Rättighetsmärkning av kulturarvet på nytt sätt

b2ap3_thumbnail_RightsStatements.org.jpg

 b2ap3_thumbnail_RightsStatements.org.jpg

Nu finns ett nytt sätt att rättighetsmärka kulturarvsmaterial. Märkningssystemet är särskilt designat för kulturarvsinstitutioner och har sin utgångspunkt i de rättighetsfrågor som präglar kulturarvsområdet. Projektet drivs under namnet RightsStatements.org och handlar om sammanlagt 12 olika typer av märkningar. Syftet med märkningarna är att upplysa besökare och användare om vilken upphovsrättslig status det digitalt tillgängliggjorda kulturarvsmaterialet har och i så fall hur eller om vidareanvändning får ske. Bakom projektet står bl.a. Europeana och DPLA.

De 12 rättighetsmärkningar som har tagits fram i RightsStatements.org är indelade i tre huvudgrupper; 1) material med upphovsrättsligt skydd, 2) material som inte är upphovsrättsskyddat och 3) material där den upphovsrättsliga statusen är oklar. Märkningarna är i likhet med Creative Commons-licenserna maskinläsbara och kan användas över hela världen. Tanken är att märkningen sker av den kulturarvsinstitution som digitaliserar materialet, eftersom det är den som oftast känner till materialets upphovsrättsliga status och om det finns begränsningar i användningsrätten.

Vilka är då de 12 rättighetsmärkningarna? För kulturarvsmaterial som är upphovsrättsligt skyddat sker märkning med ”In copyright”, ”EU Orphan work”, ”Educational use permitted”, ”Non-commercial use permitted” eller ”Unknown rightsholder”. Kulturarvsmaterial som inte längre är skyddat av upphovsrätt eller vid tillfällen när upphovspersonen har avsagt sig delar av sin upphovsrätt märks med ”Contractual restrictions”, ”Non-commercial use only”, ”Other legal restrictions” eller ”In the United States”. I de fall den upphovsrättsliga statusen är oklar används märkningarna ”Copyright not evaluted”, ”Copyright undetermined” eller ”No known copyright”.

Läs mer om vad samtliga märkningar från RightsStatements.org betyder här.

Europeanas professionella nätverk har tidigare tagit fram egna rättighetsmärkningar med utgångspunkt i CC-licenserna. Licenserna har kompletterats med olika typer av märkningar. Europeanas Rights Statements håller nu på att anpassas till det märkningssystem som har lanserats av RightsStatements.org. Läs blogginlägget om märkningssystemet som publicerats på Europeana Pro. Europeanas faktablad om de nya rättighetsmärkningarna hittar du här.

Catharina Ekdahl

När ska man egentligen använda CC0 och PDM?

verktyg

verktyg

Tools NOGRAN s.r.o. CC BY

De flesta känner till att det finns två olika Creative Commons-verktyg som skiljer sig ifrån de vanliga CC-licenserna. Det handlar om CC0 (även kallad CC Zero) och PDM (Public Domain Mark). Ingen av dessa två räknas som några licenstyper. Istället handlar det om verktyg för att ge viss information till den som skulle vilja använda material som har märkts på de här sätten. Ibland uppstår viss förvirring om när och hur dessa två verktyg ska användas. Tanken med den är bloggen är därför att försöka bringa klarhet i detta.

Förutsättningen för CC0 är att du själv är upphovsperson till materialet eller har förvärvat tillräckligt med rättigheter. För med CC0 deklarerar du för hela världen att du avsäger dig alla dina upphovsrättigheter till just det här materialet för all framtid. Creative Commons menar själva att det upphovsrättsligt skyddade verket ”befrias” från alla rättigheter, anspråk på ersättning eller eventuella invändningar mot att någon annan vill använda verket. Det innebär att materialet blir helt fritt att använda hur som helst, var som helst och av vem som helst. Den enda upphovsrätt som fortfarande skulle kunna gälla är den ideella rätten, dvs. rätten att bli namngiven och att slippa se sitt verk bearbetat på ett kränkande sätt eller i kränkande sammanhang. I vår svenska upphovsrättslag är den ideella rätten tvingande lagstiftning till förmån för upphovspersonen, men upphovspersonen kan ändå själv alltid välja att avsäga sig den ideella rätten.

