att jobba med öppna licenser i så stor utsträckning som möjligt så finns ungefär 7 000 verk tillgängliga högupplösta via Wikimedia commons, dessutom finns 70 000 verk tillgängliga via Nationalmuseums samlinsdatabas som nås via collection.nationalmuseum.se. Med öppna licenser kan vem som helst göra vad som helst med verket. En tanke som kanske skrämmer många, men där Nationalmuseums ser fördelar.

– Vi vill att fler ska upptäcka konsten, vi vill finnas för så många fler än de som fysiskt är här. Och vi vill vara i dialog med samhället. Att öppna upp licenserna skapar möjligheter som man inte hade en aning om, menar Anna.

Ett exempel är efterfrågan. Vanligtvis lyfter ett museum fram de ikoniska verken. När konsten är fri att dela så kan perspektiven ändras och verk som man trott att gemene man inte upplever som intressant just är det. Anna pekar på verk av Jeanna Bauck och Bertha Wegmann: Den danska konstnären Bertha Wegmann målade ett porträtt och Konstnären Jeanna Bauck.

– Vi på Nationalmuseum tycker dessa är jättespännande. Perspektivet av kvinnligt konstnärskap som iakttar ett annat kvinnligt konstnärskap. Men såsom historien har sett ut har de inte fått ta plats på det sätt som de förtjänar. Och det är lätt att det förblir så. Men när användaren får dela och sprida konsten via social media kan vi se att intresset är betydligt större än vad vi trodde, det gäller exempelvis det här verket som delas enormt mycket. Det skapas nya highlights genom ett samspel mellan användaren och museet. Spridningen gör att verken får en andra chans och i detta fall kanske just en rättvis chans.

Men går det att få med sig en hel organisation bara sådär kring fria licenser? Anna och Karin menar att det varit en resa och ska de plocka ut ett råd till andra så handlar det om att våga. Och starta.

– Jag tror det bästa var att vi satte bollen i rullning. Visst, vi började i mindre skala med 3 000 verk, vi hade workshops och vi lyssnade mycket på andra som gjort en liknande resa. Men genom att starta fick vi egna goda exempel som succesivt innebar att fler som tidigare kanske varit skeptiska ändrade sin attityd.

Genom att vilja låta så mycket som möjligt vara tillgängligt så öppnar sig nya möjligheter. Nu senast har de varit med i ett projekt via Scan The World som innebar att de kostnadsfritt fått alla sina skulpturer scannade. Scan The World gör arbetet kostnadsfritt utifrån att de får dela modellen utan begränsnings med allmänheten, något som går hand i hand med Nationalmuseums bildpolicy med fria licenser.

Inte hela världen att allt inte är perfekt

En förutsättning för att nå ut digitalt är att det finns en bra digital representation av verken med rätt grunddata som kommunikatörer, pedagoger och intendenter kan lita på. Och för att det ska bli bra grunddata behöver man jobba med databasen, men man måste även våga släppa information till användarna. Att vara orolig för att något inte är helt uppdaterat får inte vara en anledning till att man inte väljer att presentera något.

– Dialog är mycket viktigare än att hela tiden komma med det perfekta resultatet. Är något inte helt korrekt så får vi hjälp av våra användare att korrigera det genom att de upptäcker det. Publiken uppskattar att bli lyssnad på, berättar Anna, som ser kommentarerna i social media som ett sätt att såväl var i dialog med medborgarna som att upptäcka brister.

Att dra nytta av varandra återkommer ofta under samtalet. Om det inte är publiken som får bidra så är det andra avdelningar. För att digitaliseringen ska bli framgångsrik behövs kommunikationen. Och för att få med sig hela organisationen behövs att fler kan ta del av arbetet som kommer ut.

– Jag ser det som jätteviktigt att intendenter och pedagoger, de som är vana att möta publiken, deltar i det digitala arbetet. Jag hoppas att muserna vågar engagera än fler av sina medarbetare i digitaliseringsarbetet, säger Anna.

Karin nickar instämmande och poängterar att digitaliseringsarbetet inte får bli en satellit i en organisation:

– Det är viktigt att det digitala utgår från vad digitaliseringen ger för medborgarna, och för övriga delar av verksamheten är det oerhört viktigt att förstå vad man kan uppnå genom att digitalisera. Digitaliseringen får inte bli målet i sig, utan det är ju bara en teknik för att uppfylla vårt uppdrag som museum.

Vad behövs då för att samverkan inom Digisam ska bli en framgångsfaktor för digitaliseringsarbetet? Karin menar att det viktigaste är att vi inte ser varandra som konkurrenter och att uppdraget handlar om att stärka kulturarvet för allmänheten, inte sitt eget museum, arkiv eller bibliotek:

– Vårt huvuduppdrag som museum är att skapa förbindelser mellan människor och konsten och kunskapen, inte dra folk till vår byggnad eller hemsida. Och för att göra det bra behöver vi jobba tillsammans.

Text: Mikael Weikvist

Verken Konstnären Jeanna Bauck av Bertha Wegmann och Den danska konstnären Bertha Wegmann målade ett porträtt av Jeanna Bauck är fria att använda och går att finna här.