Världskulturmuseerna om deras arbete med K-samsök

Magnus Johansson. Foto: Ove Kaneberg (CC BY)

Statens museer för världskultur har länge varit en partner till K-samsök. Ända sedan K-samsök sjösattes så har de fyra muserna – Etnografiska museet, Medelhavsmuseet, Världskulturmuseet och Östasiatiska museet, som utgör Världskulturmuseerna – varit en del av nätverket. Digisams kommunikatör stämde digital träff med Magnus Johansson, Digitaliseringskoordinator på Världskulturmuseerna, för att få höra hur de använder sig av K-samsök i sin verksamhet.

Ni har länge varit partners till K-samsök, minns du vad det var som fick er att gå med och hur era tankar gick då?

Det fanns flera goda anledningar att gå med, men vad jag minns så var en av anledningarna, eller snarare effekterna av att vi gick med, att vi relativt enkelt kunde skapa och bygga en gemensam söktjänst för samtliga fyra museers samling. Vi hade inte då – och inte nu heller – en gemensam databas för samtliga fyra museer, utan varje museum har sin egen databas. Men genom att gå med i K-samsök kunde vi använda oss av deras API för att sedan kunna bygga en gemensam söktjänst, som finns på vår hemsida.

Och ni använder er av samma lösning idag?

Precis – självklart har vi filat på den, men lösningen är i grund och botten densamma.

Jag vet att ni även har använt er av K-samsöks API i era utställningar. Vill du berätta på vilket sätt?

Etnografiska museet gjorde en utställning 2012 – Magasinet, en etnografisk skattkammare – som idag utgör museets basutställning. Informationen om föremålen görs tillgänglig genom K-samsöks API. Att göra så har fungerat väldigt bra, speciellt för en utställning som rymmer uppåt 6000 föremål. Det skulle vara helt omöjligt att ha informationen fysiskt på väggarna för varje föremål. Utställningen finns både i Etnografiska museets lokaler i Stockholm, men även digitalt på hemsidan. Samma upplägg har vi sedan använt vid flera tillfällen, bland annat den utställning vi gjorde om Egypten på Medelhavsmuseet.

Vad ser du för ytterligare fördelar med K-samsök?

Genom mappningen mot K-samsök kan vi berika våra egna objekt och göra vår information mer sökbar, objekten får till exempel fler sökord som hämtas från länkade objekt. Dessutom är nätverket och träffarna för de olika partnerna av stort värde, inte minst genom att vi tittar på vår metadata och kan förbättra den. Sedan blir vi även ännu mer motiverade att jobba med länkning till andra objekt, då vi konkret ser vad värdet blir. Det blir som en morot, helt enkelt. Att länka från Wikipedia/Wikimedia till K-samsöksobjekt skapar möjligheter för andra applikationer att nyttja dem, vilket är positivt.

När det gäller exemplet med webbapplikationen för Magasinet, en etnografisk skattkammare så är den stora fördelen tillgången till hela innehållet i K-samsök. Vi hade naturligtvis kunnat välja en lösning som var kopplad direkt till museets databas men då hade vi varit begränsade till endast det materialet. Nu fick vi tillgång till hela innehållet i K-samsök. Och den största fördelen var att en lösning mot K-samsök gör det möjligt för andra att använda samma lösning. Vi har återanvänt den för våra andra museer och även andra museer utanför vår organisation har använt samma lösning.

Slutligen – har ni sett någon ökad spridning av era samlingar genom att ni är en del av K-samsök?

Absolut, det kommer trafik från applikationer som använder K-samsök och framför allt ser vi att information och bilder återanvänds i olika sammanhang – bland annat genom Pinterest, Wikipedia, bloggar, Facebook och Instagram – där folk har hittat det via bland annat Kringla och Europeana. Det går naturligtvis inte alltid att fastställa var folk har hittat informationen men i vissa fall kan man se vad de länkar tillbaks till. Och när vi googlar ser vi också att sökningarna ger träffar på sådana ställen där vår information återanvänts.

Möjligheten som uppstår genom Europeana gör att vi enklare kan nå ut internationellt. Det är väldigt positivt för våra fyra museer som har föremål från hela världen. Då är det bra att resten av världen på ett enkelt sätt kan ta del av dem.

