Gemensam EU-deklaration för ett digitalt kulturarv

Den nionde april signerade 24 EU-länder en samarbetsdeklaration kring digitalisering av kulturarvet. Deklarationen innebär att länderna tillsammans ska jobba för att motverka de risker som Europas kulturarv står inför samt att synliggöra kulturarvet än mer och öka medborgarnas engagemang och användning av kulturarvet.

För att uppnå detta utgår deklarationen utifrån tre huvudområden:

  • Att arbeta med 3D-digitalisering av artefakter, monument och platser
  • Att genom återanvändning av tidigare digitaliserat kulturarv främja och öka medborgarnas engagemang
  • Arbeta för att förbättra samarbete och kapacitetsbyggnad för ett digitalt kulturarv.

Henrik Summanen, samordnare på Digisams-sekretariat, ser med stor tillförsikt på deklarationen:

”Det här innebär att Digisam med sina principer för hantering av digitalt kulturarv är på helt rätt väg. Principerna är optimerade för återanvändning och sammankoppling av information över institutionsgränserna”, menar Henrik.

Är du nyfiken på deklarationen så hittar du mer information här.

Digitalisering och utmaningar i fjällen – Digisam har träffat Fjällmuseet

Fjällmuseet i Härjedalen gläds åt nomineringen till Årets museum. Foto: Härjedalens fjällmuseum

Digisam fortsätter träffa de nominerande till Årets museum – näst i tur är museet som funnits sedan 1999 och som ligger inte mindre än 3 mil från den norska gränsen: Fjällmuseet i Härjedalen. Digisam ringde upp Museichef Ola Hanneryd, för att höra mer om det lilla museet med de stora vidderna.

Grattis till nomineringen – när det vankas prisutdelning kanske det är läge att få ställa en sportfråga – så hur känns det?

– Jättebra, nomineringen är verkligen ett erkännande för oss som museum. Vi har ju långt till såväl kollegor som andra kulturorganisationer, ibland känns det som man verkar i periferin, men nu vet vi att vi är sedda.

Härjedalens Fjällmuseum ligger i Funäsdalen, ett samhälle med 1000 invånare.

– Vi är ett litet museum med 2,2 fasta tjänster. Våra besökare är framförallt turisterna som sökt sig till fjällvärlden. Under högsäsong kan 30 000 turister vistas samtidigt i västra Härjedalen, som främst kommer hit för naturen: vandring under sommar och skidåkning under vintern. Som museum är vi väldigt beroende av turisterna. Och vädret. Vi uppskattar verkligen regn och blåst, då kommer turisterna till museet.

Kan du berätta mer om er utställningsverksamhet?

– Utställningarna är generellt sett rätt så fysiska, det går att röra vid en mängd föremål, vilket jag upplever att våra besökare uppskattar. Basutställningarna berättar om levnadsvillkoren här i fjällen. Ofta upplever jag att förväntan hos områdets besökare är att man kommer ta del fjällvärlden främst som en plats för ”stärkande rekreation, såväl för kropp som själ”, men jag vill bredda bilden. Vi har jobbat med att lyfta fram andra perspektiv av att leva i fjällen – som urbefolkningens, romernas och även det queera.

Hur tänker ni som är ett så pass litet museum kring digitaliseringsfrågan?

– Den digitalisering som sker utförs ideellt av en av våra ägare, som är hembygdsföreningen Härjedalens Fornminnesförening. Dessa scannar in en stor mängd fotografier som sedan finns tillgängliga för oss och allmänheten. En del av dessa finns utlagda, men inte allt, dock kan man ta del av databasen genom att besöka föreningens arkiv, som har öppet varje vecka.

Vad hoppas ni på för framtiden kring dels er programverksamhet, men även kring digitaliseringen?

