Posted on

b2ap3_thumbnail_NMA.0030974_20150518-124316_1.jpg

Spåkvinna med kortlek och kristallkula Foto: Karl Heinz Hernried, Nordiska museet (CC:BY:NC:ND)

American Alliance of Museums (AAM) spanar löpande på tongivande samhällstrender och kikar förstås särskilt på hur de kan komma att påverka museer. Varje år ger de ut en lättillgänglig sammanställning som borde läsas av alla som funderar över framtiden. 2015 års TrendsWatch ger korta presentationer av några viktiga trender, hur de förväntas påverka samhället i allmänhet och museisektorn i synnerhet, samt för varje trend några mer konkreta tips på hur institutionerna kan förhålla sig till utvecklingen. En del av det som verkade science fiction kring 2010 är vardag idag, så det är bäst att börja förbereda sig för det nya nu direkt! 

Först (och viktigast!) är öppna data och den nya ekonomi som växer fram med fria resurser, öppen licensiering, sammanlänkning av uppgifter ur olika källor och (volontärt) samarbete kring öppen kunskap för alla. Som goda exempel framhålls museer som Tate och Cooper Hewitt, som delar sina digitala samlingar på GitHub (ett webbhotell för öppen källkod) och flera nytänkande initiativ för nyttiggörande av öppna data, som väl genomförda hackathons och tekniska lösningar som både stödjer och drar nytta av Wikimedias olika projekt.

Bärbar teknologi är idag kanske mest känd i form av Google Glass eller Apple Watch, exklusiva (och dyra) hightech-produkter som många har svårt att se nyttan med. Men tänk om de skulle kunna anpassas till jättepraktiska, röststyrda verktyg för folk som har händerna fulla med annat än tangentbord – som t.ex. tandläkare eller konservatorer? Tänk om de tekniska funktionerna skulle kunna integreras i material som kan vävas, vikas och tvättas som textil? Det är inte långt borta, och den snabba utvecklingen inom området stärker i sig argumentationen för alla som vill arbeta för och med öppna data.  

En annan trend som kommer att påverka vardagen för oss alla är tillväxten av ”mass personalization” – att vi i ökande utsträckning kan få (och vill ha?) individuellt filtrerat innehåll eller personligt anpassade produkter och upplevelser. Det kan handla om skräddarsydda öronproppar, jeans eller benproteser, men för ett museum kanske snarare om besök och andra erbjudanden som utformas med lyhördhet för varje unik besökares intressen och behov. Kanske är det YBCA:You eller Art-o-mancy som visar vägen mot framtiden?

Kombinerar man effekten av dessa snabba trender kan vad som helst hända. Det är spännande och positivt, men väcker också på sina håll akut teknikstress. Därför är det kanske överraskande att den långa långsamhetstrenden ännu inte fått det genomslag i museisektorn som man kunnat vänta sig. Den är dock fortfarande stark och det är väl aldrig för sent att ansluta sig till dem som ibland vill koppla ur och låta saker ta tid? Slow Movement har givit utslag på många områden som mat, mode och odling, men närmast till hands för museer ligger kanske initiativ som Slow Art Day då publiken bjuds in att helt enkelt titta på få konstverk väldigt länge.

AAM-rapporten är rik på lästips och i varje avsnitt finns goda museiexempel, men den belyser också en del kritiska perspektiv på den tekniska utvecklingen – bl.a. rörande övervakning, personlig integritet, ”filterbubblor” och propaganda. Morgondagen blir inte bara ljus av sig själv tydligen, utan vi måste jobba på den tillsammans för att den ska bli så strålande som möjligt. Som kloka tänkare konstaterat för länge sedan: Framtiden kommer av sig själv, framsteget gör det inte (Poul Henningsen) och Det bästa sättet att förutsäga framtiden är att skapa den (Peter F Drucker).

Johanna Berg

Tagged in: museer teknik trender

b2ap3_thumbnail_c.jpgFoto: Horia Varlan. CC-BY.

Den 6 maj överlämnade EU-kommissionen sin digitala strategiplan för den inre marknaden till EU-parlamentet med flera. I dokumentet framgår bland annat vilka planer EU-kommissionen har för upphovsrätten.

