Öppet kulturarv

Nästan femtio deltagare samlades hos Riksarkivet den 3 september för att ta del av seminariet Öppet kulturarv. Seminariet handlade om öppna data, det vill säga data och information som är tillgänglig och användbar för andra, och vilka förutsättningar som gäller inom kulturarvsområdet.

Arrangör för seminariet var Riksarkivet och Digisam. Deltagarna kom från flera av Digisams 22 medverkande organisationer men även från flera regionala aktörer, där alla hade det gemensamma intresset att tillgängliggöra kulturarvet.

Fyra föreläsare, fyra perspektiv

Seminariet inleddes med Kristine Ulander från DIGG. DIGG, som på dagen fyllde ett år, är den myndighet som idag har det nationella ansvaret för öppna data. Kristine berättade dels om myndighetens uppdrag och hur de stödjer öppna data och öppen innovation.

Björn Hagström, digital strateg och konsult, tog sedan vid och visade på vad man kan göra med öppna data genom Internet of Things. Internet of Things, ofta förkortad som IoF, innebär en fysisk sak som har en koppling till en mängd data.

Axel Pettersson från Wikimedia berättade hur Wikidata fungerar och hur Wikipedia är uppbyggd. Vidare gick han igenom flertalet av de olika licenser som finns för fotografi och vad man bör tänka på för att informationen om verken ska vara tillgängliga. Dessutom påpekade han vikten av persistenta identifierare, det vill säga att ett objekt får en märkning så att den kan kopplas samman med annan information, vilket är en förutsättning för att man ska kunna bygga digitala tjänster såsom exempelvis Wikipedia.

Slutligen tog Sofia Kullman vid. Sofia är jurist på Digisam och berättade om det nya DSM-direktivet, det vill säga EU-direktivet om upphovsrätt. Direktivet planeras att implementeras i svensk lag under juni 2021. I nuläget är det svårt att exakt säga hur direktivet kommer påverka tillgången till digitala verk, men en spaning från Sofias håll är att de mest omdebatterade delarna antagligen inte kommer att påverka öppna data så mycket. Däremot finns det en del mindre omtalade bestämmelser som eventuellt skulle kunna innebära problem.

Öppnar upp för fler träffar

Under dagen diskuterades även vilka särskilda förutsättningar som gäller inom kulturarvsområdet och hur vi gemensamt kan jobba med frågor kring öppna data. En vilja att gemensamt ta del av varandras erfarenheter lyftes på flera håll – så förhoppningsvis kommer vi framöver se seminariet som ett startskott för ett fördjupat samarbete inom området.

Vill du veta mer vad som händer på området framöver, tveka inte att kontakta digisam@raa.se eller jens.kling@ra.se.

Text: Mikael Weikvist

Juridiska rådet stödjer Digisams medverkande

Det Juridiska rådet fungerar som ett stöd till Digisams medverkande i juridiska frågor. För ett år sedan startades samverkansområdet och idag är elva av Digisams medverkande representerade.

Sofia Kullman är sammankallande och ser en styrka i att många engagerar sig:

Digisams jurist Sofia Kullman
Foto: Mikael Weikvist (CC BY)

– Totalt har vi 13 representanter. Jag ser gärna att många deltar, det finns en styrka i att dels majoriteten av de medverkande är med, men även att vi har representanter från flera olika områden.

Rådet jobbar främst med att ta fram vägledningar i juridiska frågor som berör kulturarvet när det kommer till digitalisering. Framförallt arbetar man med frågor kring upphovsrätten, men tanken är att fånga upp fler juridiska aspekter kring digitaliseringsfrågorna.

– Vi ska vara ett stöd för Digisams medverkande, men det arbete vi gör ska även komma andra institutioner inom kulturarvsområdet till nytta. Vi kan dock inte svara på enskilda frågor, utan jobbar med att ta fram vägledningar.

Träffas fyra gånger per år

Två gånger under våren och två gånger under hösten träffas rådet, där Catharina Sojde från Riksantikvarieämbetet är rådets ordförande. Mötena är förlagda till Riksantikvarieämbetets lokaler i Stockholm, men möjlighet finns att närvara genom videosamtal och Skype.

Behöver man då vara jurist för att delta?