CC0 används på material som fortfarande är upphovsrättsligt skyddat eller om man vill vara säker på att inget annat lands lagstiftning kan innebära förnyad upphovsrätt eller att skyddstiden är längre någon annanstans.

En annan förutsättning för att använda CC0-verktyget för sitt eget material är att det inte kränker någon annans rättigheter. Eftersom innebörden av CC0 är att det inte ska finnas några begränsningar att använda materialet, måste även exempelvis eventuellt samtycke från en avbildad person på ett fotografi finnas. Som bekant finns det lagstiftning i Sverige som innebär att samtycke krävs från en identifierbar person på ett fotografi som ska användas i kommersiell reklam. Samtycke kan även krävas enligt personuppgiftslagen (PUL), liksom att använda andras privatbeställda porträttbilder. Den sistnämnda situationen regleras i 27 § i upphovsrättslagen.

PDM är möjligen lite enklare att reda ut. Ett material kan märkas med PDM av vem som helst, och uppgår då i Public Domain, så länge det är fråga om att det upphovsrättsliga skyddet har hunnit löpa ut. Det får alltså inte finnas några kända rättigheter kopplade till materialet som fortfarande gäller någonstans i världen. Ofta handlar de här bara om att det har hunnit gå tillräckligt lång tid för att PDM-verktyget ska kunna användas. Visserligen kan en upphovsperson själv märka sina verk med PDM för att signalera att de har blivit ”allmängods” och att personen inte längre anser verken skyddade av någon lagstiftning runt om i världen. I sådana situationer skulle det underlätta betydligt för alla andras förståelse om de istället använde CC0. Det är nämligen här förvirring annars lätt uppstår.

Catharina Ekdahl

Panoramafrihetens vara eller icke vara – var med och påverka!

arkitektur

arkitektur

Architecture Maria Eklind CC BY-SA

De senaste veckorna har präglats av en livlig debatt om fotografering och publicering av offentliga konstverk. Orsaken är det prejudicerande beslutet från Högsta domstolen den 4 april i tvisten mellan Wikimedia Sverige och upphovsrättsorganisationen Bildupphovsrätt (tidigare BUS). Vårt blogginlägg om HDs beslut och konsekvenserna av det hittar du här.

Ungefär samtidigt som debatten om offentliga konstverk nu har förts i Sverige, har EU-kommissionen öppnat ett nytt offentligt samråd. Den här gången vill de bland annat få in synpunkter på den s.k. panoramafriheten. Panoramafriheten handlar om just möjligheten att få fotografera upphovsrättsligt skyddade offentliga konstverk och byggnader, utan att det innebär intrång i de berörda konstnärernas och arkitekternas rättigheter. I Sverige har vi genom HDs beslut fått veta att fotografering, eller ”avbildning” av offentliga konstverk får ske enligt den bestämmelse som finns, men att den inte omfattar när bilderna sedan görs tillgängliga i en öppen databas som Wikimedia Sveriges webbsida offentligkonst.se. Bildupphovsrätt har därefter meddelat att privatpersoner i vart fall inte ska behöver oroa sig för att publicera den typen av bilder i sociala medier, se här.

Under sommaren 2015 uppmärksammades panoramafriheten i samband med att ett förslag om begränsning av den dök upp i EU-parlamentet. Begränsningen handlade om att möjligheten att avbilda skyddade byggnader och offentliga konstverk endast skulle gälla för icke-kommersiella sammanhang. Förslaget röstades ner i parlamentet. Även ett tilläggsförslag om att alla EU-länder skulle få panoramafrihet inskriven i lagstiftningen röstades ner. I ett flertal andra EU-länder är nämligen panoramafriheten mycket mer begränsad än i Sverige. I Danmark och Norge får avbildning av offentliga konstverk inte ske, om konstverket i sig är huvudmotivet i bilden. I Frankrike, Italien, Grekland och ett par länder till har man gått ett steg längre. Där är det förbjudet att avbilda skyddade byggnader och offentliga konstverk utan tillstånd från berörda upphovspersoner.