– Från museets sida hoppas vi inom överskådlig tid kunna tillgängliggöra museets föremålsdatabas via webben. Det är ett första steg att bli mer tillgänglig för de som inte kan besöka oss rent fysiskt. Att ta sig hit är inte de enklaste, det tar tid, det kan även vara en klassfråga med tanke på kostnaderna för vistelsen och resan. Så genom en mer digital närvaro kan vi ta oss förbi dessa hinder. Men skärmar är inte för alla. Vi jobbar för en pedagogtjänst så att besöket skall bli ännu mer meningsfullt för alla besökare.

Men stöter ni på några hinder?

– Vi är ju så få, som museichef på ett litet museum har jag inte tillgång till all den personal och kompetens som de större museerna har. Sedan är ekonomin en stor tröskel. Vi är ett företag och en stor del av vår verksamhet finansieras genom entréintäkter. Och att skapa digitala tjänster är inte gratis. Samtidigt som en digital närvaro generellt inte ger några intäkter. Men att kunna förmedla kunskapen för fler känns viktigt.

Om du slutligen fick önska fritt, vad skulle du då önska för Härjedalens Fjällmuseum?

– Oj, mycket! Men framförallt lite fler kollegor, i första hand en pedagog och en tekniker. Som det är idag har vi fullt upp att vara allt – tyvärr blir det ibland svårt att hinna och orka med att utveckla – så lite avlastning och specialkunskap skulle innebära mycket för oss.

Kvinnohistoriskt museum om digitalisering och ett kulturarv för många

Kvinnohistoriskt museum är nominerade till utmärkelsen Årets museum.
Fotograf: Malin Grönborg

Museet öppnade sina portar 2014, fem år senare är de nominerade till priset Årets museum. Digisam stämde träff med Kvinnohistoriskt museum i Umeå, för att prata digitalisering och hur det är att vara ett museet utan samlingar.

Grattis till nomineringen! När det vankas pris är det kanske för en gångs skull helt i sin ordning med en klassisk sportfråga – så hur känns det?

Helt fantastiskt! För att använda sportmetaforer så känns det som att vi är en U23 åkare som hamnar topp tre i elitklassen. Vi har funnits i snart fem år och det känns lite som att bli nominerad till en Oscar för att vara lite mera kulturell.

Ni är ett ganska nytt museum, kan du kort berätta lite om er verksamhet och ert uppdrag?

Vi öppnade i november 2014 och är Sveriges första kvinnohistoriska museum. Umeå kommun är vår uppdragsgivare och ägare. Vi har sedan öppningen – genom 13 utställningar och ett hundratal publika program – utmanat oss själva och våra besökare i historiekritik med normer kring kön, makt och identitet i fokus. Vi vill ge nya perspektiv på historia helt enkelt.

Vilka är era största utmaningar?

Att just ge nya perspektiv på historia. Det finns stora glapp mellan den kunskap som finns i exempelvis skolans historieböcker och den forskning som bedrivs idag på universiteten. Om vi säger att det finns flera perspektiv som våra besökare inte hört eller vet något om, hur gör vi det utan att besökare känner sig ”lurade”, att ”vi hittar på” eller att det som de har lärt sig i skolan är ”fel”?

Skiljer sig ert arbete åt mot hur andra museer jobbar?

Det tror jag, de flesta museer har samlingar, det har inte vi. Vi arbetar utifrån teman och inkomna utställningsförslag. Just nu arbetar vi fram till 2021 med en röd tråd som är medborgarskap och demokrati. Vi arbetar inte heller med museala föremål i samma utsträckning utan idéer, tankemönster och erfarenheter är i fokus. Det kan illustreras i utställningsrummet på olika sätt.

Om jag säger digitalt kulturarv – vad tänker du då?

För mig uppstår det digitala kulturarvet i skärningspunkten där museers berättelser tar sig ut digitalt, för att bli tillgängligt för fler.

Hur jobbar ni med digitaliseringen idag och vilka är era största utmaningar inom det området?