Världskulturmuseernas hemsida.

Magasinet, en etnografisk skattkammare.

K-samsök – skattkistan med över 8 miljoner kulturarvsobjekt.

Text: Mikael Weikvist

K-samsök – skattkistan med över 8 miljoner kulturarvsobjekt

Maria Carlsson, verksamhetsutvecklare för K-samsök.

K-samsök kan beskrivas som en kassakistan bestående av mängder av ettor och nollor som beskriver vårt kulturarv; det är den tekniska infrastrukturen där mer än 8 miljoner objekt från över 70 olika svenska kulturarvsaktörer samsas och blir tillgänglig för medborgarna i Sverige, men även Europa och resten av världen.

Genom K-samsök får institutioner, föreningar, företag och privatpersoner tillgång till stor mängd information – information som de i sin tur kan skapa olika digitala tjänster för bland annat skolungdomar, släktforskare och andra vetgiriga i samhället.

För att göra det enklare att förstå vad som finns tillgängligt i K-samsök finns söktjänsten Kringla, där man kan ta del av all den information som finns. Men syftet med K-samsök är framförallt inte att förse Kringla med information – utan det handlar om att vara den kopplingscentral som andra aktörer kan skapa tjänster ur.

Skördar information om de digitala samlingarna

En organisation som väljer att tillgängliggöra data genom K-samsök brukar kallas för partner. En av de största fördelarna med att vara partner till K-samsök är möjligheten att nå ut till betydligt fler användare, men Maria Carlsson, verksamhetsutvecklare på Riksantikvarieämbetet och för K-samsök, menar även att det nätverk man blir en del av uppskattas väldigt mycket:

– Genom nätverket delar man erfarenheter och får möjlighet att diskutera olika utmaningar som man själv stött på. Det är inte sällan man är ensam på sin institution med de här frågorna, men genom K-samsök får man möjlighet att möta andra med liknande frågeställningar.

Skattkistan av kulturarvsinformation fylls på genom att K-samsök ”skördar” information från de olika partnerna. Men det är inte all information som K-samsök tar hand om – en förutsättning för att information ska kunna skördas är att den har metadata som är fri att använda och att objekten – vilket bland annat kan vara ett foto, en ljudupptagning eller en film – har en rättighetsmärkning. När sedan informationen finns i K-samsök är den sedan tillgänglig för andra att bygga tjänster på genom ett öppet API.

Nå ut i världen genom europeiskt nätverk

Genom att vara en partner till K-samsök blir man även en del av Europeana. K-samsök levererar majoriteten av den information de skördat till Europeana, vilket skapar stora möjligheter.

– Det finns flera fördelar med att vara en del av Europeana, dels handlar det om möjligheten att nå ut till ännu fler med sina samlingar men sedan upplever jag även att många uppskattar det nätverk som Europeana ger tillgång till. Nätverket är aktivt och bland annat kan man som deltagare söka medel för olika projekt. Enda sättet att tillgängliggöra sin data i Europeana är att gå via en aggregator, viket K-samsök är, säger Maria Carlsson.

Under det senaste året har K-samsök varit en del av de europeiska projektet Europeana Common Culture, ett projekt där 24 olika aggregatorer deltagit. Resultatet har varit gott.

– Genom Europeana Common Culture har vi bland annat fått in 11 nya partners. Vi har kunnat marknadsföra våra partners mer aktivt i olika kanaler och genom Europeanas olika forum. Dessutom genomförde vi en väldigt uppskattad webbinarieserie om öppna data, som även filmades och finns tillgänglig via Riksantikvarieämbetets Youtube kanal.

Hur är det då att vara en partner till K-samsök? Håll koll på Digisams blogg – under våren kommer vi publicera ett par artiklar med olika partners om hur de drar nytta av K-samsök.

Mer information om K-samsök.

K-samsöks webbinarier om öppna data.