– Nej, det viktigaste är att man är intresserad. Man kan också vara flera från varje organisation. Vi strävar efter att ha deltagare från olika delar av sektorn, det vill säga såväl stiftelser som myndigheter, från musei-, biblioteks- och arkivsektorn, men det kan även vara aktuellt med deltagare från olika avdelningar inom de större myndigheterna, säger Sofia Kullman.

Vill du delta i det Juridiska rådet? Eller veta mer kring vad arbetet innebär, tveka i så fall inte med att kontakta Sofia Kullman på sofia.kullman@raa.se. Höstens första möte är den 13 september.

Text: Mikael Weikvist

Ny lag om tillgänglighet på offentliga webbplatser

Den 23 september börjar den nya lagen om tillgänglighet på offentliga webbplatser att gälla. Lagen innebär  att tjänster och information som en offentlig aktör tillhandahåller på sin webbplats ska vara tillgänglig, det vill säga att ingen på grund av funktionsnedsättning ska hindras från att ta till sig informationen. Rent praktiskt innebär det bland annat att texter ska vara lätta att läsa och förstå och att det ska gå att lyssna till innehållet via ett uppläsande hjälpmedel.

Har du en ny webbplats, vilket enligt lagen betyder att den offentliggjorde 23 september 2018 eller senare, behöver du vara på tårna då du omfattas av lagen redan 23 september 2019. För dig som har en äldre webbplats börjar du omfattas av lagen 23 september 2020.

Läs mer om vad lagen innebär.

Bra information för dig som är ansvarig för en webbplats.

Text: Mikael Weikvist

Musikverket och Nordiska museet tillsammans på Wikimania

Nordiska museet, Musikverket och Stockholms kvinnohistoriska samarbetade under årets Wikimania.
Foto: Sandra Åhman, Stockholms kvinnohistoriska (CC BY)

I mitten av augusti anordnades den internationella konferensen Wikimania i Stockholm. Digisam var representerade av bland annat Nordiska museet och Musikverket som hade gått in som samarbetspartners till konferensen. I juni kunde du på bloggen läsa om deras förhoppningar – nu knappt två veckor efter konferensen är vi nyfikna på hur det gick.

Och för att ta reda på det stämde vi på Digisam återigen träff med Aron Ambrosiani, digital producent på Nordiska museet och Emma Emanuelsson, kommunikatör på Musikverket.

Aron – vilka är dina upplevelser av Wikimania 2019?

Jag deltog under lördagens konferensdag och det som inspirerade mest var den otroliga bredden på de projekt som presenterades. Jämfört med de konferenser och seminarier jag brukar delta i var det också påfallande fler deltagare från det globala syd. Wikipediagemenskapen är jämförelsevis global och där har vi i museisektorn mycket att lära oss.

Emma – Musikverket och Nordiska museet anordnade tillsammans med Stockholms kvinnohistoriska två skrivstugor med syfte att producerade nya artiklar till Wikipedia. Hur gick det?

Alla deltagare hade ett enormt engagemang men de flesta hade inte så stora förkunskaper om Wikipedia eller vårt källmaterial. De kom för att de ville lära sig, men framför allt öka antalet artiklar om kvinnor. Det faktum att så stor andel av deltagarna inte tidigare hade redigerat Wiki-artiklar tyder nog på att intresset för jämställdhet och fri kunskap är stor. Under de två skrivstugorna skapades 15 nya artiklar, 88 redigerade artiklar och mer än 38 000 tillagda tecken.

Och avslutningsfesten som anordnandes på Nordiska museet – får och törs du Aron berätta något om den?

De deltagare jag pratat med verkade mycket nöjda med avslutningen och det är ju svårt att hitta en pampigare lokal än Stora hallen. Och eftersom det var wikipedianer som festade finns det förstås ett fyrtiotal bilder från festen på Wikimedia Commons.

Och för dig som är nyfiken på hur festen var så hittar du bilderna här.

Text: Mikael Weikvist

Vad kan man förvänta sig av seminariet Öppet kulturarv?

Den 3 september anordnar Digisam och Riksarkivet seminariet Öppet kulturarv – en halvdag om Öppna data med fokus på kulturarvsdata. Digisams kommunikatör stämde träff med Jens Kling – initiativtagare till seminariet – för att få ett smakprov på vad man kan förvänta sig.

Öppet Kulturarv låter spännande, vad fick dig att sätta bollen i rullning och ta initiativet till seminariet?