Vi har en stor efterfrågan på våra utställningar och program, att besökare som inte finns på plats i Umeå vill ta del av dem. Där har vi under flera år haft olika tankar om hur vi ska göra det möjligt. Men eftersom vi är en ung verksamhet som har haft som fokus att fylla våra fysiska rum med utställningar så har det inte riktigt haft den prioriteten än. Men det kommer!

Vad ser du främst att digitaliseringen kan innebära – dels för er verksamhet men även för hela kulturarvsområdet?

Ett kulturarv för fler. Flera berättelser tillgängliga för många. Oavsett vars du befinner dig. Kan vi nå ut med våra perspektiv och utställningar utanför Umeå, möta annan kunskap, kultur och tankar kan vi utvecklas ännu mer. Men framförallt blir det demokratiskt, att kunskap om vår historia går att komma åt, om en vill.

Skisser och digitalisering – Digisam möter Skissernas museum

Internationella salen på Skissernas Museum.
Foto: Johan Persson

Nu är det inte många veckor kvar innan museernas vårmöte går av stapeln. Som en uppvärmning har Digisam stämt träff med de tre nominerade till priset Årets museum – ett pris som delats ut sedan 1995. Först ut är Skissernas museum i Lund, där vi tog ett snack med biträdande museichef Annie Lindberg.

Skissernas museum, som för andra året i rad är nominerad till priset, är en del av Lunds universitet. Museet grundades 1934 och har legat på samma plats sedan starten, men har vid flera tillfällen byggts ut. Den senaste utbyggnaden och renoveringen stod klar för två år sedan.

– Vid nyinvigningen 2017 så omvandlade vi i stort hela den publika delen av museet: samtliga basutställningar hängdes om och förmedlingen sågs över. Vi har också breddat vår programverksamhet och jobbar aktivt med pedagogik och förmedling.

Att vara relevant och nå ut, inte minst till nya målgrupper, är något museet intensivt jobbar med.

– Vi gör mycket som vi upplever att besökarna uppskattar. Ett koncept som varit framgångsrikt och där vi nått en yngre målgrupp är Skissernas Night. Det är en helkväll en till två gånger per termin med konstupplevelser, musik, performance, workshops och fri entré.

Museet har sedan 2014 jobbat med digitalisering av sin samling. Med hjälp av medel från Riksbankens jubileumsfond, Lunds universitet och Crafoordska stiftelsen har museet kunna digitalisera nästintill hela sin samling, vilken består av nära 40 000 skisser.

– Utan externa medel hade det inte varit möjligt för oss att starta och slutföra detta arbete. Genom det ekonomiska bidraget har vi kunnat inventera, omhänderta och digitalisera verken. Nu börjar nästa etapp, att digitalisera våra arkiv där vi har mycket material, bland annat pressklipp, brev, projektbeskrivningar och fotografier.

Vad ser du att digitaliseringen främst kan innebära för er verksamhet?

– För forskarna kommer den att underlätta väldigt mycket. Sedan är det en utmaning hur vi ska kunna tillgängliggöra samlingen för allmänheten, vi som många andra konstmuseer brottas med upphovsrättsliga frågor. Dessutom har vi den ekonomiska aspekten att förhålla oss till. Att skapa digitala upplevelser är inte gratis.

Vad den digitala upplevelsen sedan ska vara, är kanske den största nöten att knäcka.

– Det är lätt att säga att vi ska vara digitala, men vad innebär det för medborgarna? Är framtidens digitala upplevelse av ett museum enbart en digital version av den fysiska upplevelsen. Jag är inte säker på det. Vad det sedan kommer vara, det tror jag är en av de större utmaningarna att ta reda på.

Checklista vid användande av molntjänster

Hur ska man förhålla sig till molntjänster och speciellt utländska? Under hösten 2018 lyfte eSam problemet med utländska molntjänster där sekretesskyddet inte kan garanteras. För att vägleda och hjälpa organisationer inom offentlig sektor tog de även fram en checklista att utgå från innan man fattar beslut om användande av molntjänster.

