Ny rapport från Europeana och Culture24 om digitalisering av kulturarvet

Vilka är framgångsfaktorerna när det kommer till digitalisering av kulturarvet? Den ideella och oberoende organisation Culture24 har, på uppdrag av Europeana, skrivit rapporten The digital transformation agenda and GLAMs – Culture24 findings and outcomes. Digisams samordnare Henrik Summanen har tagit del av rapporten och sammanfattar nedan ett par höjdpunkter ur den.

Syftet med rapporten är att bättre förstå framgångsfaktorer gällande digitalisering av kulturarv, och rapporten är baserad huvudsakligen på djupintervjuer med experter på digitalisering av kulturarv, samt på relevanta rapporter och artiklar.

Resultaten redovisas i september 2020, i en rapport om 57 sidor. I rapporten identifieras sju strategiska huvudområden och ett antal goda exempel lyfts fram. Rapporten innehåller också definitioner och diskussion kring centrala begrepp som ”digitalisering” och ”digital transformation”.

De strategiska områden som identifierats redovisas som enskilda kapitel med flera exempel och citat från experter.

Den pandemiska effekten skapar möjligheter att använda erfarenheterna från pandemin och vända dessa till en fördel för sektorn. Man kan ta lärdom av vad som hände när vi alla kastades in i en helt digital ”arena”. En iakttagelse är att det finns stora skillnader i folks förståelse för det digitala, och stora brister i infrastruktur, överallt.

Innovationsbegreppet, och tolkningen av det, spelar också stor roll. Alltför ofta refererar vi till tekniska lösningar. Att någonting är innovativt behöver dock inte betyda att det är nytt. Något som vore innovativt idag är istället att få till grunderna rätt inom digitalisering, eftersom många som jobbar med frågorna inom sektorn ligger efter och behöver höja sin kompetens. Innovation handlar om människor, processer och färdigheter, inte bara teknik.

Det digitala ledarskapet behöver bli mer ”läskunnigt” (digitally literate). Utmaningen för många beslutsfattare och ledare är att sluta tänka kring digital kompetens som förmågan att använda digitala verktyg, och istället tänka på det som förmågan att på ett informerat sätt analysera sin digitala verksamhet inom institutionen, nätverk, sektor och samhälle. Det dyra i digital transformation handlar om att investera i människor, inte i teknik. Om en institution ska vara redo för framtiden så behöver alla nivåer i organisationen vara digitalt kunniga. Här spelar också tydliga policies och stöd från finansiärer stor roll.

Förändringsagenter, det vill säga personer som bygger digital kapacitet inom organisationen, pekas ut som nyckelpersoner. De kan kickstarta förändring långsiktigt genom småskaliga experiment, förtroendebygge och kommunikation kring det digitala. De måste dock ges utrymme både ekonomiskt och gällande risktagande.

För att överbrygga de digitala klyftorna inom organisationerna, och gentemot övriga samhället måste man jobba både med förståelsefrågor och tillgångsfrågor. Vi måste samarbeta mer inom sektorn, och med organisationer utanför sektorn för att överbrygga klyftorna på ett meningsfullt sätt.

Rädsla och negativitet är ofta hinder för den digitala transformationen, men det är viktigt att förstå att detta ofta har goda skäl. Ett sätt är att ta bort ordet ”digital” från verksamheten, och istället arbeta utifrån inställningen att alla verksamheter är digitala som utgångsläge. Förståelse och empati är viktiga ledord i denna process.

Samhällsförändringarna orsakade av digital transformation behöver analyseras och bearbetas ytterligare. Hur fungerar kulturarvsinstitutioner i det digitala utrymmet? Vilken röst och avsikt har de? Hur gör man med etiska frågor? Hur fungerar samtidsdokumentation och insamling? Det är viktigt att förstå att varken teknik eller sociala plattformar är neutrala.

Här kan du läsa rapporten i sin helhet.

Text: Henrik Summanen