Digitalisering och utmaningar i fjällen – Digisam har träffat Fjällmuseet

Fjällmuseet i Härjedalen gläds åt nomineringen till Årets museum. Foto: Härjedalens fjällmuseum

Digisam fortsätter träffa de nominerande till Årets museum – näst i tur är museet som funnits sedan 1999 och som ligger inte mindre än 3 mil från den norska gränsen: Fjällmuseet i Härjedalen. Digisam ringde upp Museichef Ola Hanneryd, för att höra mer om det lilla museet med de stora vidderna.

Grattis till nomineringen – när det vankas prisutdelning kanske det är läge att få ställa en sportfråga – så hur känns det?

– Jättebra, nomineringen är verkligen ett erkännande för oss som museum. Vi har ju långt till såväl kollegor som andra kulturorganisationer, ibland känns det som man verkar i periferin, men nu vet vi att vi är sedda.

Härjedalens Fjällmuseum ligger i Funäsdalen, ett samhälle med 1000 invånare.

– Vi är ett litet museum med 2,2 fasta tjänster. Våra besökare är framförallt turisterna som sökt sig till fjällvärlden. Under högsäsong kan 30 000 turister vistas samtidigt i västra Härjedalen, som främst kommer hit för naturen: vandring under sommar och skidåkning under vintern. Som museum är vi väldigt beroende av turisterna. Och vädret. Vi uppskattar verkligen regn och blåst, då kommer turisterna till museet.

Kan du berätta mer om er utställningsverksamhet?

– Utställningarna är generellt sett rätt så fysiska, det går att röra vid en mängd föremål, vilket jag upplever att våra besökare uppskattar. Basutställningarna berättar om levnadsvillkoren här i fjällen. Ofta upplever jag att förväntan hos områdets besökare är att man kommer ta del fjällvärlden främst som en plats för ”stärkande rekreation, såväl för kropp som själ”, men jag vill bredda bilden. Vi har jobbat med att lyfta fram andra perspektiv av att leva i fjällen – som urbefolkningens, romernas och även det queera.

Hur tänker ni som är ett så pass litet museum kring digitaliseringsfrågan?

– Den digitalisering som sker utförs ideellt av en av våra ägare, som är hembygdsföreningen Härjedalens Fornminnesförening. Dessa scannar in en stor mängd fotografier som sedan finns tillgängliga för oss och allmänheten. En del av dessa finns utlagda, men inte allt, dock kan man ta del av databasen genom att besöka föreningens arkiv, som har öppet varje vecka.

Vad hoppas ni på för framtiden kring dels er programverksamhet, men även kring digitaliseringen?

– Från museets sida hoppas vi inom överskådlig tid kunna tillgängliggöra museets föremålsdatabas via webben. Det är ett första steg att bli mer tillgänglig för de som inte kan besöka oss rent fysiskt. Att ta sig hit är inte de enklaste, det tar tid, det kan även vara en klassfråga med tanke på kostnaderna för vistelsen och resan. Så genom en mer digital närvaro kan vi ta oss förbi dessa hinder. Men skärmar är inte för alla. Vi jobbar för en pedagogtjänst så att besöket skall bli ännu mer meningsfullt för alla besökare.

Men stöter ni på några hinder?

– Vi är ju så få, som museichef på ett litet museum har jag inte tillgång till all den personal och kompetens som de större museerna har. Sedan är ekonomin en stor tröskel. Vi är ett företag och en stor del av vår verksamhet finansieras genom entréintäkter. Och att skapa digitala tjänster är inte gratis. Samtidigt som en digital närvaro generellt inte ger några intäkter. Men att kunna förmedla kunskapen för fler känns viktigt.

Om du slutligen fick önska fritt, vad skulle du då önska för Härjedalens Fjällmuseum?

– Oj, mycket! Men framförallt lite fler kollegor, i första hand en pedagog och en tekniker. Som det är idag har vi fullt upp att vara allt – tyvärr blir det ibland svårt att hinna och orka med att utveckla – så lite avlastning och specialkunskap skulle innebära mycket för oss.