Anna-Karin Nilsson Stål om Tekniska museets digitala arbete

Foto: Anna Gerdén, Tekniska museet

Vad innebär det för ett museum att vara den som ska ha stenkoll på den tekniska utvecklingen? Och framförallt när majoriteten av deras viktigaste målgrupp lärt sig hantera Ipad och andra digitala verktyg långt innan de lärt sig prata. Digisams kommunikatör tog en digital träff med Anna-Karin Nilsson Stål, Intendent och samlingsförvaltare på Tekniska museet, för att diskutera digitala utmaningar, förebilder och hur de använder rosa bussar för att skapa förutsättningar för ett mer digitalt – och därmed demokratiskt – samhälle.

Tekniska museet är Sveriges största tekniska museum med ett uppdrag att spegla tekniken i vår samtid, men även den tekniska historien och framtidens tekniska utmaningar. Anna-Karin, som i grunden är konstvetare, kom till museet 2015. Förutom sin roll på Tekniska museet sitter hon med i Centralmuseernas digitaliseringsråd och är även ordförande i Digisams samverkansgrupp för digitalisering och digitalt bevarande.

Digitala modeller gav skjuts i den egna digitala mognaden

När jag frågar Anna-Karin vad hon själv upplevt som den satsning där Tekniska museet tagit störst kliv i det digitala arbetet lyfter hon fram forskningsprojektet Digitala modeller. Digitala modeller pågick mellan 2016-2019 och var ett samarbete mellan Tekniska museet och Umeå universitets HUMlab. Syftet var att visa på hur digital teknik gav nya ingångar för en forskare i ett museums samling och hur man genom digitala metoder kan bearbeta ett museums samling.

Förutom det fokus som Digitala modeller satte på vad ett digitalt kulturarv kan innebära för forskning och den kunskap det kan generera, så resulterade det i utställningen samt slutrapporten och antologin Digitala modeller, där flera medverkande lyfter erfarenheter projektet gav. Dessutom så gav det stor skjuts i Tekniska museets egna digitala mognad.

Koppla samman för att bli mer relevant

Digitala modeller avslutades i december 2019 och idag jobbar museet vidare med digitaliseringen på flera fronter. Att kulturarvet är digitalt ser Anna-Karin som en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Genom digitalisering kan fler ta del av och använda sig av vår historia:

– Hela kulturarvssektorn skulle vinna på att vi såg våra samlingar ur ett helhetsperspektiv, där alla delar kan berika varandra genom sammanlänkning. Därför är det viktigt att vi jobbar vidare med detta. Att kulturarvsaktörer sätter sina egna samlingar i ett större sammanhang skapar större värde för alla användare: såväl allmänheten, skola och forskare men även internt på museerna.

Skulle du säga att länkningen är absolut viktigast i arbetet med ett digitalt kulturarv?
– Länkad öppna data är en central del i tillgängliggörandet av digitalt material. Lika viktigt som tillgängliggörande och förmedling är dock förvaltning och långsiktigt bevarande. Jag tror inte att det går att säga att det ena eller andra är viktigare utan att de olika aspekterna hör ihop och är beroende av varandra. Utan förvaltning finns inget att tillgängliggöra, men utan tillgängliggörande ingen mening att förvalta.

Digital kunskap en demokratifråga

Vilka är då de största utmaningarna som Anna-Karin möter? Svaret liknar många andras inom sektorn: det handlar om resurser och pengar. Och här gäller det att tänka rätt, vilket i sig kan vara en utmaning.

– Den tekniska utvecklingen går jättefort. Det handlar om att prioritera rätt, dels i vad som ska bevaras, dels i vad vi ska prioritera gällande nya tekniska lösningar. Det kan vara lätt att hoppa på något som verkar väldigt häftigt, men vi vill inte köpa något som är dyrt och som inte visar sig ge ett mervärde till verksamheten. När det gäller den traditionella utställningsverksamheten så ser jag inte att det automatiskt blir bättre eller mer intressant för att det finns digitala lösningar. Enligt min mening så måste det verkligen tillför något utöver den materiella upplevelsen. För närvarande, i och med situationen med Covid-19, så har det ju blivit väldigt tydligt när en digital dimension verkligen kan tillföra värde. Genom att fokusera på en ökad digital närvaro kan de museer som har stängt sina fysiska utställningar fortsätta att vara en resurs i samhället.