I EU-kommissionens aktuella offentliga samråd ställs sammanlagt sju frågor om panoramafriheten. EU-kommissionen vill få reda på hur situationen ser ut i dagsläget, om en generell panoramafrihet ska gälla för alla EU-medlemsländer och i så fall på vilket sätt. EU-kommissionens enkät ger ännu en gång möjlighet för bl.a. organisationer, myndigheter, institutioner och enskilda personer att tycka till om den nuvarande och framtida lagstiftningen på upphovsrättens område. Ta chansen att låta EU-kommissionen få ta del av just dina synpunkter! Det finns gott om tid. Sista dag för att besvara enkäten är den 15 juni.

Catharina Ekdahl

What are the implications of the Swedish Supreme Court’s interpretation of the Swedish Copyright Act?

bild

bild
Golden Lady Justice Photo: Emmanuel Huybrechts CC-BY

Few people have by now missed the decision by the Swedish Supreme Court that came on 4th of April. The decision is about Wikimedia Sweden’s open database offentligkonst.se. The Supreme Court found that the website constitutes an unauthorized transmission to the public of the images on protected public artwork because it is not considered to be covered by the specific provision in the Swedish Copyright Act. The Supreme Court argue that this type of use of the artworks typically can not be considered to have a minimal commercial value for the database owner or the person making the database available to the public, even if they have no commercial purpose. The Supreme Court considers that a commercial value shall be reserved for the Artists, and they are entitled to compensation for such exploitation. The Supreme Court also believes that the use of Wikimedia’s open database entails a much greater restriction of the artist’s exclusive rights than what the legislature had in mind.

The Supreme Court’s decision is, in fact, answers to two questions that the District Court referred to them for assessment in the pending case between Wikimedia Sweden and the Visual Copyright Society in Sweden, called Bildupphovsrätt. The Supreme Court has thus interpreted the current provision in § 24 article 1 of the Copyright Act, but is careful to indicate that the interpretation has been made with the particular object in mind, i.e. Wikimedia’s database offentligkonst.se. The Supreme Court writes in their decision ”the right to exploit works in new technology in this way remains, according to the present law, with the Artists.”. In other words, the Supreme Court argues that current Copyright Act is not designed in such a way that a database like Wikimedia’s is covered by the actual provision. A finding that easily brings to mind the gap that exists between copyright and the digital habits of most people. With the Supreme Court’s interpretation as a starting point, the District Court has got the answers to their two questions of principle and will now be able to adjudicate between Wikimedia and Bildupphovsrätt.

What consequences can the Supreme Court interpretation otherwise get? The Supreme Court has determined that an open accessible database of the kind that Wikimedia’s is too intervention in the artist’s exclusive rights. However, what the Supreme Court do not mention is the limit to what can be considered a database of ”not insignificant commercial value”, when a database is considered ”open”, when it is considered to infringe the Artist’s legitimate interests or when it is a question of a much larger restriction of the Artist’s exclusive rights than was the intention of the legislature. The two questions from the District Court were responded by the Supreme Court explicitly with Wikimedia’s database as a starting point. It is, therefore, a reason to limit the Supreme Court’s interpretation to that particular type of database. Furthermore, the Supreme Court’s interpretation does not exclude other forms of digital publishing of protected public artwork on the web to be incompatible with § 24 Article 1 of the Swedish Copyright Act.

For Digisams participating heritage authorities and institutions, there is nowadays a possibility to sign an agreement with Bildupphovsrätt in accordance with the recommendation that was negotiated in 2015. The agreement also includes the kind of exploitation that are subject to the present case. The purpose of the agreement is to give the individual institution the possibility to make its image database available to the public on a website that the institution has the authority over and to publish maximum 120 individual images from the database to show examples of its content. Learn more about the image agreement here.

