Vad kan man förvänta sig av seminariet Öppet kulturarv?

Den 3 september anordnar Digisam och Riksarkivet seminariet Öppet kulturarv – en halvdag om Öppna data med fokus på kulturarvsdata. Digisams kommunikatör stämde träff med Jens Kling – initiativtagare till seminariet – för att få ett smakprov på vad man kan förvänta sig.

Öppet Kulturarv låter spännande, vad fick dig att sätta bollen i rullning och ta initiativet till seminariet?

Jens Kling är arkivarie på Riksarkivet och jobbar på Enheten för bild, ljud och elektroniska arkiv. Foto: Emre Olgun, Riksarkivet (CC BY)

– Jag såg helt enkelt ett tomrum och, inte minst för mig personligen, ett behov. Första gången jag var med på ett öppna data-event var 2017, förhållandevis nyligen alltså, då jag deltog som Riksarkivets ”dataexpert” på Hack for Sweden som då hölls i Kista. Jag tyckte det var ett fantastiskt event och blev närapå golvad av all den energi och fantasi som flödade i huset. Efter detta så engagerade jag mig mer och mer i Riksarkivets arbete i frågor om öppna data och det blev efter ett tag uppenbart för mig att vi ”led” lite av att alltid verka i sammanhang där mer dataintensiva aktörer dominerade. Vi blev så oerhört små och de frågor vi behövde lyfta och diskutera fanns inte nödvändigtvis på dagordningen. Här ska jag inte missförstås – jag anser att Riksarkivet och andra kulturarvsaktörer ska ha en plats i de större sammanhangen, Hack for Sweden är en av årets höjdpunkter för mig – men ibland kan det finnas en poäng att angripa en fråga med ”de egna”. Att ses och ställa ”dumma frågor” utan att skämmas och att få vrida och vända på frågeställningarna från vår egen horisont. Jag vet inte säkert, men jag misstänker att det finns fler aktörer som delar mina tankar och kanske även behov. Ur detta föddes idén. Min chef, Annika Tergius, tyckte att vi skulle vända oss till Digisam för att använda en redan etablerad samverkansform och jag är oerhört tacksam för att den finns och kan användas för ändamålet.

Öppna data – vad upplever du skiljer oss inom kulturarvsområdet mot andra sektorer?

– Vid deltagande i öppna data-events, som till exempel större hackatons eller konferenser, har det blivit tydligt att situationen för en kulturarvsmyndighet som till exempel Riksarkivet är väldigt olik den för de flesta ”ordinära” myndigheter. Denna skillnad tydliggörs bäst genom att belysa det faktum att en myndighet som har ett mer specifikt uppdrag, och som inom ramen för det producerar mängder rådata, publicerar just den egna datan medan den absoluta majoriteten, vi talar om minst 99,9 %, av det material som kan komma ifråga för publicering som öppen data från Riksarkivet har sitt ursprung hos andra arkivbildare. När en kulturarvsmyndighet kommer till ett hackaton med sex stycken datamängder publicerade sedan förra årets evenemang, det färskaste innehållande data från 1985, och inget innehållande ”egen data” så kanske de andra myndigheterna under det senaste året dagligen publicerat eller uppdaterat tio datamängder med på minuten färsk data. Eftersom mitt intresse för arbete med öppen data väcktes på hack for Sweden så passar det bra att ta ett exempel därifrån, bland utmaningarna här kan det siktas så högt som att ”rädda miljön” eller ”rädda liv i en krissituation”. Med handen på hjärtat så kanske jag måste erkänna att jag inte tror att Riksarkivets data kan bidra till varken det ena eller andra men att den har andra värden – och det är det vi vill utgå ifrån den 3 september. Det finns all anledning att fortsätta verka i arenor där det är blandat mellan ”vanliga” myndigheter och kulturarvsmyndigheter, men då förutsättningarna skiljer sig så rejält så finns det också anledning att även ses på egen hand.