Det faktum att ni är Sveriges största tekniska museum, ställer det extra krav på er?
– Delvis, det är ju en självklarhet att Tekniska museet måste jobba med och ligga långt fram i de här frågorna. Men jag skulle dock säga att de som ställer störst krav på oss är vår unga publik som har en hög digital kompetens och därmed har höga förväntningar på oss.

På vilket sätt möter ni den yngre publiken?
– Förutom vår utställningsverksamhet, så är Maker tour ett projekt som drivits under flera år där vi bland annat besöker skolor och lär skolungdomar grunderna i programmering. Digital kompetens är idag en demokratifråga och genom Maker tour kan vi bland annat komma i kontakt med ungdomar i mer utsatta områden.

Maker tour består av flera ben med det gemensamma att skapa och öka intresset för teknik, naturvetenskap och programmering. Museet har ett gäng rosa bussar som tar museets pedagoger ut till skolor men även till bibliotek och mässor. Uppdraget är tydligt: att öka ungdomars tekniska självförtroende.

Utöver de rosa bussarna jobbar man med klassisk utställningsverksamhet för skolungdomar, men utställningarna riktar sig självklart även till en äldre målgrupp. Just nu är man aktuella med utställningen Hyper Human som visar på flera områden där teknik blir en allt viktigare del av mänskligheten. Utställningen lyfter bland annat upp vad artificielle intelligens gör med människan, men även vilken innebörd tekniken har på övervakning, åldrande och död. För tillfället är museet stängt på grund av Covin-19, men varje dag har man digitala visningar och andra aktiviteter via digitala plattformar.

Vid årsskiftet 2021/2022 planerar man även att öppna Wisdome Stockholm: en lär- och upplevelsearena med omslutande projektioner som även kommer innehålla ett labb.

Samverkan inom Digisam en möjlighet

Vad krävs då för att vi ska ta ytterligare steg kring digitaliseringen? Att sektorn jobbar tillsammans med dessa frågor ser Anna-Karin som en självklarhet, vinsterna som kan uppstå genom samverkan är stora:

– Vi har samma utmaningar så jag ser det som naturligt att vi samarbetar. Vi måste dela kunskapen och informationen vi har för att komma framåt. Dessutom är det en ekonomisk fråga.

Du är ordförande i Digisams samverkansgrupp för digitalisering och digitalt bevarande – hur tycker du samverkan inom Digisam fungerar?
– Vi har kommit långt, men vi kan bli bättre. Ledningar måste våga satsa resurser och prioritera den digitala utvecklingen. Då menar jag inte bara att producera digitala upplevelser utan även förvaltning av digitala resurser och kompetensuppbyggnad. Tillsammans har vi en helt annan tyngd än som enskilda aktörer.

Slutligen ställde jag frågan om hon har några förebilder. Efter en kort fundering så lyfte hon bland annat fram två av Digisams medverkande.

– Jag skulle egentligen vilja säga att de flesta som jag samarbetar med inom Digisam är otroligt engagerade och kunniga. För mig personligen är Karin Nilsson på Statens historiska museer och Karin Glasemann på Nationalmuseum särskilda förebilder och har även varit ett stort stöd för mig i mitt arbete. Om jag ska nämna ett museum utanför Sverige så är Riksmuseum i Amsterdam en förebild. Men sedan är jag ju samlingsförvaltare, så jag tycker det är inspirerande när det kommer gemensamma standarder såsom Spectrum. Att en stor grupp kan enas och komma fram till ett resultat, det tycker jag är häftigt.

Vill du ta del av hur Karin Nilsson och Karin Glasemann jobbar med digitalisering i sina verksamheter så finns två intervjuer med dem här på Digisams blogg:

Digitalisering och kommunikation i tätt samarbete hos Nationalmuseum

Karin Nilsson om vikten av att kulturarvet blir tillgängligt för alla

Och är du nyfiken på att läsa mer om Tekniska museets olika projekt som nämns i artikeln så hittar du dem här:

Digitala modeller

Maker tour

Hyper Human

Wisdome

Text: Mikael Weikvist