Catharina Ekdahl
Digisam/Swedish National Archives
Legal advisor

Vilka konsekvenser får Högsta domstolens tolkning av upphovsrättslagen?

bild

bild
Golden Lady Justice Foto: Emmanuel Huybrechts CC-BY

Få har vid det här laget missat gårdagens beslut från Högsta domstolen om Wikimedia Sveriges öppna databas offentligkonst.se. HD konstaterar att webbsidan innebär en otillåten överföring till allmänheten av bilder på skyddade offentliga konstverk, eftersom det inte anses rymmas inom den inskränkning som finns i upphovsrättslagen. HD menar att den här typen av användning av konstverken typiskt sett inte kan anses ha ett obetydligt kommersiellt värde för databasägaren eller den som gör databasen tillgänglig för allmänheten, även om de inte har något kommersiellt syfte. HD anser att ett kommersiellt värde ska förbehållas upphovspersonerna och att de har rätt till ersättning för sådan exploatering. HD bedömer även att den användning som Wikimedias öppna databas ger möjlighet till innebär en betydligt större inskränkning i upphovspersonernas ensamrätt än vad lagstiftaren hade tänkt sig.

HDs beslut är i själva verket svar på de två frågor som tingsrätten hänsköt till HD för bedömning i det pågående målet mellan Wikimedia och BUS (numera Bildupphovsrätt i Sverige). HD har alltså tolkat den aktuella inskränkningen i 24 § 1 punkten i upphovsrättslagen, men är tämligen noga med att ange att tolkningen har skett specifikt utifrån det som är aktuellt i målet, dvs. Wikimedias databas offentligkonst.se. HD skriver i sitt beslut ”Rätten att med ny teknik exploatera verk på detta sätt ligger därför med lagens nuvarande utformning kvar hos upphovsmännen.”. HD antyder med andra ord att upphovsrättslagen är utformad på ett sådant sätt att det som Wikimedia gör inte ryms inom den bestämmelse om avbildning av offentlig konst som finns där. Ett konstaterande som lätt leder tankarna till det glapp som finns mellan upphovsrättslagen och de digitala vanor som gäller för de flesta. Med HDs tolkning som utgångspunkt har tingsrätten fått svar på sina två principiella frågor och kommer nu att kunna avgöra målet mellan Wikimedia och Bildupphovsrätt i Sverige.

Vilka konsekvenser kan HDs tolkning i övrigt få? HD har konstaterat att en öppen tillgänglig databas av det slag som Wikimedias är alltför ingripande i de berörda upphovspersonernas ensamrätt. Vad HD dock inte nämner är var gränsen går för vad som kan anses vara en databas med ”icke obetydligt kommersiellt värde”, när en databas anses ”öppen”, när den anses inkräkta på upphovspersonernas legitima intressen eller när det blir fråga om en betydligt större inskränkning i upphovspersonernas ensamrätt än vad som var lagstiftarens avsikt. Även om tingsrättens två frågor var principiella (se sidan 3 i HDs beslut) svarar HD på dem med Wikimedias databas som utgångspunkt. Det finns därför viss anledning att begränsa HDs tolkning till just den typen av databaser. För HDs tolkning utesluter egentligen inte att annan form av digital publicering av bilder på skyddade offentliga konstverk på allmän plats skulle kunna ske med hänvisning till 24 § punkt 1 i upphovsrättslagen.

För Digisams medverkande kulturarvsmyndigheter och institutioner finns sedan förra hösten möjlighet att teckna avtal med Bildupphovsrätt i Sverige enligt den rekommendation som förhandlades fram under 2015. Avbildningar av skyddade konstverk av det slag som det aktuella målet handlar om omfattas av det avtalet. Syftet med avtalet är institutionen ska kunna göra sin bilddatabas tillgänglig för allmänheten på webbplats som institutionen har bestämmanderätt över och att publicera upp till 120 enstaka bilder ur databasen för att visa exempel på vad som finns i den. Läs mer om bildavtalet här.

Catharina Ekdahl

Glöm inte att svara på EU-kommissionens frågor om upphovsrätten

bild på ballonger

bild på ballonger
Foto: William Murphy CC BY-SA

Den 5 februari 2016 publicerade vi ett blogginlägg om EU-kommissionens plan för upphovsrätten som kom i mitten av december förra året. Som nämns i blogginlägget pågår just nu ett offentligt samråd om hur efterlevnaden av det upphovsrättsliga regelverket ser ut i Europa. Utgångspunkten är det s.k. IPRED-direktivet från 2004 och bakom det offentliga samrådet står förstås EU-kommissionen.