Vad kan vi förvänta oss av seminariet?

– Nu motiverar ju fyra jätteintressanta föredrag bara i sig närvaro men jag hoppas, och tror, att det är i de mellanliggande diskussionerna som den största nyttan kommer uppstå. Jag ser framför mig att diskussionernas fokusering väger över mot möjligheter, idéer och potentiellt samarbete snarare än att det blir en probleminventering och fokus på svårigheter. Juridiska hinder och övriga stötestenar måste ju, där så är nödvändigt, få utrymme men målsättningen måste vara att vi alla ska gå därifrån med känslan av att detta med öppen data är något kul. Och värdefullt.

Vad kan du säga om de fyra talarna som kommer?

– Det är fyra riktigt vassa talare med varierade teman. Kristine Ulander kommer och berättar om den verksamhet som DIGG bedriver, det blir oerhört intressant att höra hur de startat upp. Från Wikimedia kommer vi få höra om licenser och Wikidata. Jag hade förmånen att närvara på en Wikimedia-ledd workshop om just CC-licenser i samband med Digikult i våras och det var oerhört värdefullt för mig och, tror jag, de andra deltagarna. Jag gick i alla händelser därifrån med väldigt mycket bra i bagaget. Vidare har vi förmånen att få lyssna på Björn Hagström som kommer att prata om ”Öppna data och the Internet of things”, ett oerhört spännande spår. Slutligen kommer Sofia Kullman och pratar om i EU:s nya upphovsrättsdirektiv och vad det kan innebära för oss verkande inom kulturarvsområdet. Jag är väldigt tacksam för att de tillfrågade hade möjligheten att komma, det betyder oerhört mycket.

Slutligen, vad hoppas du att man som deltagare kommer ta med sig efter seminariet?

– Jag hoppas först och främst att deltagarna är nöjda med själva innehållet men att vi alla även går därifrån med en positiv känsla och, kanske lite mer konkret, nyförvärvad eller uppdaterad kunskap nyttig inom området. Kanske kan några nya kontakter knytas och nätverk stärkas och utvidgas.

Öppet kulturarv är ett seminarium om Öppna data som anordnas av Digisam och Riksarkivet och vänder sig till Digisams 22 medverkande verksamheter. Jobbar du på en av dessa och vill lära dig mer om Öppna data – passa på att anmäla dig innan platserna tar slut.

Här hittar du program och hur du gör för att anmäla dig.

Open Data – now what?

Den 16-17 september är det dags för Stockholmsupplagan av Sharing is Caring – en konferensserie om öppna data. Den här gången handlar det om nästa steg: vad händer nu med alla digitala bilder, 3D-modeller och texter som ligger ute, fria för användning?

Arrangör är Nationalmuseum, Statens historiska museer och Riksantikvarieämbetet. Första dagen är förlagd till Nationalmuseum medan Livrustkammaren står som värd dag två. I konferensavgiften ingår luncher och fika, middag den första kvällen, mingel och intressanta samtal med kolleger och visningar av museernas nyöppnade basutställningar.

Programmet är späckat med talare som Loic Tallon, som ledde den digitala omvandlingen på Metropolitan Museum of Art i New York och Jill Cousins från Hunt Museum och tidigare Europeana.

Här kan du se hela programmet och anmäla dig.

Vägledning för upphovsrätt version 3.0 är här

Vägledningen för upphovsrätt har uppdaterats i avsnitten som gäller personuppgiftsbehandling. Personuppgiftslagen har ju upphävts och EU:s dataskyddsförordning är nu gällande rätt. Det innebär en lite annorlunda hantering av personuppgifter, och framförallt att man måste ta frågorna på ett större allvar nu (det är helt enkelt mer kostsamt att inte följa reglerna i och med den nya regleringen).