Redan i inledningen skriver ordföranden Jean-Claude Juncker: "I believe that we must make much better use of the great opportunities offered by digital technologies, which know no borders. To do so, we will need to have the courage to break down national silos in telecoms regulation, in copyright and data protection legislation, in the management of radio waves and in the application of competition law."

I den digitala strategin framgår att EU-kommissionen vill uppdatera den upphovsrättsliga lagstiftningen genom att öka EU-medborgarnas tillgång till kulturellt innehåll på nätet. Målet är att främja den kulturella mångfalden samtidigt som det är tänkt att skapa nya möjligheter för upphovspersoner och innehållsindustrin. Konkret innebär det att EU-kommissionen bland annat kommer att arbeta fram förslag om harmoniserade lagstiftade undantag för geografiskt gränsöverskridande tillgång till upphovsrättsligt skyddat innehåll för forsknings- och utbildningsändamål och så kallad text- och datamining.

Vad som också nämns är att konsumenter som abonnerar på tjänster för film, musik eller tidningsartiklar hemma även ska kunna ta del av dem under resor till andra EU-länder. EU-kommissionen vill alltså förbjuda eller starkt begränsa så kallad geoblockering. Geoblockering innebär att man som svensk användare eller med ett svenskt abonnemang inte kan ta del av vissa typer av innehåll på sin digitala enhet när man är utomlands. Att använda sig av geoblockering är ett sätt att begränsa territoriell åtkomst till upphovsrättsligt skyddat material. Konsekvensen av EU-kommissionens förslag kan bli att rättighetshavarna till film, TV och annat material framöver inte får använda sig av geoblockning om den anses obefogad.

EU-kommissionens digitala strategiplan hittar du här.

Catharina Ekdahl

b2ap3_thumbnail_bildupph1.jpg

Foto: Rolf Källman. CC-0

Torsdagen den 23 april gick seminariet ”En dag om bilder, sociala medier och tredje mans användning” av stapeln i en fullsatt föreläsningssal hos Riksarkivet i Marieberg. Seminariet arrangerades av Digisam och upphovsrättsorganisationen Bildupphovsrätt i Sverige. Främsta anledningen till bildseminariet var för att rapportera från de långt framskridna förhandlingarna om ett mallavtal för kulturarvsinstitutionernas digitala bildanvändning. Förhandlingarna förs mellan Digisams förhandlingsdelegation under ledning av Jan Olov Westerberg, verksamhetschef på Naturhistoriska Riksmuseet, och Bildupphovsrätt och har pågått sedan januari 2015.

Digisams juridiska arbete

Det juridiska arbetet på Digisam har pågått sedan senvintern 2013. Genom de två arbetsgrupper som praktiskt har arbetat med de juridiska frågorna har bl.a. Grundvillkor för bildanvändning tagits fram. Dessutom finns det sedan början av 2015 en juridisk vägledning om upphovsrätt och angränsande lagstiftning.

Pågående förhandlingsarbete

Bildseminariets första programpunkt var en presentation av undertecknad om det pågående förhandlingsarbetet och en genomgång av upphovsrätten. Frågan om varför kulturarvsinstitutionerna behöver ett bildavtal besvarades utifrån följande tre anledningar:

  • Om kulturarvinstitutionen inte har förvärvat nödvändiga bildrättigheter krävs troligen tillstånd för bildanvändning enligt upphovsrättslagen.
  • Ett bra bildavtal innebär att institutionen slipper fundera på rättighetsfrågorna och administrationen kring dem.
  • Ett bildavtal är en förutsättning för att kulturarvsinstitutionen ska kunna uppfylla sitt uppdrag till 100% och kunna göra hela sitt bildarkiv digitalt tillgängligt för allmänheten.

Läs mer i Catharina Ekdahls presentation.