Om betydelsen av att just kulturarvsinstitutioner säger vad de tycker i det offentliga samrådet hittar vi i en artikel från Paul Keller, ansvarig för intresseorganisationen Communia. Communias fokus är att verka för ett tillgängligt kulturarv och kunskapsflöde. Paul Keller tipsar i sin artikel om ett verktyg för kulturarvsinstitutionerna att besvara EU-kommissionens enkät. Läs mer om det här.

Sista datum för att besvara EU-kommissionens enkät är den 15 april 2016.

Catharina Ekdahl

Tyck till om EU-kommissionens plan för upphovsrätten!

bild

bild
El Productor: La verdad sobre un rol distorsionado Foto: Andres Franco CC BY-SA

Den 9 december 2015 publicerade EU-kommissionen sin slutliga plan för upphovsrätten i ett meddelande kallat ”Mot en modernare och mer europeisk ram för upphovsrätten”. Planen innehåller en rad förslag som främst handlar om gränsöverskridande tillgång till kreativt innehåll inom EU, att bibehålla en hög skyddsnivå för rättighetshavare och att samtidigt ge utbildnings- och forskningsområdet en viss möjlighet att hantera upphovsrättsskyddat material.

Mest krut kommer EU-kommissionen att lägga på att ge oss EU-medborgare möjlighet att ta del av våra Spotify- och Netflixkonton, men även nationella tv- och radioprogram, även utanför det egna landets gränser. EU-kommissionen vill genomföra en närmast fullt utvecklad portabilitet för den här typen av onlinetjänster. Under våren 2016 kan vi därför förvänta oss ett par lagstiftningsförslag som går i linje med planen.

EU-kommissionen konstaterar vidare att de undantag som varje medlemsland kan införa i sin nationella upphovsrättslagstiftning i alltför liten utsträckning är enhetlig och bara gäller innanför landets gränser. Tolkningen av undantagen skiftar också från land till land. Det påverkar enligt EU-kommissionen framför allt utbildnings- och forskningsområdet, men även den allmänna tillgången till kunskap. Något som EU-kommissionen särskilt tar upp är att medlemsstaterna måste ta större hänsyn till den tekniska utvecklingen bl.a. när det gäller text- och datautvinning för vetenskapliga och forskningsändamål. EU-kommissionen nämner även att större hänsyn måste tas till användningen av digital teknik för kulturarvsinstitutionernas möjlighet till långsiktigt bevarande. Även här utlovar man lagstiftningsförslag under våren 2016.

EU-kommissionens plan för upphovsrätten har Justitiedepartementet nyligen skickat ut till 90 olika myndigheter, företag och organisationer på remiss för yttrande. Se EU-kommissionens plan och Justitiedepartementets remiss här. Remissvaren ska vara inlämnande till departementet senast den 24 februari. Ta gärna chansen att tycka till om EU-kommissionens plan för upphovsrätten även om ni inte finns på remisslistan!

Samtidigt som EU-kommissionen kom ut med sin plan i meddelandet ”Mot en modernare och mer europeisk ram för upphovsrätten” annonserade de om ett nytt offentligt samråd, s.k. public consultation. Den här gången vill EU-kommissionen främst ha reda på om efterlevnaden av det upphovsrättsliga regelverket är ändamålsenligt. Även här har ni därför chansen att tycka till! Sista datum är den 15 april 2016.

Catharina Ekdahl

Många frågor om upphovsrätt på ABM-seminarium i Gävle

gavle

Gävle visade sig från sin allra finaste höstsida när Digisams medarbetare Johanna Berg och Catharina Ekdahl deltog på en temadag om upphovsrätt den 12 oktober. Temadagen arrangerades av ABM-nätverket i Gävle. Åhörare från Länsmuseet Gävleborg, Sveriges Fängelsemuseum, Arkiv GävleborgGävle stadsarkiv, Gävle stadsbibliotek, biblioteket på Högskolan i Gävle och Sveriges Järnvägsmuseum/Järnvägsmusei Vänner fyllde Furusalen på Gävle Konstcentrum Silvanum.

gavle

Johanna Berg beskriver kulturarvsinstitutionernas verklighet

Dagen inleddes med Catharinas genomgång av upphovsrättslagen med särskilt fokus på bilder. Därefter berättade Johanna om vilka upphovsrättsliga problem kulturarvsinstitutionerna möter i dagens digitala miljöer och hur fria licenser fungerar. Innan lunch fick åhörarna även en dragning om personuppgiftslagen, mönsterskydd och Digisams juridiska vägledning och vägledande principer för arbetet med digitalt kulturarv.

