Internationell konferens om flerspråkighet

Den 24-25 oktober arrangerades den internationella konferensen Multilingualism in digital cultural heritage i Helsingfors. En av deltagarna var Henrik Summanen från Digisam.

Henrik, kan du berätta lite om konferensen?

Absolut! Konferensen, som arrangerades av finska Undervisnings- och kulturministeriet tillsammans med Europeana, handlade om vilka datorstöd som finns för att man ska kunna tillgängliggöra information om kulturarv på flera olika språk.

Temat för konferensen var flerspråkighet – vad innebär det egentligen?

Det innebär att man beskriver samma företeelse på flera olika språk. I Sverige har vi till exempel svenska och flera olika minoritetsspråk, med datorstöd för översättning skulle flera användare få tillgång till mer information om kulturarvet.

Det här var ju en internationell konferens – vad gör andra länder inom området?

Det händer en hel del. Exempelvis så har man i Lettland en central tjänst för automatisk översättning av hela den offentliga sektorn. Finland å sin sida har en lång tradition av att använda både finska och svenska i sin förvaltning, och har nu utvecklat stöd för automatisering av översättningarna, där man även gör ett tillägg för engelska.

Vilka är de största utmaningarna inom området?

I olika sammanhang betyder ett begrepp ofta olika saker, och det är svårt att ange för en dator vilket sammanhang den ska jobba inom. När man pratar om historisk data så är även det ett eget sammanhang – svenska skrevs inte likadant på 1600-talet som idag.

Vet du något om vad nästa steg blir?

Det ser ut som att de tekniska lösningarna som behövs är på plats redan. Nästa steg handlar om att förse lösningarna med träningsdata för att öka precisionen i översättningarna, och att implementera som rutin för språkhantering på internet.

Och den andre huvudtalaren är…

… ingen mindre än Carl Heath!

Carl är Särskild utredare för att värna det demokratiska samtalet samt Utbildningsdirektör vid RISE. På Digisamdagen kommer han prata om hur digitala miljöer påverkar människors deltagande och delaktighet i det demokratiska samtalet, med särskild fokus på rollen som ett digitalt kulturarv kan ha.

Digisamdagen arrangeras den 11 december på Historiska museet i Stockholm och är i första hand för dig som jobbar på någon av Digisams 22 medverkande organisationer. Anmäl dig genom att mejla digisam@raa.se, först till kvarn gäller!

Här kan du läsa mer om Digisamdagen.

Tadaa… låt oss presentera Digisamsdagens ena huvudtalare!

Foto: Peter Sundberg

Vi är väldigt glada att kunna berätta att Gustaf Josefsson Tadaa är en av huvudtalarna på Digisamdagen den 11 december!

Gustaf är en av Sveriges mest anlitade föreläsare på ämnen som trender, teknologi, digital transformation och den effekt som digitaliseringen har på oss människor. På Digisamdagen kommer Gustaf prata extra mycket om varför det är så viktigt att kulturarvet blir digitalt.

Digisamdagen är för dig som jobbar på någon av Digisams medverkande organisationer. I mån av plats kommer vi även erbjuda dig som inte är en del av Digisams 22 medverkande institutioner – men som jobbar på ett bibliotek, arkiv eller musuem – att delta.

Digisamdagen arrangeras på Historiska museet och är en heldag med föreläsningar och workshops. Eventet är kostnadsfritt och du anmäler dig genom att mejla digisam@raa.se. Uppge om du har några allergier eller andra önskemål gällande mat och fika.

Mer information om Digisamdagen.

Nätverksträff om öppna data

Vad innebär öppna data? Och vad är unikt för oss inom kulturarvsområdet? Det och mycket mer kommer vi diskutera i nätverket Öppet kulturarv.

Tidigare i höstas arrangerade Riksarkivet och Digisam en workshop om öppna data och vilka förutsättningar som gäller inom kulturarvsområdet. Från flera håll lyftes ett intresse av att även fortsättningsvis ses och diskutera frågan.

Den 28 november träffas vi återigen på Riksarkivet. Denna gång gästas vi av företaget TrackUback som kommer berätta om sina idéer och hur de konkret jobbar med kulturarvsdata. Därefter vidtar en gruppdiskussion om vad resultatet kan bli om kulturarvsdata är öppen.