Sofia Kullman, jurist på Digisams-sekretariat, ser checklistan som användbar, men att den främst är till för aktörer som hanterar sekretesskyddat material:

– Checklistan och vägledningen fokuserar mycket på sekretessfrågor och säkerhetsskyddslagen – just den typen av uppgifter är inte så vanliga i kulturarvssektorn. Däremot hanterar kulturarvssektorn förstås personuppgifter, och för personuppgiftshantering är det också relevant att fråga sig hur det fungerar med skyddet av uppgifter hos olika leverantörer och tjänster. Framförallt – innebär en anslutning till en molntjänst att personuppgifter kommer att föras ut ur EU/EES-området? Är svaret på den frågan ja så är det i och för sig ändå möjligt att man kan använda molntjänsten, men man kommer då in på ett område med ganska komplicerade regler. 

eSams checklista för molntjänster.

Generaldirektör Ann Follins tankar om artificiell intelligens

Vad tänker generaldirektören Ann Follin kring artificiell intelligens? Och om hon fick en tur-och-retur biljett till framtiden, vad ser hon då? Digisams kommunikatör stämde träff med överintendenten för Statens museum för världskultur, för att höra mer om hennes tankar kring AI.

Att Ann Follin är intresserad av AI och digitalisering är tydligt. Hon sitter sedan en tid tillbaka i Digisams styrgrupp och var även en av ett sjuttiotal deltagare på Digisams seminarium ”Digitaliserat kulturarv tillsammans”. När Ann berättar om sina tankar kring det digitala så är det med såväl nyfikenhet, förväntan som respekt.

– Kulturarvsområdet har en stor mängd data, vilket passar AI, så det är en spännande framtid vi har framför oss. Framförallt tänker jag att kulturen kommer bli mer tillgänglig och relevant för medborgarna.

Ann blickar utåt och ser potentialen som uppstår genom översättning och bildigenkänning.

– Svenska är ett litet språk, men genom AI kommer vi kunna översätta i realtid och hantera stora textmassor. Redan nu är AI:s träffsäkerhet så pass stor så vi kan använda oss av denna möjlighet. Och fortsätter vi så kommer vi bli än mer relevanta, för så många fler än vi är idag.

Om du kikar utanför kultursektorn, vad ser du då?

Ann Follin, överintendent på Statens museum för världskultur.
Foto: Karl Zetterström, Världskulturmuseerna

– AI kommer underlätta mycket för medborgaren i sin vardag. Jag tänker bland annat på områden som logistik och trafik där flöden kommer bli smidigare. Vidare ser jag stora värden för sjukvården, där man kommer kunna flytta stor del av vården från sjukhuset till hemmet.

Att möjliggöra stora mängder data för maskinen är en viktig faktor som kommer ha stor betydelse för bland annat vetenskapen.

– Att AI kan analysera stor mängd data och hur snabbt det sker är fascinerande. Det man tidigare behövt ägna ett helt liv åt kan man väldigt snabbt analysera och se mönster kring. Vad detta kommer innebära för forskningen är något jag med spänning tar del av.

Finns det några orosmoln?

– Om det är ett orosmoment vet jag inte, men jag tänker på vad som händer i en framtid när maskinen tar över expertens roll att analysera data och experten får en roll att snarare kvalitetssäkra och bedöma resultaten. Vem kommer då att utbilda framtidens experter och säkerställa att kunskapen är korrekt?

Är det något särskilt område du tänker på?

– Egentligen de flesta områden som kräver viss expertkompetens. Ett exempel, där AI som jag nämnde tidigare ger oss stort värde, är sjukvården. Diagnostisering kommer snart bli snabbare och mer träffsäker genom AI, då man kan analysera och se mönster i en större mängd jämförande data. Men vad händer i förlängningen? Om en läkare aldrig diagnostiserat ett visst sjukdomsfall, hur kan man då avgöra om maskinen diagnostiserat rätt?