Utifrån ett antal praktiska frågeställningar ägnades eftermiddagens workshop åt institutionernas erfarenhet av upphovsrätt och hantering av personuppgifter. Frågorna hade institutionerna sammanställt i förväg och de kompletterades av flera på plats.

Catharina Ekdahl

Bildavtalet är klart att teckna!

lock

lock

Padlock 1 & Key 5. Foto: Brenda Clarke. CC BY.

Tisdagen den 27 oktober 2015 undertecknade Björn Jordell, riksarkivarie på Riksarkivet och Digisams ordförande, och Mats Lindberg, VD på Bildupphovsrätt i Sverige, den framförhandlade rekommendationen om avtalslicens för bilder. Rekommendationen fastställdes av Digisams styrgrupp den 19 oktober. Därmed är det två år långa arbetet med att få till stånd en gemensam rekommendation avslutat.

avtalet undertecknat

Björn Jordell och Mats Lindberg med det undertecknade avtalet. Foto: R. Källman. CC BY.

Det är nu fritt fram för Digisams medverkande myndigheter och institutioner att teckna enskilda bildavtal med Bildupphovsrätt. Även andra kulturarvsinstitutioner som använder skyddade bilder storskaligt i sin verksamhet kan teckna samma bildavtal. Avtalsblankett finns att ladda ner här!

Läs Digisams och Bildupphovsrätts gemensamma pressmeddelande!

Catharina Ekdahl

Hur går det med registreringen av herrelösa verk på PRV?

PRV

PRV
PRV på Valhallavägen i Stockholm. Foto: Holger Ellgaard. CC BY-SA.

I början av hösten publicerade vi en gästblogg skriven av Cathrin Pettersson på Svenska Filminsitutet. Detta efter hennes besök på OHIM i Alicante i juli och utbildning om deras databas för herrelösa verk.

Bestämmelserna om herrelösa verk hittar man i upphovsrättslagen. Sedan den 29 oktober 2014 finns det en särskild inskränkning i upphovspersonens ensamrätt som gäller för herrelösa skrifter, film och ljudupptagningar. Läs mer om bestämmelserna här.

Den 16 september i år följde Patent- och Registreringsverket (PRV) upp sommarens utbildning med ett nytt möte med inbjudna kulturarvsinstitutioner. Ett inledande möte om herrelösa verk arrangerade PRV redan i december förra året. På detta andra möte med PRV diskuterades hur informationen om herrelösa verk bör se ut på PRVs hemsida. Även frågan om vilka krav som ställs på det som i lagen kallas för ”omsorgsfull efterforskning” togs upp och stämdes av med de möjligheter som kulturarvsinstitutionerna har att uppfylla dessa. Det konstaterades att någon registrering av svenska herrelösa verk ännu inte skett. Det förklarades främst med att registreringsförfarandet först nu fungerar tillfredsställande. För att kulturarvsinstitutionerna ska komma igång med registreringen kommer PRV att anordna en utbildningsdag i början av 2016.

En ytterligare fråga som diskuterades på mötet var hur avtalslicensmodellen och inskränkningen om herrelösa verk fungerar i praktiken. Av PRV fick vi veta att den brittiska patent- och upphovsrättsmyndigheten IPO erbjuder sina kulturarvsinstitutioner en sjuårig avtalslicensliknande licensering. I den licensen står IPO för ansvaret inför de upphovspersoner eller rättighetshavare till registrerade herrelösa verk som eventuellt ger sig till känna. Någon motsvarande tjänst kommer svenska PRV inte att kunna erbjuda. I sammanhanget nämndes att det däremot kan finnas behov från kulturarvsinstitutionerna att kunna lagra dokumentationen av en efterforskning hos PRV.

Catharina Ekdahl