  • När: 28 november 14:00-16:00
  • Var: Riksarkivet (Marieberg)

Om intresset finns kommer vi fortsätta med dessa nätverksträffar. Tanken är att varje gång inleda med ett kortare anförande, för att ur detta gå vidare till en gemensam diskussion. Vill du delta i nätverket – antingen på nätverksträffen den 28 november eller eventuellt kommande träffar – mejla digisam@raa.se.

Sista dag att anmäla sig till kommande nätverksträff är den 21 november. Vi har begränsat med platser, först till kvarn gäller!

Digitalisering och kommunikation i tätt samarbete hos Nationalmuseum

Köer som ringlade hundratals meter utanför museet, publikrekord som slogs, hyllad kulturdokumentär om renoveringen på SVT; att Nationalmuseum stått i centrum och varit en succé under det senaste året går inte att ta miste på. Men hur är man som museum tillgänglig under en nästan sex års evakuering. Och behöver ett museum som ständigt fylls av människor ens fundera på att finnas i den digitala världen?

Digisams kommunikatör begav sig till Nationalmuseum för att få svar på sina funderingar och fick en lång pratstund med Karin Glasemann, digital koordinator och Anna Janson, kommunikatör.

Det analoga satte fart på digitaliseringen

Idag kan man ta del av drygt 5000 verk i lokalen på Blasieholmen, men under fem och ett halvt år så var huset stängt för renovering. Och delvis kan Nationalmuseum tacka det analoga för att man nu tagit stora kliv i digitaliseringsarbetet.

– Vi behövde flytta ut allt, för att sedan flytta in allt. Den enkla vägen hade varit att göra som man alltid gjort, men istället såg vi till att komplettera och uppdatera den digitala dokumentationen och i så stor utsträckning som möjligt använda oss av digitala verktyg. Sedan var det så att vår publik inte kunde möta samlingarna i större utsträckning om vi inte såg till att tillgängliggöra våra verk i den digitala världen. Att restaurera den fysiska byggnaden innebar att vi blev digitala, såväl i våra arbetssätt som mot publiken, säger Karin.

Anna Jansson och Karin Glasemann. Foto: Anna Danielsson, Nationalmuseum (CC BY)

Under stängningen lanserades en ny hemsida och vid öppnandet så släppte de även en ny app. Förutom att appen möjliggör att konsten blir tillgänglig för allmänheten oavsett var de befinner sig, så är den verktyget för fördjupning vid museibesöket. Utförlig information finns om verken. Och i vissa fall är det enda vägen för besökaren att kunna få information om ett verk.

– Det viktiga för oss är att konsten får stå i centrum. I vissa utställningsdelar i huset har vi exempelvis valt att inte ha verksbeskrivningar synliga vid själva verket, då det kan störa den estetiska upplevelsen. Genom att använda sin mobil kan den besökare som vill enkelt få informationen genom de koder som finns intill tavlan eller föremålet, förklarar Karin.

Samma tanke går igen även när Nationalmuseum möter användaren digitalt enligt Karin:

– På hemsidan och i appen så är det själva föremålet som står i centrum och som guidar användaren vidare, även om informationen finns tillgänglig och är nära tillhands. Dessutom jobbar vi med något som kallas IIIF, vilket innebär att användaren digitalt kan ta del av högupplösta bilder. Med IIIF kan användaren bland annat zooma in och se detaljer i tavlorna som i vissa fall inte är möjliga vid det fysiska besöket.

Tänket är likadant även i museets sociala mediekanaler.

– Vårt varumärke är våra ikoniska verk, det är det våra användare vill se och veta mer om. Social media bjuder in till mycket och det är lätt att gå vilse, men utgår man från vad ens användare vill se så blir det ganska enkelt. Vi väljer att lyfta fram konsten, inte menyn i restaurangen eller vad en arbetsgrupp på museet sysslar med, säger Anna.

Gör vad du vill med konsten

Ja, det förhållningssättet har man. Även om det inte handlar om att handgripligen ge sig på ett fysiskt föremål. Men genom att jobba med öppna licenser i så stor utsträckning som möjligt så finns ungefär 7 000 verk tillgängliga högupplösta via Wikimedia commons, dessutom finns 70 000 verk tillgängliga via Nationalmuseums samlinsdatabas som nås via collection.nationalmuseum.se. Med öppna licenser kan vem som helst göra vad som helst med verket. En tanke som kanske skrämmer många, men där Nationalmuseums ser fördelar.

– Vi vill att fler ska upptäcka konsten, vi vill finnas för så många fler än de som fysiskt är här. Och vi vill vara i dialog med samhället. Att öppna upp licenserna skapar möjligheter som man inte hade en aning om, menar Anna.