Den 1 juli är det också 25 år sedan fotolagen inkorporerades i upphovsrättslagen. Vad har det för betydelse? Jo, vi har ju haft en specialregel som vi har tillämpat för fotografiska bilder, som innebar att fotografiska bilder från före 1969 är fria. Den byggde på att gamla fotolagen hade en skyddstid för fotografiska bilder på 25 år. När fotoreglerna togs in i upphovsrättslagen 1994 ”återupplivade” man inte skyddet för fotografiska bilder som redan blivit fria, trots att skyddstiden förlängdes till 50 år. Det ledde till specialaren om just fotografiska bilder som inte var 50 år, men där man ändå ansåg att skyddstiden gått ut (alltså sådant som var mer än 25 år 1994). Men nu kan vi alltså glömma den specialaren, för nu har det gått 25 år sedan 1994, så alla bilder som var 25 år 1994 är nu 50 år. Och då kan man ju lika gärna gå på den vanliga regeln om 50 års skyddstid för fotografisk bild.

Alltså har vi bara två tider att hålla reda på för foto framöver, till utgången av det sjuttionde året efter upphovspersonens död för fotografiska verk och 50 år efter bildens skapande för fotografiska bilder.

Här kan du ladda ner den nya vägledningen.

Text: Sofia Kullman

Digisams verksamhetsledare Carl-Magnus Fahlcrantz summerar sitt första år

För många närmar sig årets sommarsemester med stormsteg – och så även för oss på Digisam. Men innan vi tar lite sommarledigt har vi pratat med Digisams verksamhetsledare Carl-Magnus Fahlcrantz kring året som gått och vad som väntar framöver.

Du tillträdde som verksamhetsledare på Digisam för precis ett år sedan – hur skulle du summera ditt första år?

Det har varit ett innehållsrikt år. Kulturarvsområdet är delvis nytt för mig och det har varit såväl roligt som kittlande att möta och jobba med utveckling av den här sektorn.

Du har ju erfarenhet av just statsförvaltningen, men är relativt ny inom kulturarvsområdet? Vad skulle du säga utmärker den här sektorn?

Många av de utmaningar som finns här finns även inom andra områden. Människor här är ungefär som människor på andra ställen – det är inte så stor skillnad. Det som jag kan uppleva som en skillnad är att kulturarvsområdet har många men ofta ganska små myndigheter. Deras uppdrag påminner om varandras och de riktar sig mot liknande målgrupper. Jag har ju även jobbat mycket med digitala frågor tidigare och då har digitaliseringen inneburit förenkling och att man spar pengar – så är inte fallet alltid inom kulturarvsområdet där det analoga materialet – som trots det digitaliserats – behöver fortsätta att förvaltas.

Digisams verksamhetsledare
Carl-Magnus Fahlcrantz.
Foto: Carl-Magnus Fahlcrantz (CC BY)

Är det något särskilt som du tycker är extra roligt inom kulturarvsområdet?

Det är mycket som är intressant och roligt, men ska jag välja ut ett område som betyder lite extra mycket för mig så är det demokratiaspekten. Minnesinstitutionernas samlingar är särskilt viktigt för att kunna vidareutveckla vårt samhälle och vår välfärd. Deras material och samling är en garant och förkämpe mot fake news – det möjliggör att det offentliga samtalet kan föras utifrån en så sann information som möjligt.

Vad kan vi vänta oss av Digisam framöver?

Under året som varit har vi fokuserat på att få till en bred samverkan, så min förhoppning är att vi börjar se resultat av det. Sedan har vi även satsat på att jobba mer systematiskt med kommunikationen. Så det jag hoppas är att vi kommer se samverkan som leder till resultat som når våra intressenter. Sedan är min förhoppning att de som väljer att engagera sig i Digisams arbetet känner en tillhörighet; att de ser ett värde och vill bidra genom att vara goda ambassadörer.

Om du ser ännu lite längre fram – vad hoppas och tror du om Digisam på fem års sikt?