Text: Mikael Weikvist

Anna-Karin Nilsson Stål om Tekniska museets digitala arbete

Foto: Anna Gerdén, Tekniska museet

Vad innebär det för ett museum att vara den som ska ha stenkoll på den tekniska utvecklingen? Och framförallt när majoriteten av deras viktigaste målgrupp lärt sig hantera Ipad och andra digitala verktyg långt innan de lärt sig prata. Digisams kommunikatör tog en digital träff med Anna-Karin Nilsson Stål, Intendent och samlingsförvaltare på Tekniska museet, för att diskutera digitala utmaningar, förebilder och hur de använder rosa bussar för att skapa förutsättningar för ett mer digitalt – och därmed demokratiskt – samhälle.

Tekniska museet är Sveriges största tekniska museum med ett uppdrag att spegla tekniken i vår samtid, men även den tekniska historien och framtidens tekniska utmaningar. Anna-Karin, som i grunden är konstvetare, kom till museet 2015. Förutom sin roll på Tekniska museet sitter hon med i Centralmuseernas digitaliseringsråd och är även ordförande i Digisams samverkansgrupp för digitalisering och digitalt bevarande.

Digitala modeller gav skjuts i den egna digitala mognaden

När jag frågar Anna-Karin vad hon själv upplevt som den satsning där Tekniska museet tagit störst kliv i det digitala arbetet lyfter hon fram forskningsprojektet Digitala modeller. Digitala modeller pågick mellan 2016-2019 och var ett samarbete mellan Tekniska museet och Umeå universitets HUMlab. Syftet var att visa på hur digital teknik gav nya ingångar för en forskare i ett museums samling och hur man genom digitala metoder kan bearbeta ett museums samling.

Förutom det fokus som Digitala modeller satte på vad ett digitalt kulturarv kan innebära för forskning och den kunskap det kan generera, så resulterade det i utställningen samt slutrapporten och antologin Digitala modeller, där flera medverkande lyfter erfarenheter projektet gav. Dessutom så gav det stor skjuts i Tekniska museets egna digitala mognad.

Koppla samman för att bli mer relevant

Digitala modeller avslutades i december 2019 och idag jobbar museet vidare med digitaliseringen på flera fronter. Att kulturarvet är digitalt ser Anna-Karin som en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Genom digitalisering kan fler ta del av och använda sig av vår historia:

– Hela kulturarvssektorn skulle vinna på att vi såg våra samlingar ur ett helhetsperspektiv, där alla delar kan berika varandra genom sammanlänkning. Därför är det viktigt att vi jobbar vidare med detta. Att kulturarvsaktörer sätter sina egna samlingar i ett större sammanhang skapar större värde för alla användare: såväl allmänheten, skola och forskare men även internt på museerna.

Skulle du säga att länkningen är absolut viktigast i arbetet med ett digitalt kulturarv?
– Länkad öppna data är en central del i tillgängliggörandet av digitalt material. Lika viktigt som tillgängliggörande och förmedling är dock förvaltning och långsiktigt bevarande. Jag tror inte att det går att säga att det ena eller andra är viktigare utan att de olika aspekterna hör ihop och är beroende av varandra. Utan förvaltning finns inget att tillgängliggöra, men utan tillgängliggörande ingen mening att förvalta.

Digital kunskap en demokratifråga

Vilka är då de största utmaningarna som Anna-Karin möter? Svaret liknar många andras inom sektorn: det handlar om resurser och pengar. Och här gäller det att tänka rätt, vilket i sig kan vara en utmaning.

– Den tekniska utvecklingen går jättefort. Det handlar om att prioritera rätt, dels i vad som ska bevaras, dels i vad vi ska prioritera gällande nya tekniska lösningar. Det kan vara lätt att hoppa på något som verkar väldigt häftigt, men vi vill inte köpa något som är dyrt och som inte visar sig ge ett mervärde till verksamheten. När det gäller den traditionella utställningsverksamheten så ser jag inte att det automatiskt blir bättre eller mer intressant för att det finns digitala lösningar. Enligt min mening så måste det verkligen tillför något utöver den materiella upplevelsen. För närvarande, i och med situationen med Covid-19, så har det ju blivit väldigt tydligt när en digital dimension verkligen kan tillföra värde. Genom att fokusera på en ökad digital närvaro kan de museer som har stängt sina fysiska utställningar fortsätta att vara en resurs i samhället.

Det faktum att ni är Sveriges största tekniska museum, ställer det extra krav på er?
– Delvis, det är ju en självklarhet att Tekniska museet måste jobba med och ligga långt fram i de här frågorna. Men jag skulle dock säga att de som ställer störst krav på oss är vår unga publik som har en hög digital kompetens och därmed har höga förväntningar på oss.

