Museernas framtid?

b2ap3_thumbnail_IMG_2783.jpg

MuseumNext i Geneve samlade för ett par veckor sedan närmare 600 deltagare från 40 länder för två dagar fullspäckade med spännande innehåll. På talarlistan fanns fixstjärnor från museiområdet som Seb Chan från Cooper-Hewitt, Smithsonian Design Museum och Shelley Bernstein, Brooklyn Museum, men också för mig nya röster från t ex Qatar och Sydafrika. Dessutom folk från andra branscher som kan lägga ytterligare perspektiv på utvecklingen inom t ex berättande (storytelling), stadsutveckling (placemaking) eller bärbar teknik (wearable tech).

På flera tongivande museer finns idag ett växande intresse för att arbeta med och genom internet även på plats i de egna lokalerna. Cooper-Hewitts penna (the pen) gör det möjligt för en besökare att digitalt bokmärka och rita på föremål i utställningen, för att sedan kunna arbeta vidare med dem hemifrån. Tanken är att främja autentisk interaktivitet med och mellan besökarna och det verkar fungera. Seb Chan betonade pennan som verktyg för just design, och även det stora policyvärdet i att de digitala processerna tar fysisk form i huset och på det viset kan ses av sponsorer och beslutsfattare.

Brooklyn Museum har utvecklat en app, ASK, som helt enkelt gör det möjligt att realtidschatta med experter om det som visas i museet – men bara om man är på plats. De chattande experterna kommer snart också att få sin fysiska plats i museets entréhall och blir på det sättet ännu mer påtagligt synliga för publiken. Även på Southbank Centre i London har man prövat att göra digitala insatser publika. I deras fall fick teamet som skulle ta fram en ny web sin arbetsplats i en glaslåda i foajén och de genomförde sedan alla sina utvecklingssteg inför öppen ridå. Eftersom de jobbade med och för en öppen plattform, öppen design, öppna data och öppen användning blev glaslådan som form en både symbolisk och funktionell plats i linje med projektets övriga mål.

Bland återkommande teman fanns vidare spänningen mellan (öppet tillgängliga) fakta/data och (editerad) narration/storytelling. Återkommande jämfördes museer med tidningsredaktioner, och återkommande blev de i stort sett underkända på meningsskapande (meaning-making). Fortfarande tycks stora delar av sektorn mer upptagen av vad som är oomtvistligt sant om ett föremål (t ex mått och vikt) och mindre benägen att dra slutsatser, tolka, bygga kontext och förklara VARFÖR något är viktigt och intressant. Stephen Feber, konsult i museiutveckling, provocerade publiken med ett framtids-scenario där museer helt saknar utställningar, och istället erbjuder användarna att själva plocka ihop material för sina egna minnesberättelser. Men när han illustrerade sin vision med en bild av Amazons lager protesterade publiken. Vi vill inte bara berätta våra egna historier, sa de. Vi vill också ta del av andras!

Många andra deltagare har bloggat om konferensen och flera av talarna delar även med sig av sina presentationer, se lista här. Nästa MuseumNext kommer att äga rum i Indianapolis i september, se vidare info här.
 
Johanna Berg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*