Då hoppas jag att vi har börjat bygga en nationell infrastruktur för storskalig digitalisering och lagring. Förutom det så är min förhoppning att vi har en god samverkanskultur, vilket innebär att när man ska göra något nytt alltid ställer sig frågan: kan vi göra det här tillsammans genom Digisam.

Vad behövs för att Digisam ska nå dit?

Jag tror att nyckelfaktorn är attityd; att man hela tiden ser möjligheter att samverka och att man även är beredd att kavla upp ärmarna för att hjälpa varandra. Förtroende och respekt är oerhört viktigt. Jag hoppas att silotänket ska raderas och att vi istället ska göra saker tillsammans.

Finns det några tankar på att Digisam ska utvidga?

De frågor vi jobbar med efterfrågas hos flera andra aktörer. Vi ser ett behov hos bland annat de regionala kulturarvsaktörerna. Ur den aspekten vore det spännande att få till en än bredare samverkan, att kunna möta ytterligare institutioner och att nå ut till en än större del av kulturarvssverige.

Slutligen – en lite mer privat fråga – vad ska du göra i sommar?

Jag ska som brukligt åka till Kefalonia i Grekland. Jag har äntligen fått tag ett exemplar av Eyvind Johnsons Stränders svall som jag ser fram emot att läsa. Och så hoppas jag hinna ta en dagstur över till min favoritö Ithaka. De som är litteratur- och kulturarvsintresserade minns nog att det är där Odysseus, Homeros, kommer ifrån.

Text: Mikael Weikvist

Wikimania arrangeras i Stockholm 14-18 augusti

Den årliga internationella konferensen Wikimania arrangeras i år i Stockholm. Runt 1 000 deltagare från hela världen väntas inta vår huvudstad under ett par intensiva dagar i mitten av augusti.

Det är den 15:e Wikimania som i år arrangeras och tidigare har konferensen arrangerats i städer som Kapstaden, Montréal, Hong Kong och Buenos Aires. Att Stockholm nu står som värd betyder att Wikimania för första gången kommer till Norden. Årets tema är Starkare tillsammans: Wikimedia, fri kunskap och de globala målen.

Förväntningarna på årets konferens

Vad kan vi då förvänta oss av årets konferens? Eric Luth från Wikimedia menar att årets konferens kommer utgå från fri kunskap och de globala målen där ett av huvudspåren är vikt åt kulturarvsområdet:

Wikimedias Eric Luth.
Foto: Aida Kadrispahic (CC BY)

– De globala målen är den sammanhållande röda tråden för årets konferens. Vi ser att fri kunskap bidrar till hållbar utveckling. Konferensen kommer bestå av 19 olika spår som alla knyter an till de globala målen, där ett av dessa spår har temat GLAM (den engelska förkortningen för konstgallerier, bibliotek, arkiv och museer).

Programmet sätts i sann Wikimedia-anda; samarbetspartner och deltagare har möjlighet att skapa såväl programpunkter, workshops som önska i största allmänhet:

– Konferensen består av två förkonferensdagar med bland annat ett stort hackathon, samt själva huvudkonferensen från fredag till söndag. Under fredagen kommer flera föredragshållare hålla tal om hur fri kunskap kan bidra till hållbar utveckling, och under lördag och söndag kommer vi ha workshops, seminarier och föreläsningar som fördjupar detta.

Kan ni berätta något om någon föredragshållare?

– Huvudtalare är Michael Peter Edson som är medgrundare till The Museum for the United Nations – UN Live, vilket känns väldigt stort och det ska bli mycket spännande att ta del av hans tankar om kopplingen mellan fri kunskap och hållbar utveckling. Dessutom kommer Liv Inger Somby som är lektor på Samiska högskolan och Karin Holmgren som är rektor på SLU.

Digisam deltar

Två av Digisams medverkande som valt att gå in som samarbetspartner är Nordiska museet och Musikverket.