På vilket sätt möter ni den yngre publiken?
– Förutom vår utställningsverksamhet, så är Maker tour ett projekt som drivits under flera år där vi bland annat besöker skolor och lär skolungdomar grunderna i programmering. Digital kompetens är idag en demokratifråga och genom Maker tour kan vi bland annat komma i kontakt med ungdomar i mer utsatta områden.

Maker tour består av flera ben med det gemensamma att skapa och öka intresset för teknik, naturvetenskap och programmering. Museet har ett gäng rosa bussar som tar museets pedagoger ut till skolor men även till bibliotek och mässor. Uppdraget är tydligt: att öka ungdomars tekniska självförtroende.

Utöver de rosa bussarna jobbar man med klassisk utställningsverksamhet för skolungdomar, men utställningarna riktar sig självklart även till en äldre målgrupp. Just nu är man aktuella med utställningen Hyper Human som visar på flera områden där teknik blir en allt viktigare del av mänskligheten. Utställningen lyfter bland annat upp vad artificielle intelligens gör med människan, men även vilken innebörd tekniken har på övervakning, åldrande och död. För tillfället är museet stängt på grund av Covin-19, men varje dag har man digitala visningar och andra aktiviteter via digitala plattformar.

Vid årsskiftet 2021/2022 planerar man även att öppna Wisdome Stockholm: en lär- och upplevelsearena med omslutande projektioner som även kommer innehålla ett labb.

Samverkan inom Digisam en möjlighet

Vad krävs då för att vi ska ta ytterligare steg kring digitaliseringen? Att sektorn jobbar tillsammans med dessa frågor ser Anna-Karin som en självklarhet, vinsterna som kan uppstå genom samverkan är stora:

– Vi har samma utmaningar så jag ser det som naturligt att vi samarbetar. Vi måste dela kunskapen och informationen vi har för att komma framåt. Dessutom är det en ekonomisk fråga.

Du är ordförande i Digisams samverkansgrupp för digitalisering och digitalt bevarande – hur tycker du samverkan inom Digisam fungerar?
– Vi har kommit långt, men vi kan bli bättre. Ledningar måste våga satsa resurser och prioritera den digitala utvecklingen. Då menar jag inte bara att producera digitala upplevelser utan även förvaltning av digitala resurser och kompetensuppbyggnad. Tillsammans har vi en helt annan tyngd än som enskilda aktörer.

Slutligen ställde jag frågan om hon har några förebilder. Efter en kort fundering så lyfte hon bland annat fram två av Digisams medverkande.

– Jag skulle egentligen vilja säga att de flesta som jag samarbetar med inom Digisam är otroligt engagerade och kunniga. För mig personligen är Karin Nilsson på Statens historiska museer och Karin Glasemann på Nationalmuseum särskilda förebilder och har även varit ett stort stöd för mig i mitt arbete. Om jag ska nämna ett museum utanför Sverige så är Riksmuseum i Amsterdam en förebild. Men sedan är jag ju samlingsförvaltare, så jag tycker det är inspirerande när det kommer gemensamma standarder såsom Spectrum. Att en stor grupp kan enas och komma fram till ett resultat, det tycker jag är häftigt.

Vill du ta del av hur Karin Nilsson och Karin Glasemann jobbar med digitalisering i sina verksamheter så finns två intervjuer med dem här på Digisams blogg:

Digitalisering och kommunikation i tätt samarbete hos Nationalmuseum

Karin Nilsson om vikten av att kulturarvet blir tillgängligt för alla

Och är du nyfiken på att läsa mer om Tekniska museets olika projekt som nämns i artikeln så hittar du dem här:

Digitala modeller

Maker tour

Hyper Human

Wisdome

Text: Mikael Weikvist

K-samtal, ny webbinarieserie

Mathias Strömer, samtalsledare för K-samtal. Foto: Per Björklund

I början på april hade den nya webinarieserien K-samtal premiär. Nu på fredag vankas det andra samtalet och som  uppvärmning inför det stämde Digisams kommunikatör digital träff med Mathias Strömer, utredare på Riksantikvarieämbetets Kulturarvsstudion och även samtalsledare för K-samtal.