Ett exempel är efterfrågan. Vanligtvis lyfter ett museum fram de ikoniska verken. När konsten är fri att dela så kan perspektiven ändras och verk som man trott att gemene man inte upplever som intressant just är det. Anna pekar på verk av Jeanna Bauck och Bertha Wegmann: Den danska konstnären Bertha Wegmann målade ett porträtt och Konstnären Jeanna Bauck.

– Vi på Nationalmuseum tycker dessa är jättespännande. Perspektivet av kvinnligt konstnärskap som iakttar ett annat kvinnligt konstnärskap. Men såsom historien har sett ut har de inte fått ta plats på det sätt som de förtjänar. Och det är lätt att det förblir så. Men när användaren får dela och sprida konsten via social media kan vi se att intresset är betydligt större än vad vi trodde, det gäller exempelvis det här verket som delas enormt mycket. Det skapas nya highlights genom ett samspel mellan användaren och museet. Spridningen gör att verken får en andra chans och i detta fall kanske just en rättvis chans.

Men går det att få med sig en hel organisation bara sådär kring fria licenser? Anna och Karin menar att det varit en resa och ska de plocka ut ett råd till andra så handlar det om att våga. Och starta.

– Jag tror det bästa var att vi satte bollen i rullning. Visst, vi började i mindre skala med 3 000 verk, vi hade workshops och vi lyssnade mycket på andra som gjort en liknande resa. Men genom att starta fick vi egna goda exempel som succesivt innebar att fler som tidigare kanske varit skeptiska ändrade sin attityd.

Genom att vilja låta så mycket som möjligt vara tillgängligt så öppnar sig nya möjligheter. Nu senast har de varit med i ett projekt via Scan The World som innebar att de kostnadsfritt fått alla sina skulpturer scannade. Scan The World gör arbetet kostnadsfritt utifrån att de får dela modellen utan begränsnings med allmänheten, något som går hand i hand med Nationalmuseums bildpolicy med fria licenser.

Inte hela världen att allt inte är perfekt

En förutsättning för att nå ut digitalt är att det finns en bra digital representation av verken med rätt grunddata som kommunikatörer, pedagoger och intendenter kan lita på. Och för att det ska bli bra grunddata behöver man jobba med databasen, men man måste även våga släppa information till användarna. Att vara orolig för att något inte är helt uppdaterat får inte vara en anledning till att man inte väljer att presentera något.

– Dialog är mycket viktigare än att hela tiden komma med det perfekta resultatet. Är något inte helt korrekt så får vi hjälp av våra användare att korrigera det genom att de upptäcker det. Publiken uppskattar att bli lyssnad på, berättar Anna, som ser kommentarerna i social media som ett sätt att såväl var i dialog med medborgarna som att upptäcka brister.

Att dra nytta av varandra återkommer ofta under samtalet. Om det inte är publiken som får bidra så är det andra avdelningar. För att digitaliseringen ska bli framgångsrik behövs kommunikationen. Och för att få med sig hela organisationen behövs att fler kan ta del av arbetet som kommer ut.

– Jag ser det som jätteviktigt att intendenter och pedagoger, de som är vana att möta publiken, deltar i det digitala arbetet. Jag hoppas att muserna vågar engagera än fler av sina medarbetare i digitaliseringsarbetet, säger Anna.

Karin nickar instämmande och poängterar att digitaliseringsarbetet inte får bli en satellit i en organisation:

– Det är viktigt att det digitala utgår från vad digitaliseringen ger för medborgarna, och för övriga delar av verksamheten är det oerhört viktigt att förstå vad man kan uppnå genom att digitalisera. Digitaliseringen får inte bli målet i sig, utan det är ju bara en teknik för att uppfylla vårt uppdrag som museum.

Vad behövs då för att samverkan inom Digisam ska bli en framgångsfaktor för digitaliseringsarbetet? Karin menar att det viktigaste är att vi inte ser varandra som konkurrenter och att uppdraget handlar om att stärka kulturarvet för allmänheten, inte sitt eget museum, arkiv eller bibliotek:

– Vårt huvuduppdrag som museum är att skapa förbindelser mellan människor och konsten och kunskapen, inte dra folk till vår byggnad eller hemsida. Och för att göra det bra behöver vi jobba tillsammans.