– Vi har tidigare satsat mycket på fri kunskap genom att anordna skrivarstugor men även haft Wikipedian in Residence, så för oss på Musikverket kändes det naturligt och självklart att vara en del av Wikimania när det ordnas i Sverige, säger Emma Emanuelsson, kommunikatör på Musikverket.

Under årets konferens kommer de tillsammans med Nordiska museet och Stockholms Kvinnohistoriska anordna två skrivarstugor. Temat kommer vara kvinnohistoria, där den ena skrivarstugan kommer fokusera på kvinnor inom scenkonsten.

– Det känns viktigt att försöka täppa igen det jämställdhetsglapp som finns på Wikipedia. Sedan är vår förhoppning att få mer material tillgängligt. Genom Wikipedia finns vi där användaren rör sig och vi tillgängliggör vårt källmaterial på ett helt annat sätt, menar Emma Emanuelsson.

Aron Ambrosiani, digital producent vid Nordiska museet ser det som en självklarhet att bidra till att Wikipedia blir mer representativt:

– Historieskrivning på Wikipedia domineras av politisk- och militärhistoria medan områden som mode, mat och heminredning är underrepresenterade. Här vill Nordiska museet göra skillnad, vilket vår skrivarstuga delvis kommer kunna bidra till.

Nordiska museet kommer även stå som värd för den stora avslutningen den 18 augusti.

– Det känns väldigt roligt att Wikimedia med sitt fokus på fri kunskap vill ha sin avslutningsfest på ett museum, fortsätter Aron Ambrosiani.

Vad hoppas Eric Luth att årets deltagare men även samarbetspartner ska känna efter årets konferens?

– Att vi alla känner att vi kan förbättra och bidra till en hållbar värld. Sedan hoppas jag att alla kommer hem med nya kontakter. Att bidra till hållbar utveckling gör man inte själv.

Wikimania arrangeras den 14-18 augusti och majoriteten av aktiviteterna är förlagda till Stockholms universitet. Vill du delta som besökare så är biljetterna släppta och du har möjlighet att välja på tre olika block. På Wikimanias sida kan du läsa mer om vad de olika blocken innebär. Och vill du gå med som samarbetspartner så hittar du mer information om vad det innebär här.

Text: Mikael Weikvist

Seminarium om Öppna data 3 september

Vad innebär Öppna data för oss inom kulturarvsområdet och vilka särskilda förutsättningar har vi? Den 3 september har du som jobbar på en av Digisams medverkande organisationer möjlighet att delta på seminariet Öppet kulturarv.

Seminariet arrangeras gemensamt av Riksarkivet och Digisam.

Nyfiken på att delta? Här kan du läsa mer om seminariet och hur du gör för att anmäla dig.

Välkommen!

Vad innebär EU:s nya upphovsrättsdirektiv för kulturarvsområdet?

Att det nya EU direktivet betyder att det inte ska gå att ladda upp upphovsrättsskyddat material på social media känner nog de flesta till. Men vad innebär det mer konkret för oss inom kulturarvsområdet? Vi bad Digisams jurist Sofia Kullman nysta lite extra i vad direktivet innebär.

Sofia menar att det i nuläget inte är helt lätt att exakt se vad direktivet kommer innebära; upphovsrättsdirektivet har bearbetats en del från det att det första förslaget lades fram och exakt var man har landat är inte lätt att förstå i alla lägen. När direktivet implementeras i svensk lag, vilket troligen kommer ske någon gång under våren 2021, kommer det förmodligen att bli tydligare och lättare att ta till sig innebörden.

Det finns dock ett antal områden som tycks påverkas och där vi redan nu bör vara lite extra uppmärksamma.