Åsa Anesäter från Bildupphovsrätt berättade sedan att bildavtalet kommer att innehålla en rätt att få tillgängliggöra sitt bildarkiv och sina bildsamlingar digitalt för allmänheten samt att använda bilder ur bildarkiven på sina egna webbsidor och i sociala medier. Bildavtalet utgår från Grundvillkoren och är avtalslicensbaserat. Det innebär att det inte bara omfattar Bildupphovsrätts egna medlemmar, utan alla de konstnärer och fotografer vars verk används av institutionerna.

Åsa Anesäters presentation.

Jan Olov Westerberg avslutade programpunkten genom att berätta om hur den prismodell som nu förhandlas fram kommer att se ut och vilket bildmaterial som kommer att ingå. Han menade att den kostnad som ett bildavtal kommer att innebära för institutionerna vägs upp av minskade arbetskostnader för granskning av bildmaterialet och möjligheten att få uppfylla det egna verksamhetsuppdraget. Målbilden är att det aktuella mallavtalet för kulturarvsinstitutionernas digitala bildanvändning kommer att vara färdigförhandlat under maj månad. Om den tidsplanen håller kommer mallavtalet i sig att undertecknas i juni av riksarkivarie Björn Jordell som Digisams ordförande. Varje kulturarvsinstitution väljer sedan själv om det finns behov av att teckna bildavtalet med Bildupphovsrätt eller ej. Dessa individuella bildavtal kommer att kunna tecknas tidigast från i början av hösten.

Jan Olov Westerbergs presentation.

Förmiddagen avslutades med en frågestund där många frågor om bildavtalet och förhandlingen ställdes från de 18 kulturarvsinstitutioner som hade anmält sig till seminariedagen. I svarspanelen deltog Mats Lindberg och Åsa Anesäter från Bildupphovsrätt och Jan Olov Westerberg samt undertecknad från Digisams förhandlingsdelegation. Samtalet leddes av Digisams verksamhetschef Rolf Källman.

panelenFoto: Moa Ranung. CC-0

Kulturarvsinstitutionernas användning av sociala medier och CC-licenser

Efter lunchen var det dags att få inblick i kulturarvsinstitutionernas behov och nytta av sociala medier. Eftermiddagen inleddes av Åsa Anesäter och Paul Vestergren från Bildupphovsrätt som berättade om de problem som användarvillkoren för sociala medier skapar ur ett upphovsmannaperspektiv.

Åsa Anesäters och Paul Vestergrens presentation.

Under hösten 2014 och våren 2015 har två pilotprojekt genomförts inom ramen för Digisams juridiska arbete. Syftet för båda pilotprojekten har varit att få reda på vilka konkreta behov av bildrättigheter som kulturarvsinstitutionerna kan ha. I det första projektet som handlade om institutionernas önskade digitala bildanvändning deltog Riksantikvarieämbetet och Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde. Det andra projektet inriktades på frågeställningar om sociala medier och tredje mans användning av bilder som tillgängliggörs digitalt av institutionen. Även i detta projekt deltog Riksantikvarieämbetet och Nationalmuseum, men kompletterades av stiftelsen Nordiska museet. Projekten och de tankar som dykt upp under projektens gång presenterades av Maria Ljungkvist från Nationalmuseum och Emma Grimlund från Riksantikvarieämbetet.

Maria Ljungkvists och Emma Grimlunds presentation.

Som praktiska exempel på den stora nytta som kulturarvsinstitutioner har av sociala medier deltog Karin Nilsson från LSH, Livrustkammaren och Skoklosters slott med stiftelsen Hallwylska museet, och Kajsa Hartig från Nordiska museet. De visade båda på ett engagerat och inspirerande sätt hur just deras institutioner använder sociala medier, olika kulturarvsportaler och Creative Commons-licenser för att nå ut till den breda allmänheten med sina samlingar.

Karin Nilssons presentation och Kajsa Hartigs presentation.

Som sista programpunkt deltog Kristina Alexanderson från Creative Commons Sverige. Hon berättade för deltagarna om historiken bakom CC-licenserna och det svenska arbetet med 4.0-licenserna som nu ligger ute på nätet för kommentarer från användarna. Kristina Alexanderson förde även fram de viktiga budskapen att fritt inte nödvändigtvis betyder gratis och att metadata för maskinläsbarheten är en förutsättning för att det ska fungera.