Finns det något annat du uppmärksammat?

– De etiska frågorna är vår största utmaning, vi måste vara ödmjuka inför integritetsaspekten. AI innebär stora möjligheter, men i den värld vi lever i, där vi bland annat ständigt måste förhålla oss till fake news, så ser jag att AI i felaktiga händer kan innebära en fara. Men rätt hanterat innebär AI helt klart stora möjligheter för individen.

Jag är lite nyfiken på hur tankarna på ledningsnivå går. När du träffar andra generaldirektörer, vad pratar ni då om?

– AI är på allas läppar just nu, jag ser att alla är engagerade. Samtidigt behöver vi avmystifiera vad AI är och innebär, för AI är en stor del av vår vardag. Samtidigt som vi måste vara ödmjuk inför etiken och integritetsfrågan.

Och vad behöver vi göra för att ta nästa steg?

– Om vi vill ligga i framkant i frågan om AI – vilket är känslan jag har när jag pratar med andra generaldirektörer – så måste vi samverka: inom statsförvaltningen, men även med akademin och forskningen.

Slutligen – om du skulle slänga dig in i tidsmaskinen och flytta dig 20 år framåt i tiden – vad ser du då?

– I en chefsroll kommer jag kunna stötta mina medarbetare på ett annat sätt. Utbildning och kompetensutveckling kommer bli anpassad utifrån varje individs behov och förutsättningar. Sedan tror jag att rekryteringsprocessen kommer utvecklas – vi kommer möta potentiella medarbetare genom en annan form av matchning. Kanalerna kommer inte heller vara de traditionella.

För medborgaren och dess sökande efter kunskap finns mycket att se fram emot, utifrån vad Ann ser.

– Som museibesökare kommer upplevelsen bli än mer personlig. Museerna kommer beröra och förmedla kunskap utifrån varje individs unika möjlighet: bland annat utifrån ens eget språk, ens förkunskaper, hur lång tid man har möjlighet att närvara. Sedan kommer vi även kunna lyfta ämnen som besökaren själv inte skulle söka upp, men som vi förstår att individen kommer uppskatta. Och självklart behöver framtidens museibesök inte enbart vara knuten till en fysisk plats.

Artificiell intelligens kan göra kulturarvet mer personligt

Göran Lindsjö, rådgivare och föreläsare, ser hur kulturarvet blir mer personligt genom artificiell intelligens. Foto: Mikael Weikvist (CC BY)

För bara 3-4 år sedan slutade talsvarstjänster att missförstå oss, i samma veva blev det även smidigare att åka utomlands – kreditkorten spärrades inte per automatik enbart för att du bytte kontinent. Något hände, men vad var det? Och hur kommer det där som gjorde våra liv så mycket enklare att påverka oss i framtiden? Digisam passade på att ta ett snack med Göran Lindsjö – rådgivare och föreläsare i artificiell intelligens – om vad som faktiskt hände och vad det kan innebära för framtiden, och kulturen.

Artificiell intelligens, eller kort och gott AI, är inget nytt. Redan under 50-talet användes tekniken, men det är först för ett par år sedan som den smarta maskinen verkligen kom att underlätta våra liv. Göran Lindsjö menar att AI får betydelse och blir riktigt effektiv när mängden data, som maskinerna kan lära sig av, är tillräckligt stor.

– AI funkar ungefär som en människa, när ett barn ska lära sig något så sker det genom att barnet känner igen. Efter att ett barn sett jordgubbssaften som är röd, en röd tröja, en röd mun, huset som blir rött när mamma och pappa målar, så förstår barnet att rött är en färg och inte en sak. På samma sätt fungerar AI, enda skillnaden är att vi människor behöver färre exempel för att lära oss. Och det var först för några år sedan som maskinerna hade tillräcklig data, det vill säga exempel, som gjorde att de oftast prickar rätt. Maskinerna hittar helt enkelt mönster och relevans. Precis som vi människor.