Jens Kling är arkivarie på Riksarkivet och jobbar på Enheten för bild, ljud och elektroniska arkiv. Foto: Emre Olgun, Riksarkivet (CC BY)

– Jag såg helt enkelt ett tomrum och, inte minst för mig personligen, ett behov. Första gången jag var med på ett öppna data-event var 2017, förhållandevis nyligen alltså, då jag deltog som Riksarkivets ”dataexpert” på Hack for Sweden som då hölls i Kista. Jag tyckte det var ett fantastiskt event och blev närapå golvad av all den energi och fantasi som flödade i huset. Efter detta så engagerade jag mig mer och mer i Riksarkivets arbete i frågor om öppna data och det blev efter ett tag uppenbart för mig att vi ”led” lite av att alltid verka i sammanhang där mer dataintensiva aktörer dominerade. Vi blev så oerhört små och de frågor vi behövde lyfta och diskutera fanns inte nödvändigtvis på dagordningen. Här ska jag inte missförstås – jag anser att Riksarkivet och andra kulturarvsaktörer ska ha en plats i de större sammanhangen, Hack for Sweden är en av årets höjdpunkter för mig – men ibland kan det finnas en poäng att angripa en fråga med ”de egna”. Att ses och ställa ”dumma frågor” utan att skämmas och att få vrida och vända på frågeställningarna från vår egen horisont. Jag vet inte säkert, men jag misstänker att det finns fler aktörer som delar mina tankar och kanske även behov. Ur detta föddes idén. Min chef, Annika Tergius, tyckte att vi skulle vända oss till Digisam för att använda en redan etablerad samverkansform och jag är oerhört tacksam för att den finns och kan användas för ändamålet.

Öppna data – vad upplever du skiljer oss inom kulturarvsområdet mot andra sektorer?

– Vid deltagande i öppna data-events, som till exempel större hackatons eller konferenser, har det blivit tydligt att situationen för en kulturarvsmyndighet som till exempel Riksarkivet är väldigt olik den för de flesta ”ordinära” myndigheter. Denna skillnad tydliggörs bäst genom att belysa det faktum att en myndighet som har ett mer specifikt uppdrag, och som inom ramen för det producerar mängder rådata, publicerar just den egna datan medan den absoluta majoriteten, vi talar om minst 99,9 %, av det material som kan komma ifråga för publicering som öppen data från Riksarkivet har sitt ursprung hos andra arkivbildare. När en kulturarvsmyndighet kommer till ett hackaton med sex stycken datamängder publicerade sedan förra årets evenemang, det färskaste innehållande data från 1985, och inget innehållande ”egen data” så kanske de andra myndigheterna under det senaste året dagligen publicerat eller uppdaterat tio datamängder med på minuten färsk data. Eftersom mitt intresse för arbete med öppen data väcktes på hack for Sweden så passar det bra att ta ett exempel därifrån, bland utmaningarna här kan det siktas så högt som att ”rädda miljön” eller ”rädda liv i en krissituation”. Med handen på hjärtat så kanske jag måste erkänna att jag inte tror att Riksarkivets data kan bidra till varken det ena eller andra men att den har andra värden – och det är det vi vill utgå ifrån den 3 september. Det finns all anledning att fortsätta verka i arenor där det är blandat mellan ”vanliga” myndigheter och kulturarvsmyndigheter, men då förutsättningarna skiljer sig så rejält så finns det också anledning att även ses på egen hand.

Vad kan vi förvänta oss av seminariet?

– Nu motiverar ju fyra jätteintressanta föredrag bara i sig närvaro men jag hoppas, och tror, att det är i de mellanliggande diskussionerna som den största nyttan kommer uppstå. Jag ser framför mig att diskussionernas fokusering väger över mot möjligheter, idéer och potentiellt samarbete snarare än att det blir en probleminventering och fokus på svårigheter. Juridiska hinder och övriga stötestenar måste ju, där så är nödvändigt, få utrymme men målsättningen måste vara att vi alla ska gå därifrån med känslan av att detta med öppen data är något kul. Och värdefullt.

Vad kan du säga om de fyra talarna som kommer?

