Posted on

b2ap3_thumbnail_flickaotavlor.jpg

Interiör från Art Gallery NSW, Australien. Ca 1935. Detalj. Inga kända copyright-restriktioner.

Det senaste året har jag tillsammans med Göran Konstenius på KB lett arbetet i Digisams AV-grupp. Som alla våra arbetsgrupper och nätverk innehåller den smarta och trevliga människor med breda erfarenheter från olika hörn i kulturarvet. De samtal som förts på våra möten har uppmärksammat mig på att vi kanske skulle ha glädje av en mer diversifierad diskussion om begreppet tillgänglighet. En som tydliggör viljeinriktningen Total öppenhet utan inskränkningar, men ändå accepterar och ger utrymme för att det finns många steg på vägen dit som alla är värdefulla även om de inte når ända fram (just nu).

Total öppenhet kan exemplifieras med Rijksmuseum i Amsterdam som tillhandahåller konstbilder i hög upplösning för fri nedladdning, och direkt inbjuder folk att återanvända dem utan restriktioner, till och med kommersiellt. De är ett föredöme för kulturarvsinstitutioner i hela världen, och alla museer, arkiv och bibliotek bör sträva efter att gå i deras spår.

Men tyvärr finns situationer där en institution som digitaliserar (ännu) inte kan fullt ut tillgängliggöra resultatet öppet pga sådant som annans upphovsrätt, integritetsskäl eller forskningsetiska överväganden. Och i stället för att resonera på ett svartvitt sätt – som om valet alltid stod mellan Totalt öppenhet och Total slutenhet – behöver vi kanske titta närmare på vad som kan finnas i gråskalan däremellan.
 
För nog är tillgång för bara viss tid, för vissa användare, viss användning, eller till och med under geoblockering ändå bättre än ingen tillgång alls?

  • KB och SFI samverkar i filmarkivet.se där vem som helst kan direktstreama film, och den plattformen har ju gjort materialet oomtvistligt mer tillgängligt nu än det var förut då det bara kunde ses efter frambeställning på respektive myndighet. Det är inte totalt öppet, men kan kanske bli så småningom allteftersom skyddstiderna löper ut.
  • En del av de äldre svenska spelfilmer som SFI digitaliserat i hög kvalitet kommer framöver att läggas i distribution igen, på kommersiella villkor. Och kan man se de här gamla filmerna på bio i Visby eller Malmö är de ju mer tillgängliga än förut.
  • De TV-produktioner som KB har i digitalt format (men lägre kvalitet) tillgängliggörs för forskare, förhoppningsvis snart i en smidigare streaminghantering via SUNETs autenticeringssystem. Kan studenter – eller t o m bara doktorander – i Umeå och Göteborg få direkt access till programmen måste det också räknas som mer tillgänglighet, än när de som tidigare måste beställa filerna på cd-skiva.
  • KB:s DigiDaily måste också ha ett erkännande för att digitaliseringen gör materialet mer tillgängligt – om än bara i källaren i Humlegården – än tidigare då tidningarna var i så dåligt fysiskt skick att de inte ens kunde plockas fram i läsesal utan besökare/ forskare var hänvisade till repig mikrofilm (på samma plats). Digitaliseringen och det prydliga gränssnittet har gjort det lättare – och betydligt snabbare - att orientera i materialet, och det är ett framsteg.
  • En del av de musikinspelningar som Musikverket förvaltar kan av copyright-skäl inte spridas via webben. Digitaliseras de kan besökare i myndighetens forskarsalar ta del av dem på plats med hörlurar, och då är de ju ändå mer tillgängliga än när de låg kvar på gamla/obsoleta/ospelbara bärare eller var beroende av sällsynta/slutkörda uppspelningsapparater.
  • En del av de samtidsdokumentationer som gjorts av t ex Nordiska museet eller Maritima museerna kan innehålla känsligt material av intimt privat/personlig karaktär. De kanske inte kan spridas fritt på webben, men i digitalt format kan de via SWE-CLARIN & SND öppnas för data-mining etc eller kanske lämnas ut bara till forskare som godkänts av den ursprungliga informationsförvaltaren. Då är de mer tillgängliga än när de låg tysta i respektive arkiv.
  • En del av de myndighetsarkiv som Riksarkivet förvaltar innehåller integritetskänslig information om enskilda medborgare som inte bör spridas. Men nu digitaliseras t ex inspelningar av polisförhör som därigenom kan göras fortsatt tillgängliga som allmänna handlingar, och dessutom potentiellt som forskningsᆳmaterial med restriktioner som ovan – hur som blir de mer tillgängliga än tidigare.

Trots att det bär mig emot måste jag alltså tillstå att strikta licenser - ja till och med betalväggar! - kan vara motiverade, om det är enda sättet att få ut material över huvud taget. Men det är acceptabla lösningar bara då institutionen av yttre faktorer, tvingande lagar eller avtal explicit hindras från att göra det som bör vara dess naturliga och oförtröttliga strävan: Total öppenhet!
 