Text: Mikael Weikvist

Verken Konstnären Jeanna Bauck av Bertha Wegmann och Den danska konstnären Bertha Wegmann målade ett porträtt av Jeanna Bauck är fria att använda och går att finna här.

Det här kan vi vänta oss av Open GLAM nu!

Open GLAM nu! är en webinarieserie om öppna data som vänder sig till museer, bibliotek och arkiv. Bakom initiativet, som pågår fram till jul, står Riksantikvarieämbetet. Vi på Digisam blev nyfikna på föreläsningsserien och stämde träff med Riksantikvarieämbetets Larissa Borck för att få veta mer.

Larissa, kan du berätta lite kort om vad vi som deltagare kommer att få ta del av under föreläsningsserien?

Larissa Borck driver webinarieserien Open GLAM nu. Foto: Christine Biegler (CC BY)

– Den här webinarieserien ska fokusera på hur kulturarvsinstitutioner kan göra för att öppna sina samlingar genom digitala arbetssätt. ”Open GLAM” – en engelsk förkortning för gallerier, bibliotek, arkiv, museer – är en internationell rörelse som arbetar för att öppna och tillgängliggör kulturarvsdata. Vi erbjuder här en plattform där museipersonal och anställda i olika kulturarvsinstitutioner kan lära sig om digital öppenhet, hur vi kan förbättra våra existerande data och arbeta tillsammans med andra samarbetspartners.

Vi har ordnat webinarieserien speciellt för de små institutioner som saknar budget för att delta i internationella konferenser eller seminarier. Här har de en chans att prata och diskutera frågor kring öppna kulturarvsdata med båda svenska och internationella gäster – kostnadsfritt.

Det är många spännande föreläsare som deltar – kan du redan nu berätta något om vad de kommer prata om?

– Absolut, vi är jätteglada att så många ska presentera sina projekt och tanker i ”Open GLAM nu” och dela sin kunskap med oss. Jag tror att den viktigaste aspekten av serien är att digital öppenhet i museer och kulturarvsinstitutioner är en process. Det finns liknande problem i både stora och små institutioner, men med olika möjligheter. Även en liten samling, med öppna licenser och bra datakvalitet, kan bli en viktig del i att nå nya målgrupper och sprida museers kunskap i hela världen. Det är vad vi ska koncentrera oss på i mötet ”Let’s talk data” där vi pratar med Nationalmuseums Karin Glasemann och Jamtlis Bengt Nordqvist om hur öppna data är utgångspunkt för open GLAM-verksamheten.

En annan avgörande aspekt är att arbeta ihop med andra grupper med digitala arbetssätt. Tim Sherratt, en hacker och historiker från Canberra University, ska presentera sitt arbete med hackning av öppna kulturarvsdata. Jane Alexander från Cleveland Art Museum ska dela med sig av hur hennes institution motiverar publiken att använda museets data.

Öppna licenser är grundläggande för att andra ska kunna skapa nya produkter, upplevelser och projekt med kulturarvsdata. Därför ser jag också fram emot att träffa Digisams Sofia Kullman, Douglas McCarthy från Europeana och Riitta Ojanperä från Finnish National Gallery som pratar om erfarenheter och fördelar av öppna licenser och upphovsrätt.

Behöver man ha några särskilda förkunskaper för att kunna delta?

– Nej, absolut inte. Vi börjar med teman som är till hjälp om din institution är på väg att digitalisera sina samlingar eller vill jobba på sina digitala data. Senare i webinarieserien ska vi också prata om ämnen som hjälper dig att nå nya målgrupper och bli öppnare som institution med digitala arbetssätt.

Hur funkar det här med webinarie?

– En stor fördel med att delta i ett webinarium är att alla kan delta från sina skrivbord. De som har anmält sig får en länk till ett virtuellt mötesrum där man kan lyssna till talare, titta på presentationer och ställa frågor. Allt du behöver är en dator med internetkoppling och en webbläsare.

Och hur gör man om man vill delta?

– Det är enkelt: Titta på programmet, välj ut ett eller flera webinarietillfällen som du vill delta i och skriva ett mejl till larissa.borck@raa.se.

Första seminarietillfället är den 23 oktober, sedan rullar det på med ytterligare åtta tillfällen fram till jul.

Mer information och program.

Karin Nilsson om vikten av att kulturarvet blir tillgängligt för alla

Foto: Erik Lernestål, Statens historiska museer.