Hej Mathias! Kan du kort berätta vad K-samtal är för något?

Absolut! Enkelt beskrivet är ett K-samtal ett webbinarium som sänds via Zoom under en timme, i regel på fredagar. Det består av ett relevant och aktuellt ämne som utgår från våra målgruppers behov eller önskemål. Oftast inleds varje samtal med att en eller flera gäster intervjuas alternativt att de håller korta föredrag, för att därefter övergå i diskussion och frågestund. Bakgrunden till K-samtal är ett svar på att många branschevent inom kultursektorn ställts in eller flyttats fram, men vi upplever att behoven av erfarenhetsutbyte är ännu större nu under rådande kris.

Kommer man kunna fortsätta ta del av K-samtal även efter Coronakrisen?

Planen är att vi ska fortsätta. Mer långsiktigt är K-samtal en tänkt plattform som kan användas som komplement till Riksantikvarieämbetets andra format. Utformningen kommer kunna se olika ut över tid och beror på vad som för tillfället är aktuellt. Ett K-samtal kan exempelvis vara en utbildning, kurs eller kompetensutveckling. Ett annat kan vara lansering eller förmedling. Ett tredje kan vara mer öppet samtalsbaserat och socialt. Ytterligare ett kan vara mer undersökande eller researchande.

Vi har arrangerat ett K-samtal än så länge, som handlade om museers samtidsdokumentation i kristider. Det gick mycket bra, cirka 75 personer över hela landet var med.

Nu på fredag, den 17 april, är det dags för nästa samtal på temat Utställningsteknik i karantän. Vad kan vi förvänta oss av det samtalet?

Det kommer vara ett högaktuellt och intressant samtal om hur museer arbetar tekniskt och praktiskt under rådande kris. Vi kan se fram mot inspiration och klokskap från Stefan Johansson, avdelningschef för Innehåll och lärande på Världskulturmuseerna, som kommer berätta hur Världskulturmuseerna jobbar just nu. Stefan är mycket van att hantera förändring, omställning och att se möjligheter.  

Och framöver – kan du redan nu bjuda på några andra intressanta gäster eller teman?

Utveckling pågår och formatet är i en testfas, men vad som är på gång är K-samtal om exponering om mänskliga kvarlevor, forskningsprojekt om muralmåleri, museer utan väggar, riskhantering, samlingsförvaltning och bevarandefrågor om graffiti. Bland annat!

Mer information om K-samtal och hur du gör för att delta.

K-samtal Utställningsteknik i karantän går av stapeln den 17 april 10:00-11:00. På länken ovan hittar du information om hur du gör för att delta.

Ta del av kulturarvet hemma från soffan

Bild: Mikael Weikvist (CC BY)

Nu i tider av Corona – när många är sjuka eller satta i karantän, när tristessen ökar och nya intryck sinar – kan kulturarvet vara ännu viktigare än tidigare. Digisams kommunikatör har samlat några tips på hur du kan ta del av vår historia och för en stund få möjlighet att tänka på något annat. Alla tips är helt fria från handsprit och toalettpapper, men däremot inte från tvål och vatten.

Digital vandring i överklassens salonger

Är du sugen på att se hur överklassen bodde i början av 1900-talet? Då kan Hallwylska museet vara något för dig. På deras hemsida kan du upptäcka museet genom 3d och få historien förklarad genom deras röstguider. Har du sjuka barn hemma? Ja då kan ni tillsammans ta er igenom husets salonger och få allt förklarat genom deras röstguide för barn.

Konstrunda genom Ipaden

Många av oss har under det senaste året vallfärdat till Nationalmuseums lokaler på Blasieholmen. Känner du sug efter deras konst så finns en uppsjö av deras verk tillgängliga digitalt. Bilderna är högupplösta och genom att de använder så kallad IIIF kan du zooma in och komma riktigt nära konstverken. Dessutom är många verk samlade tematiskt med intressanta beskrivningar på deras hemsida. Kanske läge att dagligen ta del av ett nytt tema?