Men vad kan då AI betyda för oss människor?

– Det största värdet är att vi får vara just människor, vi blir unika individer! Istället för att vara en kategori, vilket den klassiska digitaliseringen ofta gör oss till, så ser AI till mängder av aspekter vilket innebär att du får erbjudande och blir behandlad utifrån den du faktiskt är. Du slutar vara en stockholmare eller en amerikan, utan blir snarare Göran med sina egna intressen och behov.

Det låter ju fantastiskt – vad ser du att AI kan innebära för kulturområdet?

– För medborgaren kommer kulturen kunna bli relevant för just mig, den unika användaren. Jag tycker själv om att gå på museum, men jag är lekman och inte expert. Det klassiska museet säger till mig vad de tycker jag ska veta om ett verk – men med AI så kan man vända på det hela och istället kan jag, Göran, med mina egna intressen få den information som just jag tycker är spännande och berikande. Ett utmärkt exempel på det här är IBMs arbete tillsammans med Pinakoteket i São Paulo där besökarna kan ställa personliga frågor till konstverken, vilket gör att konsten och föremålen får fler dimensioner och kommer närmare oss medborgare. Kulturen och konsten skapar personlig relevans.

Spännande, men har du då något tips hur vi inom kulturvärlden borde jobba med AI?

– AI kräver mycket data och genom att myndigheter och kulturinstitutioner samarbetar så kan ni uppnå den kritiska massa som behövs. Dessutom så ger olika typer av data beskrivningar ur olika vinklar, vilket gör att nya unika lösningar kan skapas. Dessutom så tror jag att ni alla sitter på olika kompetenser, där har ni en stor fördel genom att jobba ihop. Dra nytta av varandra helt enkelt.

Finns det några utmaningar som vi bör vara uppmärksamma på?

– Det kan gå fort där ute vilket innebär en fara i att någon annan gör det ni egentligen vill göra. Det kan finnas en risk att om någon annan gör delar av det ni gör bättre så kanske ni hamnar efter och anslagen påverkas. Så det gäller att vara på tårna.

Slutligen – om du sätter dig i tidsmaskinen och färdas 20 år framåt i tiden, vad ser du då?

– Oj, troligen det man inte förväntar sig. Samtidigt ska vi inte tro att allt kommer bli helt annorlunda. Vi är ju människor och människor är inte alltid så förändringsbenägna. Sedan tror jag en utmaning kan vara förståelsen mellan generationerna. Dagens barn som är 8 år kan ses som den första AI-generationen, de ser lösningar som skapats genom AI som självklara. Den här generationen kan få svårt när de väl kommer i kontakt med gamla program, exempelvis de tidsrapporteringsverktyg som idag används och som vi kanske inte satsar på att använda AI för att förbättra. Dessutom kan man ju undra vad den generationen kommer tycka om sina föräldrar, de som idag är runt 30-40 år och som många gånger inte har riktigt tålamod med den äldre generationen som ibland föredrar det analoga. Kanske blir det omvänt – våra barn som himlar med ögonen när vi envisas med gamla lösningar.

Tjuvstarta med en semla på fredag? Dags för februaris Digisamfika!

Picnic in the bush in Mount Isa Queensland 1932,
Fotograf: okänd (no known copyright restrictions)

Nu är det dags att återigen dela erfarenheter och tankar för oss som gillar kulturarv och digitalisering – fredag den 22 februari är det dags för årets andra Digisamfika!

Vi ses på Espresso House i Konserthuset vid Hötorget, Stockholm, kl. 08:00-09:30!

 

Artificiell intelligens lockar Digisamare

Artificiell intelligens, eller kort och gott AI, intresserar kulturarvsområdet. Nästan ett sjuttiotal Digisamare samlades i slutet av januari under seminariet ”Digitaliserat kulturarv tillsammans”, för att lära sig mer och finna beröringspunkter kring hur den smarta maskinen kan skapa framtidens kulturupplevelser.