Digisam stämde träff med Karin Nilsson på Statens historiska museer för att prata om Digisams hjärtefrågor: ett digitalt och tillgängligt kulturarv – och vad som krävs för att nå dit.

Karin Nilsson är avdelningschef för Kommunikation och digitalisering på Statens historiska museer, ett uppdrag som spänner över områden som digitalisering, IT, digitala samlingar, projektsamordning, utställningsteknik, telefoni, social media, webb till det övergripande ansvaret för museibutikerna. Och inte nog med det – det rör sig om totalt sex museer – som publikt ska vara sina egna varumärken, men organisatoriskt är en myndighet.

Tillgängligheten är grunden

Digisams huvuduppdrag är att genom digitaliseringen göra kulturarvet tillgängligt. När jag frågar Karin hur hon själv skulle beskriva tillgängligt kulturarv så drar hon likheter med Maslows behovstrappa:

– Tillgängligheten är själva grunden – det är vår sektors motsvarighet till grundläggande behov som att sova och äta.

Men är kulturarvet tillgängligt idag?

– Nej!

Så vad behöver vi göra för att komma dit?

– Vi måste prata mer om vad kulturarvet innebär. Kulturarvet är något grundläggande för att människor ska känna samhörighet, empati och delaktighet. Och det är viktigt att alla människor kan göra det, oavsett vart i landet man bor, vilket funktionshinder man har eller vilket språk man talar.

Statens historiska museer är en del av Digisam – hur tror du man genom Digisam ska jobba för att nå dit?

– Det viktigaste är att man tror på samverkan och vill vara med. Här anser jag att Digisams samtliga generaldirektörer måste prioritera samverkan inom Digisam för att vi verkligen ska lyckas. Om alla gjorde det skulle vi komma jättelångt.

Kanske en provokativ fråga: men om vi då gör det tillgängligt – exempelvis att det finns på Internet – behövs då det fysiska museet?

– Absolut! Det fysiska och det digitala är två parallella linjer där båda behövs då de delvis fyller olika syften. Museibesöket är en kollektiv upplevelse. Digitalt använder man sig främst av oss för den kunskap vi har. Det ena utesluter inte det andra och genom att besöka oss kan man vilja gå till en större fördjupning vilket man kan digitalt, och även tvärt om, genom att tagit del av oss digitalt vill man kanske se föremålet i verkligheten.

Hur ser du då på att det digitala flyttar in i det fysiska museet?

– Vi på Statens historiska museer har valt att endast jobba med digitalisering på det fysiska museet om det ger ett till lager av vekligheten. Man bör vara vaksam och fundera på varför man just ska använda en digital teknik. Om den fysiska världen är tillräcklig så finns det ingen anledning. Men om det tillför något mer, så finns det goda skäl.

Utställning om förintelsen genom artificiell intelligens

Just nu finns Speaking memories att se på Historiska museet: en utställning om förintelsen där man genom AI-teknik kan ta del av överlevandes historier från koncentrationslägren. Shoah foundation i Los Angels har samlat in berättelser och skapat ett arkiv som de sedan hanterat med en frågebank med tusentals frågor, som genom AI-tekniken innebär att man som besökare kan ställa frågor om två överlevandes liv och upplevelser av förintelsen, men även tiden efter. Karin ser Speaking memories som när digitaliseringens möjligheter tillför det där extra lagret genom att man får möjlighet att känna en närvaro som inte annars skulle vara möjligt. Responsen från besökarna har varit god:

– Utställningens rumsliga uttryck och möjligheten att ställa frågor har vid flera tillfällen gjort att helt okända människor har börjat prata med varandra. De delar med sig av sina upplevelser av förintelsen. Det visar vilken roll ett museum kan ha som en arena för samtal.

En avslutande efterlysning

Innan jag beger mig hemåt frågar jag Karin om det är något ytterligare hon vill lyfta. Efter en kort fundering passar hon på att i sann Digisam anda söka samarbete:

– Statens historiska museum har genom sammanslagningen som skedde 1 januari 2018 bytt samlingsförvaltningssystem, vilket betyder att vi måste göra om och då vill vi självklart göra bättre. Finns det någon annan institution som är i samma sits? Då vill vi jättegärna prata med er – för kunskapsutbyte och kompetensutveckling.

Så finns det någon där ute som är eller har varit där Karin är kring förvaltningssystem? Kontakta henne gärna på karin.nilsson@shm.se

Och är du nyfiken på utställningen Speaking memories så visas den fram till december 2019.

Text: Mikael Weikvist