Planera sommarens utflykter

Har du ett fritidsställe eller bor du på landet och är nyfiken på vilket liv man tidigare levde på just den platsen? Då är Riksantikvarieämbetets Fornsök och Riksarkivets Tora två utmärkta digitala tjänster där du kan ta del av fornlämningar och historiska kartor. Kanske är du uppvuxen mitt i en medeltida by? Tjänsterna är även perfekt för dig som vill planera vad du ska besöka och upptäcka när du är frisk eller när Corona lagt sig.

Handtvätt och sportevenemang

Och så var det just det där med handtvätt och tvål. Att vi ska tvätta händerna noga har förhoppningsvis inte gått någon förbi. Vill du för en kort stund förknippa tvål med något annat än Corona – kanske snarare med lite flärd – så tycker jag att du ska kika in den här reklamfilmen från 1951 som finns på filmarkivet.se.

En följd av Corona är även att nästan vartenda sportevenemang är inställt. Är du sportintresserad kanske filmarkivet.se kan ge lite tröst. Där kan du förutom att se äldre reklamfilmer även ta del av flera historiska sporthändelser, kanske med en liten annan touch än du är van vid. Som skidåkare fastnade jag själv för det här klippet om Vasaloppet från 1968. Filmarkivet.se är ett samarbete mellan Kungliga biblioteket och Svenska filminstitutet och visar bland annat kort-, dokumentär-, journal- och reklamfilm från det senaste århundradet.

Läs dagstidningar utan Corona i rubriken

Nyhetsrapporteringen handlar ju – av självklara skäl – nästan uteslutande om Corona. Känner du att du vill läsa en tidning och slippa Corona – men med risk att ta del av andra olyckor – så är Kungliga biblioteket tidningsarkiv ett utmärkt ställe att besöka. Av upphovsrättsliga skäl är dock alla tidningar som du kan ta del av från din dator äldre än 115 år.

Ta del av museerna från soffan

Slutligen så är DigitaltMuseum en riktig skattkista. Här kan du ta del av verk och föremål från nästan 300 museer i såväl Sverige som Norge.

Sist men inte minst – ta hand om dig

Vi på Digisams sekretariat är glada att delar av vårt kulturarv är digitalt. Kulturarv kan aldrig bota Corona eller andra fysiska sjukdomar, men det kan ge tröst och även minska tristessen. Till dig som är sjuk hoppas vi verkligen att du snart är frisk!

Text: Mikael Weikvist

Frukostseminarium om KB-labb

Den 11 mars arrangerar Digisam och Kungliga biblioteket ett gemensamt frukostseminarium om KB-labb.

Under seminariet kommer labbets verksamhetsledare Love Börjeson berätta om verksamheten, vilken forskning som bedrivs och vad man bör tänka på när man startar upp den här typen av verksamhet.

  • 11 mars 8:30-10:00 (frukost serveras från 8:00)
  • Kungliga bibliotekets lokaler i Garnisonen (Karlavägen 96)
  • Anmäl: mejla digisam@raa.se

Sista dag att anmäla sig är den 4 mars. Seminariet är kostnadsfritt och Digisam bjuder på frukost.

Här hittar du mer information.

Digisam har blivit med Youtube kanal

Visste du att Digisam har en Youtube kanal? I nuläget har vi inte alltför många filmer – men förhoppningen är att vi ska fylla på med innehåll som är relevant och intressant för er.

Just nu kan du bland annat se den här filmen från det panelsamtal som hölls under Digisamdagen. Medverkar gör Ann Follin, Karin Åström Iko och Lars Ilshammar, moderator Karin Nilsson.

För dig som är nyfiken på vad som mer hände på Digisamdagen.

Digisams Youtube kanal.

Decenniets första Digisamfika

Två okända kvinnor ”sörplar” kaffe från kaffefatet (1919)
Upphovsman: Erhard Nilsson och Emil Nilsson (CC BY)

Nytt år, nytt decennium och ny Digisamfika. Fredag den 31 januari mellan 8:00-9:00 träffas vi på Espresso House Hötorget (Konserthuset) för att prata digitalisering, kulturarv och ännu mer digitalisering.

Digisamfikat är öppet för alla och ett perfekt tillfälle för dig som vill träffa oss på Digisams sekretariat eller någon medarbetare på någon av Digisams 22 medverkande organisationer.

Välkomna!