– Det är fyra riktigt vassa talare med varierade teman. Kristine Ulander kommer och berättar om den verksamhet som DIGG bedriver, det blir oerhört intressant att höra hur de startat upp. Från Wikimedia kommer vi få höra om licenser och Wikidata. Jag hade förmånen att närvara på en Wikimedia-ledd workshop om just CC-licenser i samband med Digikult i våras och det var oerhört värdefullt för mig och, tror jag, de andra deltagarna. Jag gick i alla händelser därifrån med väldigt mycket bra i bagaget. Vidare har vi förmånen att få lyssna på Björn Hagström som kommer att prata om ”Öppna data och the Internet of things”, ett oerhört spännande spår. Slutligen kommer Sofia Kullman och pratar om i EU:s nya upphovsrättsdirektiv och vad det kan innebära för oss verkande inom kulturarvsområdet. Jag är väldigt tacksam för att de tillfrågade hade möjligheten att komma, det betyder oerhört mycket.

Slutligen, vad hoppas du att man som deltagare kommer ta med sig efter seminariet?

– Jag hoppas först och främst att deltagarna är nöjda med själva innehållet men att vi alla även går därifrån med en positiv känsla och, kanske lite mer konkret, nyförvärvad eller uppdaterad kunskap nyttig inom området. Kanske kan några nya kontakter knytas och nätverk stärkas och utvidgas.

Öppet kulturarv är ett seminarium om Öppna data som anordnas av Digisam och Riksarkivet och vänder sig till Digisams 22 medverkande verksamheter. Jobbar du på en av dessa och vill lära dig mer om Öppna data – passa på att anmäla dig innan platserna tar slut.

Här hittar du program och hur du gör för att anmäla dig.

Open Data – now what?

Den 16-17 september är det dags för Stockholmsupplagan av Sharing is Caring – en konferensserie om öppna data. Den här gången handlar det om nästa steg: vad händer nu med alla digitala bilder, 3D-modeller och texter som ligger ute, fria för användning?

Arrangör är Nationalmuseum, Statens historiska museer och Riksantikvarieämbetet. Första dagen är förlagd till Nationalmuseum medan Livrustkammaren står som värd dag två. I konferensavgiften ingår luncher och fika, middag den första kvällen, mingel och intressanta samtal med kolleger och visningar av museernas nyöppnade basutställningar.

Programmet är späckat med talare som Loic Tallon, som ledde den digitala omvandlingen på Metropolitan Museum of Art i New York och Jill Cousins från Hunt Museum och tidigare Europeana.

Här kan du se hela programmet och anmäla dig.

Vägledning för upphovsrätt version 3.0 är här

Vägledningen för upphovsrätt har uppdaterats i avsnitten som gäller personuppgiftsbehandling. Personuppgiftslagen har ju upphävts och EU:s dataskyddsförordning är nu gällande rätt. Det innebär en lite annorlunda hantering av personuppgifter, och framförallt att man måste ta frågorna på ett större allvar nu (det är helt enkelt mer kostsamt att inte följa reglerna i och med den nya regleringen).

Den 1 juli är det också 25 år sedan fotolagen inkorporerades i upphovsrättslagen. Vad har det för betydelse? Jo, vi har ju haft en specialregel som vi har tillämpat för fotografiska bilder, som innebar att fotografiska bilder från före 1969 är fria. Den byggde på att gamla fotolagen hade en skyddstid för fotografiska bilder på 25 år. När fotoreglerna togs in i upphovsrättslagen 1994 ”återupplivade” man inte skyddet för fotografiska bilder som redan blivit fria, trots att skyddstiden förlängdes till 50 år. Det ledde till specialaren om just fotografiska bilder som inte var 50 år, men där man ändå ansåg att skyddstiden gått ut (alltså sådant som var mer än 25 år 1994). Men nu kan vi alltså glömma den specialaren, för nu har det gått 25 år sedan 1994, så alla bilder som var 25 år 1994 är nu 50 år. Och då kan man ju lika gärna gå på den vanliga regeln om 50 års skyddstid för fotografisk bild.

Alltså har vi bara två tider att hålla reda på för foto framöver, till utgången av det sjuttionde året efter upphovspersonens död för fotografiska verk och 50 år efter bildens skapande för fotografiska bilder.

Här kan du ladda ner den nya vägledningen.

Text: Sofia Kullman

Digisams verksamhetsledare Carl-Magnus Fahlcrantz summerar sitt första år

För många närmar sig årets sommarsemester med stormsteg – och så även för oss på Digisam. Men innan vi tar lite sommarledigt har vi pratat med Digisams verksamhetsledare Carl-Magnus Fahlcrantz kring året som gått och vad som väntar framöver.