Kristina Alexandersons presentation.

Slutord

Seminariedagen avslutades på samma sätt som den inleddes, med reflektioner från Rolf Källman från Digisam, Jan Olov Westerberg från Naturhistoriska Riksmuseet och ordförande för Digisams förhandlingsdelegation och Mats Lindberg från Bildupphovsrätt. Mats Lindberg nämnde att Bildupphovsrätt ser bildavtalet mer som ett samarbete med den kulturarvsinstitution som väljer att teckna det än som ett vanligt avtalsförhållande. De frågor som uppstår under avtalstiden kommer att lösas genom samtal mellan parterna. De önskemål från deltagarna som kom under dagen handlade om behovet av återkommande information om juridiken och att sådan information även når fram till myndighetscheferna. Digisam fortsätter att löpande rapportera om det pågående arbetet.

Catharina Ekdahl
juridisk utredare

Posted on

b2ap3_thumbnail_IMG_2783.jpg

MuseumNext i Geneve samlade för ett par veckor sedan närmare 600 deltagare från 40 länder för två dagar fullspäckade med spännande innehåll. På talarlistan fanns fixstjärnor från museiområdet som Seb Chan från Cooper-Hewitt, Smithsonian Design Museum och Shelley Bernstein, Brooklyn Museum, men också för mig nya röster från t ex Qatar och Sydafrika. Dessutom folk från andra branscher som kan lägga ytterligare perspektiv på utvecklingen inom t ex berättande (storytelling), stadsutveckling (placemaking) eller bärbar teknik (wearable tech).

På flera tongivande museer finns idag ett växande intresse för att arbeta med och genom internet även på plats i de egna lokalerna. Cooper-Hewitts penna (the pen) gör det möjligt för en besökare att digitalt bokmärka och rita på föremål i utställningen, för att sedan kunna arbeta vidare med dem hemifrån. Tanken är att främja autentisk interaktivitet med och mellan besökarna och det verkar fungera. Seb Chan betonade pennan som verktyg för just design, och även det stora policyvärdet i att de digitala processerna tar fysisk form i huset och på det viset kan ses av sponsorer och beslutsfattare.

Brooklyn Museum har utvecklat en app, ASK, som helt enkelt gör det möjligt att realtidschatta med experter om det som visas i museet – men bara om man är på plats. De chattande experterna kommer snart också att få sin fysiska plats i museets entréhall och blir på det sättet ännu mer påtagligt synliga för publiken. Även på Southbank Centre i London har man prövat att göra digitala insatser publika. I deras fall fick teamet som skulle ta fram en ny web sin arbetsplats i en glaslåda i foajén och de genomförde sedan alla sina utvecklingssteg inför öppen ridå. Eftersom de jobbade med och för en öppen plattform, öppen design, öppna data och öppen användning blev glaslådan som form en både symbolisk och funktionell plats i linje med projektets övriga mål.

Bland återkommande teman fanns vidare spänningen mellan (öppet tillgängliga) fakta/data och (editerad) narration/storytelling. Återkommande jämfördes museer med tidningsredaktioner, och återkommande blev de i stort sett underkända på meningsskapande (meaning-making). Fortfarande tycks stora delar av sektorn mer upptagen av vad som är oomtvistligt sant om ett föremål (t ex mått och vikt) och mindre benägen att dra slutsatser, tolka, bygga kontext och förklara VARFÖR något är viktigt och intressant. Stephen Feber, konsult i museiutveckling, provocerade publiken med ett framtids-scenario där museer helt saknar utställningar, och istället erbjuder användarna att själva plocka ihop material för sina egna minnesberättelser. Men när han illustrerade sin vision med en bild av Amazons lager protesterade publiken. Vi vill inte bara berätta våra egna historier, sa de. Vi vill också ta del av andras!

Många andra deltagare har bloggat om konferensen och flera av talarna delar även med sig av sina presentationer, se lista här. Nästa MuseumNext kommer att äga rum i Indianapolis i september, se vidare info här.
 
Johanna Berg

Digisam deltar i

EuropeanaRICHESDCH-RPEuropeana InsideATHENA Plus