AI har under de senaste åren blivit ämnet som alla vill lära sig mer om. Och kulturarvsområdet är inte ett undantag. Karin Hovlin, från konsultbolaget Governo, var moderator under seminariet. Karin slogs av det stora engagemanget och intresset bland Digisams deltagare:
– Det var tydligt att man ville lära sig mer, men även dela med sig av sina egna erfarenheter. Engagemanget och energinivån var hög och alla diskuterade ända fram till den sista skälvande minuten. Det visar på vilket potential ni har för samarbete och samverkan.

Seminariets moderator och föreläsare: Karin Hovlin och Göran Lindsjö från konsultbolaget Governo. Foto: Mikael Weikvist (CC BY)

Artificiell intelligens gör människor till individer
Göran Lindsjö, rådgivare och föreläsare i AI, delade med sig av sina tankar. Göran menar att tekniken som AI bygger på – vilket innebär igenkänning – betyder att vi människor går från att beskrivas som en kategori till att bli individer.
– Den skillnad AI innebär är att maskinen lär sig se mönster och beteende – vilket är precis vad vi människor gör. Därmed blir upplevelsen som AI bidrar med personlig.
Göran menar vidare att AI skapar nya förutsättningar för ostrukturerad data; AI gillar den data som vi i mångt och mycket brottas med, vilket innebär stora möjligheter i framtiden.

Ann Follin, överintendent på Statens museer för världskultur, tycker Göran lyfte frågan kring AI på ett inspirerande sätt:
– Göran förklarar på ett väldigt pedagogiskt sätt vad AI innebär och visar hur vi redan idag använder oss av det i vår vardag. Göran avdramatiserade AI, utan att tumma på de utmaningar som det även kan innebära.
Ann ser stora möjligheter för AI inom hela samhället:
– Det är fascinerande hur AI kan hantera enorma mängder data – jag ser med tillförsikt fram mot hur bland annat forskningen kommer ta nya steg i framtiden. 

Vi vet inte vad vi inte vet
Under eftermiddagen diskuterades även de hinder och knäckfrågor branschen står inför. Att veta att vi gör rätt saker, eller vad vi inte ska göra, menar många är den största utmaningen.
– Jag ser en frustration hos vissa: hur kommer vi igång och vad är det vi ska göra, eller snarare, vad ska vi inte göra, var något Karin Hovlin upplevde. Hon ser en stor fördel med de olika infallsvinklar Digisams 22 medverkande organisationer kan bidra med.
– Låna av varandra och bygg vidare på det kollegorna testat. Ni kan komma långt genom att prata med varandra och dela era erfarenheter.

Viktigt att frågan blir nummer ett
Viljan att verkligen ta nästa steg är stor.
– Jag hoppas vi nu kommer igång på allvar. Jag tror mycket på Digisam, sedan upplever jag det som ytterst viktigt att vi verkligen får med högsta ledningen, var tankar som Caroline Gustafsson, Stiftelsen föremålsvård i Kiruna, lyfte.
Att AI prioriteras av beslutsfattare återkom även Göran Lindsjö till. Göran nämnde bland annat att Kanada och Finland blivit två länder som ligger i framkant kring just AI, där framgångsfaktorn är att toppolitikerna, den högsta ledningen, prioriterat frågan.
– Utan högsta ledningen är det tufft, om inte nästan omöjligt, att bli framgångsrik.

Ytterligare mötesplatser och mer om AI
Den 11:e december anordnar sekretariatet ett heldagsseminarium – denna gång kommer vi bjuda in såväl generaldirektörer som alla andra Digisamare som är intresserade av kultur och digitalisering. Vad exakt som kommer att diskuteras är inte spikat, men att det kommer bli intressanta samtal törs vi lova. Notera datumet redan nu!

Och för dig som är nyfiken på Ann Follins och Göran Lindsjös tankar kring AI – håll koll på bloggen, nya poster om just detta är på ingång.