Johanna Berg

b2ap3_thumbnail_bee.png
Beez-ness av Fitz Crittle. CC BY-NC

I början av 2014 kom EU-direktivet om kollektiv rättighetsförvaltning på upphovsrättsområdet. En månad senare påbörjade den svenska utredningen sitt arbete. Nu i maj la utredningen fram sitt förslag om hur den kollektiva rättighetsförvaltningen på upphovsrättens område ska bedrivas framöver.

Utredningen föreslår att det ska införas en lag som reglerar olika typer av kollektiva rättighetsförvaltare, vilka krav deras verksamheter ska uppfylla och hur förhållandet mellan förvaltningsorganisationerna och olika användare av skyddade verk och prestationer ska se ut. Det finns även ett förslag om att Patent- och registeringsverket ska utöva viss tillsyn över förvaltningsorganisationernas verksamhet så att lagen följs. Se förslaget i sin helhet här.

Digisam har i dagarna lämnat in sitt svar på betänkandet. Vi är positiva till utredningens förslag och tror att lagförslaget kan innebära en effektivare och mer digitalt anpassad rättighetsförvaltning. Vi anser även att lagförslaget kan leda till en större respekt för kollektiv rättighetsförvaltning och bättre avtalsmarknad på upphovsrättsområdet. Digisam tycker däremot att den tillsyn som föreslås även ska omfatta bestämmelserna om förhållandet mellan rättighetsförvaltarna och användarna. Digisam har också pekat på svårigheterna för kulturarvsinstitutioner att detaljerat rapportera vilka skyddade verk man använder när det är fråga om storskaligt nyttjande.

Läs Digisams remissvar här.

Sista dag för att yttra sig över betänkandet är den 12 augusti.

Catharina Ekdahl

Tagged in: juridik upphovsrätt

b2ap3_thumbnail_riverpitts.jpgMynt. Pitt-Rivers Museum, Oxford. Foto: Liza. CC BY. Bilden beskuren.

Den 21 maj organiserade Digisam, tillsammans med Nationalmuseum och Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet, en heldags-workshop på Skeppsholmen i Stockholm inom ramen för EU-projektet AthenaPlus. Ett 40-tal deltagare från både Sverige och övriga Europa samlades då för att lära mer om och diskutera LIDO och MINT.

Vad är LIDO och MINT?

LIDO (Lightweight Information Describing Objects) är en tillämpning av CIDOC CRM och rekommenderas av ICOM. Oavsett vilken standard som finns i museernas databaser eller system kan metadata oftast aggregeras i LIDO på ett sätt som behåller mycket mer strukturerad information från det ursprungliga formatet än vad andra format kan göra. LIDO-formatet främjar interoperabilitet för aggregering av museidata på europeisk nivå och används i de flesta EU-finansierade projekt som levererar data till Europeana.

MINT är en webbaserad plattform som har utvecklats för att underlätta aggregering av metadata från europeiska institutioner. Med MINT kan man ladda upp, validera och leverera metadata som sedan kan skördas direkt av Europeana.

Presentationer

Under förmiddagen presenterades LIDO av Regine Stein från Bildarchiv Foto Marburg och Gordon McKenna från Collections Trust. Presentationen hittar du här.

Därefter fortsatte Regine Stein med att berätta vilka krav som ställs vid bl.a. indexering av innehåll. Den presentationen finns här.

Under eftermiddagen visade Nikolaos Simou från Atens tekniska universitet hur man kan mappa metadata i LIDO genom MINT. Presentationen hittar du här.

Sanja Halling

Posted on

b2ap3_thumbnail_washing.jpg
Kvinna tvättar i zinkbalja Foto: Karl Heinz Hernried, Nordiska museet (CC:BY:NC:ND)

Metadata, alltså data om data, är av avgörande betydelse för den som arbetar med dokumentation, databaser, versionshantering eller (semantisk) webb. Det gör vi ju nästan allihop nu för tiden och ju mer beroende vi blir av metadatan desto viktigare blir det också att den är korrekt och tillförlitlig. Bara då är det möjligt att till fullo utnyttja de rika resurser som ligger i samlingarna, att hitta i materialen och t ex koppla samman objekt från samma tid eller plats. Därför bör den som har ansvar för ett samlingssystem regelbundet granska sina metadata och avsätta rimlig tid för kvalitetshöjande datatvätt. Som stöd i det arbetet har vi utarbetat en Checklista för metadatastatus som nu finns på Digisams webbplats, och vi hoppas att den kan göra det lättare att komma i gång.

Johanna Berg

Digisam deltar i

EuropeanaRICHESDCH-RPEuropeana InsideATHENA Plus