När ska man egentligen använda CC0 och PDM?

verktyg

Tools NOGRAN s.r.o. CC BY

De flesta känner till att det finns två olika Creative Commons-verktyg som skiljer sig ifrån de vanliga CC-licenserna. Det handlar om CC0 (även kallad CC Zero) och PDM (Public Domain Mark). Ingen av dessa två räknas som några licenstyper. Istället handlar det om verktyg för att ge viss information till den som skulle vilja använda material som har märkts på de här sätten. Ibland uppstår viss förvirring om när och hur dessa två verktyg ska användas. Tanken med den är bloggen är därför att försöka bringa klarhet i detta.

Förutsättningen för CC0 är att du själv är upphovsperson till materialet eller har förvärvat tillräckligt med rättigheter. För med CC0 deklarerar du för hela världen att du avsäger dig alla dina upphovsrättigheter till just det här materialet för all framtid. Creative Commons menar själva att det upphovsrättsligt skyddade verket ”befrias” från alla rättigheter, anspråk på ersättning eller eventuella invändningar mot att någon annan vill använda verket. Det innebär att materialet blir helt fritt att använda hur som helst, var som helst och av vem som helst. Den enda upphovsrätt som fortfarande skulle kunna gälla är den ideella rätten, dvs. rätten att bli namngiven och att slippa se sitt verk bearbetat på ett kränkande sätt eller i kränkande sammanhang. I vår svenska upphovsrättslag är den ideella rätten tvingande lagstiftning till förmån för upphovspersonen, men upphovspersonen kan ändå själv alltid välja att avsäga sig den ideella rätten.

CC0 används på material som fortfarande är upphovsrättsligt skyddat eller om man vill vara säker på att inget annat lands lagstiftning kan innebära förnyad upphovsrätt eller att skyddstiden är längre någon annanstans.

En annan förutsättning för att använda CC0-verktyget för sitt eget material är att det inte kränker någon annans rättigheter. Eftersom innebörden av CC0 är att det inte ska finnas några begränsningar att använda materialet, måste även exempelvis eventuellt samtycke från en avbildad person på ett fotografi finnas. Som bekant finns det lagstiftning i Sverige som innebär att samtycke krävs från en identifierbar person på ett fotografi som ska användas i kommersiell reklam. Samtycke kan även krävas enligt personuppgiftslagen (PUL), liksom att använda andras privatbeställda porträttbilder. Den sistnämnda situationen regleras i 27 § i upphovsrättslagen.

PDM är möjligen lite enklare att reda ut. Ett material kan märkas med PDM av vem som helst, och uppgår då i Public Domain, så länge det är fråga om att det upphovsrättsliga skyddet har hunnit löpa ut. Det får alltså inte finnas några kända rättigheter kopplade till materialet som fortfarande gäller någonstans i världen. Ofta handlar de här bara om att det har hunnit gå tillräckligt lång tid för att PDM-verktyget ska kunna användas. Visserligen kan en upphovsperson själv märka sina verk med PDM för att signalera att de har blivit ”allmängods” och att personen inte längre anser verken skyddade av någon lagstiftning runt om i världen. I sådana situationer skulle det underlätta betydligt för alla andras förståelse om de istället använde CC0. Det är nämligen här förvirring annars lätt uppstår.

Catharina Ekdahl

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*