Du tillträdde som verksamhetsledare på Digisam för precis ett år sedan – hur skulle du summera ditt första år?

Det har varit ett innehållsrikt år. Kulturarvsområdet är delvis nytt för mig och det har varit såväl roligt som kittlande att möta och jobba med utveckling av den här sektorn.

Du har ju erfarenhet av just statsförvaltningen, men är relativt ny inom kulturarvsområdet? Vad skulle du säga utmärker den här sektorn?

Många av de utmaningar som finns här finns även inom andra områden. Människor här är ungefär som människor på andra ställen – det är inte så stor skillnad. Det som jag kan uppleva som en skillnad är att kulturarvsområdet har många men ofta ganska små myndigheter. Deras uppdrag påminner om varandras och de riktar sig mot liknande målgrupper. Jag har ju även jobbat mycket med digitala frågor tidigare och då har digitaliseringen inneburit förenkling och att man spar pengar – så är inte fallet alltid inom kulturarvsområdet där det analoga materialet – som trots det digitaliserats – behöver fortsätta att förvaltas.

Digisams verksamhetsledare
Carl-Magnus Fahlcrantz.
Foto: Carl-Magnus Fahlcrantz (CC BY)

Är det något särskilt som du tycker är extra roligt inom kulturarvsområdet?

Det är mycket som är intressant och roligt, men ska jag välja ut ett område som betyder lite extra mycket för mig så är det demokratiaspekten. Minnesinstitutionernas samlingar är särskilt viktigt för att kunna vidareutveckla vårt samhälle och vår välfärd. Deras material och samling är en garant och förkämpe mot fake news – det möjliggör att det offentliga samtalet kan föras utifrån en så sann information som möjligt.

Vad kan vi vänta oss av Digisam framöver?

Under året som varit har vi fokuserat på att få till en bred samverkan, så min förhoppning är att vi börjar se resultat av det. Sedan har vi även satsat på att jobba mer systematiskt med kommunikationen. Så det jag hoppas är att vi kommer se samverkan som leder till resultat som når våra intressenter. Sedan är min förhoppning att de som väljer att engagera sig i Digisams arbetet känner en tillhörighet; att de ser ett värde och vill bidra genom att vara goda ambassadörer.

Om du ser ännu lite längre fram – vad hoppas och tror du om Digisam på fem års sikt?

Då hoppas jag att vi har börjat bygga en nationell infrastruktur för storskalig digitalisering och lagring. Förutom det så är min förhoppning att vi har en god samverkanskultur, vilket innebär att när man ska göra något nytt alltid ställer sig frågan: kan vi göra det här tillsammans genom Digisam.

Vad behövs för att Digisam ska nå dit?

Jag tror att nyckelfaktorn är attityd; att man hela tiden ser möjligheter att samverka och att man även är beredd att kavla upp ärmarna för att hjälpa varandra. Förtroende och respekt är oerhört viktigt. Jag hoppas att silotänket ska raderas och att vi istället ska göra saker tillsammans.

Finns det några tankar på att Digisam ska utvidga?

De frågor vi jobbar med efterfrågas hos flera andra aktörer. Vi ser ett behov hos bland annat de regionala kulturarvsaktörerna. Ur den aspekten vore det spännande att få till en än bredare samverkan, att kunna möta ytterligare institutioner och att nå ut till en än större del av kulturarvssverige.

Slutligen – en lite mer privat fråga – vad ska du göra i sommar?

Jag ska som brukligt åka till Kefalonia i Grekland. Jag har äntligen fått tag ett exemplar av Eyvind Johnsons Stränders svall som jag ser fram emot att läsa. Och så hoppas jag hinna ta en dagstur över till min favoritö Ithaka. De som är litteratur- och kulturarvsintresserade minns nog att det är där Odysseus, Homeros, kommer ifrån.

Text: Mikael Weikvist

Wikimania arrangeras i Stockholm 14-18 augusti

Den årliga internationella konferensen Wikimania arrangeras i år i Stockholm. Runt 1 000 deltagare från hela världen väntas inta vår huvudstad under ett par intensiva dagar i mitten av augusti.