Områden att vara uppmärksam på:

  • Man öppnar upp för ”data mining” för forskningsändamål. Kulturarvsinstitutioner nämns särskilt i artikeln, alltså menar man inte bara forskning vid universitet och högskolor.
  • Medlemsstaterna ska införa ett undantag i upphovsrättsregleringen för digital användning av upphovsrättsligt skyddade verk i gränsöverskridande undervisningssituationer (inom EU, förstås). Detta måste dock ske under en utbildningsinstitutions ansvar. Här har man gjort ett tillägg att det kan ske hos utbildningsinstitutionen eller på ett annat ställe, men under institutionens ansvar. Så skolbesök på museer borde kunna kvala in här, men däremot inte undervisningsaktiviteter på museer utan att en skola är inblandad.
  • Medlemsstaterna ska införa ett undantag för digitalisering för bevarande. Här är det viktigt att tänka på att det inte innebär någon rätt att tillgängliggöra materialet, utan syftet är helt enkelt att se till att kulturarvet inte går förlorat.
  • Medlemsstaterna ska se till att organisationer som förvaltar upphovsrätt för sina medlemmar (som Bildupphovsrätt, Stim, Alis, Bonus copyright m.fl.) kan skapa licenser för icke-kommersiell reproduktion, distribution och kommunicering till allmänheten från kulturarvsinstitutioner för verk som inte är kommersiellt tillgängliga (out of commerce works). Det kan handla om böcker som är slut på förlaget och liknande, eller sådant som aldrig har funnits i handeln. Detta verkar vara tänkt att fungera på samma sätt som med en avtalslicens. Avtalslicenser har vi ju redan i Sverige, så för oss är detta inget nytt. Lite intressant är det ju att man ska få tillgängliggöra sådana verk gratis om det inte finns någon organisation som är representativ för den typen av verk. Men det är lite svårt att se vilken typ av verk som inte representeras av en upphovsrättslig organisation i Sverige idag.
  • Andra medlemsländer får möjlighet att införa avtalslicenser.
  • Digitalisering av bildkonstverk ska inte leda till att en närståenderätt uppstår. Detta innebär att om man fotograferar en bild där skyddstiden för upphovsrätten har gått ut, så kan man inte hävda en närstående rätt till själva fotografiet sedan. Är en bild i public domain så ska den alltså inte bli skyddad igen för att någon digitaliserar den. Det här är ju en bra grej, som dessutom stämmer väl med Digisams principer. Det tråkiga är bara att man har valt att begränsa det så att det bara gäller bildkonst, ”works of visual art”. Det innebär kanske att den som digitaliserar en handskrift kan hävda 50 års skydd för fotot.
  • Ytterligare rättigheter för presspublikationer. Berör kanske inte kulturarvsområdet så mycket, men kan ändå vara bra att känna till. Om man använder artiklar ur pressen på kommersiell basis blir man skyldig att betala för nyttjandet.
  • Medlemsländerna ska införa en öppenhetsregel som innebär att upphovspersoner en gång om året får information om hur deras verk har använts från de som de har licensierat eller överfört rättigheter till (samt de som dessa kan ha vidareöverfört rättigheterna till). Skyldigheten i att göra detta ska leda till en proportionerlig och effektiv insyn i varje sektor. Medlemsländerna får införa begränsningar av skyldigheten i de fall där det skulle bli oproportionerligt betungande att göra detta. Det här skulle kunna göra masstillgängliggörande väldigt resurskrävande, så vi får hoppas att Sverige väljer att införa vissa begränsningar.

Sofia Kullman

Digisam goes syttende mai

Iklädd bunad runt 1910. Fotograf: Paul Stang (no known copyright restrictions)

Nu är det äntligen dags för Digisamfika – tillfället då vi startar dagen med att prata digitalisering och kulturarv. Som vanligt träffas vi vid Espresso House Hötorget (Konserthuset) 8:00-9:00. Det lite speciella för denna fika är att den inte inträffar sista fredagen i maj, utan fredag den 17 maj.

Törs vi hoppas på att Espresso House har Norge-kake dagen till ära? Och vem har en bunad hemma att ta på sig?

Vi syns den 17 maj!