Det är den 15:e Wikimania som i år arrangeras och tidigare har konferensen arrangerats i städer som Kapstaden, Montréal, Hong Kong och Buenos Aires. Att Stockholm nu står som värd betyder att Wikimania för första gången kommer till Norden. Årets tema är Starkare tillsammans: Wikimedia, fri kunskap och de globala målen.

Förväntningarna på årets konferens

Vad kan vi då förvänta oss av årets konferens? Eric Luth från Wikimedia menar att årets konferens kommer utgå från fri kunskap och de globala målen där ett av huvudspåren är vikt åt kulturarvsområdet:

Wikimedias Eric Luth.
Foto: Aida Kadrispahic (CC BY)

– De globala målen är den sammanhållande röda tråden för årets konferens. Vi ser att fri kunskap bidrar till hållbar utveckling. Konferensen kommer bestå av 19 olika spår som alla knyter an till de globala målen, där ett av dessa spår har temat GLAM (den engelska förkortningen för konstgallerier, bibliotek, arkiv och museer).

Programmet sätts i sann Wikimedia-anda; samarbetspartner och deltagare har möjlighet att skapa såväl programpunkter, workshops som önska i största allmänhet:

– Konferensen består av två förkonferensdagar med bland annat ett stort hackathon, samt själva huvudkonferensen från fredag till söndag. Under fredagen kommer flera föredragshållare hålla tal om hur fri kunskap kan bidra till hållbar utveckling, och under lördag och söndag kommer vi ha workshops, seminarier och föreläsningar som fördjupar detta.

Kan ni berätta något om någon föredragshållare?

– Huvudtalare är Michael Peter Edson som är medgrundare till The Museum for the United Nations – UN Live, vilket känns väldigt stort och det ska bli mycket spännande att ta del av hans tankar om kopplingen mellan fri kunskap och hållbar utveckling. Dessutom kommer Liv Inger Somby som är lektor på Samiska högskolan och Karin Holmgren som är rektor på SLU.

Digisam deltar

Två av Digisams medverkande som valt att gå in som samarbetspartner är Nordiska museet och Musikverket.

– Vi har tidigare satsat mycket på fri kunskap genom att anordna skrivarstugor men även haft Wikipedian in Residence, så för oss på Musikverket kändes det naturligt och självklart att vara en del av Wikimania när det ordnas i Sverige, säger Emma Emanuelsson, kommunikatör på Musikverket.

Under årets konferens kommer de tillsammans med Nordiska museet och Stockholms Kvinnohistoriska anordna två skrivarstugor. Temat kommer vara kvinnohistoria, där den ena skrivarstugan kommer fokusera på kvinnor inom scenkonsten.

– Det känns viktigt att försöka täppa igen det jämställdhetsglapp som finns på Wikipedia. Sedan är vår förhoppning att få mer material tillgängligt. Genom Wikipedia finns vi där användaren rör sig och vi tillgängliggör vårt källmaterial på ett helt annat sätt, menar Emma Emanuelsson.

Aron Ambrosiani, digital producent vid Nordiska museet ser det som en självklarhet att bidra till att Wikipedia blir mer representativt:

– Historieskrivning på Wikipedia domineras av politisk- och militärhistoria medan områden som mode, mat och heminredning är underrepresenterade. Här vill Nordiska museet göra skillnad, vilket vår skrivarstuga delvis kommer kunna bidra till.

Nordiska museet kommer även stå som värd för den stora avslutningen den 18 augusti.

– Det känns väldigt roligt att Wikimedia med sitt fokus på fri kunskap vill ha sin avslutningsfest på ett museum, fortsätter Aron Ambrosiani.

Vad hoppas Eric Luth att årets deltagare men även samarbetspartner ska känna efter årets konferens?

– Att vi alla känner att vi kan förbättra och bidra till en hållbar värld. Sedan hoppas jag att alla kommer hem med nya kontakter. Att bidra till hållbar utveckling gör man inte själv.

Wikimania arrangeras den 14-18 augusti och majoriteten av aktiviteterna är förlagda till Stockholms universitet. Vill du delta som besökare så är biljetterna släppta och du har möjlighet att välja på tre olika block. På Wikimanias sida kan du läsa mer om vad de olika blocken innebär. Och vill du gå med som samarbetspartner så hittar du mer information om vad det innebär här.

Text: Mikael Weikvist